måndag 8 augusti 2011
Ett kvällsfönster från Ystad ...
Från den rara Linda i Skåne - Ebbas mamma -, kommer den här bilden.
Så här skriver hon:
"I torsdags följde vi upp vår tradition, den årliga sommarkvällen med middag på Marinan i Ystad.
Första gången jag var där, var jag egentligen inte där.
Det var sommaren -09, jag var nyförlöst och babybluesig.
Andra gången, sommaren -10, satt en 1-åring mitt emot mig och strålade ikapp med solen.
Tredje gången, torsdagen den 4:e augusi 2011, då hade jag världens finaste 2-åring bredvid mig som åt med god aptit!
Första gången var du med oss.
Vi saknar dig varje år.
Fönstret är till dig, Elisabet.
Kram Linda med familj."
Älsklingssandalerna i sanden vid Marinan.
//Ja, LindaLotta vet verkligen vad Marinan betyder och har betytt för mig!
Så många härliga hjärtevärmarminnen jag har därifrån!
Detta, till exempel.
Eller den här kvällen.
Och den här!
Om om två veckor, lördagen den 20:e augusti, ska vi äta middag där, tillsammans med min störstasyster! Halleluja, så roligt!
Och så här blev det ...
På väg hem från apoteket.
Jag har passerat den långa bokallén och närmar mig havet.
Nej, någon subventionerad blodtryckstablett av märket Cozaar, blev det inte, vad än läkaren har skrivit om att "får ej bytas".
"Den som får biverkningar av annan medicin, får helt enkelt betala 598 kronor för att få tillgång till t.ex. Cozaar", säger apoteksdamen myndigt.
Visst, jag förstår att samhället sparar enorma summor på att alltid se till att patienten får det billigaste läkemedlet, men om det nu inte fungerar ?
Jag har råd att betala dom sex hundra kronorna, men säg att jag inte hade haft det?
Säg att jag hade levt på en ynklig pension?
Ska människor med sämre ekonomi få dras med medicinska biverkningar, bara för att man inte har råd att lägga ut kanske 2400 kronor per år till ett läkemedel som fungerar bra för just den patienten?
Helt ärligt, så finner jag det bedrövligt!
"Det gäller att vara b e s t ä m d ...."
Så här är det: när jag första gången får blodtrycksmedicin, får jag en sort som heter Ramipril.
Den resulterar i våldsam torrhosta som varar i två, tre månader och jag börjar tro att jag drabbats av lungcancer.
Vid läkarbesök i Ystad - nu m å s t e jag få hjälp mot hostan som gör mig tokig ! - säger läkaren att .., "jaha, du har Ramipril, ja, men den ger ofta hosta, den byter vi ut!"
Då får jag Cozaar.
Därmed får jag också ett nytt liv.
Efter något år sätts Cozaar ut, nu har patentet upphört och jag ska få en billigare variant, Losartan.
"Inga problem, det är exakt likadant som Cozaar!" säger läkaren och senare: apoteksdamen.
Det är mycket möjligt att innehållet är detsamma, men för mig fungerar det inte.
Jag får senadrag och värk i benen och blir obegripligt trött.
Försöker få byta ut Losartan mot Cozaar och visst, det får jag, men får då betala flera hundra kronor mera!
Så det gör jag.
Mår bra.
För en tid sedan skulle jag hämta ut en ny omgång blodtrycksmedicin, men upptäcker att jag har kvar Losartan och tänker att .., ja, nu gör jag ett nytt försök.
Fem dagar senare blir jag hysteriskt trött .., sover ett par timmar mitt på dagen och på kvällen och hela natten och får kramp i låret.
Samma sak nästa dag.
Och nästa.
Nu ska jag göra ett nytt försök att få byta ut till Cozaar, utan extrakostnad.
För män tycks det inte vara några problem.
"Det var hur lätt som helst! Jag krävde helt enkelt att få en annan medicin!" säger en av männen, han som fick byta till den dyrare varianten, utan att behöva lägga mellanskillnaden.
Själv har jag minsann försökt, utan resultat.
Vi får väl se hur det går.
Uppdaterat: det fungerade! "Får ej bytas ut!" står det nu på receptet, så nu ska jag - förfärligt hostande - åka till Getinge och hämta ut Cozaar! L y c k a.
Så här är det: när jag första gången får blodtrycksmedicin, får jag en sort som heter Ramipril.
