Börjar man, tar det aldrig slut ...

När jag letar filmer från Utrecht, hamnar jag på alla möjliga ställen!

Jag ser en man bli uppäten av stor fisk (vilket ju naturligtvis är fejk ...), under någon sekund ser jag en kinesisk man flå en levande orm ..., jag får följa med på en cykeltur genom en europeisk stad.

Och så hamnar jag här.

Våren 1969 gick jag ut nionde klass och vi åkte då på skolresa till Hamburg.

Minns jag inte fel, promenerade vi just här?

Den här lilla filmen är sannerligen ett tidsdokument: speakerrösten .., musiken .., männen som ser ut precis som min pappa gjorde, då, i slutet av 50-talet.

Och kvinnorna ....

Jag undrar hur deras liv kom att bli ..?

Tretton lediga-dags-fönster ...

Foto: Lundafarmor

... även idag från Utrecht i Nederländerna.

Hann ni med den där ljufvliga båtturen genom Utrecht igår?

Inte?

Då har ni chansen även idag.

Jag ska allt ta en tur nu på morgonen; det är ju gratis och allt!

Här är ännu en film om Utrecht .., lite proffsigare, men inte lika ..., ja, inte lika fin, tycker jag.
Mer som en flashig annons och det är det ju också.

Och stort tack till dig Lundafarmor, som har givit mig ett "dit-ska-jag-åka-resmål!"

I en kommentar bifogar annannan den här länken.
 

Googlat på idag ...

"Elisabet: Idag ...." by searching for att bajsa i sjuksal.

Jag hoppas att den som sökte på detta, slipper oroa sig.

Det finns säkerligen rostfria bäcken att tillgå.

Lycka till!

Vid femtionio års ålder ...

... är jag med om mitt livs första telefonmöte.

Allt får vi lära oss om det nya betalsystemet Bart som ska träda ikraft om inte alltför lång tid.

Den som håller i det hela är en man som heter Mats.

Ibland får han frågor från oss som lyssnar.

"Här har jag fått en fråga från Nybro ..., vad händer om apparaten hänger sig ..?" säger Mats.

Då ler jag för mig själv och vänder mig mot Mattias som sitter vid min sida i lilla kontoret .., och så säger jag att .."du, den som ställde den frågan var säkert en kvinna i min ålder ...".

En som vet hur det kan gå.

En som har varit med förr.

En slags lycka ...

Egentligen är det här min tredagarsledighet, men idag blev det till att hoppa in och arbeta extra.

När tiden var ute beslöt jag mig för att ta itu med den årliga post-certifieringen, så jag slog mig ner på chefens kontorsstol i hans pyttelilla kontor, stängde dörren om mig (kunde ändå höra de övrigas skratt och småprat från lagret ...) och så satte jag igång.

Årets frågor var - i mina ögon - betydligt svårare än förra årets och jag satt länge och funderade och tvekade mellan olika alternativ.

När resultatet var klart, höll jag på att falla baklänges; det fattades två poäng för att alls få godkänt och hela tio poäng för att få full pott!

Nytt försök: då blev det ännu sämre!
Det var knappt jag trodde mina ögon.

Så jag klickade ner eländet, körde hem .., småpratade några minuter med pv och hans kollegor som tillbringat ett par timmar tillsammans i solskenet (ätit räkgryta och pv:s hembakade Dajmtårta till kaffet) .., och sen gick jag raka spåret till den dator där jag nu sitter och gav mig i kast med certifieringshelvetet certifieringsbekymret.

Inte ett dugg bättre blev det!

Och jag fick huvudvärk och det kändes som om jag skulle kräkas .., ja, för min inre syn såg jag hur detta aldrig skulle gå vägen ..., men  t ä n k, när jag såg texten på bilden längst uppe, då skrek jag rakt ut och strääääckte armarna i skyn!

"Jaaaaaa!!!!"

