Gunnars mamma finns inte mera ...

Tavlan målad av just Anna.

Det är underligt .., det är som om december är en månad när människor kallas hem.
Eller bort.

Gunvor - pv:s mamma -, min pappa, Ingelas pappa och var det inte hennes farmor också ..., och nu: Gunnars mamma: Anna.

Och Bert i Luleå .., förlorade han inte sin mamma kring jultiden, eller minns jag helt galet?

En enda gång har vi träffat Anna och det blev verkligen ett sånt fint möte, fyllt av glädje!

Glädje och förundran.

För hur förvånade blev vi inte när Anna, då nittiofyra år, plötsligt tog fram munspelet!

Så här lät det.

Och var det.

Ja, det var en alldeles underbar kväll.

Och glädjen över att vi fick träffa henne, finns kvar.

Dutt-dutt och gräddbeställning!

Jobb åtta till ett och det går för runt hela tiden.
Att varannan torsdag göra mejeribeställningen är tämligen knepigt (man får ingen riktig vana) .., och att då göra den just inför jul, då är det upplagt för lite oro.
Natten mot idag drömde jag om just detta; att jag blandat ihop beställningsblocken och nu skickat ordern för ett år tillbaka!
Och medan jag plockar upp alla varorna som kommit, ansluter chefen och hjälper till ..,och vi samspråkar om hur mycket Arla-grädde som ska tas hem; han tycker att jag har tagit i alldeles för lite och jag tycker precis tvärtom .., han hugger till nåt hemskt!

När ordern väl är godkänd och skickad (då håller man andan ...), ringer jag till den som är ordinarie mejeriansvarig och pratar med henne och hon ger chefen rätt och tack och lov .., så hinner jag skicka in och komplettera och dom som på fikat lyssnat till vårt grädd-gnabb, smajlar så häääär mycket och jag går ut i butiken och böjer mig fram och säger ..."ååå, högt ärade chef, jag hade nog fel, trots allt!"

Då ser han väldigt nöjd ut och ler lite plirigt.

Innan jag slutar för dagen säger jag tack och hej till alla i personalrummet; ja, skulle nu jorden gå under så ., och vid charkdisken står några kunder, jag säger hej till dom också och tackar för den här tiden och en kvinna skrattar och säger att "ja, jag väntar med julskinkan tills i morgon, man vill ju inte slösa i onödan ...".

Sen hemåt.

I bilen tänker jag på hur ofattbart bra jag trivs i den här affären!
Visst, allt är inte perfekt, men i det stora hela tycker jag så mycket om den.
Lagom liten eller stor .., många äldre som handlar och mängder med stamkunder!
Och frihet i jobbet.

När jag kommer hem ser jag på köksbordet julkortskuvertet som kom igår och gjorde mig så glad.
Finns det någon egenskap som verkligen är tilldragande och som gör mig glad, så är det filurhumor.
Inte det här att dra vitsar hela tiden, utan just det där filuriga.

Den som känner mig vet att jag i alla tider, i alla fall de senaste fyrtio åren, har duttat med överstrykningspennor på brev, paket, skrivpapper eller för den delen .., även schemalistor, ja, t.om. på butiksskyltarna! Fråga mig inte varför .., jo, jag tycker väl att det blir lite trevligare.

När jag då får ett julkort dekorerat med dutt-prickar på baksidan, då förstår jag ju att detta är skrivet av dels någon som känner mottagaren .., och dessutom är utrustad med humor.

Jodå.
Så är det.
Det visar sig vara från Kent i Småland!
Tack du snälle, rare!

Och nu är det jullov för pv som snart kommer hem .., och jag börjar inte arbeta förrän halv fyra i morgon.

Livet känns som bäst.

Dagens fönster ...

Ännu en bild från mitt fönster i Ystad.

Där är en ängel i trä - present från äldsta dottern -, där är fåret från Australien .., en pappershäst målad av Anja Notini och så Anders lilla plastgubbe som han så ofta lekte med.

Och här är vinnarna !! 


Stooort, stooort grattis till er båda!

Och snart dragning ...

Glädje då. "Dr Böhlander" får "det-gjorde-du-bra-kram" efter sin insats i stafettvasan.

