Idag ....

... skulle mamma ha fyllt 90 år.

Om inte om hade varit.

På bilden står hon - glad och lycklig - i Bolivia.



I ett brev hem till Malå (förmodligen skrivet i mars 1979 eller 1980) - då bor hon i ett litet vitkalkat hus i djungeln i norra Argentina - skriver hon så här:

"Ja, Eliza .., detta är en prövningens dag.

När jag har patienter så måste dessa bajsa i en gammal zinkhink, som jag sedan tömmer i en grop bakom staketet. Kissa får de göra i en emaljerad potta som jag har köpt.

Kan de inte resa sig, bajsar de i ett tvättfat av plast som jag sticker under dem
Praktiskt är det sannerligen inte, det ska alla veta.

Allting är tungrott, så klart, inget är vad man kan säga lättarbetat.

"Engångs" existerar inte, allt ska användas både 3 och 4 gånger. Bindorna - engångs från Sverige -, kokar jag och använder så länge det bara går.
Men hur det än är så trivs jag mycket bra.

Livet består trots allt inte av vad man ska kalla bekvämligheter. Det känns riktigt meningsfullt utan allt vad status och prylar heter.

Ja, det var det.

Jag har ju haft en kvinna som fött barn här hos mig och när jag plockade ihop lakanen i den säng som hon och det nyfödda barnet legat i, så sprang en mätt och glad Vinchuca ut på golvet. Jag trampade ihjäl den - full av blod -!
Det nyfödda lilla livet har säkert gett sitt livs första blodleverans.

Nu har den nyförlösta kvinnan tagit sitt barn och gått den 3 km långa vägen hem, i 34 graders värme!

(Vinchucan är en slags insekt som suger blod och kan orsaka häftig celltillväxt hos den som är biten .., ungefär som cancertumörer. Är den bitne i hög ålder, blir det inte så farligt, värre om småbarn drabbas .., detta berättade mamma för oss när vi var där på besök och jag kan lova att vi sprayade vårt rum så det var knappt att man kunde andas där .., av skräck för denna omtalade Vinchuca!)

Nu är klockan 21.15.

Jag har skickat hem Moises, tvättat Mirjam och Felipe ute vid tvättkranen, så de ligger nu i sina sängar, jag har bjudit patienterna på kvällsthe och sitter nu bara och slåss med alla dessa fantastiska flygvarelser som kommer genom fönstret mot ljuset som brinner på bordet.

Nu ska jag också göra natt.
Fortsätter manana och otro dia.

När jag är här inne och Felipe (den store) har matlagning (delar ut mat) där ute, hör man bara: "Otro - otro - otro ...". Nästa .. nästa .. nästa!"

Dagens fönster ...

På en gata i sydöstra London (titta på de typiska skorstenarna!) upptäcker Carita en katt i ett fönster.

Carita, - uppvuxen i Malå och då klasskamrat med "Dr Böhlander"- numera bor denna stenbocksmadame i Kristianstad och om jag inte missminner mig alldeles, undervisar hon i engelska på hög nivå? (På tionde våningen, kanske ,-)

Och tänka sig, att fönsterhåven hade hon med sig till England ...!

Det tackar man för.

(Fönsterbidrag mottages med största tacksamhet! Maila bara bilden och gärna lite fakta runt omkring den, till bisse151@gmail.com).

Efteråt ...

... efter jobbet, alltså .., tar jag bilen och åker hemåt.

Lite mer än halvvägs upptäcker jag det gula tältet som tillhör herr Jensen, mannen som tänker t cykla till Nordkap, men idag har han åtminstone handlat tre gånger i affären och inte vet jag om resan norrut blir fördröjd eller vad som händer.

Tolv mil per dag, brukar han avverka, ja, det är vad han säger.

Nu har herr cyklisten natthärbärge med utsikt över havet och från tältöppningen kan han se solen försvinna bakom horisonten.

Väl hemma bjuder pensionatsvärden på grekisk sallad med vitlöksbröd och ett gott rött vin.

Igår var det lövbiff, klyftpotatis, sås och sallad.

Det är inte klokt så bra man kan ha det.

"Trädgårdsdags ..."

Till pensionatvärdens stora sorg, växer humlen så det knakar.

Snart ska här finnas humle på ömse sidor om ytterdörren och mot söderväggen och ..., ja, här finns även ett litet humle-BB, där jag sedan kan ta nya plantor och flytta runt.

