Karaktär ...

... är bra att ha om man har vänner som tycker om att baka.

Och karaktär, det har man ju.



Inte.

Dagens fönster ....

... fanns och finns kanske ännu på förlossningsavdelningen på Skellefteå lasarett.
Fönstret speglar sig i väggen.

Bilden togs den andra juli 1986 vid sjutiden på morgonen.
Egentligen letade jag efter en annan bild, men snavade över den här och upptäckte då fönstret.

På sin mammas bröst vilar den då lille gossen som vägde nästan fem kilo och hade begåvats med lika lång underläpp som sin mamma.

Nu är han längst och störst i familjen och blir mitt ressällskap till landet Ghana i juni.

Det var den här jag letade efter!
Nelly som spanar på ekorren där utanför.
Paralyserad av spänning är hon, den lilla madamen.

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Det var faktiskt Skavlan igår kväll som var så bra.

Ett underbart program som berörde.

 

Jag tänkte på det när jag var på toa idag.

Vilken kulturminister! Så vacker och så klok.

 

Hej från Eva i Tyresö

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Varje gång jag får möjlighet att sy!

Den här gången blev det två vetekuddar som ska skickas till Barncancerfonden - Västra i Göteborg.

På söndag ska jag på sy-lan och träffa andra "Sytokar" :-P

Kram Kerstin (IG - lifelivingitnow)

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Allt bättrar sig så långsamt och den här veckan är det bästa att jag kunnat återuppta min träning igen, men lite lugnt så här i början.

  

Så pass att jag fick träningsvärk, men maken säger att det är bra. F-n tro’t!

Men det känns bra att orka igen

Kram Ann.

I hamnen  ...

Hösten och vinterns stormar har verkligen tagit hårt på lilla hamnen här i Stensjö.
En och annan mindre båt har tippat omkull ..., det ligger bråte här och där och marken är knölig.

Och nära vattnet ligger tång som blåst iland .., och där är plast och rep och fiskegarn och jag tänker på morgonens nyheter i SVT där det berättades om vilka enorma mängder med plast som slängs i havet!

Eller i haven.

Nu är klockan snart halv ett .., jag ska städa undan lite så där så det blir roligt att komma hem ikväll .., och i en skål ska en scilla, en pärlhyacint och en krokus få samsas.

Jo, det blir nog bra.
Och så På Spåret när jag kommit hem från jobbet.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Bilden från ett somrigt Steninge. Längst till vänster skymtar vandrarhemmet, nu i ny regi.

Det bästa är nog ändå promenaderna med Schejken, och människorna som man ibland möter.

Idag träffade vi en äldre trevlig man med hund, som hade köpt hus här nere.
Kom ifrån storstaden.

Huset han köpt,  hade jag en klasskamrat som bodde i för många år sedan, visst är det lite kul.

Friherrinnan (som, om hon vinner väljer nånting annat än sina kakor).

Mitt eget bästa ....

... det är den stundande lediga helgen.

Och så alla promenader med hundarna!
Doften av fuktig jord .., av löv som nästan förmultnat under vintern ..., ljudet av talgoxen och synen av alla kajorna som sitter uppflugna på hustaket i Lilla Stensjö .., två och två sitter dom.

Och telefonsamtalsglädjen.
Igår med alla tre ätteläggarna.

Och när jag rättar till kuddarna i soffan, ser jag i ögonvrån det inramade fotografiet av Emma som - om en dryg månad - blir arton år. Då, när bilden togs, satt hon under ett "spökträd" i Bohuslän och jag berättade spännande hittepåsagor och hennes lillebror var nästan nyfödd.

Nu får han snart börja övningsköra och den lilla tösen i gula klänningen, hon har skrivit in sig på körskolan och i sommar åker hon med kompisar till Magaluf i Spanien.

Hur oändligt fort livet går och så mycket det finns att vara tacksam över .., det tänker jag på .., då, när jag promenerar med hundarna och senare, när jag pysslar med kuddarna i soffan.

Det får bli mitt bästa.

I byttan just nu ....

Ja,. den här gamla bilden från en dragning - det måste vara flera år sedan - får illustrera DBIV-inlägget.  Jag tänkte bara skriva ner vilka som - redan nu - ligger i byttan.

Det är ....

Turtlan i Karlstad

Anne i Mantorp (enligt egen uppgift ett riktigt kakmonster ,-)

Eva på Frösön

Cecilia N i Härnösand

Bloggblad i Söderköping

och

Sportiga Jenny på Kaxholmen

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Det har varit lite glest med besök hos kära kompis B och kids sen vår flytt. Lite längre att åka nu men det är ingen ursäkt. Men på onsdagskvällen blev det av. Sonen i huset var inte hemma så det blev en tjejkväll. En tjej på 11 år. Två på  40+...

Först lite mat som toppades med en hemgjord smoothie. Lite kakor på det fina kakfatet och kaffe.

Yatzyspel och två som fick Yatzy. Skratt och prat.
Nästan svårt åka därifrån men till slut blev det så. Kommer ju tillbaks.

Helt enkelt Veckans Bästa!

Turtlan.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Mitt bästa den här veckan är inte något svårt val. 

Det är så klart veckans reprisvinst: hembakade småkakor.

Jag vill också erinra om att det är min bemärkelsedag på söndag och då har jag för mig att man får ligga i lotteribyttan med två lappar. ;-)

Stor och varm kram från KAKMONSTRET Anne i Mantorp

Kakor, kakor, kakor ..!

