Om vänskap ...

Först ett besök i affären för att lämna blommor till chefen, han som idag fyller 49 år.
Blommorna är från oss alla förstås, men chefen är inte där, han är på vift någonstans .., och efter lite småprat med arbetskamraterna handlar jag kantareller och lite annat smått och gott och när jag sedan är klar med detta, tar jag upp mobilen och ringer till Eva från Tyresö och frågar om dom är hemma, eller på stranden?

"Vi är hemma ...", säger hon.

Jag frågar om dom bjuder på kaffe och ska jag ta med mig något gott från affären, wienerbröd, till exempel?

"Nej, jag gör mackor ...", säger Eva.

Så dit moppar jag.

Från deras uteplats hör man hur vågorna slår mot stranden och småfåglarna som hela sommaren fått brödsmulor av Eva, har nu hittat annat gott att kalasa på och kanske är dom inte lika enjängda som vissa andra, ja, vad vet man egentligen om småfåglars matvanor?

Det bästa med Eva och hennes Långe Make, det är att allt känns så enkelt med dem.
Där är liksom inga krusiduller.

Stora fester och lika stora sällskap är inget för mig .., men att sitta så här på en altan och dricka nybryggt kaffe och äta "nybredda" mackor och att kunna prata om precis allt och inget ..,  d e t   är en sann glädje!

Så där sitter vi och jag har på mig anoraken (värmen från igår finns inte kvar) och allt möjligt hinner vi prata om .., det blir surr om skilsmässor, äktenskap, bokstavskombinationer, köksinredning, yrkesval, ekonomiskt sinnelag, äktenskapsförord, cykelhjälm eller inte, tv-reklam, efternamn, Karlsson eller Carlsson, björnbär, juridik, frysboxar, ny diskmaskin, köksinredning, snickare och säkert en hel del annat som jag har glömt.

Efteråt, när jag moppar hemåt, tänker jag på hur tomt det kommer att bli när Eva och Långe Maken låser sommarhuset och flyttar hem igen.

Ja, alldeles förskräckligt tomt blir det.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Utflykten till Riseberga kloster. Såå vackert!!
På en kulle full av ekar, omgiven av stora vetefält.

- "Stiggen" (The Stig). Denna stora, vackra vita katt som är världens snällaste. Vi har fått en speciell relation, han och jag.

Sent om kvällen när jag sitter och stickar ligger han nästan alltid på bordet framför mig. Då och då tittar han upp och jamar lite och höjer en tass - då vill han att jag ska klappa honom. Så pratar vi lite och sen sover han en stund igen och jag fortsätter sticka.

- Middagarna med Christian. Han har ju börjat gymnasiet nu och stortrivs och varje dag när han kommer hem äter vi middag tillsammans och så får jag höra om hans dag. Vi pratar också om sånt som händer i världen: USA m.fl. i Syrien - rätt eller fel? "Den där Putin är ju inte riktigt klok!", "Hjälpte" det att mörda Bin Laden eller har han blivit en martyr? 

Såna saker.

Vet ni vem det här är ...?

Jo, det är en utrikeskorrespondent vars dialekt jag ibland har irriterat mig på.

Men inte nu längre.

Nu är han i Nairobi och jag tycker sååå mycket om hans P1-reportage därifrån.

Nils Eklund är namnet.

Här är en annan favorit! 

Johanna Melén i Moskva, men hon har flyttat hem nu. 

Buuhuuu.

Mitt eget bästa ...

... är dom här förunderligt vackra sensommardagarna när livet verkligen har varit som allra bäst.

Moppeturer till Steninge och bad i havet ..., räkfrossa på Skepparstugan (sista räkfrossan för i år) och det totala  l u g n e t  som nu lägrar sig över den här biten av världen där jag har hamnat.

På stranden: arbetskamraten ringer .., helger byts.

Inga märkvärdigheter.

Ändå så betydelsefulla.

Och ditt bästa ...?

Det som värmde ditt hjärta?

Vill du vara med, så har du två dagar på dig att mejla ditt bidrag till bisse151@gmail.com.

Foto: Eva Henriksson

Det här var Eva från Tyresös bästa.
Promenaden på stranden .., och mannen som satt där på sin stol och tittade ut över världen.
Är det inte en underbar bild, så säg?

Och datorn har tydligen fått spatt ...

... och placerar raderna lite där den tycker att det passar.