... i DBFV och följande ligger och skvalpar i glasbyttan:

Cruella i Sthlm

Ann i Göteborg

Turtlan i Karlstad (sååå roligt att prata med dig igårkväll!)

Monet i Frankrike

Monica i Lysekil

Cecilia N i Härnösand

Eva på Frösön

Mossfolk i Örebro

och

Ulrika i Västmanland (håller vi tummarna för idag .. hon ligger på operationsbordet!)

DBFV för Cruella ....

Nu var det på vippen! Förra veckan bjöd bland annat på traditionellt julspel kombinerat med luciatåg i kyrkan där dottern konfirmerade sig.
Hon var ängeln Gabriel och läste den rätt så högstämda texten väldigt fint.

Och dagen efter hade nästan hela familjen plus en kompis biljetter till en riktigt traditionell föreställning: A Christmas Carol. Det är det brittiska amatörteatersällskapet i Stockholm som sätter upp denna klassiker varje
år.
Väldigt välspelad och rolig och sorglig. Och så alla vackra engelska julsånger. Det var härligt!

/Cruella

Och tänk ...

... att i detta vackra har man vuxit upp.

Här har man - på sextitalet - under friluftsdagar trampat slalombacken (det var före pistmaskinernas tid) .. här man suttit i skidstugan och druckit varm choklad och ätit leverpastejsmörgås med gurka och här föll min australiensyster och kraschade några ryggkotor och blev liggande i gipsvagga i tre månader.

Här har man gått i skola .., cyklat till Solviksbadet .., varit förälskad .., arbetat på Ica Nilahallen .., dansat på Malå Hotell när det varit personalfest .., brutit armen hemma i köket, nyckelbenet hos Magnussons, blivit hundbiten på badstranden .., och här, i Malå, har jag tillbringat totalt trettiotvå år av mitt liv.

Just vid pilen bodde vi.
Sjön bara ett stenkast nedanför huset.

 

Till Tankevågor:  jag letade på min blogg efter malåbilder och hittade väl tusen inlägg om just Malå .., men ingen bild så där riktigt bra. Här är en i sommarskrud. 

Malån är - enligt Wikipedia - tolv mil lång.

Det här är alltså landskapet Lappland, men Västerbottens län. 

Norrbottensgränsen ligger bara några mil bort bara.

 Och gammal bild från samhället. Udden där vi bodde vid klockan fyra på bilden och Tjamstanberget - då ännu inte avverkat - som en trollhatt i bakgrunden. 

Alla tre bilderna har jag - utan lov - norpat från nätet och jag har ingen aningen om vem som har tagit dem, ja, förutom den sista.

 

DBFV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag och min kollega Eva höll Öppet Hus i våra nya lokaler.

Vi var ganska stressade över det hela och vi hade förberett kvällen noga med bubbelvin, ost och valnötter.

Alla som kom skulle också få en gottepåse med sig hem och vi skulle också ha ett lotteri.

Gottepåsen bestod av ett litet prov på “Maria Åkerberg”, ekologisk hudvård, som Eva säljer och som jag absolut kan rekommendera. Från STORARTAT låg det ett bokmärke, so man trär över boksidan.

 

Eva lottade ut en massagebehandling, från STORARTAT var vinsten en valfri sjal eller ett smycke och från vår hyresgäst fr.o.m. 1 januari , Anneli kostrådgivare, lottades det ut, ja just det, en kostrådgivning.

Det kom många fler än vad vi vågat hoppas på, många hade med sig vackra blommor, godis och andra lyckönskningspresenter. Det var så roligt hela kvällen att vi alldeles glömde bort att ta bilder.

 

Jag sålde också lite roliga smycken och några linnekassar och flera kvinnor, som bor i området, upptäckte också att jag även hjälper till med ändringssömnad.

När kvällen var över och jag sparkat av mig mina nya klackskor kände jag att jag var dödstrött – men väldigt glad.

Det var en mycket lyckad kväll!

 

Ann.

Onsdagsfönstret ...

Varje december brukade jag arrangera som en liten djurpark .., eller som en liten "historia" eller kanske mer som ett levande fönster, så där så att när småbarnen på väg till eller från dagiset gick förbi min lägenhet, skulle det alltid ha hänt nånting i hörnfönstret.

