fredag 14 september 2012

"It´s nice walking today ..."



Söndag mitt på dagen i London.

Vi är på väg till Hyde Park och tar bussen som går från High Street Kensington.
Bakom oss sitter en pappa med sin dotter som kanske är fem år och hela tiden pratas det livligt om det här med årets gång och hur det kommer sig att årstiderna förändras.

Jag sitter alldeles stilla och lyssnar, medan Emma fibblar med sin I-phone.

När vi är nästan framme, vänder jag mig om och frågar om pappan möjligen är lärare?

Han leeeer stort .., förstår på pricken varför jag undrar.

"Yes, sort of ...", säger han.

Och jag tänker, som så många gånger tidigare, att det spelar ingen roll hur fantastiska byggnadsverk det finns på ett resmål .., det är alltid människorna som sätter spår.

Och jag tänker också på hur mycket det måsta betyda att ha en förälder som är så engagerad och verkligen ger sig  t i d  att förklara - det var som ett samtal mellan två vuxna människor -.

En stund senare klev far och dotter av bussen och jag tittade ut genom fönstret och såg (och hörde) dem fortsätta pratet om årstider och solen gång.

// Ska man kunna urskilja årstidspratet, måste man nog ha rejält med ljud. Bara så ni vet.



Sen Hyde Park.

Det är där den idoge och så vänlige renhållningsarbetaren ideligen blir avbruten av turister som inte riktigt har koll på kartan.



Dagens fönster ...

... kommer från Västergötland och det var Mian - på väg till jobbet - som tog fram fönsterhåven!

torsdag 13 september 2012


Och om någon .... 

... mot förmodan  i n t e   har upptäckt hur underbart hon skriver

- och fotograferar -

och

kombinerar ord & bild

så finns hon här.

Och här är vinnarna ....



Vinnarna ..... 

Filmen som ska laddas upp, "står i kö hos youtube ...", säger dom.

Men nu återstår endast 7 % att ladda upp.

Håll ut.
Kerstin Hedgren om sitt DBIV ....

Mitt bästa är något så enkelt som fina, varma, nära telefonsamtal med döttrarna.

Visst är det det lilla som man har mest av i livet och så underbart att njuta av det!

Kram från Hedgren
DBIV för Gunnar i Jämtland ....


Nu är det nog så att vi har kommit i lite otakt här .., för Gunnars bästa handlar nog om i veckan.
Men det spelar ingen roll .., allt kom ju lite hipp-som-happ i och med resan till London.
Vi kör på!

Så här skriver Gunnar:

"Det bästa som hände i veckan var nog att all honung (ca 100 kg på fyra samhällen) är färdigburkad och etiketterad.

Väldigt kletig och tung höstsyssla är det att hålla på med honung.
Nu är dom (mina bin) invintrade, jag har sagt "gonatt - vi ses i april" till dom alla (ca 40.000 st)
Dessutom hade jag ett litet lotteri där vinsten var en burk med nyslungad jämtländsk honung - de va kul att så många ville vara med i detta.

Loredana i Stockholm och Ulrika i Sollentuna blev dom lyckliga vinnarna av varsin burk."

Dagens fönster ....

... kommer från den fotoglada madamen från staden där Ellos och Haléns såg dagens ljus.

Hon som överraskade med ett spontant besök i somras och gjorde mig sååå glad!

onsdag 12 september 2012


I morgonkväll blir det dragning i DBIV-lotteriet. 

Den där lilla fickspegeln med så sött utanpåverk.

Nästa vecka lottas en kylskåpsmagnet med fullkomligt underbar text ut!

(Yes, inhandlad i London ...).

Följande skvalpar omkring i träskålen: 

Eva på Frösön

sportigajenny i Gränna (och Kaxholmen)

Ulrika i Kopparberg

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro

Monet i Sydfrankrike

Gunnar i Jämtland

Kerstin i Skåne

samt

Åsa / Pralinen i Skåne

Ett tröstpris kommer att finnas med också.


"Klick-klick-klick!"

Och London var sååå vackert den där dagen!

Helbrägdagörelse eller nåt ...

Det är underligt det där, hur kropp och själ - och kanske också väderomslag -, hänger ihop.

