Dagens fönster ...
S o m jag tycker om spetsarna i dom här fönstren och s o m jag önskar att jag kunde öppna dörren till det huset och få titta mig omkring. Bor där någon, tro?
Fönsterfångerska var förstås annannan.
Tack snälla!
måndag 2 augusti 2021
söndag 1 augusti 2021
Det tog aldrig slut ...
Kanske står det på servettpaketet vem som har designat dem, det har jag faktiskt inte tänkt på, men det borde det ju göra, tycker jag.
Vi åt lunch på Haverdals golfrestaurang idag (Slottsstek, stekt potatis, en ljuvlig sås, gelé, inlagd gurka ..., och sallad, för 100 kronor!) och vi hann knappt komma hem, så var vi bjudna till Ecke och Britt och där var även äldste sonen Jonas (det är han som sitter på hörnan). Jonas är en vittberest man (ungkarl) som har längtat väldeliga efter att tiderna ska bli som förut, så där så att resandet kan återupptas.
Britt, vacker som alltid och så f i n.
Har arbetat som speciallärare för mindre barn.
Mjuk (men jag anar en inombordsstyrka).
Nu bjöds vi på en "kesokaka" med vispad grädde, nyplockade björnbär och kaffe till detta.
Några timmar senare vankades besök hos Eva och hennes halvlånge man. Harry fick göra oss sällskap och hoppade vant upp i soffan där han brukar ligga när han är hos dem. Där är han verkligen hemtam.
Efter någon timmes surr eller kanske lite mera, tackade vi för oss.
I rabatten visade Eva mig den här skönheten .., en höstanemon. (Tack Google lens, jag hade redan glömt namnet)!
Ja, jag säger som jag brukar: det här är väl den berömda ketchupeffekten. Lugnt i en veckas tid och sen tjoppar det till och blir hur mycket som helst! Men en fin dag blev det.
Den avslutar jag med lite vilsam musik.
Typ sån här.
Söndag .... Per-dagen.
När jag berättade för mamma att sonen skulle få Per som en del av sina tre namn, så blev hon sååå glad. Tänk, att vi hade kommit ihåg hennes morfar Per-Olof Hansson, hennes farfars far Per-Erik Westerlund och hennes farfar Per Johan Westerlund, ja, men nog var vi väl ändå snälla!
Detta hade jag absolut noll koll på, men n u .., är jag glad att det blev som det blev.
Den där träskålen på övre bilden, den kom från mammas föräldrahem och den här lilla vasen, den brukade stå på byrån i sängkammaren hemma i Malå, ja, ibland nere i vardagsrummet.
Skulle jag ha köpt den om jag sett den på en loppis eller i en affär?
Nja.
Men nu, nu älskar jag den!
I skrivande stund, eller i alla fall för en timme sedan, plockade jag in blommor och satte i vasen och nu står dom där och gör mig så glad när jag kommer in i hallen.
För övrigt har pv åkt rullskidor (undrar om han tänker sig en klassiker nästa år?) och själv har jag gått med motorgräsklipparen och ansat där inte roboten kommer åt. Det blir fint.
Dryper av svett och snart är det ju middag tillsammans med Sonja, så bäst att duscha iskallt.
lördag 31 juli 2021
Lördagkväll ...
Alldeles nyss ringde Ecke. Han frågade om vi vill komma över på för, - eller eftermiddagskaffe i morgon? Jag väljer det senare. Så vänligt av dem!
Det är annat nu.
Nästan hela dagen har vi tittat på OS-sändningar och vi har glatts omåttligt åt ett diskusguld och ett silver också och allra mest gläds jag med silvermedaljören Simon Pettersson.
Det regnar våldsamt ute just nu.
Smatter mot uterumstaket.
Och Kent som sjunger "Sverige" - vilken underbar sång -.
Igårkväll, just när cyklade ner till stranden för att fånga solen (liknade en apelsin) på väg ner i havet, mötte jag Pelle och Maria, grannar som bor på andra sidan kustvägen. Ja, det är Pelle som bor där och jag blir så häpen, för jag vet ju att paret levt åtskilda ett bra tag, men nu kommer dom gående hand i hand.
