"Det som händer här i världen ..."
I mitt förra inlägg skrev jag just så, att jag skulle kolla runt vad som hänt i världen.
Nu vet jag.
Pv brorsdotter Joanna som bor i London med sin Ollie och barnen Selma och Sidney och som verkligen befunnit sig i lockdowns av den mer stränga varianten, ja, dom har äntligen fått komma "hem" på besök.
Under tiden som gått sedan pandemin bröt ut, har det i England av och till varit i det närmaste isolering i hemmet som gällt och så kom ju nytillskottet Sidney till världen och det var hett i deras lägenhet och tack och lov för liten trädgård - ni vet - såna som man ser i England.
Men nu - äntligen - skulle Joanna, sambon och barnen få resa hem till Sverige. Å, som hon längtat att få träffa sina tvillingsystrar och sina två bröder och syskonbarnen och sin pappa och mamma förstås!
Då blev det så här ..., och jag såg bilderna på instagram och blev såååå rörd!
(Joanna till höger på bilden).
13 kommentarer:
När man läser om hur andra länder stängt ner och hur det påverkat människors mående blir jag bara mer övertygad om att den svenska strategin var rätt. I Australien verkar de gå all in med locks-down, läste i en artikel idag att Sydney kan hålla stängt ända till December!
Jag skriver inte detta för att skapa debatt. Men jag reagerar över att så många i Sverige karaktäriserar de olika lock-down-varianter som använts i olika länder för att hålla smittspridningen nere oftast beskriver dem som ”isolering” eller till och med ”inspärrning”. Jag har också en systerdotter med två små barn i centrala London och en dotter med familj och två skolpojkar i det hårt drabbade Nice. Plus ett stort antal vänner och övrig familj i både UK, USA, Tyskland och Frankrike. Jag följer dessutom media på originalspråk dagligen i flera av länderna.
Man är varken inspärrad eller totalisolerad. Det framgår till och med av den länkade Expressenartikeln vad man får och inte får göra. Det är i första hand skolorna som har varit stängda och man har i familjerna fått distansundervisa sina barn. Detta har varit det klart svåraste. Att själva arbeta på distans har de flesta vant sig vid. Likaså att restauranger och ett antal andra etablissemang har varit helt eller partiellt stängda kan man också leva med. Man får gå ut och handla, gå ut med hunden, ta hand om anhöriga, gå till doktorn, jogga, ta promenader och också åka kollektivt om man måste. Plus ett stort antal andra livsviktiga saker. I Frankrike har man haft olika blanketter att fylla i om man t ex ska till banken eller till jurist. Det har periodvis inte varit möjligt att resa mer än ett visst avstånd från hemmet men undantag har alltid beviljats.
Det har alltså inte varit några som helst likheter med Kina där man bokstavligen låste in folk och de i min familj som hör att vi i Sverige har uppfattningen att det varit totalt elände för dem är angelägna om att påpeka att man har väl förstått varför de olika åtgärderna gjorts, att det bara har ”varit att gilla läget” och vänta ut detta. Att använda munskydd är i princip alla jordens länder en självklarhet och det görs också. Utom i Sverige. Så har vi 15.000 döda också, bara att jämföra med våra nordiska grannländer och deras siffror.
Att det sen är en självklarhet att man saknat möjlligheterna att kunna ses som vanligt och att det påverkat människor, det vet ju alla. I morgon kommer jag att träffa min franska familj med dotter och barnbarn som jag inte sett på 2.5 år. Det kommer att se likadant ut som på bilderna i inlägget. Men jag har å andra sidan inte heller kunnat träffa min 96-åriga mamma i Sverige på nästan lika lång tid därför att vi alla tagit extra stor hänsyn till smittriskerna.
Vonkis: ja, i slutänden - när den nu blir och om den någonsin blir - så vi väl se hur utfallet blir. Jag är glad att jag bott här. Minns Italien där dom sjöng för varandra från balkongerna.
Monet: under förra årets lockdown (deras andra) fick engelsmän inte umgås med personer i andra hushåll och fick bara lämnat hemmet för motion, matinköp, studier eller arbete som inte kunde göras hemifrån. Den som blev påkommen med att bryta mot reglerna fick böta minst 200 pund, omkring 2300 kr. Det är ju i alla fall en himmelsvid skillnad i jämförelse med hur vi hade det här. Inte på något sätt jämför jag med hur det var i Kina där människor nästan låstes in.
Jag kan tillfullo förstå hennes glädje över att få komma hem. Här kunde vi träffas via en glasruta i alla fall - på äldreboenden -.
