... finns i Malmö och kom seglande genom rymden igårkväll.
Den som tog bilden är ett mellanbarn som skarpt gillar sin tio år yngre lillebror.
En stund senare drogs det iväg till gymmet.
lördag 22 mars 2014
fredag 21 mars 2014
På haltig promenad ....
... med harry, passerar vi Lilla Stensjö.
Man kan tro att man har hamnat i självaste Paradiset, för detta är de vackraste i blomväg jag vet!
Båda sorterna!
Sen går vi uppför backen där vindfällda träd ligger och spretar med sina rotvältor .., och jag räknar efter i huvudet hur länge det är kvar.
Två hela veckor och två dagar.
Inte mera.
... med harry, passerar vi Lilla Stensjö.
Man kan tro att man har hamnat i självaste Paradiset, för detta är de vackraste i blomväg jag vet!
Båda sorterna!
Sen går vi uppför backen där vindfällda träd ligger och spretar med sina rotvältor .., och jag räknar efter i huvudet hur länge det är kvar.
Två hela veckor och två dagar.
Inte mera.
Längtansmoroten ...
Det var på våren 1994 som jag fick anställning i lilla kvartersbutiken Fridhems Livs i Ystad.
Chefen hette Tommy och hans hustru Birgitta.
Tjänsten var ett vikariat.
Så småningom fick jag en morgon, helt oväntat, erbjudande om fast anställning och så blev den butiken som mitt andra hem, ja, under många år.
Chefer kom och gick.
Efter Tommy och Birgitta kom en ny Tommy.
Tommy 2 avlöstes av Tommys bror Anders, en av de bästa chefer jag har haft och vi var ett härligt gäng som arbetade tillsammans.
Det var Petra, Åse, Karina, Dennis, Patryk, Helena (och Ingela från Ystad som brukar skicka in DBV-bidrag, var vår arbetskamrat under Tommy-2-tiden) och det hände så mycket .., - efter några år tvingades Anders mer eller mindre tvingades att sälja affären ..-, vi fick en ny chef som var av det mindre angenäma slaget .., jag blev ensamseglare, Malin seglade hit och dit .., Åse sade upp sig och flyttade till ny affär .., pojkarna gav sig av och kvar på den då något vingliga skutan var Karina och jag själv.
Denne den tredje ägaren kunde på inga villkors vis styra skutan .., framför allt saknade han sjökort och där fanns inget roder .., och det tog väl ett år kanske, så kapsejsade båten - affären konkursade -!
Nya ägare dök upp och vi fick pizza till lunch vare sig vi ville eller inte, ty ägarens bror drev en pizzeria på samma gata. Lunchen skulle intas vid kassan och att röka cigaretter på lagret blev plötsligt tillåtet, ja, om man var chef, alltså.
Eftersom männen/cheferna hade en religion som inte tillät dem att ha med alkohol att göra, blev det vi två anställda madamer som fick sköta om påfyllning av öl.
En brorson till ägarens fru var helt underbar och suverän på att teckna!
Det var en fröjd att arbeta med honom.
På snurrstolen i kontoret låg en liten bönematta .. , ja, allt var totalt annorlunda i jämförelse med (jag var på väg att skriva "mot för" ...) vad jag tidigare varit med om!
Och så, efter några månader, gick allt utför .., hyllorna började återigen gapa tomma, vi fick inga tidningar.
Efter några månaders turbulens tackade Karina och jag själv för oss och fick, båda två, anställning på Ica Supermarket som något år tidigare hade öppnat, inte långt därifrån.
Ack, vilken lycka!
Och lilla Fridhems Livs sprattlade vidare ännu ett tag, så där som en fisk som just dragits upp på land.
Det hände när man kom in och handlade att någon släkting till ägaren satt i kassan och tittade på dvd-filmer i sin laptop .., dom var vänliga och rara, men allt rasade .., ja, till slut fanns liksom inget kvar och den lilla affären - som funnits så länge på Regementsgatan - somnade in för gott.
Häromkvällen blev det Facebook-kontakt med några från Fridhems-livs-gänget och vi surrade om allt det som hade hänt .., ja, så ofattbart många minnen tjoppade upp från den tiden!
"Men kan vi inte träffas i Ystad i vår eller sommar ...?" skrev jag.
En slags debriefing tio år senare.
Och titta på bilden längst upp .., jodå, det blir träff och så gott som alla kommer!
Igårkväll ringde jag till den före detta chefen Anders och undrade om han och hustrun ville göra oss sällskap?
"Du vet ju hur mycket vi tyckte om dig som chef ...", sa jag.
"Jodå, Bettan .., vi är all-in!" svarade han skrattade, för det var vad Patryk i Köpenhamn hade svarat.
Ååå, sicken längtansmorot detta blir!
//Sedvanlig medaljutdelning blir det när den som läst kommer på besök till Stensjö!
Det var på våren 1994 som jag fick anställning i lilla kvartersbutiken Fridhems Livs i Ystad.
Chefen hette Tommy och hans hustru Birgitta.
Tjänsten var ett vikariat.