Den resulterar i våldsam torrhosta som varar i två, tre månader och jag börjar tro att jag drabbats av lungcancer.
Vid läkarbesök i Ystad - nu m å s t e jag få hjälp mot hostan som gör mig tokig ! - säger läkaren att .., "jaha, du har Ramipril, ja, men den ger ofta hosta, den byter vi ut!"
Då får jag Cozaar.
Därmed får jag också ett nytt liv.
Efter något år sätts Cozaar ut, nu har patentet upphört och jag ska få en billigare variant, Losartan.
"Inga problem, det är exakt likadant som Cozaar!" säger läkaren och senare: apoteksdamen.
Det är mycket möjligt att innehållet är detsamma, men för mig fungerar det inte.
Jag får senadrag och värk i benen och blir obegripligt trött.
Försöker få byta ut Losartan mot Cozaar och visst, det får jag, men får då betala flera hundra kronor mera!
Så det gör jag.
Mår bra.
För en tid sedan skulle jag hämta ut en ny omgång blodtrycksmedicin, men upptäcker att jag har kvar Losartan och tänker att .., ja, nu gör jag ett nytt försök.
Fem dagar senare blir jag hysteriskt trött .., sover ett par timmar mitt på dagen och på kvällen och hela natten och får kramp i låret.
Samma sak nästa dag.
Och nästa.
Nu ska jag göra ett nytt försök att få byta ut till Cozaar, utan extrakostnad.
För män tycks det inte vara några problem.
"Det var hur lätt som helst! Jag krävde helt enkelt att få en annan medicin!" säger en av männen, han som fick byta till den dyrare varianten, utan att behöva lägga mellanskillnaden.
Själv har jag minsann försökt, utan resultat.
Vi får väl se hur det går.
Uppdaterat: det fungerade! "Får ej bytas ut!" står det nu på receptet, så nu ska jag - förfärligt hostande - åka till Getinge och hämta ut Cozaar! L y c k a.
Över förväntan ...
Lyssnade igår till (s)-ledaren Håkan Juholts sommarpratande.
Det var inte det sämsta, ska jag säga.
Och härlig musik var det också.
Nu ska jag reprislyssna till herr Wikström.
(Det är vad jag gör nu och åååå, vilket underbart språk den mannen har!)
Lyssnade igår till (s)-ledaren Håkan Juholts sommarpratande.
Det var inte det sämsta, ska jag säga.
Och härlig musik var det också.
Nu ska jag reprislyssna till herr Wikström.
(Det är vad jag gör nu och åååå, vilket underbart språk den mannen har!)
Ibland vet man precis ...
Det händer, särskilt när det är dags att betala räkningar, att jag funderar över nyttan att ha en dagstidning.
Eller nyttan och nyttan?
Man kan ju läsa samma tidning på nätet.
Mer som att det känns aningen lyxigt.
Men så, en ledig måndag i augusti - faktiskt idag -, ligger jag på soffan Ektorp och har en svart hundvalp vid mina fötter och där ligger jag och läser DN från första till sista sidan och det är inget annat än ren och skär glädje.
Ja, mer än så, faktiskt.
För när jag har kommit till Kulturdelens sida 2 och 3 och där har läst reportaget om Olle Ljungström (fantastiskt skrivet av Sanna Torén Björling!) och njutit av det underbara fotot (av Stefan Edetoft), då vet jag precis.
Det är för sånt här, som jag mer än gärna betalar fakturan till DN.
Tre måndagsfönster från ....
... grannlandet i öster, nämligen från Österbotten.
Vilka vackra byggnader!
Vilka jordnära färger!
Det var den flitiga "ellem" från Skellefteå som kom ihåg att ta fram kameran och bli fönsterfångerska!
// Fler som vill vara med?
Fånga då ett eller flera fönster och maila bilden till bisse151@gmail.com.
Kan du avvara blixtbilder, blir jag överlycklig!
söndag 7 augusti 2011
Flera fönster från ...
... nordvästra Skåne, nämligen hos Monets svåger.
Så frodigt där tycks vara!
Och så grööönt och skönt!
Litet möte, eller stort ...
Roger (från England, men sedan flera år tillbaka boendes i Harplinge i landet Halland, det var han som diskuterade så engagerat förra helgen ..), Alice (som kunde vara släkt med AP:s Nelly) och så Harry, med vit svanstipp.