Ibland tittade små kaniner ut ., eller tomtar eller änglar, ja, det fanns allt möjligt att variera sig med.

Det är det fönstret som syns på bilden.

Ja, det var i Ystad, förstås.

I morgon är det dragning ...! 

Någon fler som vill vara med ...?

Ni har chansen fram till klockan tio i morgonförmiddag.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så hinner jag lägga in det hela.

I morgon onsdag ...

... är det dags för vännen Ulrika i Västmanland att lägga sig på operationsbordet.

Åååå, så jag hoppas att allt går bra och att du - om inte alltför lång tid - kan skriva vad som var det bästa som hände den där dagen .., då du blev helt frisk!

Lycka till! säger vi i det gula huset.

(Bilden visar ovan nämnda madame under en resa till Danmark .., och på Öresundståget hittade hon tidningen Kupé och vad hon tyckte om Ernst, visar hon väl här .., men jag tycker om honom jag. Ulrika var en av de allra första bloggvännerna som jag träffade på riktigt, ja, hon var för övrigt en av de första som kommenterade på min förra blogg, den som började i september 2005.
Jag minns sååå väl när jag mötte henne vid tåget i Ystad .., hon var blyg och tillbakadragen, pratade knappt. Men oj ..., vilken resa hon har gjort! Och minst ett par gånger besökte hon Ystad .., det var bloggträff och vi åkte bil runt Österlen och tåg till Ven där vi hälsade på pv som hade kommit seglande dit.)

DBFV för Turtlan i Karlstad ...


Utan tvekan så blir mitt bidrag förra fredagskvällen och den traditionella kvällen strax före jul som vi kallar för "Vi går ut och äter men äter inte Julmat"
Vi träffas, pratar, äter och skrattar oss igenom kvällen.

Gamla tjejgänget samlades på en av stadens restauranger och spanade in menyn. När vi väl skulle beställa så har jag och kompis C valt exakt det samma från menyn utan att ha pratat om det.
De andra damerna har valt helt annorlunda än oss två.

Vi två satsar på en rödbets och chevrésallad med pinjenötter till förrätt. Sedan en fisksoppa till huvudrätt.
De andra valde pasta, hamburgare och dylikt. Ja sånt där mer vanligt.

- Vi två är väl "lite udda" i vår matsmak säger vi och ler.
- Nja, inte udda.. vi har smak sa vi!

Men Du sa jag till C. Vad skulle Du välja för glass om det fanns flera sorter att välja på frågar jag henne.

- Pistage svarar hon snabbt och bestämt.

Men herre je... svarar jag. Hur lika smak har vi?

Finsmakarlika enas vi om!
Just det! Pistage här med!

Tänk vad ett sånt litet samtal kan glädja och ge minnen!

Turtlan

(sen att hon valde cappuccino och jag vanligt kaffe behöver vi ju inte nämna.......)

Och nu är han nöjd och glad ...

Lååång promenad i nästan vårligt väder och ingen halka alls; bara att spatsera utan rädsla!

På kustvägen passerar bilar nu och då .., jag ser en tomflaska i diket och några tomma ölburkar längre bort.
Nån som smygdricker på väg hem, kanske?
Nån som inte kan hålla sig?

Och nästan hemma postar jag julkorten - dom allra sista -, och nu är det snart dags att ge sig av till jobbet och jag fick moppelängtanskänsla nu när vägen var bar, men den får stå där den står och trängas med allehanda bråte i det som lär ska vara en carport.

Snart nog blir det vår.
Snart ska koltrasten flöjta från grannens tv-antenn .., snart ska stararna siiirla från taknocken.
Jodå.

Det går fortare än man tror.

Nästan som syjunta, kanske ...?

Förmiddag i landet Halland.
sigge nilsson som annars inte gör nåt väsen av sig, jaaaaamar högljutt när inte älsklingsmaten finns på plats.
"Torra kulor, vad är det för nåt att bjuda på!" tycker han.
På soffan ligger pElle och sover och ute i lilla eken ser jag tre ekorrar.
Harry ser dem också ....