Så småningom fick jag en morgon, helt oväntat, erbjudande om fast anställning och så blev den butiken som mitt andra hem, ja, under många år.
Chefer kom och gick.
Efter Tommy och Birgitta kom en ny Tommy.
Tommy 2 avlöstes av Tommys bror Anders, en av de bästa chefer jag har haft och vi var ett härligt gäng som arbetade tillsammans.
Det var Petra, Åse, Karina, Dennis, Patryk, Helena (och Ingela från Ystad som brukar skicka in DBV-bidrag, var vår arbetskamrat under Tommy-2-tiden) och det hände så mycket .., - efter några år tvingades Anders mer eller mindre tvingades att sälja affären ..-, vi fick en ny chef som var av det mindre angenäma slaget .., jag blev ensamseglare, Malin seglade hit och dit .., Åse sade upp sig och flyttade till ny affär .., pojkarna gav sig av och kvar på den då något vingliga skutan var Karina och jag själv.
 |
| I januari 2003 händer mycket i mitt liv. |
Denne den tredje ägaren kunde på inga villkors vis styra skutan .., framför allt saknade han sjökort och där fanns inget roder .., och det tog väl ett år kanske, så kapsejsade båten - affären konkursade -!
 |
| Bilden från Ystads Allehanda ... |
Nya ägare dök upp och vi fick pizza till lunch vare sig vi ville eller inte, ty ägarens bror drev en pizzeria på samma gata. Lunchen skulle intas vid kassan och att röka cigaretter på lagret blev plötsligt tillåtet, ja, om man var chef, alltså.
Eftersom männen/cheferna hade en religion som inte tillät dem att ha med alkohol att göra, blev det vi två anställda madamer som fick sköta om påfyllning av öl.
En brorson till ägarens fru var helt underbar och suverän på att teckna!
Det var en fröjd att arbeta med honom.
På snurrstolen i kontoret låg en liten bönematta .. , ja, allt var totalt annorlunda i jämförelse med (jag var på väg att skriva "mot för" ...) vad jag tidigare varit med om!
Och så, efter några månader, gick allt utför .., hyllorna började återigen gapa tomma, vi fick inga tidningar.
Efter några månaders turbulens tackade Karina och jag själv för oss och fick, båda två, anställning på Ica Supermarket som något år tidigare hade öppnat, inte långt därifrån.
Ack, vilken lycka!
Och lilla Fridhems Livs sprattlade vidare ännu ett tag, så där som en fisk som just dragits upp på land.
Det hände när man kom in och handlade att någon släkting till ägaren satt i kassan och tittade på dvd-filmer i sin laptop .., dom var vänliga och rara, men allt rasade .., ja, till slut fanns liksom inget kvar och den lilla affären - som funnits så länge på Regementsgatan - somnade in för gott.
 |
| Första månaden som ensamseglare. Det gällde att få in pengar. |
Häromkvällen blev det Facebook-kontakt med några från Fridhems-livs-gänget och vi surrade om allt det som hade hänt .., ja, så ofattbart många minnen tjoppade upp från den tiden!
"Men kan vi inte träffas i Ystad i vår eller sommar ...?" skrev jag.
En slags debriefing tio år senare.
Och titta på bilden längst upp .., jodå, det blir träff och så gott som alla kommer!
Igårkväll ringde jag till den före detta chefen Anders och undrade om han och hustrun ville göra oss sällskap?
"Du vet ju hur mycket vi tyckte om dig som chef ...", sa jag.
"Jodå, Bettan .., vi är all-in!" svarade han skrattade, för det var vad Patryk i Köpenhamn hade svarat.
Ååå, sicken längtansmorot detta blir!
//Sedvanlig medaljutdelning blir det när den som läst kommer på besök till Stensjö!
torsdag 20 mars 2014
Tankar om det där brevet ...
Allt detta handlar om inlägget här nedanför.
Bloggblad säger så här ...
Jag undrar hur jag hade reagerat över att få veta om så många halvsyskon....
Jätteförvånad är jag inte, för jag tror inte att det är så ovanligt - nyligen fick en väninna till mig klart för sig hur otroligt många andra kvinnor hennes sambo hade haft. Han hann inte göra sig av med sina almanackor innan han hastigt dog. Och där hade han noterat ... i 40 års tid...
Sorgen efter honom gick över illa kvickt.
Jag håller helt med dig om det här med vardagsöden, alla sitter inne med spännande berättelser om livet.
Anna-Karin i Halmstad ...
Spännande! Har en liknande bakgrund, en biologisk "pappa" som for land och rike kring och förökade sig här och där. Tror jag räknade till ca 12 halvsyskon när jag höll på och forska kring detta. Skillnaden mellan mig och Lena är att de halvsyskon och den biologiska "pappa" jag sökte inte
ville ha kontakt. Så olika våra öden kan vara. Intressant. Kanske fler med liknande bakgrund?
Annika i Kävlinge ...