Nere vid havet sprangs och skuttades det och vi sa ..."ja, tänk .., om man bodde i husen där ängen tar vid .., vilken utsikt dom måste ha .., havet - morgon som kväll -!"
Nära havet ...
För att liksom ta adjö av all ledighet (läs: jag har tappat sugen att laga middagsmat ...) åker vi till Ugglarps Camping bara några kilometer från det gula huset och så blir det söndagsmiddag där.
Inga märkvärdigheter.
Menyn är mer än enkel (man får vänta länge på att bli serverad, trots att antalet gäster är få ...) och vi väljer var sin pizza och jag tar ett glas husets rött (smakar förfärligt, men det säger jag inte förrän vi betalar, på en griffeltavla står nämligen att husets vin ska ge gästen en smakupplevelse och det gjorde det också, men åt andra hållet, men det var ju inte den rara servitrisens fel ...) och vi sitter ute och njuter av ljumma och rejält friska havsvindar.
Luften är comfortmjuk och doftar h a v.
Och pizzorna är goda - tunn, tunn botten och gott om fyllning - och skulle jag någonsin drömma om att bo i tält, ja, då vore den här campingen ett suveränt alternativ!
Harry fick stanna hemma och vi smyyyyyger mot ytterdörren för att kolla om där är tyst?
Jodå, han ligger och sover på sin bädd.
På altanen sitter pElle och funderar över livet.
Eller nåt.
För att liksom ta adjö av all ledighet (läs: jag har tappat sugen att laga middagsmat ...) åker vi till Ugglarps Camping bara några kilometer från det gula huset och så blir det söndagsmiddag där.
Inga märkvärdigheter.
Menyn är mer än enkel (man får vänta länge på att bli serverad, trots att antalet gäster är få ...) och vi väljer var sin pizza och jag tar ett glas husets rött (smakar förfärligt, men det säger jag inte förrän vi betalar, på en griffeltavla står nämligen att husets vin ska ge gästen en smakupplevelse och det gjorde det också, men åt andra hållet, men det var ju inte den rara servitrisens fel ...) och vi sitter ute och njuter av ljumma och rejält friska havsvindar.
Luften är comfortmjuk och doftar h a v.
Och pizzorna är goda - tunn, tunn botten och gott om fyllning - och skulle jag någonsin drömma om att bo i tält, ja, då vore den här campingen ett suveränt alternativ!
Harry fick stanna hemma och vi smyyyyyger mot ytterdörren för att kolla om där är tyst?
Jodå, han ligger och sover på sin bädd.
På altanen sitter pElle och funderar över livet.
Eller nåt.
Och fin bil kan man köpa också ...
Från Husmodern 1935.
Hur intressant som helst att bläddra i såna expemplar, kan jag lova!
Nu är det bara att invänta posten ...
"Garanterat oskadligt och snabbt verkande"!
Kan det bli bättre?
Och man undrar ju hur det gick för Karl Johansson i Skärgöl, Slätafly.
Fick han någonsin sin lärarinna?
Nu är det slut ...
... på det roliga.
I morgon börjar Det Vanliga Livet igen.
Dags för pv att arbeta.
Själv är jag ledig.
Och har semester där nästa vecka.
Mord i sikte ...
Vaknar till ett förfärligt tjatter från familjen Skata, men även av ett annat ljud .., ett skräckslaget skriiiande.
Lämnar sängvärmen och ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.
Jo, där på grannens gräsmatta ser jag sju skator som står samlade i ring runt en fågel - en trast eller stare eller hackspett - och nu förstår jag .., dom har tänkt sig att äta färsk pippi till frukost och funderar väl som bäst på hur man bäst ska avrätta den arma krabaten.
Och ja, jag vet att naturen är precis så grym och att vi människor inte är ett dugg bättre ( i kylskåpet en trappa ner ligger t.ex varmrökt bog i skivor, någon stackars gris som fått sätta livet till för att jag ska ha gott pålägg .., skillnaden är bara att det är någon annan som sköter avlivandet ...), men detta - sju mot en - , uthärdar jag inte att se, så precis som i Ystad när jag om nätterna sprang ut i bara särken och hojtade åt stökiga och brölande pojkar som i fyllan och villan skulle slåss, gör jag nu samma sak.
Hojtar först!
Klappar i händerna!
Sen går jag ut och vid det laget har skatorna förskräckt flugit sin väg och den arma fågeln - den som skulle förvandlas till frukost -, gömmer sig under rhododendronbuskaget och blir kanske uppäten lite senare, ja, säkert blir det så.