Så g l a d jag blir!
Jag vet få människor som jag tycker passar så bra tillsammans, som Pelle och Maria.
Ganska länge blir vi stående där och pratar om allt och inget.
Om covid, handledsfraktur, om ny höft (Maria) och Pelle tar fram sin mobil och visar bilder av tavlor som han målat; mäktiga landskap med havet i centrum.
Efteråt, när vi skiljts åt, känner jag mig så varm inombords.
Dom är så o ä n d l i g t rara.
På stentrappan av granit låg idag en död fjäril. En Amiralfjäril berättade såväl Mari Friberg som Bert i Luleå. Jag fick också veta att den flyger hit från Afrika, ja, ändå upp till Norrbotten. Otroligt.
Bilden: småprat med Harry i soffan.
Lyssnade till Ring-så-spelar-vi i morse och då ringde en man in och önskade den här låten och jag skruvade upp ljudet och kom så väl ihåg känslorna som tumlade omkring och hur jag började gråta. Det var på sjukhuset.
Det är annat nu.
Fortfarande så innerligt tacksam.
Ps. Jag har inte kunnat koncentrera mig på att läsa en enda bok på evigheter, knappt en tidning. Men nu! Fick tips på instagram, (tyckte att den verkade aningen banal när jag läste på omslaget) men laddade ner romanen i textform och har nu närapå sträckläst den. Å, så jag tyckte om den. Det var den här. Ds.
fredag 30 juli 2021
Fredag i slutet av juli ...
Bättre väder idag. Än så länge, är det väl bäst att jag skriver. Pv sov över i båten för att hålla koll på förtöjningarna. Harry låg hos mig, nära, nära. Han är rädd för åskan och när det blåser och rister i fönsterna.
Detta var vårt första boende i Skottland och det såg ut på pricken som på airbnb-sidan.
Närmaste stad/samhälle var Pitlochry och om ni funderar på att åka dit, så finns lite tips här på vad ni kan roa er med.
Huset låg ute i ingenstans, men en gammal stenkyrka fanns där och värden hette Steven och var ett under av vänlighet och tog schangdobelt hand om min ganska tunga väska.
På kvällen promenerade vi längs den smala vägen .., (det lär ju vara den man ska hålla sig till ..), såg får och lamm och kände en oändlig frid.
Kanske trötthet också.
Efter tio dagar i norr, tog vi tåg till London och därefter buss till Plymouth och sist av allt hyrbil till Millbrook i Cornwall. Under en dagsutflykt stannade vi till vid Seaton Beach, och där på en mur nära parkeringen, låg en döende slända. Länge höll jag den i handen, tyckte så synd om den, men den kanske hade levt klart, vad vet jag ...?
Log åt priset. Log åt annonsen.
Hur det gick?
Jo, jättebra!
Mera Skottland.
Pv fick en keps av mig - kanske i för tidig födelsedagspresent - och blev sååå fin i den.
Nu är den borttappad, precis som hans hörapparater som han hämtade ut i våras.
Gissa, om han kände sig dum när det igår kom en kallelse till hörselmottagningen, då man vill höra hur det går .., använder han sig av dem? Gör dom nytta?
Han har till den 30:e augusti på sig att hitta dem och s o m han har letat, men icke.
Så kan det gå.
Dagens fönster ...
Och har någon lust att åka dit, så ni kan bo just där. Då har ni dessutom nära till Karen Blixenmuséet i närheten!
Tack Kerstin i Trelleborg att du hade håven med dig!
torsdag 29 juli 2021
Spridda skurar och dagens fönster ...
Det är ju så numera, att det är sällsynt med stillsamt strilande .., det är antingen eller.
Och s o m det blåste!
Vaknar flera gånger under natten.
Oroliga drömmar.
Ont i handen.
Kontaktar ortopedmottagningen, men hänvisas till arbetsterapeuten.
Jaha ja.
Olympiska Spel i Japan och jag tittar lite förstrött.
Judo. Basket. Vindsurfing. Bågskytte.
Tittar på nyheterna.
Översvämning i Trosa.