Oj oj... vilka historier både Lena och du, Anna-Karin, har att berätta. 12 okända halvsyskon, otroligt. Jag träffade en halvsyster till mig när min farmor begravdes i Uppsala. Henne hade jag dessförinnan ingen aning om. Och ja Elisabet, jag håller med till fullo: inget är mer spännande än människors livsöden.
Allt detta handlar om inlägget här nedanför.
Bloggblad säger så här ...
Jag undrar hur jag hade reagerat över att få veta om så många halvsyskon....
Jätteförvånad är jag inte, för jag tror inte att det är så ovanligt - nyligen fick en väninna till mig klart för sig hur otroligt många andra kvinnor hennes sambo hade haft. Han hann inte göra sig av med sina almanackor innan han hastigt dog. Och där hade han noterat ... i 40 års tid...
Sorgen efter honom gick över illa kvickt.
Jag håller helt med dig om det här med vardagsöden, alla sitter inne med spännande berättelser om livet.
Anna-Karin i Halmstad ...
Spännande! Har en liknande bakgrund, en biologisk "pappa" som for land och rike kring och förökade sig här och där. Tror jag räknade till ca 12 halvsyskon när jag höll på och forska kring detta. Skillnaden mellan mig och Lena är att de halvsyskon och den biologiska "pappa" jag sökte inte
ville ha kontakt. Så olika våra öden kan vara. Intressant. Kanske fler med liknande bakgrund?
Annika i Kävlinge ...
Oj oj... vilka historier både Lena och du, Anna-Karin, har att berätta. 12 okända halvsyskon, otroligt. Jag träffade en halvsyster till mig när min farmor begravdes i Uppsala. Henne hade jag dessförinnan ingen aning om. Och ja Elisabet, jag håller med till fullo: inget är mer spännande än människors livsöden.
Hos Lena ...
Onsdagförmiddag ringer friherrinnan - min före detta arbetskamrat - och frågar om jag har lust att komma och ta en kopp kaffe med henne? Det har jag.
Lena bor i det hem där hon en gång växte upp hos sina morföräldrar (på väggen sitter bilden av hennes morfar, en sån vanvettigt stilig man!) och vi sitter i vardagsrummet och Shejken, hennes lurvtuss till hund, hoppar glatt upp i mitt knä.
Så där blir jag någon timme eller mera.
Allt möjligt pratar vi om, men allra mest om det som hände när hon en dag fick ett brev med posten, ett brev stämplat i Sjöbo.
Vad Lena då visste var att hon hade en helsyster (som växte upp hos mamman i Falkenberg) och deras pappa var musiker som reste runt i landet. Brevet som fick ligga någon dag och vänta ..., visade sig vara från en man som upptäckt att han och Lena var halvsyskon.
Så småningom visade det sig ... - håll i er nu - att deras gemensamma pappa hade hur många barn till som helst och alla med olika mammor! Arton syskon allt som allt! (Varav endast två var helsyskon, Lena och hennes lillasyster Elisabeth).
En av bröderna och Lena visade sig dessutom vara födda med endast fem veckors mellanrum!
Så där vid vardagsrumsbordet får jag läsa om detta helt sanslösa ... och Lena berättar att hon ordnade en syskonträff i Steninge; tolv av syskonen med familjer kom ..., och vandrarhemmet blev fullbelagt och det var tält på gården och .., ja, ni kan ju tänka er själva!
Och gissa, hur spännande det måste ha varit!
Det blev dans till levande musik och Lena berättar leende hur grannen Stigs kossor stod samlade vid stängslet och fascinerat stirrade på vad som pågick på andra sidan vägen!
Lenas vänstra hand.
Lena är är Skorpion och jag brydde mig aldrig om att fråga var i syskonskaran hon kom.
Det var liksom nästan kört.
Och jag sitter där i skinnfåtöljen och läser om alla halvsyskonen och vilka öden som plötsligt uppenbarades ..., det är ju som gjort för en film, egentligen! Tänk, ingen visste om den andre och någon hade bott i närheten av sin biologiske pappa utan att veta om det!
Mitt i alltsammans hittar hon en låda fylld med gamla bokmärken!
Å, Eva i Tyresö .., detta vore något för dig!
Alla är prydligt sorterade ..,. där är änglamärken, kungar och drottningar och där är blommor!
Nu, när Lena har tid ..., kan hon ägna sig åt att ta hand om själva livet och där ingår väl ändå bokmärken från barndomen ..:?
Titta, så vackert!
Och jag undrar om jag inte hade det här bokmärket själv ...?
Ja, så var det hos friherrinnan Lena igår och jag har sagt det så många gånger tidigare, men gör det ännu en gång ..., ingenting slår helt vanliga människors livsöden!
Tack snälla, rara Lena som delade med dig!
 |
| Lena med en av hennes bröder - dom bodde bara någon mil från varandra - men visste inget. |
Onsdagförmiddag ringer friherrinnan - min före detta arbetskamrat - och frågar om jag har lust att komma och ta en kopp kaffe med henne? Det har jag.
Lena bor i det hem där hon en gång växte upp hos sina morföräldrar (på väggen sitter bilden av hennes morfar, en sån vanvettigt stilig man!) och vi sitter i vardagsrummet och Shejken, hennes lurvtuss till hund, hoppar glatt upp i mitt knä.