När jag kommer hem från den så oändligt efterlängtade resan till England, är det som om all energi bara rinner rakt ut i intet. Alldeles inuti-tomt blir det! Och vart tog glädjen vägen?

Jag arbetar och gör det jag ska, tackar högre makter för en ledig dag, plockar undan, säger hejdå till Meja som blir glad när husse och matte kommer för att hämta henne - men inte gladare än Harry, som tror att det är hans husse och matte som har anlänt - och vi sitter ute på altanen och berättar om våra äventyr .., om bad i ett turkosskimrande Medelhav, om slingriga vägar i Alperna .., om Billy Elliot och stående ovationer.

Sen kommer tystnaden, när det bara är Harry och jag själv hemma.
Ja, sigge nilsson dyker upp och pElle jamar och vill ha mat.
Själv sitter jag ute på altanen och försöker bringa reda i den själsliga oredan.

Jag tar Harry med mig och går ner till havet.
Lägger kläderna på stranden .., struntar i om någon människa står med kikare och ser min omfångsrika rumpa .., tar på baddräkten och går långsamt ut (där till vänster på bilden), parerar mellan brännmaneter och slänger mig sedan i .., simmar länge under ytan .., tittar upp och håller koll på Harry som sitter vid klädhögen och väntar på matte.

Dyker igen.
Kliver upp, men torkar mig inte.
Blusen blir våt.

Väl hemma kommer ett alldeles förfärligt våldsamt skyfall .., det är som om himlen öppnar sig och pv har kommit hem och jag mår illa och börjar kräkas; skakar som ett asplöv där jag ligger under täcket (harry ligger nära, nära .., det är som hon anar att nånting är på tok ..) och efter någon timme eller flera kommer solen fram och då är det det som om kroppen vaknar till liv igen och illamåendet är borta.

Det är som ett mirakel!
Jag fattar det inte!

Och jag tar mig en kopp varm choklad och en hårdmacka med ost.

Se där!
Livet har vänt åter!

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag bland 90 stycken andra stickentusiaster var en av två vinnare på bloggen “Sticka på landet”.
 
Sticka på landet är en blogg om stickning, men också om bloggarens får och höns. alla bor i Skåne och bara det gör ju att jag läser den.
 
Bloggmadamen hade en utlottning bland sina läsare när hon nått 150.000 besök (där ligger man ju i lä) och det som lottades ut var en härva finull från Kurt eller Rune – gårdens två baggar.
Ett tillfälle jag inte ville missa!
 
Nu var det så många som ville vara med, så att hon lottade ut två härvor istället. Vinnaren fick välja på Kurt eller Rune och andra preistagaren (som var jag så) fick den andra. Och det blev sååå rätt. Kurt är en brun bagge och jag vann en härva RUNE. Jag gillar inte brunt, så det blev perfekt.
Ett underbart mjukt garn, som nu ligger här och väntar på att bli nystat och stickat. Kanske blir det ett par vantar...hela eller halva...kanske Isolde (bloggarens eget mönster)?
Det var det bästa förra veckan.
 
Hälsningar Ann - STORARTAT -.

Sista dagen ...

Meja till vänster.

Idag är sista dagen som Meja är på besök hos oss. 
I nästan två veckor har hon och Harry kamperat och hjälp, så roligt dom har haft!

Det har varit bus ute på gräsmattan .., kamp om en skinnbit eller en luggsliten tennisboll .., och mellan varven ligger dom nära, nära varandra på sängen i gästrummet och ibland även på soffan Ektorp.

Harry, som i vanliga fall aldrig äter mat med någon större aptit, tömmer nu matskålen på någon minut!

Och Meja, som från början var aningen skraj för pElle, går nu obehindrat förbi honom, även om han spärrar vägen till vardagsrummet.

Men nu är det slut ., nu ska Meja återbördas till husse och matte som har bilsemestrat i Frankrike och badat i ett turkosskimrande hav utanför Cannes och oj, oj, oj .., så tomt det ska bli för Harry och för oss andra!