Nu väntar besök på återvinningen i Falkenberg, det är OS-handboll - Sverige mot Frankrike och damerna .., blir spännande (kl.14.30) och så ska jag höra med friherrinnan om hon är bättre i rumptrakten idag? Vi körde henne till Tudorkliniken igår och efter ett nio minuter kort besök fick hon besked om en bristning i sätesmuskeln och så recept på tabletter. Sjukgymnastik också.
Man får hoppas att det ordnar sig.
(Fönstret från Nääs i Västergötland. Där vi tog vi lunch/middag, på väg hem från Alingsås).
onsdag 28 juli 2021
Dagens fönster ...
Titta, så påhittigt konstnären målat småfåglarna där uppe .., dom som håller i skylten!
Älskar sånt.
Det är en hel månad sedan fönstret kom susande till inkorgen, men nu är det på plats.
tisdag 27 juli 2021
Så blev det ...
I fem dagar har pv och Peter spelat golf. Nu är det så här, att pv är sedan många, många år medlem i Holms golfklubb, men han spelar egentligen bara när Peter är här, eller när vi är på besök i Upplands Väsby. Hans golfutrustning får väl anses vara historisk och själva golfbagen är förfärlig, men det bekymrar honom inte det minsta .., han spelar glatt ändå.
Och gissa, vem som blev "inofficiell mästare" (på bilden syns de två deltagarna), jo, just det, mannen till höger. Att han har högre handicap än sin motståndare, behöver vi ju inte nämna.
På Karin-dagen, den andra augusti, fyller äldsta dottern fyrtionio år. Eftersom vi inte kan fira henne just då, bjöd vi i stället på middag på Göstas Café i Steninge, vilket nästan blivit en vana .., ja, ibland har det varit räkfrossa på Skepparstugan.
Här sitter hon och tittar ut över omgivningen, denna Maria som väl är så nära att gå in i väggen som man kan bli. Det är som att allt kämpande på Karolinska och med pandemin nu nått en gräns; nu, när det lugnat ner sig så otroligt mycket på jobbet. (Men helt kan hon inte ta det lugnt. Tidigare idag bakade hon sin andra omgång ur-goda bullar och så gick hon ner till Ecke och Britt med en påse och själva har vi fyra påsar i frysen).
Åskan mullrade när vi var nästan färdiga med maten och efter en titt på väderprognosen, beslöt dom sig för att resa hem redan ikväll, allt för att slippa våldsamt regn i morgon.
Plötsligt var tre hundar i huset bara en - Harry - och endast två bilar står nu på uppfarten (sommargrannens och vår). Pv tog vid halv sex elspark-cykeln och gav sig av till Skallkroken där han har ett vaktpass från klockan 18.00 till långt ut efter natten.
Själv tog jag mig en lååång simtur i havet här nere hos oss. Bilden togs i motljus .., så här mörkt var det inte och tänk, det doftade surströmming av all tång. Men skönt ändå.
Längst till vänster i bild skymtar två tysktalande män, vilka parkerat sin husbil en bit bort längs Ejdervägen och nu tog den ene ett dopp, medan den andra stod på klippan och väntade.
Hela tiden - året om - förändras stranden.
Aldrig har jag t.ex sett så mycket strandråg som den här sommaren!
Och här är stigen upp till ängen där min cykel står och väntar.
Det är ganska "brant" där på slutet och bra övning för benen. Allt eftersom tiden går, känner jag mig starkare, om än inte helt hundra. Nåja. Det går i alla fall framåt. Och nu sjunger Annie Lennox så fint att "You belong to me", vilket jag tycker är en så dålig titel.
Man tillhör ingen. Inte som vuxen i alla fall. Det är samma sak som när somliga - i all välmening säger - "håll hårt i den mannen!"
Nej, jag vill inte hålla hårt.
(Och nästa låt på min "Discover weekly-lista" är Eartha Kitt som sjunger "Autumn leaves". det är så vackert man kan dåna. Jag minns att mamma tyckte att denna E.Kitt var så bra!)
Dagens fönster ...