Nu har jag firat med en kopp kaffe och en bit tårta .., och inom loppet av tio sekunder mejlat bilden till chefen (och tror ni inte att nånting blev fel i överföringen till posten, så jag står fortfarande som icke-certifierad!!) och nu ska jag bara hoppa in i duschen och  n j u t a!

Det bästa för Hedgrenskan ...

Hej!

 

Det bästa var såklart långfredagen när hela flocken - barn, svärbarn och barnbarn - samlades hemma hos mig för påsklunch! Hjärtevärmare! Men konstrundan på påskafton med fina vänner stod inte långt efter. Bilden är tagen vid Katrinetorp utanför Malmö. Några av oss har fyndat i deras lilla antikshop.

En liten gissningslek kan ju vara "Vem är Hedgren?"...

 

Hedgren

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Hej!

Solen och en dag ute i naturen tillsammans med bästa vännerna blir mitt Det bästa i veckan.

Det var jag och min M, kära bästa kompis B med barn H & E och hennes kärlek M. En till M. En bra bokstav för oss båda!

Fika ute i solen vid några Vänerklippor. Is långt ut på sjön. Solen värmer och ljuset är skarpt mot den vita isen.

Vi går mot vår. Alla längtar efter sommar, sol och bad. Vi pratar om att cykla ner till Vänern för ett skönt kvällsdopp efter jobbet.

Men först tar vi en Vår som nu är på gång.

Turtlan

Dagens fönster ...

Från Utrecht i Holland kommer ett helt fång med fönster!

Utrecht .., tänker jag .., ja, just det, där har en f.d. malåbo arbetat som professor i parapsykologi, nämligen den här mannen.

Och det var Lundafarmor som höll i håven.

Tack och bock!



Här kan ni ta en båttur genom stadens gamla delar.
Nio minuter och arton sekunder tar turen  ....., orkar ni med det?
Vackert - vackert - vackert!
Och den som filmat heter Melani van der Vlis.

(Apropå Holland .., vad hände med bloggaren som bodde i Amsterdam och skrev så trevligt? Kommer ni ihåg honom ...? Jag tror att han hette Magnus och en gång tittade han - så där oförhappandes - in i lilla kvartersbutiken i Ystad.)

Det bästa för Monet ...

... var att makens alla värden vid ettårskontrollen när det gäller hjärtat var helt OK.

 

Nu är det bara arbets-EKG kvar så får han "frisedel" ett år till. Vi har otroligt fin service - detta är en privat läkarmottagning med enbart kardiologer, tre specialister med hög kompetens i vår närmaste närförort 5 km från vår by. 

Aldrig en väntetid, varken på tid eller i väntrummet. 

Och inte en euro i avgift.

 

Hjärtrelaterade problem anses här vara sk "maladie longue durée", dvs kronisk sjukdom och är helt gratis hur avancerade undersökningarna än är. Här har man också direktkontakt med de stora sjukhusen i Toulon när och om det behövs. Det är trygghet!

 

 Hälsningar Monet.

Och här är facit ...

Monets inköpslista på stenografi-vis.

"Så här skrev jag på den stenografi jag inte skrivit på decennier:

Hej Elisabet

Här får du en lista till:

mjölk
smör
kaffe
te
bröd
ost

Kram från Monet står det på slutet.

Gunnars kan jag inte tyda, jag gissar mig till vissa ord men det är så personligt skrivet att det bara inte går. Cruella kan säkert. Det gläder mig att hon tydde mitt!! "

 Och här är herr Ljusterdahls lista.

Och så här på vanligt vis.

Det bästa i veckan ....

Nu har jag tittat i träskålen och upptäcker en massa glädje som ligger där och skvalpar!
Till exempel ....

Det är ... ellem i Skellefteå som bland annat skriver så här.

"Vi har suttit ute flera timmar varje dag. Idag var det +23 vid solväggen, även om vi satt med fötterna i snödrivan. Det känns som om vi tankat så mycket sol och ljus nu att vi klarar det inneliv det blir när man ska börja jobba igen.