(Men oj, så mycket mindre hundhår här ska bli ,-)

En stund senare ser det ut så här.
Meja har hoppat upp i soffhörnet och sover gott efter morgonens promenad.
Då kommer pElle .., han skuttar upp .. nosar lite på Mejas bak ..., tycks förvånad .., "jaha, det är hon, alltså, den där nya ..." och så kurar han ihop sig och sover han också, allt medan författaren Jens Lapidus sitter i SVT:s Gomorronsoffa och berättar om sitt skrivande.

Dagens fönster ...

... finns i London.

Och alla tegelhusen påminde mig hela tiden om Ystad.

Om Regementsgatan 19 A.

Till exempel.

tisdag 11 september 2012


DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan var helgen! 
 
Den kom lite som lugnet efter stormen och inleddes med en riktigt skön kväll hos mina föräldrar. 
Det ligger nog på topp för det bästa i veckan. 
 
På delad förstaplats med lördagens skogsutflykt. Fint väder, höstluft och korvgrillning. 
Tillsammans med bästa maken och fina Cosmos.
Helt underbart var det!

DBIV för Eva på Frösön ...

Det bästa i veckan ...

Utflykten tillsammans med sonen och hans flickvän och så Otis förstås.
Vi åkte till Frösö handtryck där det trycks tyger i olika färger och mönster.
Dyrt! Men jag hittade små påsar med resttyger för 25 kronor styck. Det var som julafton att packa upp dessa påsar.

Vad jag ska ha dem till? Tja, vad vet man? Fina är dom i alla fall.
Efter det besöket åkte vi till en vacker plats och åt vår medhavda matsäck.
Otis var överlycklig som fick leka med "brorsan" som han älskar över allt annat.


DBIV för Monet i Frankrike ...

Det bästa i veckan för mig har trots allt varit att alla de provsvar man hämtar här på detta laboratorium (där man också tar proverna) plus alla ultraljud och gastroskopi och allt i övrigt som man synar med medicinsk fransk lupp hittills inte pekat på något som skulle innebära någon större fara. Ingen hjärtinfarkt, ingen propp i lungan, ingen cancer.
 
De är lugnande också, de franska doktorerna. "Je ne suis pas inquiète" -  "jag är inte oroad" har de sagt allihop. Men de skriver nya remisser för nya provtagningar trots det - månntro man är lite speciell som svensk?
 
Det som känns mest i vardagen är att jag blivit tillhållen att inte dricka vin på ett par veckor - man vill se att alla mag/tarmsystem lugnar ner sig inför nästa provtagningsomgång. Maken sitter där med sin vanliga apéro och jag dricker kall Evian med citronskiva och isbitar.  Men det är helt OK, ganska skönt faktiskt till och med att känna sig så nyttig!
 

En sån skulle man ha haft!

Så här skriver den senaste vinnaren i Uppmuntringslotteriet; apropå eländet med min tillfälligt förlorade resväska - den som dessutom tillhör äldsta dottern -!

"Hej Elisabet!

Tusen tack för tavlan, snäckorna och fjädern!
Kommer att passa toppen i det rum vi renoverar efter två vattenläckor...
Inte så mycket kvar att göra - bara några taklister och sen fundera ut hur den inbyggda hyllan ska ramas in .

Skickar med en bild på min resväska.
På 80-talet när jag skulle ut och resa fick jag en gammal väska från mormor och morfar.
Som synes är min favoritfärg grön! Jag målade även dit Kalle Anka, fanns inte en chans
att någon skulle gå iväg med den utan att jag märkte det ;-)
För tillfället är den fylld med barnens gamla barnböcker, i väntan på ev. barnbarn :-)

Skönt att du fick tillbaka din väska och förhoppningsvis får den andra mannen även sin så småningom.

Tack för att jag får följa med på dina resor :-D

Kram Kerstin."
DBIV för Ulrika från Västmanland ....

Ojojoj, förra veckan innehöll så mycket glädje att jag skulle kunna skriva flera sidor.., men jag ska försöka behärska mig. ;-)

* Den flera timmar långa utflykten tillsammans med Max. Vi for lite hitan och ditan, stannade till där vi tyckte det såg fint ut. Promenerade i skogen. Hittade svamp. Badade och lekte med pinnar (ja Max alltså, inte jag). Fikade.