Så där blir jag någon timme eller mera.
Allt möjligt pratar vi om, men allra mest om det som hände när hon en dag fick ett brev med posten, ett brev stämplat i Sjöbo.
Vad Lena då visste var att hon hade en helsyster (som växte upp hos mamman i Falkenberg) och deras pappa var musiker som reste runt i landet. Brevet som fick ligga någon dag och vänta ..., visade sig vara från en man som upptäckt att han och Lena var halvsyskon.
Så småningom visade det sig ... - håll i er nu - att deras gemensamma pappa hade hur många barn till som helst och alla med olika mammor! Arton syskon allt som allt! (Varav endast två var helsyskon, Lena och hennes lillasyster Elisabeth).
En av bröderna och Lena visade sig dessutom vara födda med endast fem veckors mellanrum!
Så där vid vardagsrumsbordet får jag läsa om detta helt sanslösa ... och Lena berättar att hon ordnade en syskonträff i Steninge; tolv av syskonen med familjer kom ..., och vandrarhemmet blev fullbelagt och det var tält på gården och .., ja, ni kan ju tänka er själva!
Och gissa, hur spännande det måste ha varit!
Lenas vänstra hand.
Lena är är Skorpion och jag brydde mig aldrig om att fråga var i syskonskaran hon kom.
Det var liksom nästan kört.
Och jag sitter där i skinnfåtöljen och läser om alla halvsyskonen och vilka öden som plötsligt uppenbarades ..., det är ju som gjort för en film, egentligen! Tänk, ingen visste om den andre och någon hade bott i närheten av sin biologiske pappa utan att veta om det!
Mitt i alltsammans hittar hon en låda fylld med gamla bokmärken!
Å, Eva i Tyresö .., detta vore något för dig!
Alla är prydligt sorterade ..,. där är änglamärken, kungar och drottningar och där är blommor!
Nu, när Lena har tid ..., kan hon ägna sig åt att ta hand om själva livet och där ingår väl ändå bokmärken från barndomen ..:?
Titta, så vackert!
Och jag undrar om jag inte hade det här bokmärket själv ...?
Ja, så var det hos friherrinnan Lena igår och jag har sagt det så många gånger tidigare, men gör det ännu en gång ..., ingenting slår helt vanliga människors livsöden!
Tack snälla, rara Lena som delade med dig!
Och så en vänsterhand ....
Ålder: 40
Arbetar som: maskinförare
Syskon: 3 bröder
Placering i syskonskaran: yngst
Har höger tumme upp
Favoritsysselsättning: Fiska, basta
På trivs-med-livet-skalan blir svaret 6.
Och några tillägg från mig:
Han är pappa till 3 jättefina barn som han är väldigt engagerad i.
Han har skön humor och han är snäll och omtänksam.
Han har massor med fräknar och gladfilurig blick.
Jag tycker mycket om honom, även om han inte gillar Sagan om Ringen, haha (där sitter allt några minuspoäng, J! ;) )
Han har skön humor och han är snäll och omtänksam.
Han har massor med fräknar och gladfilurig blick.
Jag tycker mycket om honom, även om han inte gillar Sagan om Ringen, haha (där sitter allt några minuspoäng, J! ;) )
Och den som tycker om någon med gladfilurig blick, det är stickmadamen i Närke.
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Brödet som vann i Land 1983.
 |
| Vilken vacker handstil din svärmor hade, Eva! |
Brödet som vann i Land 1983.
I söndags hittade jag ett gammalt recept från svärmor
i form av ett urklipp ur Land 1983.
Hon skrev om det goda brödet som vann och som hon provbakat.
Jag satte i gång och när så småningom brödet kom ur ugnen så kom barnbarnen
och deras föräldrar och njöt av varma smörgåsar på det lyckade brödet.
Alla njöt.
Allra mest jag som samlat hela familjen kring brödet.!!!Fem personer från 2,5 - 52 år
PS Några tips om du vill prova.
Gör halv sats och ta gärna fint rågmjöl.....
Du behöver inte två dagar men se till så kross-koket svalnar. Jästen är känslig!
Russinen gjorde susen!
Ta ut rundlar med något annat än den tidens kaffelock! ha ha En liten skål tog jag.....
Lycka till!
Eva i Tyresö
onsdag 19 mars 2014
Det bästa för Lena i Gävle ...
Hej!
Har varit på en rolig tillställning i fredags
då vi var på direktsändningen av Lets´s dance, vi var VIP-gäster, gudbevars
viket innebär att vi får en lyxig måltid med vin innan sändningen , sedan
får vi sitta vid bord runt studion där det serveras mer vin under
sändningen.
Vi har varit med på dessa sändningar under några år, lika roligt
varje gång. Dansarna vimlar runt så man får tillfälle att prata med dom om man
har lust under reklampauserna, som man uppskattar när man är på plats.
Vid
hemgång får man en välfylld goodie-bag som sponsorerna fixat.