Skickar med en “fönsterbild” fast det är mest snööverhäng."

 Ann i Göteborg vittnade om glädjen i att ha återfått sin reservoirpenna som varit på rehab i Malmö.

Eva på Frösön hade haft besök av äldsta dottern och det hade tillbringats härliga stunder ute i skogsbrynet, men även uppe på fjället och detta .., detta blev till stor glädje för Eva!

I Portugal bor annannan och hon berättade följande:

"Under fyra dagar den här veckan sov jag varannan natt fem timmar på en plats där jag definitivt inte ville vara (flygplatshotell efter missade anslutningar), varannan natt åtta timmar på den plats där det var meningen att jag skulle vara (först hotell i Wien, sedan hemma). Femtimmarsnätterna var jag skitförbannad, åttatimmarsnätterna var nästan det bästa.

Men det bästa i veckan får nog lov att vara att bli bjuden på påsklunch av svärmor som förra påsken var så illa däran att vi knappast vågade tro att hon skulle klara sig själv igen.."

Eva i Tyresö berättade om glädjen när dom tre barnbarnen kom och var påskkärringar!

Annat som gladde henne .., ja, det var att från köksfönstret kunna följa dom två små mössens öden och äventyr.

I Västmanland bor en liten katt som nu har fått ett alldeles eget hem. 

Han har hamnat hos Ulrika och Marcus och hunden Max och de övriga katterna och det funkar jättebra och alla är lyckliga och glada.

Det blev förra veckans bästa för den lilla kissens matte.

 

Min egen glädje handlade om två saker; att jag äntligen kunde ta ut moppen och köra till och från jobbet - även om jag nästan frös ihjäl på kuppen -!

Men  o c k s å   förväntansglädjen över det inköpta växthuset Odla.

Första veckan i maj kommer det till Stensjö. 

Åååå, så jag längtar och gläds!

Middagsdags ...

... för vår bekanting, ja, som kommer så troget var eftermiddag.

Igårkväll när jag kom hemputtrande från jobbet - på moppe - var det inte långt ifrån att vi krockat .., ty då skuttade dom (då var även råbocken med) iväg med världens fart, tvärs över vägen .., och så i språng över grannens tomt!

Ledig dag ...

Då kommer ljuvligheter med posten!
En kattbädd från Ulrika ..., men ååå, så snällt!

Och invirat i plast: godis till harry, som står där och slickar sig om nosen!
Svansen går av och an som en propeller!

Tack snälla Ulrika!

"Det är ju inte klokt så snällt ..., här får man egen post och matte, snälla .., skynda dig och öppna plastpåsen!"

Så det gör hon som är matte.
Sen öppnar hon sitt brev från Skattemyndigheten och konstaterar att det blir återbäring.
Inga enorma summor, men så där så det räcker till mat för en under veckan i Grekland.
K a n s k e  till två.

Härligt.

För övrigt har hela dagen gått i utomhusvarandets tecken.
Pv har fällt ett plommonträd .., stått timmavis vid vedklyven .., allt medan jag har räfsat i slänten, handlat, städat lite här inne .., räfsat ännu mera .., och kokat köttsoppa med klimp.
(Någon tar dock bort klimpen .... och jag glömde att köpa bladpersilja .., åå, nej!)

Mellan varven har vi pausat.
En kalasar på släppträskbrödet .., en annan äter en semla.

Och hela, hela tiden strålar solen!

Med posten ...

Foto: Ronny Jaques, Canada.

Bilder av människor har alltid fascinerat mig.
I tidiga tonåren tittade jag ofta in på biblioteket hemma i Malå och lånade fotoböcker (Årets Bilder och allt möjligt annat ...), men aldrig har jag väl varit så lycklig - när det gällt fotografier - som när jag fick fatt i boken The Family of Man.

Jag läste - eller rättare sagt - tittade i den, från första till sista sidan och det var så fantastiskt!

Det var som att ....