S o m jag älskade den lilla lägenheten, den som inte ens hade tillstymmelse till hall, nej, man kom rakt in i vardagsrummet! ¨
Tre stooora fönster fanns i rummet. Ett - det i mitten - var en tidigare ingång till det som då var "Blomsterhörnan".
Här, där bilden togs, satt jag och tittade på tv, eller så stod jag vid fönstret och kunde följa gatulivet där utanför. Människor som skulle till Fridhems Livs för att handla eller till Möllers bageri och där var föräldrar som hämtade sina ätteläggar från dagiset rakt över gatan och en bit bort.
Det var mitt livs första egna boende.
Egen nyckel i handen.
Ett nytt liv.
Ensamseglare, innan jag ens visste vad en seglare sysslade med.
måndag 26 juli 2021
"Det som händer här i världen ..."
I mitt förra inlägg skrev jag just så, att jag skulle kolla runt vad som hänt i världen.
Nu vet jag.
Pv brorsdotter Joanna som bor i London med sin Ollie och barnen Selma och Sidney och som verkligen befunnit sig i lockdowns av den mer stränga varianten, ja, dom har äntligen fått komma "hem" på besök.
Under tiden som gått sedan pandemin bröt ut, har det i England av och till varit i det närmaste isolering i hemmet som gällt och så kom ju nytillskottet Sidney till världen och det var hett i deras lägenhet och tack och lov för liten trädgård - ni vet - såna som man ser i England.
Men nu - äntligen - skulle Joanna, sambon och barnen få resa hem till Sverige. Å, som hon längtat att få träffa sina tvillingsystrar och sina två bröder och syskonbarnen och sin pappa och mamma förstås!
Då blev det så här ..., och jag såg bilderna på instagram och blev såååå rörd!
(Joanna till höger på bilden).
Inte är det väl då underligt att det för Joanna blev som för prins Daniel när han berättade hur det var att bli pappa .., att han hade känslorna "all over the place!"
Så ... välkommen hem på somrigt besök .., Joanna, Ollie, Selma och lille Sidney!
Ny vecka .., ja, ni vet ...!
Så jag går på i ulltofflorna (som jag inte har) och berättar att idag åkte ett av mina två barn, dessutom en rar sambo och underbar liten minsting. Alla i samma vita bil.
Vem ska nu komma nerför trappan från övervåningen och vara aningen morgonsömnig och krypa upp i soffan hos nån av hundarna? Ja, inte blir det minstingen i alla fall.
Och inga små kalsonger ska längre hänga på strecket där ute. På några veckor har den här gossen blivit blöjfri och oj, så skönt det måste vara!
Och inga småtröjor ska längre göra farmorshjärtat varmt.
Och vem ska sköta tömningen av krabbhåven, om ingen tvååring är på plats?
Nåja, det är ju så tillvaron är som mor, - eller farföräldrar .., småttingar bor numera ofta på andra ställen - ibland i andra länder - och sen blir dom stora och vill semestra med kompisar, resa till Grekland och det är ju precis som det ska vara.
Lite tröst blir ju en snart halvårsgammal valp som heter Steven och är världens finaste och även den mest matglada hund jag mött - frånsett Nelly, kanske -.
Ännu några dagar får vi ha denne lille - ständigt svansviftande - krabat i huset, men sen vankas vardag. Imorgonkväll/natt har pv sitt vaktpass i Skallkrokens hamn och snart får vi vår andra spruta och snart börjar skolorna. I höst blir det jobb torsdag och fredagar för pv:s del. Känner jag honom rätt, blir det nog mer än så, men detta är vad som är schemalagt.
Nu ska jag ta del av vad som hänt i världen.
Måndagsfönstret ...
S o m jag har begrundat den här bilden! Först tänkte jag att det var en trasig persienn, men den tanken lades snabbt åt sidan. Kanske någon kreativ människa som bor där? Och fina små blommor där uppe. Måhända ett badrumsfönster?
Den som hade håven redo var i alla fall madamen i Portugal, nämligen annannan.
Tack! säger jag.
söndag 25 juli 2021
Söndag ....
Två av tre ätteläggar på plats, plus en minsting och såklart en svärdotter och en svärson. Lördagkväll blir det grillat (svärsonen är grillexpert) och god sallad och annat smarrigt och vi blir sittande ute på altanen i timmar och kvällen är ljummen och skratten många.