Så lyxigt, vår son
arbetar med reklam bl.a åt TV4 så han ordnar det här åt
oss.
Lycka till nu Elisabeth med din op,. framöver och
ta det lugnt fram tills dess.
Hälsn. Lena i
Gävle
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Kram Ann.
Hej igen!
Klart jag vill vara med! Det är nästan veckans höjdpunkt varje gång det är
dragning i gula huset.
Det bästa den här veckan var när jag fick fina symaskinen Singer 99K.
Den hade stått länge hos svärmor till en vän till mig och så fick jag den.
Det var jag eller soptippen och jag är så glad att hon valde mig.
Den är så fin, så fin! Den går med elektricitet och har en fotpedal, men
modellen finns tillverkades också med knäreglage och handvev.
I ett litet fack på sidan, som har ett svart plåtlock, dolde sig en massa
pressarfötter till olika saker. Rynkpressarfot, en till att tillverka och sy på
snedremsor och en till kantband, blixtlås m.m.
Jag har inte kunnat provsy den ännu, eftersom stickkontakten inte passade i
de jordade uttagen, som jag har i ateljén. Den syr raksöm, faktiskt både framåt
och bakåt.
Ingen bruksanvisning följde med, men en monteringsanvisning fanns det. Som
tur är är den redan monterad och klar.
Men tack vare internet har jag laddat ner en bruksanvisning, så nu kan jag
lära mig hur jag ska trä den bl.a.
Kanske blir det en filmsnutt lite senare. Den kommer inte att låta som mina
moderna maskiner. De här gamla maskiner “spinner”.
Jag är såååå glad för den – och vacker är den också!
Nu har Ann frågat sonen Henrik ....
PS
Kram Ann
Frågade Henrik, äldste sonen, om egenheter som han tycker att jag har och
han kom på två (i hastigheten)
1. “kunna
alla gatnamn och var de ligger”
2. “klart
negativa grej: att du lägger munnen till och sen blir arg när nåt är slut
haha”
“Att lägga
munnen till” betyder att man tänker äta något som man är väldigt sugen på,
föreställa sig hur det kommer att smaka”
När
pojkarna bodde hemma hände det ofta att jag “lagt munnen till” något och sedan
när jag öppnade kylskåpet upptäckte jag att det inte fanns längre. DÅ blev jag
arg! Ds.Kram Ann
Det bästa för Eva på Frösön ....
Hej Elisabet!
Det bästa i veckan var:
Helgens besök i stugan på fjällsluttningen. Vi var hundvakt till min svåger och hans frus hundar. Lite jobbigt med ett gäng hundar i stadsmiljö så vi lånade deras stuga. Förut ägde mina svärföräldrar denna stuga och vi var ofta där när barnen var små, firade bl a alla påskar där.
Det kändes lite som att komma tillbaka ca 20 år eftersom två av våra barn följde med. De tog fram gamla pulkor som hängde kvar i förrådet och de susade nerför den backe som de alltid lekte i som små.
Och hundarna, ja de stortrivdes i all snö. Och snö det fanns det i mängder.
Kram Eva
//Tack Eva för att du delade med dig! Det har varit skralt med bidrag, så pass att jag funderat på om vi alls ska fortsätta med det här, men vi tuffar på ett tag till. Tre bidrag hittills. Fler som vill vara med?
Dragning på tre eller fyra är ju ingen idé att ha, så jag väntar liksom ut er ,-)
Hej Elisabet!
Det bästa i veckan var:
Helgens besök i stugan på fjällsluttningen. Vi var hundvakt till min svåger och hans frus hundar. Lite jobbigt med ett gäng hundar i stadsmiljö så vi lånade deras stuga. Förut ägde mina svärföräldrar denna stuga och vi var ofta där när barnen var små, firade bl a alla påskar där.
Det kändes lite som att komma tillbaka ca 20 år eftersom två av våra barn följde med. De tog fram gamla pulkor som hängde kvar i förrådet och de susade nerför den backe som de alltid lekte i som små.
Och hundarna, ja de stortrivdes i all snö. Och snö det fanns det i mängder.
Kram Eva
//Tack Eva för att du delade med dig! Det har varit skralt med bidrag, så pass att jag funderat på om vi alls ska fortsätta med det här, men vi tuffar på ett tag till. Tre bidrag hittills. Fler som vill vara med?
Dragning på tre eller fyra är ju ingen idé att ha, så jag väntar liksom ut er ,-)
Ann i Göteborg berättar så här ...
Det där med egenheter är ju egentligen positivt, för det skulle ju vara så urbota trist om vi alla var lika. Men när jag tänker på andras egenheter, så är de mycket lättare att se än de som jag har.
Jag vet inte heller skillnaden mellan egenhet eller vana/ovana, den kanske bara är filosofisk.
Hur som helst; En av mina egenheter är att jag älskar pennor. Alla sorters pennor, blyerts, kulspetspennor, pennor med flytande bläck, reservoarpennor, tuschpennor, kalligrafipennor, färgpennor MEN det finns ett undantag och det är stiftpennor. Jag kan bara inte med dem. Jag tror att det beror på att jag trycker ganska hårt när jag skriver och då bryts stiftet av och skriften avbryts – ytterst irriterande!!!
