Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen Cykelbudet. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen Cykelbudet. Sortera efter datum Visa alla inlägg

måndag 6 november 2023

I bakgrunden ....

Hajade till nu på morgonen när jag tittade lite förstrött på Nyhetsmorgon i 4:an. Men å, vilken läcker illustration på skärmen i  bakgrunden! Den inbjudne gästen - Antoni Lacinai med det varma leendet - radade upp följande förslag till vad som kan orsaka osämja på jobbet, vad gäller samtalsämnen alltså. Det var dom här: Dina bästa kantarellställen, politik, religion och löner.  

Funderade på hur det var i de olika personalrum jag kommit i kontakt med och vad vi pratade om? Jo, det hände att det blev politiskt prat, men då oftast om något upprörande vi läst eller sett på tv, men inte så att vi gick in på vad var och en röstade på. 

Det här med illustrationer är filurigt, tycker jag. Tänk, vad en uttänkt sådan kan betyda för en text!

Pv tog för en tid sedan en jättebillig prenumeration på Svenska Dagbladet. Igår fick vi vårt första exemplar och döm om min förvåning när jag där upptäcker hela tre  sidor författade av Anders Teglund, son till bloggaren/Tankar-för-dagen-konstnären Sven Teglund i Luleå. 

Denne Anders arbetade en tid som cykelbud hos Foodora, om det  berättas det bland annat om i texten här t.v.

Så här står det i ingressen. " När företaget började kontrollera hur snabbt folk arbetade trodde Anders Teglund att kollegorna skulle bli upprörda. Men det fick motsatt effekt - han blev besatt av de dagliga mätningarna."

Och så vidareutvecklar han det hela .., ja, hur vi människor numera är mer eller mindre beroende av att alltid kunna mäta våra resultat. Det kan gälla stegräknare .., hur många timmar vi sover eller ligger vakna, etc. Det var en sååå intressant läsning, tycker jag!


Illustratör till hans text är Josefin Herolf. Perfekt fångat, tycker jag. 
Här en länk till hennes alster som jag tycker så mycket om. 

Anders Teglund skrev en bok - Cykelbudet - som i mycket handlade om det yrket och där utgjorde just det här mätbara en del av arbetet.
"Den statistik som summerade min prestation var färggrann.Gröna fält betydde att jag låg bra till, orange var lite varningssignal och rött var sämst."

Eller: Vid ett tillfälle programmerades appen om så att budens genomsnittliga kilometerhastighet försvann ur statistiken. Företaget insåg att det inte var så viktig data och fokuserade på antalet leveranser per timme i stället. Det gjorde många bud besvikna och de gnällde hos facket. Många började då använda en annan app där de på egen hand kunde mäta sin prestation med noggrann datainsamling. Varför bad vi själva om att bli kontrollerade?  Jo, för att den här typen av kontrollmekanismer är väldigt effektiva."
(Det har uppenbarligen med hjärnans belöningssystem att göra). 

Här en länk till Göran Greides recension av Anders Teglunds uppföljare till boken Cykelbudet. Bokens titel är Slavdrivaren.

tisdag 19 oktober 2021

I var sitt hörn ....

... av soffan ligger eller halvsitter vi, pv och jag själv. 

Jag lyssnar till Anders Teglunds bok "Cykelbudet" och pv, som först surfar omkring på sin padda, lägger till sist den ifrån sig och lyssnar han också. Ja, en stund, alltså. Ungefär 2 minuter, sedan somnar han. 

Som alltid. 

Byter vi chaufför i bilen och han blir passagerare, ja, då tar det knappt en minut innan han däckat och i hans mun kan en svala flyga ut och in om den vill, men tack och lov är ju bilrutorna inte nervevade. 

Cykelbudet köpte jag hos Adlibris som ljudbok och höll på att dåna när jag såg hur oändligt många timmars lyssning det skulle innebära. Nåja, jag får ta det pö om pö. 


Här kan man läsa - eller lyssna - till vad boken handlar om. 
Jag tycker alldeles oerhört mycket om sättet han berättar på och så spelar han ju sin pianomusik i bakgrunden ibland. 

Anders Teglunds pappa heter Sven och bor i Luleå och målar helt fantastiska akvareller och jag försöker ju spara till ett liv efter tjänstepensionens slut, men har sååååå god lust att skippa den tanken och köpa ett av hans alster där någon skata sitter i ett träd

Nu har jag nyst tio gånger på raken och ska lägga mig på soffan Ektorp och fortsätta lyssnandet.

måndag 18 oktober 2021

Hur det blev ...