Ja, ja.

Gutte och gjatt ...

Igår ställde jag en fråga på Facebook, det handlade om det här med dialekter och ordet det gällde var "måsta", ja, jag hade skrivit det här på bloggen och så kom en fråga om just det ordet och om det kanske var något typiskt norrländskt?

Det blev olika bud om det också .., somliga menade att dom visst hade hört måsta-ordet långt söderut, andra hade aldrig hört talas om det! 
En kommentar gjorde mig alldeles överlycklig; det var Maricas.

Vi blev båda anställda samtidigt på Ica Nilahallen i Malå och Marica, hon är yngst av en hel drös syskon - tio eller ännu flera - och hon var (och är säkert ännu), så härlig! 
Den första arbetsdagen var en måndag och den här tösen, hon dök helt enkelt inte upp, så chefen ringde henne och frågade var hon var?

"Men jag har ju tvättstugan idag ...!" sa hon och dök förmodligen upp lite senare.

Att den här självständiga tösen inte skulle gå i någons ledband, det förstod man tidigt .., och hon är sin egen nu och håller på med friskvård.
Men vad var det nu som gjorde mig så glad igår?
Jo, hennes svar på "måsta-frågan" .., så här skrev hon på Facebook:

Marica Holmström sa .....
Gutta, gutte, gjatt!
Skrev jag på svensklektionen när jag inte kunde komma på ordet måste:)

Ååå, så underbart! 

Dagens fönster ...

"Ett nybyggt hyres- eller bostadsrättshus (del av det) som jag tycker är så fint."

Så skriver fönsterfångerskan Ulrika och som rubrik på mejlet står det "Örebrofönster", så kanske är det dessa just därifrån?

Tack och bock! säger jag.

Paketen skulle till New York ...

Och kvinnan som postade dem, hon satt i sin rullstol och vi pratade om allt möjligt.

Tulldeklarationen var redan ifylld, nu skulle bara det sista göras och jag stod där lite villrådig, för paketen var stoooora, faktiskt de största paket jag någonsin tagit emot .., och så säger avsändaren - kvinnan i rullstolen -, att det var tavlor, målade av henne, på väg till New York.

Försök själva att måla med en pensel styrd via munnen ...

"Men hur i all världens dagar .. målar du med pensel via munnen då ...?" frågade jag.

Jo, så var det.

Och så började vi prata om just detta.

När allt var klart med pakteten, fick jag hennes visitkort och jag frågade om det var okej att berätta om vårt möte och det var det och här kan ni själva se ....

Det bästa för Eva från Tyresö ...

Den här veckans morgonpromenader på stranden har varit bra för själ och kropp.
Olika ljus och vind varje dag och denna känsla! Ljudet från vågorna är härligt.

Idag satt en man på en stol ytterst vid vattnet.
Vilken klok man!

Eva.

Höstmorgon ...

Och visserligen är detta en alldeles ljuvlig morgon ..., med dagg i gräset, spindelnät precis överallt .., och sädesärlor och finkar och gäss mot himlen ...., men det blir ju kväll också.

Och då passar väl den här som bäst.

Dagens fönster ...

Eckes fönster - förstås -.

Två lediga dagar = stor glädje!

Och vad finns på agendan?
Svar: ingenting.

Promenader med harry .., bad i salta havet .., citronkakebakning ..., telefonsamtal till Folktandvården (nej, jag tänker inte lägga ut 1600 kronor för ett besök hos tandhygienisten, i alla fall inte just nu ...) .., tidningsläsning ..., ja, lite sånt.

"Nu är goda råd dyra ..."

... säger gruvarbetaren som klarade livhanken, ja, i Kribergsgruvan, bara några mil från Malå.

Nu ska jag titta på Rapport.

Det där var bara trailern.

En dag i augusti ...

Morgonprat vid fikabordet på jobbet.
Bodil berättar om sina föräldrar .., hur kramiga och snälla dom alltid har varit, ja, hur mycket kärlek det alltid funnits inom familjen.
På min första arbetsdag i affären, då var det Bodils pappa som öppnade dörren till lagret.
Och där stod han - en för mig helt främmande fågel - med utbredda armar och sa "välkommen Bettan!"
Jag glömmer det aldrig.

Åker hemåt vid halv två, efter att ha blivit försenad med ett postärende.
Två stoooora paket med destination New York.
Detta är vad jag ser.