Jag har många pennor, men det hindrar mig inte från att köpa nya. Det finns ju alltid någon variant, som jag inte har.
En, som jag är väldigt rädd om är min Scheaffer reservoarpenna, som jag fick renoverad av en kille i Malmö, som t.o.m. har ett eget etui!
http://
// Tack du rara Ann! Det är bra att du lyder order ,-)
Pennor är för övrigt min passion också.
Så här trångt är det i ytterkrukan, men så ser jag att där finns även en mascara.
Det där med egenheter är ju egentligen positivt, för det skulle ju vara så urbota trist om vi alla var lika. Men när jag tänker på andras egenheter, så är de mycket lättare att se än de som jag har.
Jag vet inte heller skillnaden mellan egenhet eller vana/ovana, den kanske bara är filosofisk.
Hur som helst; En av mina egenheter är att jag älskar pennor. Alla sorters pennor, blyerts, kulspetspennor, pennor med flytande bläck, reservoarpennor, tuschpennor, kalligrafipennor, färgpennor MEN det finns ett undantag och det är stiftpennor. Jag kan bara inte med dem. Jag tror att det beror på att jag trycker ganska hårt när jag skriver och då bryts stiftet av och skriften avbryts – ytterst irriterande!!!
Jag har många pennor, men det hindrar mig inte från att köpa nya. Det finns ju alltid någon variant, som jag inte har.
En, som jag är väldigt rädd om är min Scheaffer reservoarpenna, som jag fick renoverad av en kille i Malmö, som t.o.m. har ett eget etui!
http://
// Tack du rara Ann! Det är bra att du lyder order ,-)
Pennor är för övrigt min passion också.
Så här trångt är det i ytterkrukan, men så ser jag att där finns även en mascara.
Och här berättar Anna-Lena How ....
Det är ju det här med den väldigt dominanta husmorsgenenen som tar sig lite olika uttryck.
- älskar att fylla skafferi och frys och syltar, safta, plockar och torkar både det ena och andra.
- kan inte låta bli att köpa vita linnedukar eller broderade dukar (finns nog 40 vita dukar i mina gömmor)
- finner STORT nöje i att mangla/stryka kökshanddukar och stapla i färgsorterade högar som ligger fint i det gamla skåpet i köket (jamen du vet - man kan ju faktiskt behöva 56 stycken någon gång ;-))
Anna-Lena
// Tack snälla som delade med dig och kanske du Anna-Lena i något av dina tidigare liv, ja, har arbetat som husmor i något förnämt hem, jo, så är det nog ,-)
Det är ju det här med den väldigt dominanta husmorsgenenen som tar sig lite olika uttryck.
- älskar att fylla skafferi och frys och syltar, safta, plockar och torkar både det ena och andra.
- kan inte låta bli att köpa vita linnedukar eller broderade dukar (finns nog 40 vita dukar i mina gömmor)
- finner STORT nöje i att mangla/stryka kökshanddukar och stapla i färgsorterade högar som ligger fint i det gamla skåpet i köket (jamen du vet - man kan ju faktiskt behöva 56 stycken någon gång ;-))
Anna-Lena
// Tack snälla som delade med dig och kanske du Anna-Lena i något av dina tidigare liv, ja, har arbetat som husmor i något förnämt hem, jo, så är det nog ,-)
Och vad gör du för nånting .....?
Helt ärligt tror jag ju att så gott som alla människor har någon form av bokstavskombination - om det nu alls behöver kallas så -, men nånting har vi som kanske inte alla andra dras med?
Själv har jag mängder med konstigheter, men en sak som jag verkligen upplever själv som ett ..., ja, nästan som ett inre måste, det är det här att jag tar tid på det mesta.
"Å, Gud .., vad du räknar kassorna fort!" säger Johanna P leende och jo, det vet jag, med fingrarna går det undan.
Och när jag ska göra brödvagnen klar på kvällen (då befinner man sig i frysrummet och har en hög vagn med plåtar på rad och så lägger man dit allt som ska gräddas morgonen därpå ..., det blir kanske tio, tolv plåtar med olika brödsorter), ja, då vet jag .., att om man är riktigt snabb, hinner man fylla tre plåtar innan fläkten går igång igen och lyset släcks.
Ni kan tro att det jobbas på friskt där inne!
Och om jag står i kassan och ska fylla på cigaretter i stället just ovanför kassabandet, ja, då vet jag att om en kund betalar med kort och är normalt snabb, då hinner jag fylla på åtta cigarettaskar ..., är kunden aningen mer långsam, hinner jag få in hela limpan - tio askar -! Halleluuuuja!
Den ärade pensionatsvärden, han är tvärtom ganska långsam i det han gör, förutom när det gäller cykling och skidåkning (och nu lägger jag ingen negativ värdering i ordet långsam).