Men aningen bättre känns det.
Vaknar till ett förfärligt tjatter från familjen Skata, men även av ett annat ljud .., ett skräckslaget skriiiande.
Lämnar sängvärmen och ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.
Jo, där på grannens gräsmatta ser jag sju skator som står samlade i ring runt en fågel - en trast eller stare eller hackspett - och nu förstår jag .., dom har tänkt sig att äta färsk pippi till frukost och funderar väl som bäst på hur man bäst ska avrätta den arma krabaten.
Och ja, jag vet att naturen är precis så grym och att vi människor inte är ett dugg bättre ( i kylskåpet en trappa ner ligger t.ex varmrökt bog i skivor, någon stackars gris som fått sätta livet till för att jag ska ha gott pålägg .., skillnaden är bara att det är någon annan som sköter avlivandet ...), men detta - sju mot en - , uthärdar jag inte att se, så precis som i Ystad när jag om nätterna sprang ut i bara särken och hojtade åt stökiga och brölande pojkar som i fyllan och villan skulle slåss, gör jag nu samma sak.
Hojtar först!
Klappar i händerna!
Sen går jag ut och vid det laget har skatorna förskräckt flugit sin väg och den arma fågeln - den som skulle förvandlas till frukost -, gömmer sig under rhododendronbuskaget och blir kanske uppäten lite senare, ja, säkert blir det så.
Men aningen bättre känns det.
Söndagsfönstret ...
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
När bilden tas är klockan kring halv åtta på lördagmorgonen.
Snart ska kaffet serveras, vi bara väntar på att Maria ska bli klar med sin hårtorkning.
Uppe till vänster om äppelträdet skymtar en liten svart krabat som leker med en plastbytta.
Och mannen som sitter och studerar sin I-phone (det måste vara vad alla i den åldern och yngre sysslar med större delen av den lediga tiden ...), är den rare mågen.
Han som är Vädur och storebror och har vänster tumme upp.
(Sysslar med pengar, ja, då borde man ju vara analytiskt lagd!)
Därtill gift med ett Lejon som är storasyster och har höger tumme upp.
En Vädur och ett Lejon ..., båda storasyskon .., där borde det vara starka viljor i rörelse, kan man gissa.
lördag 6 augusti 2011
Eftermiddag ..
"Vingklippt" - passar nog bra i sammanhanget.
Ååå, havet är ljummet och inte en endaste manet ser vi skymten av!
På klipphällen sitter två tonårspojkar från Stockholm.
Dom t v e k a r.
Lite småprat blir det .., vi får veta att deras föräldrar har ett sommarhus en bit bort och nu funderar de två pojkarna (som ska börja gymnasiet om några veckor) att ta sig ett dopp .., men helt säkra är dom inte och så är det ju det där med maneterna.
En man i vår ålder simmar fram och tillbaka.
Det visar sig att han tillhör arrangörerna av dagens "Simma 200 meter och ta simborgarmärket", men inte en endaste människa har anammat hans upprop och vi säger - unisont - att vi har avverkat långt mer än 200 meter, men tack ändå för erbjudandet.
Sen går vi hemåt och är lika varma när vi är tillbaka på kullen, som när vi gick hemifrån.
Från frysen hämtas en glassbåt .., under vinrankans blad har harry sökt skugga och det är just som jag har hängt upp baddräkten som jag upptäcker fjärilen.
Så vacker är den!
Slut i rutan ...
Och så är det dags för äldsta dottern med familj att återigen köra till Helsingborg.
Halv tio spelar BSK pojkar f.-99 sin tredje match.
Såååå roligt har det varit att ha dem här och Emma har sovit i Hildas rum och förgyllt mormorshjärtat nånting så otroligt.
Här står vi alla, före avresan söderut.
"Hejdå lille Harry ..,. ajabaja, att du skulle bita hål i mina byxor!" säger Maria.
Nog har Emma lyckats spankulera omkring i två par upphittade skor nu på morgonen.
Den t.v. tillhör som bekant pv (arbetsskor, är det väl bäst att förtydliga .., ja, inte i skolan, utan hemma ...) och den andra har varit ena hälften av mina älsklingsskor alla kategorier, nämligen ett par Rieker - världens skönaste sko -!
"Mormor, det är två högerskor jag har ..., haha ..!" säger Emma leende på väg till bilen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)