Och kvinnan som postade dem, hon satt i sin rullstol och vi pratade om allt möjligt.
Tulldeklarationen var redan ifylld, nu skulle bara det sista göras och jag stod där lite villrådig, för paketen var stoooora, faktiskt de största paket jag någonsin tagit emot .., och så säger avsändaren - kvinnan i rullstolen -, att det var tavlor, målade av henne, på väg till New York.
 |
| Försök själva att måla med en pensel styrd via munnen ... |
"Men hur i all världens dagar .. målar du med pensel via munnen då ...?" frågade jag.
Jo, så var det.
Och så började vi prata om just detta.
När allt var klart med pakteten, fick jag hennes visitkort och jag frågade om det var okej att berätta om vårt möte och det var det och här kan ni själva se ....
2 kommentarer:
Jaaaa! det är det där som är livet. det där som räknas! vilket möte! det där jobbet du har är banne mig det bästa som finns om man är på rätt plats.
Fröken Blund: ja, det bästa vet jag inte .., men det är i alla fall ett underbart jobb om man är intresserad av människor, jo, det tror jag ,-)
Skicka en kommentar