Det tar evigheter när han diskar (men det blir å andra sidan väldigt rent ,-), ååå, så han gnuggar varje tallrik och själv blir jag emellanåt lätt stressad när jag tittar på ..., han KNÄSKURAR golven, gnider och har sig så där så jag nästan är övertygad om att en duglig kirurg skulle kunna utföra hjärtoperationer på köksgolvet, utan risk för baciller!
Varje dag när pv ringer hem - eller när han kommer hem om kvällarna -, meddelar han sin cykeltid, från Sturegymnasiet och till Stensjö.
"Men du, idag gick det bra, 47:25!" säger han till exempel.
Han låter alldeles omåttligt lyrisk!
"Ojdå ...", svarar hans sambo.
Och han är - trots den ringa snabbheten i diskhon - väldigt tidsfixerad, i alla fall när det gäller cykling och skidåkning och jag vet att han - i sin dator - för in tider för respektive idrott.
I många, många år har det fyllts i tider hit och dit.
Igår bad jag att han skulle skriva ut en sådan sida och det gjorde han.
Så här ser den ut (bilden ovanför).
Att man inte bryr sig i ordningen i garaget, det är en sak .. , men se här, här råder minsann Ordning & Reda! Det är nästan så att jag är väldigt imponerad.
Titta bara, han kom på plats 6764 i Vasaloppet, det tycker jag är jättebra gjort!
Och som ni ser får Harry massor med motion!
Och nu till den där rubriken .., vad har ni för egenheter?
Berätta! Berätta! Dela med er!
Ja, om ni vill, alltså.
Helt ärligt tror jag ju att så gott som alla människor har någon form av bokstavskombination - om det nu alls behöver kallas så -, men nånting har vi som kanske inte alla andra dras med?
Själv har jag mängder med konstigheter, men en sak som jag verkligen upplever själv som ett ..., ja, nästan som ett inre måste, det är det här att jag tar tid på det mesta.
"Å, Gud .., vad du räknar kassorna fort!" säger Johanna P leende och jo, det vet jag, med fingrarna går det undan.
Och när jag ska göra brödvagnen klar på kvällen (då befinner man sig i frysrummet och har en hög vagn med plåtar på rad och så lägger man dit allt som ska gräddas morgonen därpå ..., det blir kanske tio, tolv plåtar med olika brödsorter), ja, då vet jag .., att om man är riktigt snabb, hinner man fylla tre plåtar innan fläkten går igång igen och lyset släcks.
Ni kan tro att det jobbas på friskt där inne!
Och om jag står i kassan och ska fylla på cigaretter i stället just ovanför kassabandet, ja, då vet jag att om en kund betalar med kort och är normalt snabb, då hinner jag fylla på åtta cigarettaskar ..., är kunden aningen mer långsam, hinner jag få in hela limpan - tio askar -! Halleluuuuja!
 |
| Kvt-rundan = Kvarntorpsrundan. Ankaret = affären där jag arbetar. |
Den ärade pensionatsvärden, han är tvärtom ganska långsam i det han gör, förutom när det gäller cykling och skidåkning (och nu lägger jag ingen negativ värdering i ordet långsam).
Det tar evigheter när han diskar (men det blir å andra sidan väldigt rent ,-), ååå, så han gnuggar varje tallrik och själv blir jag emellanåt lätt stressad när jag tittar på ..., han KNÄSKURAR golven, gnider och har sig så där så jag nästan är övertygad om att en duglig kirurg skulle kunna utföra hjärtoperationer på köksgolvet, utan risk för baciller!
Varje dag när pv ringer hem - eller när han kommer hem om kvällarna -, meddelar han sin cykeltid, från Sturegymnasiet och till Stensjö.
"Men du, idag gick det bra, 47:25!" säger han till exempel.
Han låter alldeles omåttligt lyrisk!
"Ojdå ...", svarar hans sambo.
Och han är - trots den ringa snabbheten i diskhon - väldigt tidsfixerad, i alla fall när det gäller cykling och skidåkning och jag vet att han - i sin dator - för in tider för respektive idrott.
I många, många år har det fyllts i tider hit och dit.
Igår bad jag att han skulle skriva ut en sådan sida och det gjorde han.
Så här ser den ut (bilden ovanför).
Att man inte bryr sig i ordningen i garaget, det är en sak .. , men se här, här råder minsann Ordning & Reda! Det är nästan så att jag är väldigt imponerad.
Titta bara, han kom på plats 6764 i Vasaloppet, det tycker jag är jättebra gjort!
Och som ni ser får Harry massor med motion!
Och nu till den där rubriken .., vad har ni för egenheter?
Berätta! Berätta! Dela med er!
Ja, om ni vill, alltså.
Idag fyller han femtioåtta ...
Ingemar Stenmark, alltså.
Tänk, hur han band ihop en hel nation!
Grattis du stronge västerbottning som har hållit dig så otroligt bra .., inte en skandal i sikte .. inga onda ord om före detta fruar/flickvänner och rolig är du också!
//Tack Hedgrenskan som rättade .., jag skrev femtio!
Ingemar Stenmark, alltså.
Tänk, hur han band ihop en hel nation!