Foto: Robert Carrington, Italien.

... titta in hos familjer runt om på jord; familjer som gläntat på dörren till sina liv.
Eller ställt dörren på vid gavel.

Foto: Nina Leen, USA.

Just före påsk kom jag att tänka på den där boken, som inte längre finns i min närhet.

Googlade .. , hittade en säljare .., slog till bums.

Nittio kronor, plus frakt.

Koreakriget. Foto: A.Chang.

Bilder som grep tag i hjärtat ...

Foto: Russel Lee, USA.

Och kanske var det här min fascination för händer tog sin början ...?

Idag kom den något luggslitna boken med posten och det är nog en tidigare utgåva än den jag själv hade, men grundidén är densamma och många bilder känner jag igen.

Och jag bara  ä l s k a r  den!

Om konsten att stenografera ...

I ett inlägg lite längre ner - det med inköpslistorna - där finns en lista som är stenograferad.

Egentligen inte från början, men när jag såg kunden, så gullbad jag honom att göra en översättning - men åt fel  håll - och det gjorde han så gärna.

Tack Gunnar!

Det är apropå detta som Monet skriver så här och hur intressant som helst är det, ja, enligt mitt sätt att se det.

(Min australiensyster arbetade under sin tid i Sverige som just sekreterare, åt en irländare, och när hon kom hem om jularna brukade jag be henne visa det här med stenografi .., det såg ju så läckert ut!)

Hej! 

Såg dina inköpslistor i dag och log åt "kråkfötterna". Och bestämde mig för att skriva en egen, "fiktiv" inköpslista på samma sätt och skicka till dig. Jag har inte skrivit stenografi på säkert 35 år så det är märkligt att det sitter där ändå.

Och så är det näst intill omöjligt att läsa någon annans stenograferade text. Det blir lika personligt som handstilen så småningom. Däremot går det bra med skrift som är "neutralt skriven", så som man fick lära sig det hela. Problemet är att det många gånger kan vara svårt att tyda också sin egen text, i synnerhet om man skrivit fort, därför använder jag aldrig den här "glömda kunskapen". 

En gång i tiden behärskade jag detta mycket bra, på tre andra språk också minsann, tyska, engelska och franska!! Det var på den tiden det fanns välutbildade chefssekrerare med chefer som dikterade sina brev och PM och som själva var språkkunniga - i internationella företag. Sen skrev man ut dokumenten på vanlig skrivmaskin med originalbrev  plus tre tunna kopiepapper, ett rosa, ett ljusblått och ett vitt med karbonpapper emellan. Gudars om man skrev fel, det fick helst inte ske men OM så fick man sudda med ett särskilt hårt suddgummi och snyggt blev det inte.

Jag hade en praktikplats på ett advokatkontor i Brighton under min utbildningstid och där skrevs juridisk engelska i långa sjok. Ett enda fel så var det bara att börja om igen.

Sen kom IBM med sin kulmaskin med vitt "suddband" och cheferna började diktera i diktafoner, såna som doktorer fortfarande använder konstigt nog. Iallafall här i Frankrike. Tippex förändrade sen hela tillvaron innan datorerna kom med sina rättningsfunktioner.

Det som sitter som berget och som ofta leder till att jag skriver för långt är maskinskrivningen med rätt fingersättning och hög hastighet. Det är därför ganska pilligt för mig med enfingerskrivning på Ipad och särskilt Iphone. Men jag kan skriva alldeles rätt på datorn med slutna ögon utan att se på tangentbordet om jag vill.

Ja, lite om gamla tider och svunnen kunskap. Utom i riksdagshuset vilket ju faktiskt är lite konstigt tycker jag. Men intressant!

Säg till sen så ska jag berätta vad det står:-)

Här finns mer att läsa om just detta.

Från Göteborg ...

Den före detta svägerskan. Arbetsterapeut. Uppvuxen i Kiruna. Jungfru, storasyster och vänster tumme upp.

