Nu vet jag: hon heter Hiba Daniel. Tack Dinah! |
Ibland blir man nästan aningen förskräckt över sina egna tankar.
Allt börjar med en nattradiopraterska som kommer från Norge och pratar i expressfart!
I vanliga fall har jag inga problem med norska, men nattetid - och när jag inte har något kroppsspråk att titta på -, då blir det plötsligt svårt, ja, det blir så krångligt så jag ofta helt enkelt slår av radion (till pv:s glädje, han vill ha tyst i sängkammaren!).
Nu har jag väl någorlunda vant mig, men bara någorlunda ..., och jag tycker själv att detta att lyssna till norska borde väl vara en självklarhet, jag får helt enkelt vänja mig.
Sen kom en ny förmåga i Gomorron Sverige; det är kvinnan ni ser på bilden, hon som sitter intill Micke Leijnegard.
Då fick jag problem igen, men av ett annat slag.
Å, jag tyckte att hon var så fruktansvärt stel..., och programmet - som tidigare var rätt lättsamt så där på morgonkvisten - (får jag välja, vill jag inte ha Agenda eller Debatt till morgonkaffet) förvandlades till nånting helt annat.
Ibland bytte jag kanal.
Och jag hade förfärligt dåligt samvete .., vilken slags människa var jag egentligen, som irriterade mig på såna småsaker!?
Men det är väl förstås som när jag var ny på Hemköp och skulle hantera affärens postärenden ..., det tar tid att bli varm i kläderna och känna sig avslappnad! Så är det förstås. Självklart!
Nu ..., tycker jag så alldeles oerhört mycket om den kvinnliga programledaren vars namn jag inte hittar (jag har skrivit och frågat SVT) och hon fixar sin del i ledarskapet hur galant som helst!
Varför var jag så snabb att döma?
Och jag skäms över hur småaktig jag var, då i början!
Snart - när jag vet kvinnans namn - ska hon få ett brev av mig.