Och lite längre bort: detta.
Stannar till och småpratar lite med kossorna .., ett tiotal är dom.
Får inte särskilt mycket till svar.

Så här såg det ut när jag åkte hemifrån i morse, likadant ser det ut nu.
Varmt och skönt.

Tar bilen till Steninge för att bada.

Där finns pir och stege och allt är enklare.

Två damer går i före mig .., sen är det min tur och sen kommer en äldre man från Smålandsstenar; han dyker inte (det gör inte damerna heller), utan står stilla en stund och kupar händerna och blaskar sig i ansiktet .., mannen är fyrkantig i kroppen .., och kanske i åttioårsåldern.

Efteråt, när vi båda klivit upp och står där på piren, ska vi komma att prata länge om allt möjligt. 

En fin man är det, jag tycker om honom.

Sen badar jag igen.
Farbrorn från Smålandsstenra sitter med sin bara rumpa på en blå handduk och tittar ut över världen.
Ett danskt par kommer ut på piren .., mannen tittar på mig och säger .."jaha, är du fri nu ...?"; han säger det på danska och jag känner igen honom, jo, jag hade honom i kassan igår och även idag.
Småprat igen.
Han och frun bor i Köpenhamn och hon har tillbringat somrarna i Steninge, nu ska dom vara här i två veckor - ja - hon är svenska.
Trivsamt prat.
Och jag tänker så här .., här sitter jag med magar åt alla håll och kanter och håret är hullerombullerrufsigt efter allt dykande och man tror att man ska måsta vara så perfekt för att allt ska bli bra, men så är det ju inte alls .., den där värmen från människor, den kommer fast man har knän som ibland är groteska och midjan sedan länge har tackat för sig.
Det har liksom inte med det att göra.

Det är vad jag tänker på.

När jag en stund senare åker hemåt, känns det som om jag vill börja gråta.
Men av nån slags tacksamhet.

Dagens fönster ...

"Ett skärgårdsfönster med lite speglingar av båt och boj.
Från Stockholms mellanskärgård hos goda vänner nära Grinda som du ju vet var det ligger.
Kram från en frusen Monet som nu börjar längta till den 30-gradiga värmen i Provence!"

// Tack snälla! säger jag.

Ja, har man inget annat för sig så ....



Men jag skulle aldrig utsätta mig för detta.



Och än värre är ju detta.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Guy i Arvidsjaur, men här ute i sommarstugan vid Storavan.

Se, det var en bild som heter duga Guy!

Sånt man kan tänka på ...



Breven till mamma skickades till en postbox i Tartagal i norra Argentina.

Vid vårt enda besök (1980) tog vi tåget från Buenos Aires till Salta och därifrån buss till den något mindre staden Tartagal .., vi hyrde ett litet hotellrum; såg eldflugor och kackerlackor.

Mamma, som då var närmare sextio - alltså i min ålder - sa att hon älskade att vara i Argentina, men ännu mera skulle hon komma att tycka om att bo i Bolivia, där fattigdomen var så mycket större.

Ibland kom prassliga par-avionbrev där hon berättade om karnevaler och fester.

Allt var förstås annorlunda mot för tillvaron i Malå och Dikanäs.

Tidig morgon ...

Vaknar till P1-prat.
Syrien-Syrien-Syrien-arbetsförmedlingen-buggning-Syrien.

Men här - ett annat liv -.

Strålande sol.
Blå himmel.

Stubbade åkrar.

Svalor (heja! dom är kvar!) som flyger av och an.
Duvkooooorr.

På Eckes husvägg sitter en sexbening.

Och inte långt från bäcken ser jag spår av herr eller fru Grävling.
Bajs, med frön i.
Björnbärsfrön, kanske?

Nu Mollbergs Blandning och sex lediga timmar innan det är dags att moppa till jobbet.

Dagens fönster ...

Ett fönster (samma fönster, olika vinklar) från Riseberga klosterruin utanför Fjugesta.

 

ch fönsterfångerska var ingen mindre än stickmadamen i Västmanland.

Kvällens fönster ...

7:e augusti 2013

Hej!

På slottsbesök i Vadstena.
Där fanns det många och framförallt d j u p a fönster.
Eller förhängda så inte solen skadar inredningen.

Kvällshälsning från Omberg från vår variant på Vättern runt.

Turtlan