... kommer min före detta svägerska, tillsammans med dottern Martina och hennes kompis Alexandra.

Underbart trevligt är det!

Kanske mest för - och jag vet, jag har sagt det förut -, att det känns så bra .., det där att .., fastän man har lämnat den där släktskutan och seglat iväg i en egen liten jolle, så fungerar det bra ändå att ses. Man kan liksom lägga till vid små kobbar (här i Stensjö) och skär (typ Gothia Cup) och småprata och dricka kaffe och äta nybakad sockerkaka eller mackor med rökt skinka och skivad gurka och allt är okej.

Just så blir det nu på förmiddagen.

Göteborghusets herre, min före detta svåger, har då någon timme tidigare lämnats i Spenshult, som är ett f.d. sanatorium här i Halland. Själv tycker jag att det låter mer som en bondgård med uppfödning av kossor.

Vi sitter runt köksbordet och pratar om allt och inget; till exempel om olika namn .., så där som Hildegard, Rut, Elaine, eller Per Ivar Anders .., eller som Gerd i Norsjös nyfödde lille barnbarnspojke som ska heta Manfred .., - och efteråt tar Martina en husesynsrunda och frågar en stund senare vad det ska bli av "det där lila rummet", det som en gång varit Hildas ..., och vi säger att det vet vi kanske inte riktigt.

Ja, kanske hade vi helt enkelt ingen aning om att det var på gång att "bli nåt" ,-)

Efter prat och mera prat kring köksbordet, tar vi en runda ner till stranden.

Långt-ifrån-grannen, dom som bor närmast havet och försöker sälja sitt hus för en massa miljoner, trotsar faran för gräsbrand och eldar ris och kvistar.
Röken  b o l m a r  upp mot himlen!

Martina för kanske sju år sedan.

"Badar du lika ofta nu som du gjorde förr ...?" undrar Martina.

Då jag ännu bodde i Skåne och inte seglade på egen hand, brukade jag ta barnbarnen och Sanna och Martina med mig i bilen och så körde jag dem till Svarte och hur många gånger som helst badade vi och den som vågade fick simma mellan mina ben och jag visade dem hur man står på händer i vatten.

Och Martinas mamma kommer ihåg äldsta dotterns bröllopsfest ("dr Böhlanders", alltså ...), då jag mitt i natten tog av mig linneklänningen och simmade fram och åter i en swimmingpool och någon sa - smajlande - till bruden att  ...,"bara så du vet det, så håller din mamma på att ta simborgarmärket ...".

"Att ha mamma i närheten av vatten .., det går bara inte!" sa bruden dagen därpå.

Om det pratar vi också.

Sen blir det kramkalas och tack och hej och dom tre damerna tar sikte på det som Ulrika brukar kalla för nionde graden i helvetet, nämligen Ullared.
Där ska det till och med övernattas.

Och pv klyver ved och jag har ställt upp söderfönstret.

Idag är det vår i luften!
På riktigt.

Tre upphittade listor ..

Och till denna krumelurlista har jag lösningen .., den kommer ikväll.

Om nu inte någon kan det här med stenografi .., ja, jag vet i alla fall en. 

Hon har dessutom samma yrke som listskrivaren en gång hade.

Men då, på den tiden, var där bara män, berättade han.

Och en grönsak skulle han/hon också ha. 

Men bara en.

Och helt säkert var det inte heller.

Man  k a n   ju ångra sig.

"Ja, jag river bara av en bit av tidningen ...!"

En smålänning kanske?

Dagens fönster ...

Bilden: någon - en man - hämtar tvätt från ett hotell i Wien.

Fönsterfångerska: den här madamen.

"Titta här harry ...!"

"... titta bara, det här är krokusar som är på väg upp .., nej, inte röra .., man får bara titta!"

Säger husse och återgår sedan till vedklyvningen.

mossfolk med make ...!

Påskteet är härmed invigt och ryms nu i den fina, lilla burken!

T a c k!!