Vid midnatt eller kanske vid halv ett, sätter jag en bröddeg (kalljästa baguetter, recept finns på nätet) men glömmer saltet och sedan sover jag i uterummet och sover sååå gott, så gott.
Stiger upp vid sex och gräddar brödet, som i avsaknad av salt ändå går att äta. Ska göra ett nytt försök ikväll, till morgondagens frukost.
Pv och Peter ger sig av tidigt för att spela golf. Lite knäckande tycks det när dom upptäcker att dom ska gå med två andra män, vilka har betydligt lägre handicap. Aj, aj.
Emma, som varit i Tylösand på After Beach, får besök av Maja, Maria och minstingen, ja, innan hon tar sikte på Upplands Väsby.
Själv tar jag ett dopp i havet. Fel. En simtur. Det är frånlandsvind och inte så långgrunt och jag simmar längs med stranden, men på djupet. U n d e r b a r t! Inalles är vi sex personer på stranden, varav fyra personer är på skäret. Två av dem är män som pratar norska, kvinnorna talar svenska.
I en skål på vardagsrumsbordet har jag en hel hög med snäck, - och musselskal vilka jag plockat på olika stränder. Dessa snäckor förvandlas i ett huj till människor .., det är farfar Tommy, morfar Claes, mormor Monica och bästa kompisen Juli och inte minst förskollefröken Jessica. Ja, det är väl minstingens farmor (som ibland kallas marmor) som sköter förvandlingen, men det går bra det.
Snäckan Monica är toppig och gulfärgad, den plockade jag på stranden i Looe i Cornwall.
Man kan leka med annat också.
Gamla videokasettband - eller själva fodralen - förvandlas till garageväggar och man kan även bygga garage av tre fodral (med innehåll). Två fodral blir väggar och över det hela ligger taket (det tredje fodralet).
fredag 23 juli 2021
Som semester ...
Det händer mellan varven att känslan att jag har semester, infinner sig. "Få se, hur länge är det kvar nu ...?" tänker jag.
Under dom första åren i lilla kvartersbutiken i Ystad fick vi bara ha två veckors sammanhängande sommarledighet och i dom flesta andra butiker var det under många, många år endast tre veckors ledighet (sammanhängande, alltså) som gällde.
Bäst har det varit på Hemköp. Där har man i alla fall fått lämna in önskemål och ofta har det tillgodosetts. Och väldigt ofta tänkte jag ändå på jobbet. Hade jag beställt hem tillräckligt med växel ..? Och frimärken och vadderade påsar ...? Än värre var det när jag var frukt, - och gröntansvarig .., då kunde jag absolut inte slappna av.
I september 2011 ställde jag frågan om bloggvännerna ofta tänkte på jobbet.
Det här var svaren:
Ruta Ett sa...Som lärare tänkte jag alltid på jobbet - dygnet runt. Numera, som egen företagare, tänker jag också mycket på jobbet, men på ett helt annat sätt. Nu kan jag styra min arbetstid och mitt arbete på ett helt annat sätt och det blir mest kreativa tankar och jag arbetar bara med roliga saker. Så mina tankar är mera lustfyllda nu. Men fortfarande efter 8 år drömmer jag mardrömmar i skolmiljö och det är inte roligt.
Eva på Frösön: Eftersom mitt jobb består i att måla bilder så finns dessa alltid inom mig. Jag bär alltid på bilder som vill komma ut. Ganska behagligt är det. Men när jag jobbade med annat då var jag alltid speedad, hade svårt att slappna av och det blev till sist för mycket. Kroppen sa ifrån rejält.
Rexxie sa...Är inte tankar på jobbet ett tecken på att man faktiskt bryr sig om sitt jobb?Jag har blivit bättre på att släppa jobbet; har kommit på att världen faktiskt inte går under om jag inte tänker på jobbet en kväll...
Tankevågor sa...Nu är klockan 22:23 här i soffhörnan och jag sitter och läser jobbmail. Dessutom har jag nyss skrivit klart en massa frågor från soc på datorn angående en utredning av ett barn i min klass.....ja det säger väl en del om hur det är.
