Idag är det Efit ....
Och även om det stundar arbete i eftermiddag, så gör jag ett försök att hänga på.
Här finns
andra som också gör ett försök.
Vid 8-tiden ..., har pv cyklat långrundan med harry och jag fixar frukost.
Äggröra - med ägg från höns som går och sprätter ute i det gröna i Skåne - och bacon, nypressad juice, kaffe, te och ja, lite sånt.
Efter en rejält kylig natt - med frost - är nu himlen ljust, ljust blå.
Solen flödar!
Nästan 9.00 ... då blir det morgongos .., och ingen är ju så högt älskad som husse!
Och vi ringer och hurrar för han som idag fyller sjuttio och får veta att han har träffat och tagit en öl med Cruella/Helena och lovorden över denna jämtska i Stockholm, ja, dom haglar.
"Sååååå trevlig hon var!" säger han.
Vid 10-snåret .., då samlar jag ihop hela hönsgården och säger att tack snälla som förgyllt några veckor för mig .., men nu är det dags att krypa ner i kartongen och ligga där och vänta i ett helt år.
Så himla trist, detta att vara påskdekoration och inte få vara med!
Kanske ställer jag dem på ett bordet i Hildas rum i stället?
Vem vill ligga i mörker och kura i det som kanske känns som en evighet?
Klockan 11.00 ..., bryggerjag kaffe och tar fram älsklingsasietten från England - där ska två Jitterbuggkakor ligga - och sen blir det paus ute på altanen, bland alla växterna, ja, det är som ett litet BB. Där är två krukor med "Blomman för dagen" (men var ska vi plantera dem sen .., och dom växer så man nästan ser det! ) och där är massor med tomatplantor och nån pelargonia.
Två och en halv timme kvar innan det är dags att åka till jobbet.
Vid 12.00 ... hör jag grannfruns robotgräsklippare arbeta idogt.
Det händer att lilla Nelly jagar den där - för henne osynlige - filuren som hon bara skymtar genom gärsgården .., och hon skäller och undrar förstås varför den aldrig ger sig?
Pv klyver ved.
Från öster kommer bulliga moln seglande mot vårt håll.
Klockan 13.00 upptäcker jag en brummande humla som kämpar för att hitta ut.
Sånt ger mig nästan ångest.
Nu är den utsläppt och blir kanske uppäten av en fågel inom fem minuter.
Och snart åker jag till jobbet. Då blir här inga bilder förrän ikväll.
Klockan 14.00 .., då har jag iklätt mig Hemköpsuniformen och tar sikte på kassan.
Där blir jag stående rakt upp och ner tills klockan är fem, inte fem minuters andrum har det varit, förutom att jag burit undan korgpyramider.
Tanken slår mig .., ja, under mina fyrtio år som kassörska, hur många tusen korgar har jag travat iväg med och kånkat och burit och lyft?
Sånt kan man fundera över.
Vid 17-tiden tar jag mig en kopp kaffe och slinker in i mejeriet och fyller på varor .., puttar fram sånt som kunderna måste nå .., drar i backar och försöker få lite ordning. En kvart kanske jag blir där, sen är det kassan igen och full fart! Joakim är den som är på golvet. Ideligen får jag ringa på honom, så han tar kassa två.
Sen blir det inget fotograferande på tre timmar.
Kameran ligger i lådan vid kassan, men det där finns inte tid till att ta upp den.
Pratar med en kvinna som jag tror är tyska (hon tar ingen kasse, utan liksom rafsar ner varorna rekordsnabbt i vagnen ...), det visar sig att hon är från Schweiz, men har flyttat till Steninge där hon tänker sig att driva ett Bed & Breakfast. Fantastiskt!
Efter 20.00 någon gång kommer pv tillbaka med den släpvagn som han hyrt under en timmes tid,.
Han har hunnit hämta den, lasta på trädgrenar och annat i Haverdal, åka milen hem till Stensjö, lasta av ..., och hunnit tillbaka och lämna igen släpen, allt inom loppet av trekvart!
Ååå, det är så trevligt att bli hämtad på jobbet ., här står pv i sin rutiga jacka och vinkar hejdå till Joakim .., och Nelly och Harry har fått följa med och möter matte med viftande svansar.
Nu tar jag igen lite av dom missade timmarna .., så det här är kring 20.30.
Då är vi hemma och har just svängt upp på gårdsplanen.
Mot havet till är det en vidunderlig solnedång - man borde förstås - men man orkar inte.
Det blir kanske en fin dag även i morgon?
När klockan är 21.00 ropar jag på pv och säger att "kom nu och titta när Gunnar får sin 70-årspresent!"
Det är nämligen så att Gunnars son Joakim - i smyg - har hört av sig till sin fars vänner och bekanta och frågat om dom möjligen ville vara med och i stället för annan uppvaktning, komma med ett valfritt bidrag till en resa till Sydafrika (där Joakims pojkvän utbildar sig till nån slags naturvårdare eller nåt sånt).
En helt sanslös uppslutning blir det och Joakim filmar när Gunnar läser upp alla namnen och sen .., ser att det står det där om resan som ska bli i december.
Det är då tårarna kommer för sjuttioåringen!
Tänk, att få resa med sonen sin och till
Sydafrika och få vara med om ett sånt äventyr!
Så vi tittar på den 5 minuter korta eller långa filmen.
Bakom mig står pv och gråter av rörelse.
