Elisabet

Ljuvlig söndag i landet Halland ....

Mellan damernas och herrarnas skidskytte tar vi oss an Johanssonrun-dan. 

Precis som alltid, kommer vi då att prata om Harry. 

"Jaaa .., här gick man otaliga gånger med honom ...", säger pv. 

Och när vi kommer till paus-stenen, den på toppen av åsen, den där jag ofta slog mig ned och hade Harry intill mig, då säger jag att "men här, just här kanske vi kunde strö ut hans aska?" Så kanske det blir. Det har tagit oss snart tre år att i så fall komma till den insikten. Eller: Det har tagit  m i g   så lång tid. 

Solen flödar och det är nånting så otroligt vackert idag! 

Inga djur i hagen. Inga hästar (har där alls varit några hästar på ett par års tid ..?) och inga får. 

Och två nya grindar har kommit på plats och vi stannar till och läser vad som står på skylten. 

"Underligt att inte den som skrev detta inte talade om vilken sällsynt och hotad växt det gäller ...?" säger jag. 

Kanske klockgentianan?

Nere vid bäcken stannar vi till .., slår oss ner på murkna brädor och tittar ut över havet. Det blåser friska vindar! Pv säger att han inte har någon lust att bada .., .det blåser för mycket. 

Enstaka måsar flaxar omkring i vinden.