Mindre lustigt, för pensionatsvärdinnan, är att myntan växer och sprider sig på samma sätt.

Totalt oförfärad översvämmar den varje ledig och även upptagen yta!

Vilken egoistisk planta!!

"Bort med dig Lavendel .., vik hädan Gamander, här kommer jag!" tänker nog Familjen Mynta.



Kattmyntan däremot, sköter sig exemplariskt.

Snyggt och prydligt håller den sig vid stenkanten och växer bara i sidled.

Just så ska det vara.

Värre är det med familjen Lysing och Vallmo, vilka mer än gärna tar plats.



Från danska katalgon Vivara, beställde jag en slags flox, samt två styck veronica.

Det visade sig vara kraftiga och fina plantor som växer så det knakar.

(Vid gröna pilen skymtar veronican).

Mmmm, jag ska nog göra en ny beställning, tror jag.



Och här sitter herr Stare och försöker locka till sig en fru.

Det går si så där.

Och snart ska jag själv köra till affären för ett pass från tio till åtta.

Tre timmar i frukten, resten kassa, tidningar, post och allt annat.

I morgon vankas ledig dag.

Och därefter jobbarhelg.

Dagens fönster ...

.... kommer från Thailand.

Det är den res, - och fotoglade mannen från Norrbotten som fångade resenärerna genom fönstret.

Och visste man inte bättre, kunde man tro att detta är en ögonblickbild från Öresundståget mellan Malmö och Halmstad.

Från Danmark till Nordkap ...

Fem timmar i kassan och det går bra mest hela tiden.

Eller hela.

Postburen är mer än rågad med tunga och stora paket och jag sorterar och lägger på hyllor och gör i ordning postsäckarna och sedan ska paketen lämnas ut .., det är varor från Ellos, Jotex, H&M, Clas Ohlssons, Gymexperten och en hel drös med bokpaketet och ett som innehåller "Svensk Militärhistoria" och där är paket från Canal Digital och ja, det tar liksom aldrig slut.

Johanna gör klart tidningsreturerna från igår och i morgon är det dags för allt det andra; Året Runt, Hemmets Journal, Svensk Damtidning, Se og Hör och alla de övriga. Gamla ska ut, nya ska in.

En enda rundgång är det.

Spännande är det att ha en skäggig man från Danmark framför sig (Jensen heter han i efternamn) och mannen berättar att han har som mål att cykla till Nordkap och nu har han gjort paus och handlar i affären.

Två gånger kommer han in.

Den andra gången glömmer han sitt Visa-kort och det är ren tur att jag hinner ifatt honom ute på parkeringen.

"Hallåååå! Du glömde ditt kort!" ropar jag.

Ååå, han blir verkligen glad!

När jag kommer hem berättar jag för pv om den cyklande herr Jensen.

Jo, honom känner han till, han har pratat med samme man utanför affären och vet t.om var han har slagit upp sitt gula tält.

"Han är 51 år (en-og-halvtreds), kommer från Randers på Jylland och har kommit tvåa i loppet Själland runt", säger pv.

En annan kund - en man i 35-årsåldern - har långt mittbenat hår och skägg.

Han ser ut som Jesus och det säger jag också.
(Ja, jag har sett honom flera gånger, Jesus alltså.)

Hemma i Malå fanns - eller finns förstås ännu - mannen som kallas för "reserv-Jesus", det epitetet borde nog den här mannen också få.

Och sen blir det kväll.

Och jag är trött.

Där och då ...

Klockan var kring tio och jag hade suttit där ute på en av klipphällarna i en timmes tid och genom kikaren såg jag herr och fru Strandskata som ägnade sig åt ett hett kärleksliv (herr Skata uppvaktade genom att gå med näbben neråtböjd) och jag såg Gravänder (påminde om Ystad) och herrar och fruar Ejdrar som simmade så stilla - liksom på rad - i allt det blå .., och jag såg fiskmåsar och skarvar.

Men allra, allra mest såg jag årets första svala.

Medan kaffebryggaren sörrrplar ....

Lyssnar jag till detta.

Hjärtat blir varmt.

Igen.

(Och irriterande är det att jag inte får "Elisabet" i headern där jag vill ha det, dvs, längst ner t.v. Men det är ju ett i-landsproblem, så det får vara på det viset.)



Ungefär så här vill jag ha det.

Men se, det fixar jag inte i designprogrammet.