Hojt, hojt alla rara vänner som är kaksugna!

Två dagar kvar att komma med ett bidrag och därmed få chansen att vinna en liten ask med friherrinnans hembakade kakor!

Dragning på söndag vid 11-tiden.

"Varmt, ja, hjärtinnerligt välkomna!" säger jag och blinkar lite till Bert i Luleå.

(Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så .., ja, ni vet!)

mango och papaya

 

ligger på soffan i fosterställning
fryser
iskalla händer

nelly ovanför mig
och harry vid fötterna

från fönsterblecket hörs småfågelpick
solrosfrön som ska tas sönder
pick-pick-pick

känner mig trött och slut på

då ringer telefonen
ett låååångt nummer
jag tänker att det är en försäljare

det är det inte
det är AP som ringer från Ghana
hon - mellanbarnet -
hon som alltid längtade hem när hon var liten
som inte hade så lätt för att sova borta

nu är hon i afrika
lååångt hemifrån
och ska just köpa sig en mango
men det blir en papaya

en liten stunds prat blir det
mest om nelly

efteråt är jag pigg

Ja, ja, det är ju insidan som räknas ...

Att sätta igång den nya mobilen, logga in och klicka sig fram till kameraappen och
sedan - oförhappandes - möta sig själv i ett underifrån-perspektiv ...., ja, det kan jag säga er,
att trevligare saker kan man få vara med om.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, ja, i landet Halland.

Och bilden togs med den nya mobilen .., oj, jag fick leta länge innan jag hittade rätt ram!

I ett par timmars tid satt jag igår och kämpade med inloggning kors och tvärs och hade inte supporten på Tele2 varit så oerhört vänliga, hade jag nog deppat nåt förskräckligt.

Utan att jag själv vet hur det gick till, fick jag in allt som det skulle ..., det var bara ett problem, jag kunde inte ringa, men det är ju helt klart överskattat ...

Nåja, det löste sig också.

Nu ska vi bara bli bästa vänner, telefonen och jag själv.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!
Nu är jag på hugget igen och vill verkligen vinna kakorna, som ser fantastiskt goda ut.

Det bästa i veckan var i tisdags när jag kände att det vände igen. Efter en vecka med ett smärtskov som inte liknade nåt var det idel lycka att känna sig bättre (smärtan försvinner ju aldrig men det är mer eller mindre). Då satte jag mig och tecknade den här bilden.

Nog dröjer det innan man kan springa på en sommaräng men bara av att göra bilden så blev jag gladare.

Kram Eva

Snart är det dags ...



Om ni visste hur många gånger vi har tittat på den här lilla filmsnutten!

Och smajlat.

Nånting sinnligt ...



Så här en vanlig onsdag i februari.

"Kan man ta bort antennen på en Toyota Yaris ...?"

Såja.
Nu är bilen tvättad och klar.
Anständig.

Och jag behövde inte fråga det där om antennen ..., jag tog fram trädgårdsslangen, en hink med varmt vatten, samt två biltvättkuddar ..., och nu är bil, fönsterrutor och jag själv tämligen genomvåta.

Spridaren höll inte tätt.

"Är dom lagom tjocka ...?"

På väg in till jobbet ...

Igår blev det tjänstgöring i charken under ett par eftermiddagstimmar.
Någon hade blivit sjuk och det är i nuläget ont om vikarier och så kom ett sms från chefen som förvarnade om vad som väntade.

Det gick det med.
Att stå som expedit bakom en charkdisk innebär betydligt mer småprat med kunderna .., det ska väljas pålägg och funderas över vad som ska inhandlas till middag - grillad kyckling eller köttfärsbiffar -, eller kanske revbensspjäll?

Och vilket pålägg är godast?
Milanosalami, olivmortadella eller sotarskinka?
Och hur tunna eller tjocka ska skivorna vara?

"Ja, så där lagom ...", säger kunderna.

Och nån vill ha gräddpastej och man tar upp en bit och måttar med kniven och det kan jag säga, att man måttar aldrig rätt.

"Nej, en bit till ., nej, lite mindre, lite-lite mindre .., så där ja ...!" säger kunden och då är man tillbaka på Ruta Ett, där man först satte kniven.

Och man ler för sig själv och plastar och slår in i vitt papper som aldrig blir så där fint vikt som när ordinarie personalen är på plats, men kunderna är vänliga och säger att det spelar ingen roll.

Medan jag leker charkpersonal är chefen andrakassörska och Louise hinner ta alla veckotidningar och ordnar med returerna - heja - och jag har dessförinnan räknat kassorna och fixat mejeriordern till på torsdag ..., förlorar dessutom krona-eller-klave om vem som ska göra brödvagnen och Louise smajlar och jag står där inne i frysrummet iklädd en röd fleecejacka och då är det bara en timme kvar att arbeta.

Och så är kvällen tillända och jag har så ont i mitt gamla protesknä att jag vill gråta (stenbgolvet i charken .....), pv har varit på köravslutning och står utanför och väntar i bilen .., och sen ramlar jag ihop i en liten eller stor hög i loppisfåtöljen, orkar inte ens ta en titt i mejlen och sen är jag vaken till tre natten mot idag och jag svimmar närapå när pv stiger upp - just då, mitt i natten - och går ner i köket och ägnar sig åt ett matteproblem ..., och nu är det morgon och allt är bra igen.