Vid halv åtta gör jag en sockerkaka och när den är klar, får den följa med på promenaden ner till havet och precis som jag hade väntat mig, kommer den där lilla karavanen med bilar, innehållande män i pensionsåldern - dom som träffas var morgon nere i hamnen -.

Det här är Arne, den ende av dem som bor här längs vägen, inte så långt från det gula huset.
Arne har hjärtfel och nu får jag veta att han även fått diagnosen KOL ("jag har fått kål", säger han och jag förstår ingenting ..., kål??, jaha, ja!), ja, det är väl inte livet på en pinne förstås .., och jag frågar om han kan ta med sig den ljumma sockerkakan och så får dom ha den till kaffet och javisst, det går bra, säger han leende.

Arne har drivit en elfirma, men tar det numera väldigt piano.
Man kan tänka sig vad den här morgonsamlingen tillsammans med andra män .., fem stycken kanske, kan betyda? Ja, för dem alla.

DBFV för Monet i Frankrike ...

Återigen handlar mitt Bästa I Förra Veckan om vardagsglädjen. 

Så här ser den också ut: kära maken lapar sol efter lunchen i solstolen på terrassen. Vi har det underbaraste av väder, sol, blå himmel och femton plusgrader. 

 

Det känns som sommar när solen gassar på läsidan och vi är oerhört priviligierade som får bo och leva så här. 

Lika roligt var det att vinna Elisabet-godis i förra veckans dragning!!

 

Hälsningar från Monet

Dagens fönster ...

Hej igen!

 

I söndags var jag på Tirups Örtagård och lyssnade på skönsjungande Dubbelqvartetten Oktopuss. 

Passade då på att föreviga trädgården utanför Caféet, som nu varvat ner i sin välförtjänta vintersömn. 

Men snart våras det igen även där ute!

 

Vi hörs!

 

KramKram från Torun.

DBFV för Monica i Lysekil ...

Hejsan, här är mitt DBFV!

 

Här i Lysekil var det julmarknad i går - söndag 16.e december.

I "Gamlesta´n" var det många bodar, både med försäljning av saker, kakor, korv mm.

Det var också flera lotterier, och jag stod i en bod där vi sålde "julklapps-lotter".

"Gamlesta´ns Byalag" står för arrangementet här, och jag är en av medlemmarna i föreningen.

 

De som vann på lotterna fick välja bland en hel massa "julklappar" (inpackade).

Sakerna var sponsrade från olika affärer och företag i Lysekil.

Vinsten går till ett barnhem och en skola i Ghana.

Pengarna skickas direkt utan mellanled!

 

Varma hälsningar från Monica i ett regnigt Lysekil.

Eva i Tyresö tipsar ....

Och alla som arbetar med barn - min egen "dr Böhlander", t.ex - känner nog igen sig.

Såååå härligt var detta!

DBFV för Cecilia N i Härnösand ...

Två konkurrerande saker.
Äntligen klar med universitetet!
Vann en tröja hos Lotten! (lotten.se)
De är lika roliga båda två fast i olika divisioner.

Cecilia N

Och så bara svisch ....

... kommer hällregnet och nu är allt det vintriga borta och kvar är slask och sörja och när jag tar med mig harry och går på morgonpromenad "tjaskar" det hela tiden under skorna och flera gånger tänker jag ..., "ära vare Goretex!"

Nere vid havet möter vi fyra bilar som kommer nästan på rad .., det är gubbarna som träffas i lillstugan i hamnen (lillstugan = arbetarbod av enklaste modell) och det vinkas och hejas och Christer stannar till och säger ..."oj, vilken fin färg du har fått på kinderna Elisabet!" , ja, det är väl motvinden förstås.

På hemvägen genar Harry och tar stigen längs bäcken (hela bäcken är kantad av jättelika rhododendronbuskage !) och kommer fram på Eckes tomt, fast han inte får för matte.

Där, i plastlådor, ligger fiskegrejorna och bidar sin tid.

Och nu är det mitt på dagen och Tommy Körberg sjunger vackert medan jag skriver julkort och tänker på familjerna i USA som har förlorat sina småttingar.

(Och för att inte någon ska bli upprörd över att jag bara tänker på amerikanska småbarn som blir skjutna, så tänker jag även på alla barn i hela världen som blir skjutna rakt av.)