Dagens fönster ...

I söndags flera fönster från Portugal .., igår ett från Lundsbrunn i Västergötland.., och idag ett fönster från Ångermanland.

Är det inte fantastiskt, så säg!

Vilka underbara bloggvänner ni är som kommer ihåg att fånga fönster!

Den som hade gott minne den här gången, det var den här kvinnan.

(Och du som har ett fönster på gång .., maila gärna bilden till bisse151@gmail.com och berätta lite om var, när och hur och har du en blogg, så glöm inte adressen till densamma, så länkar jag vidare.)

Klockan 05.10 går vi ronden ....

Och sigge är nysig och hängig.

Vi ger honom vatten och jag fuktar pälsen så han inte ska vara så varm.

Snart är fisken kokt.

"Får jag fråga en sak ..., arbetar du inom ...?"

Fyra timmar i affären och ändå blir det små hjärtevärmarmöten.

Är inte det fantastiskt, så säg ...?

Till exempel har jag en lång medelålders kvinna framför mig och jag tänker att ååå, vilken underbar röst hon har, hon skulle vara alldeles som gjord för sjukvårdsarbete .., tänk, att ligga där sjuk och eländig i en säng och så kommer någon och talar så mjukt till en!

Det är vad jag tänker på.

"Får jag fråga en sak .., arbetar du inom sjukvården ..?" säger jag.

Och kvinnan blir lite förvånad och jag förklarar varför frågan alls kom upp .., ja, att hennes röst är så varm och att om jag vore sjuk, ja, då skulle detta vara vad jag önskade lyssna till.

Då ler kvinnan.

Hennes leende är i samma klass som rösten - det är ett varmt leende -.

"Nej, inte alls .., jag är präst i Martin Lutherkyrkan här i Halmstad ...", säger hon.

Och kunden bakom, en man i min ålder, står där och småsmajlar för sig själv - allting har han hört - och plötsligt säger han att ..."men det var ju ändå bra gissat ...!" och det blir lite småprat och innan kvinnan tar sin kasse och går sin väg, säger jag att om jag någonsin ska gifta mig här i landet Halland, då kommer jag att kontakta den kvinnan.

Då ler hon ännu mera.

I sjuksalen ...

sigge nilsson är hängig.

Förkyld och allmänt deppig.

Det var pElle också för någon vecka sedan, men han repade sig och är nu precis som vanligt.

Men sigge drar sig undan och kryper in i lilla "vinter-huset" på altanen .., där ligger han och sover och jag tittar till honom och undrar om han vill ha lite mat, men nja, helst inte .., inte ens grädde .., så jag ringer till djursjukhuset inte långt härifrån och hör mig för.

Kattsnuva är ett virus och går inte att göra nånting åt, men däremot får man vara uppmärksam på hur katten mår .., slutar den helt att äta och dricka, då måste man komma in med den sjuke.

Nu väntar vi och ser.

Är han sämre i morgon, då tar jag honom i bilen och susar iväg till Slöinge.

Snart stundar jobb.

Detta läser jag om kattsnuva.

Kattsnuva (felin influensa) är den vanligaste virussjukdomen hos katt.

Symtom: Katten får feber, den nyser och nos och ögon rinner.

Behandling: Normalt klarar kattens immunförsvar av en influensa, men en gammal katt eller en katt med nedsatt immunförsvar kan påverka hur väl katten klarar av influensan. Vaccin finns mot kattsnuva.

Ps. Syster Nilsson meddelar härmed att sigge har fått "dropp" i form av några matskedar vatten. Så värst populärt var det inte, men ibland får man uthärda.
Sigge fick helt sonika sitta i systers knä och med hjälp av en kaffekopp fylld med vätska och en liten plastsked, så gick det bra. Ds.

Gratisglädje ...

.... kan vara att få tillgång till Dagens Nyheter i en månads tid - alldeles gratis - (och ja, jag inser ju varför .., tanken är såklart att vi ska bli beroende ...) och få läsa om läraren Moliehi Sekese från Lesotho som utsetts till en av världens mest innovativa lärare och som nu har besökt Viktor Rydbergs samskola i Danderyd.


Artikeln är underbart skriven av Astrid Johansson.

När jag har läst det hela, är jag totalt uppfylld av glädje och slår en signal till Astrid.

Sen blir det kaffe.

Ett tisdagsfönster från Västergötland ...