* Att vädret flera dagar var så fantastiskt fint! Härligt att fara till skogen då, eller att bara ta en liten snabbpaus från jobbet och sitta på bron tillsammans med Max och njuta av solskenet.
* Och så det allra allra bästa: "En helg för alla sinnen" i Granhammar, Vintrosa. 
En helg fylld med god mat (det mesta från gården eller gårdarna intill), vacker miljö, massor av sticktid och framförallt glädje, gapskratt och gemenskap med underbara, underbara människor!
Goda ostar från gårdens eget mejeri, hemkärnat smör, grillat lamm (även det från gården), ägg från granngården, grönsaker från Karins eget grönsaksland osv osv osv. Underbart gott!!

Mitt eget DBIV ....


Det bästa av allt var timmarna i Hyde Park!
Alla människor som satt och solade, hade picknick .., joggade, flanerade, åt glass, satt på bänkar och tittade rakt fram!

Och den här mannen på bilden, han som tömmer soptunnan, honom kände jag igen från dagen innan då han gjorde precis samma sak - och hela tiden -, medan han bytte soppåse, kom turister fram och frågade om det ena och det andra och hela tiden samma vänliga leende från mannen, som utan minsta knot följde med en bit och visade och pekade.

"Jaha, du jobbar idag också ...?" säger jag och mannen säger att  "jo, så här det, vissa måste minsann arbeta" och han säger det med ett sååå varmt leende.

Det är alltid det som är det bästa med resorna .., korta möten som sätter spår i hjärtat.
Ett vänligt leende.
Behövs så mycket mer egentligen?

Emma i solstolen intill. 
Ett pund kostar hyran per stol och vi sitter där hela eftermiddagen, eftersom vi ändå har checkat ut från hotellet. 

Det är tjugoåtta grader varmt.

Och jag masserar-pillar på Emmas ben och hon köper glass och letar efter en toalett och själv går jag till restaurangen en bit bort - den där man måste gå över en liten välvd bro, den där jag för två år sedan satt och ringde till bettankax - och så köper jag kaffe och läsk och en croissant till Emma och en citronkakebit till mig själv.

Sen sitter vi och småpratar om allt möjligt; mest om det här med arvsmassa och vem man liknar. 
"Mormor, vem tycker du att jag är mest lik, mamma eller pappa .., eller moster Linda kanske ..?" säger Emma.
Människor kommer och går.
Hundar spinger lösa, skäller och leker .., och en brun labrador går, trots husses protester, raka spåret ner till "sjön" och simmar i det dyiga vattnet. 
Sjöfåglar tjattrar.
En skatunge hoppar upp på en gren i trädet mitt emot där vi sitter.
På en bänk sitter en ung kvinna och studerar sin I-phone. 
Hon ler. 
Ofta tänker jag på just detta .., hur många leende unga kvinnor jag har sett som just har fått ett meddelande.

Mera glädje .., lyckan att slippa dom helvetiskt varma skorna! 
Ett par flip-flop för 3 pund blir räddningen!
Här har jag slagit mig ner på stengolvet i köpcentret Westfield ute i Stratford och Emma shoppar och jag suckar och väntar och väntar och väntar. 

Hyde Park igen.
Min nya Canon-kamera gör mig nöjd och belåten. 
Här sitter jag nog femton, tjugo meter ifrån kvinnan med sin lilla baby.

Och sightseeing-turen på ett par timmar. 
Vi sitter i delen som inte har tak och rakt till höger om oss sitter guiden - Chris - som skojar och berättar att han är singel och intill honom sitter Helen från USA.
Precis hela tiden fotograferar hon .., hoppar upp och ner och byter perspektiv!
Chris gör oss glada .., alltid kommer nån liten kul grej mitt i allt det historiska.
På väg nerför trappan vänder jag mig om och tackar för alla leenden han skänkt oss.
Det gör även mannen på bilden, han som ska kliva av vid just den här hållplatsen.
Kanske ska han fortsätta med båt på Themsen?

Och jag tänker med glädje på den äldre mannen som sitter på min vänstra sida. 
Solen flödar ..., och mannen skrattar så gott när vi upptäcker att vi har tagit bilder av varandra.

Och jag tänker med sådan värme på Bernadine och hennes hatt ..., och på alla vänliga människor som visade oss vägen när vi var osäkra.

Det var det bästa förra veckan.