Grattis du stronge västerbottning som har hållit dig så otroligt bra .., inte en skandal i sikte .. inga onda ord om före detta fruar/flickvänner och rolig är du också!
//Tack Hedgrenskan som rättade .., jag skrev femtio!
Några onsdagsfönster från Rom ...
"Hej Elisabet!
Vet inte om du har vart i Rom men...
Satt och sorterade i bilder för att framkalla och sätta in i fotoalbum...
Hittade lite bilder och tänkte på din blogg.
De är tagna i Rom, den på fönstren (bilden här ovan) från vårt hotellrum...
Kommer inte riktigt ihåg varför jag tog bilden, men jag tror det var för att visa hur tråkig utsikt vi hade ;) inte colosseum direkt...
Men hur de har målat huset är ju lite intressant!
Hur tänkte de där liksom?
Och ser du den lilla gröna dörren på byggnaden till höger.
När guiden berättade att den är 1700 år gammal och att nyckeln fortfarande fungerar höll jag på att trilla baklänges..
Undrar hur många års garanti dörrarna nu för tiden har?
Kanske ett av världens mest kända fönster, högst upp i kupolen på Peterskyrkan.
Det var absolut värt att gå (läs:krypa) 510 trappsteg för att se den otroliga utsikten utöver vatikanen!
Colosseum däremot!
Helt otroligt! Tror inte att det har varit glas i "hålen" men det är ju nästan "fönster" haha.
Visste du att när det byggdes var det fontäner ända upp till toppen - rinnande vatten år 80?!
Ha det bra.
Emmeline.
"Hej Elisabet!
Vet inte om du har vart i Rom men...
Satt och sorterade i bilder för att framkalla och sätta in i fotoalbum...
Hittade lite bilder och tänkte på din blogg.
De är tagna i Rom, den på fönstren (bilden här ovan) från vårt hotellrum...
Kommer inte riktigt ihåg varför jag tog bilden, men jag tror det var för att visa hur tråkig utsikt vi hade ;) inte colosseum direkt...
Men hur de har målat huset är ju lite intressant!
Hur tänkte de där liksom?
Och ser du den lilla gröna dörren på byggnaden till höger.
När guiden berättade att den är 1700 år gammal och att nyckeln fortfarande fungerar höll jag på att trilla baklänges..
Undrar hur många års garanti dörrarna nu för tiden har?
Kanske ett av världens mest kända fönster, högst upp i kupolen på Peterskyrkan.
Det var absolut värt att gå (läs:krypa) 510 trappsteg för att se den otroliga utsikten utöver vatikanen!
Colosseum däremot!
Helt otroligt! Tror inte att det har varit glas i "hålen" men det är ju nästan "fönster" haha.
Visste du att när det byggdes var det fontäner ända upp till toppen - rinnande vatten år 80?!
Ha det bra.
Emmeline.
tisdag 18 mars 2014
Dagens fönster ...
... finns inte längre .., det ligger i miljoner små bitar intill gärsgården (jag vet att det heter gärdesgård) och susade iväg natten mot lördag.
Igår ringde jag Skånska Byggvaror och frågade vad kostnaden skulle bli för ett nytt glas till samma växthus? Svaret blev: 700 kronor.
Måtte det inte blåsa mera i vår!
... finns inte längre .., det ligger i miljoner små bitar intill gärsgården (jag vet att det heter gärdesgård) och susade iväg natten mot lördag.
Igår ringde jag Skånska Byggvaror och frågade vad kostnaden skulle bli för ett nytt glas till samma växthus? Svaret blev: 700 kronor.
Måtte det inte blåsa mera i vår!
På kylskåpsdörren i Väsby ....
... finns ett familjeschema, där var och en skriver in vad som väntar under månaden.
Någon fyller sjutton år i slutet av mars, någon annan ska fira P & E och titta på Flashdance.
Och så är det den där lintotten - nu femton år - ja, han har minsann ett späckat program.
Fest tre helger på raken!
Men nu är det så .., att den gossen går aldrig på fest, (det är bara fotboll och datorspel som gäller ...), nej, alltsammans är bara ett sätt att driva med sin pappa och mamma.
Ps. När den något yngre lintotten skulle recensera en bok som skolan "tvingat" eleverna att läsa, blev detta resultatet. Det han tyckte om bäst, det var att det var "mer krig och mindre snack". Ack, vad månde bliva! Ds.
... finns ett familjeschema, där var och en skriver in vad som väntar under månaden.
Någon fyller sjutton år i slutet av mars, någon annan ska fira P & E och titta på Flashdance.
Och så är det den där lintotten - nu femton år - ja, han har minsann ett späckat program.
Fest tre helger på raken!
Men nu är det så .., att den gossen går aldrig på fest, (det är bara fotboll och datorspel som gäller ...), nej, alltsammans är bara ett sätt att driva med sin pappa och mamma.
Ps. När den något yngre lintotten skulle recensera en bok som skolan "tvingat" eleverna att läsa, blev detta resultatet. Det han tyckte om bäst, det var att det var "mer krig och mindre snack". Ack, vad månde bliva! Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)