Och då tror säkert många att det är Damen-i-grönt som har varit framme med fönsterhåven, men se, det är det inte alls.

Nej, det är fru Hansson.

Fru Hansson, som - likt undertecknad -, lider av den svåra sjukdomen "ångest-neurotica-gardinus", allmänt kallad gardinångest.

Kväller ..

Och vi hälsar på hos mannen som har förlorat sin hustru och allting pratar vi om; om psykiska sjukdomar och när livet tar en helt annan vändning och hur man tar sig vidare .., och vi pratar om fågelholkar, terapi, om talgoxar och våra föräldrar och om barndomens betydelse och vi tyder drömmar och funderar över vad man önskar sig och mellan varven dricker vi kaffe och får smaka på fin choklad.

Hullerombullerprat.

Allvar och glädje.

Efteråt ..., på väg hem, är solen på väg att doppa sig i västerhavet.

Skogen är översållad av vitsippor.

Och vid slänten sitter pElle och väntar så troget.

Någon som vet ...?

Vid fyratiden på eftermiddagen sitter vi på altanen och pustar ut efter allt grävande och planterande.

Tre syrénplantor har hamnat nere vid infarten ..., jag har sått vildblommefrö i slänten och vattnat småplantor i rabatten.

Pv har ägnat sig åt dräneringen som snart är klar .., nu fattas bara ett kopplingsrör.

Och så sitter vi i solgasset och tittar mot slänten där herr och fru Blåmes - till vår oerhörda glädje ! - inspekterar den nyligen uppsatta fågelholken och den tycks motsvara förväntningarna .., av och an flyger dom .., en av dem tittar in och så om och om igen samma procedur.

Hit och dit .., ut och in!

Mellan varven uppsöker dom nog mäklarfirman, det är minsann fler lägenheter som ska inspekteras.

Just där har jag satt vildblommefröna (som enligt katalogen ska dra till sig HORDER av bin, humlor och fjärilar när det väl börjar blomma ...) ser vi en liten fågel som pickar och har sig.

"En rödhake ...", säger jag som mest skymtar ett rostbrunt bröst.

Kikare hitåt!

Nej, det är det inte en rödhake .., det är en underlig liten fågel .., mer avlång i formen .., påminner nästan om en nötväcka .., nej, vi känner inte igen den.

"Du får kolla i fågelboken ..?" föreslår pv.

Då rikar jag titta på den lilla katalogen där jag beställde såväl holkar, frön som kaffemuggar .., ja, där är den ju, på omslaget!

Nu undrar jag ..., vad är det för fågel?

(Och så har jag sett mitt livs första riktiga orm .., den slingrade sig från komposten in till grannens stenmur. Slank och lång och mager.)

Senare: på FB säger Bert att detta är en Rödstjärt och när jag läser om den här, så stämmer det perfekt.
Det jag särskilt noterade var att den darrrrrade med stjärten på ett sätt som jag aldrig tidigare har sett en fågel göra, samt det vita ovanför ögonen.

Lite möte eller stort ...

Mest stort.

Och glad blir man.

Här och nu ...

Eller åtminstone just då.

Var det så här.

Morgon ...

Solsken .., frukost på altanen .., grönt parasoll .., äggröra och bacon.

Därefter kerstin-elisabet-promenad längs åkern och ner mot havet och paus här - där bilden tas - och spår av hästar och doft av hästlort och längre fram ser vi dem ..., raggiga och aningen försommarsprättiga ..., och i havet simmar ejdrar och där är en svan och himlen är blå och när vi kommer hem blir det kaffe på altanen igen och Peter LeMarc sjunger om "Som att vänta regn", men se det gör vi verkligen inte och nu ska semmelbullorna in i mikron och allt är som den allra vackraste sommardag.

Just så.

Om man klickar på bilden kan man höra ejderhoandet.

Ja, om man har fantasi, alltså.

Och det har ni ju.

Dagens fönster ...

.... har kommit susande från sydeuropa och det ska jag säga er .., att när alla dessa fönster krånglade sig in i min inkorg, då skramlade det till ordentligt!

Sällskap - i inkorgen -, fick dom dessutom av ett litet fönster från Västergötland.

"Ja, ja .., ni får väl visa upp er först då, ni är ju så många, det blir nog min tur i morgon ....!" sa det lilla fönstret till alla dom stora.

Och så blev det.

Avsändare var den här madamen.