Men faktiskt så försöker jag att inte tänka på jobbet ALLTID. Ibland kopplar jag av det nästan helt och hållet och det är en konst jag lärt mig med åren. Men för att göra det måste jag verkligen flytta inte bara hjärnan utan hela mig tex. till en liten skärgårdsö eller till en härlig stund med barbarnet....DÅ går det att koppla bort jobbet. .....ska bara tillägga att jag älskar mitt jobb. :-
mossfolk sa...Här är en till som alltid tänker på jobbet (nu blandat med studierna och det är kanske inte så konstigt). Kul att du skriver om det för vi pratade om precis jobbtänkandet härom dagen. Jag börjad fundera på hur man skulle organisera saker, varvid sambon tittade upp och påminde om att det var fjorton timmar innan jag skulle vara där. Han är min raka motsats.
Tar saker lite som de kommer och lever väldigt mycket i nuet.
Jag skulle nog behöva gå en kurs i det :)
Turtlan sa...Jag kan inte stänga av jobbet oich nu är det värre än på länge.
Svårt att somna för att jobbet snurrar. Inget bra symtom att det är så.Idag efter jobbet åkte jag direkt hem till kära kompis B och hennes barn H & E. Bättre terapi finns inte.
Tillverka Loppor, prata om ditt & datt med en 7 åring, förhöra en 10 åring på engelska glosor lindrar det hela en hel del. Mår mycket bättre nu och mer i ro. Är jag hemma så snurrar jobbet på!
Namnsdag och lite annat ...
Vad sker då i landet Halland?
Jo, tidigt på morgonen blir det frukost, men i olika omgångar.
Först ut är pv och Peter, vilka ska spela tidig-tidig golf och nu är det väl tänkt att den senare ska ha revansch .., ja, jag vågar inte tänka på om han förlorar ännu en omgång!
Mest sugen på frukost är nog lille Steven, som inte släpper osthyveln med blicken.
Harry, som inte bryr sig så värst i det här med mat .., kollar bara att det går rätt till.
Eller nåt.
Någon timme senare kommer den förstfödda och fixar frukost. Då är det bäst att hålla sig nära, tänker nog Steven.
Notera det supervackra armstödet på den fåtölj jag köpte på loppis tidigare i våras. Ja, jag tycker i alla fall att det är sååå snyggt!
Det finns tre rader hyllsektioner med cd-skivor. Dom allra flesta är pv:s. Vad då? Om vi lyssnar på dem ...? Nej. Här är det Spotify som går om dagarna.
Och om ingen är i köket, så kan man ju sitta där själv och hoppas att mirakel sker; att en bit leverpastej eller ost trillar på golvet.
Avdelningen Nya Tider i det gula huset.
Pv köper sina kalsonger på Ica Maxi.
Nu är svärsonen här.
Nu är svärsonen här.
Och i det som tidigare hette Gunnars Rum och väl som numera kanske borde heta "Marias rum" eller bara gästrummet, där har det hänt saker. I stället för notpapper står nu diverse krämer och annat på pianolocket.
För övrigt kan meddelas att en liten stenknäck flög rakt in i ett fönster och hamnade - något yrslig - på marken. Jag tog hand om den, lät den vila mot bröstet (som tack därför bajsade den på min nytvättade linnetunika) och när jag så skulle visa Maria hur fin den var, fågeln, då flaxade den iväg i köket och störtade mot golvet, efter närkontakt med kylskåpsdörren.
Då fick den respass och flög - till synes lycklig - iväg i det fria.
Så har dagen hittills varit.
Och alla som heter Emma - däribland tösen jag är mormor till - har idag namnsdag!
Grattis, grattis!
Dagens fönster ...
Så skriver madamen i Portugal.
Nu ser man knappt vad motivet på affischen - den som skulle locka besökare till Ystads Konstmuseum .., men ett axprov av Ellen Trotzigs alster, kan man finna här.
"Flicka i trädgård, 1915".
"Motiv från Simrishamn."
Här kan man läsa lite om Ellen Trotzig.
Jag tycker om hennes alster.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)