Karantänsreglerna var och är ungefär desamma i de flesta europeiska länder. Liksom i USA, Australien , Nya Zeeland etc. England hade det inte svårare än t ex Spanien periodvis. Det har hela tiden handlat om att på olika sätt förhindra att människor kommit i kontakt med varandra. Men ändå getts möjligheter att kunna leva sina liv, om än i begränsad form. Man har inte behövt leva i den typ av isolering som t ex vi svenska 70+ behövt göra och inte heller har det varit tal om ”inspärrningar”. Till skillnad från i Sverige där man förlitat sig på att människor frivilligt skulle följa icke tvingande rekommendationer, har man i alla övriga länder haft ekonomiska sanktioner mot dem som brutit mot de olika lagliga förbuden. Inklusive munskyddskrav som inte existerar i Sverige. Men som nu återinförs i de länder där smittan med delta-varianten stiger exponentiellt i rasande fart.
I Sverige, liksom i de flesta andra länder, infördes däremot så småningom totalt besöksförbud på äldreboenden. I några fall ordnade man under gynnsamma väderförhållanden med möjlighet att kunna ses utomhus med plexiskivor men de flesta äldre har inte haft denna möjlighet. Ingen i vår familj har ens kommit på tanken att komma i närheten av vår hemmaboende 96-åriga mamma innan vi nu alla är fullvaccinerade - alla hennes behov har skötts på distans. Det har varit tråkigt men nödvändigt och varken hon, vi eller våra utlandsboende familjemedlemmar har beklagat sig - man har förstått vikten av åtgärderna.
Att man nu för möjlighet att träffas är självklart glädjande. Skrev jag inte just om att jag själv i morgon får träffa min dotter och de franska barnbarnen efter nästan tre år?
Monet: jag gläds med dig och din familj! Om det på något vis i världen låter som om J beklagat sig dag och natt - om jag har skrivit det så - så var det inte så. Det var liksom hennes glädje som jag ville visa. Den förringar inte någon annans glädje.
Jag tror tyvärr att vi släpper lite för tidigt på vissa restriktioner. Folk tar sig friheter.
Bert Bodin: det blir intressant att se vad som händer. Hos min syster i Syd-Australien har det varit ännu en lockdown och hon berättar nu om glädjen i att kunna åka och handla. Det har gått fram och tillbaka i omgångar. Öppna -stäng ner osv.
Elisabet. Strategin med att stänga ned och öppna upp är en mycket medveten sådan. Den kallas för ”Hammaren och Dansen” och appliceras world-wide. Man slår först ner - hamrar - ner de stora utbrotten med olika smittbekämpande metoder. Spridnimgen går då automatiskt ned. Detta är ett måste också för att sjukvården ska klara sina uppgifter. Sen smittspårar man effektivt (görs inte i Sverige) och så släpper man på restriktionerna i så hög grad man kan. Spridningen går då självklart upp, oftast i kluster, och då slår man ner dem med lokala åtgärder - dansar runt.
Detta är nu en kamp mellan att få så många som möjligt vaccinerade, kontrollera de olika mutationerna och deras möjligheter att ta sig förbi vaccinationsbarriärerna plus direkt stänga ner igen så fort smittotalen ökar. I mitt södra Frankrike där turisterna nu finns ökar deltasmittspridningen så kraftigt att restauranger och stränder stängs av igen och munskyddskraven skärps. Vaccinpass har införts med omedelbar verkan. Folk vet varför och krånglar inte. Till varje pris vill man undvika nationella lock-downs men behövs det så återinförs de. Ögonblickligen och med full kraft.
Detta är vad vi har att leva med under flera år framåt. Så länge det saknas vaccin och vaccinationsmöjligheter i fattigare länder kommer viruset att fortsätta spridas runt om i världen med nya mutationer. Vaccinerna måste försöka hålla jämna steg för att anpassa sig till nya varianter. Detta är vad de flesta forskare nu tror och det är också historiskt ett klassiskt pandemimönster. De går inte över på ett år eller två!
I Sverige beter vi oss som om allt är över. Det är obegripligt men har varit det från början. Deltasmittan stiger här också (om än inte dödligheten som förr) och samtidigt öppnar man upp restriktionerna. Bättre exempel på dubbla budskap har man sällan sett!
👏
Men åh så fint ❤️ Det är nog oändligt många som känner lättnad nu när restriktionerna lättar.
Jag håller med Bert och tror faktiskt att det kommer att ske en markant ökning till hösten. Vi kan ju hoppas att det är fel.
Hur som helst är det underbart att kunna träffa familj och nära vänner igen!
mossfolk: ja, jag förstår verkligen hennes glädje - och alla andras -! Minns hur glad jag var över att träffa mamma och pappa och syskonen, när vi inte setts på lång tid!
Skicka en kommentar