fredag 17 januari 2014

Ibland har man tur ...


Till bemärkelsedagen kom snällord, en ängel, choklad och allt möjligt!

Allt till stor, stor glädje!

Tomkartonger och papper, det lade jag i en stor kasse som ställdes i pannrummet.


Från Ystad kom ett collage om viktigheter i mitt liv.
Ingen avsändare ...


... bara en vink om att den som gjort detta var "hon med vänsterhanden".
Den på bilden.


Nog anade jag .., men för att vara riktigt säker tittade jag in på min sida med fångade vänsterhänder och ser man på - vid rosa pilen - där var hon!
Solbritt från Ystad!
Oändligt rar kund i affären där jag arbetade!

Och så idag i en kommentar undrade Eva på Frösön om jag fått fönsterbilderna som hon skickat, ja, på den där stora dagen? Ett fönster, av det mer annorlunda slaget, det hade jag fått och det kommer på bild i morgon, men två andra ..? Nä.

Då började jag  a n a ..., gick raka spåret till pannrummet, hittade den stora papperskassen med allt omslagspapper och alla gröna postpåsar .., letade och letade .. hittade det vackra bruna papperet med Evas handstil på framsidan .., hittade ännu en påse ..., och ett kuvert där inuti och ser man på ....


... där dök två fönsterbilder upp, men även det här kortet som Eva har gjort med dom där finurliga pennorna som hon har köpt!

Känner ni igen er?

En lockig madame som har minskat i vikt .., den rosa yllehalsduken som var så dyr .., vita anoraken .., och så Harry som känner doften av vildkanin och där står vi på klipphällarna nere vid havet!

Jag säger bara det: tala om underbara bloggvänner!

Och vilken tur att vi inte hunnit elda upp allt papper!

6 kommentarer:

Tankevågor sa...

Ja vilken tur att du inte hann slänga!

Anonym sa...

Vad omtänksamt av de som ritat, klistrat och klippt!! Kan det vara att du är uppskattad……………Kram Åsa

Steel City Anna sa...

Åh vad fint!

Elisabet. sa...

Tankevågor: ja, verkligen!! Jag blev iskall när tanken slog rot att den kanske .....

Åsa: eller så är människor bara så snälla!

Steel City Anna: visst är det!

Ruta Ett sa...

Vilken fin bild som Eva gjort. Hon är så duktig och jag känner igen er så väl, Harry och dig! Vad är det för finurliga pennor?

Evas blogg sa...

Tack Ruta Ett! Dina ord gläder mig. Det är promarkerpennor, så roliga att jobba med.