K a n s k e   .., men bara kanske att jag någon gång i livet - det lilla som jag tror återstår - lär mig att ta det lugnt. Eller lite lugnare i alla fall. Igår var det full fart hela tiden och fem säckar med löv och annat står nu redo att tas med till återvinningen (vi har fullt i komposten) och jag klippte ner buskar, bytte i blomlådorna och allt möjligt annat. 
Sen var jag förstås stendöd. 
Eller halvdöd. 

Och ja, jag vet att det är galet, men det är inte lätt att ändra sin personlighet så där i ett huj. 
Känner man sig stark och frisk .., då ..,  ja, då blir det lätt så där. 
Och ni behöver inte läxa upp mig, det gör jag så bra själv.

Idag på morgonen skulle pv ta upp bommarna på "pensionärsbryggan" och jag fixade laxsallad till lunch, bryggde kaffe och tog med en giffel till den som alltid vill ha nånting sött .. och så cyklade jag ner till hamnen. Harry var där hos husse och blev så glad när han såg vem som kom hojande. Han fick ett litet tuggben och var så nöjd .., gick där och lullade på och nosade på det mesta.


Såja, nu är alla bommar utom dom där båten ligger längst ute nu upptagna. Den sista bommen var den tyngsta och den fick bli kvar på bryggan, så får dom vara flera som hjälps åt. 
Alldeles vindstilla var det. 


Den som arbetat sig varm tyckte att ett dopp från klipporna skulle kännas som bäst. 
Tänk, så förändrad pv har blivit .., han som var mer som en .., ja, "badkruka" tidigare?
Nu åkte alla kläder av och badbyxorna har jag målat dit i redigeringsprogrammet och vips, hade han klivit ner och doppat sig från topp till tå och så på med kläderna och så var det med den saken. 
Nej, jag avstod. 


Och nu, när klockan närmar sig fem och pv hämtat lille Edvin från dagis och ska vara barnbarnsvakt ett par timmar, för att sedan ägna sig åt körövningen, då ser det ut så här i vardagsrummet. Vilken glädje! 

För övrigt har jag precis beställt hem Anders Teglunds nyutkomna bok "Cykelbudet" (nu som ljudbok), vilken jag ser fram emot att bekanta mig med. 

Ungefär så.

torsdag 13 januari 2022

Dagens fönster och spridda skurar ....


Fönstret vilket genom bilden togs, det fanns förstås uppe i Kulturhuset. Det var Turtlan i Karlstad som tipsat om ett bra ställe att äta lunch på, men jag bara slog mig ned en stund i en fåtölj vid fönstret - maten lockade inte så där värst - men intressant var det att vila blicken på människorna vilka stod i kö och väntade på sin tur. 
Tredje sprutan kanske?


Överallt såg jag anslag om drop-in-vaccination !


Och lika mycket överallt syntes dessa matutkörare! 
Har ni inte läst Anders Teglunds bok som handlar om just detta  - Cykelbudet, är titeln - så rekommenderar jag den varmt! (Anders är son till Sven Teglund som finns i min länklista).
Detta att köra hem mat till människor har ju funnits länge .., och nu kör ju även Ica och andra ut varor, men detta har jag i alla fall aldrig testat själv - cykel/mopedbuden - alltså. 

Emma som legat hemma i covid, ja, för henne var det ju synnerligen praktiskt att få hem lunchen på det viset. (Vi fick även hem via Foodora när vi åt middag hos henne).
När den här bilden togs plingade det hur ofta som helst i mannens mobil. 
Nya körningar kanske?


Jo, konstutställningen var den verkliga orsaken till resan norröver och den var precis så intressant som jag hade förväntat mig, men det är ändå människorna jag minns mest. Som taxivärden utanför Centralstationen ., han som mest påminde om en tomtegubbe .., lite rundmagad och med ett så vänligt leende. (Eller var det att han stod med händerna bakom ryggen och såg så trygg ut? I min ålder, kanske?)

Precis när jag hade kommit där han står och stod med mina väskor och funderade åt vilket håll jag skulle gå .., såg han min tvekan och log så varmt och jag frågade var Freys hotell låg .., ja, det skulle ju vara alldeles här intill. Då log han ännu mera och pekade med handen och sa .."du ser gamla posthuset .., där ligger det, på samma sida av vägen, en bit bort bara!"

Jag minns också kvinnan som hade så vackert vitt hår, hon såg ut som ett litet troll och jag sa - när jag passerade henne - "men vilket otroligt fint hår du har!" - och hon höjde armen och skrek "dra åt helvete kärringjävel!" 
Ojdå. 

Eller tågvärdarna igår på MTRX-tåget som förpassade en icke-betalande-passagare av tåget och som fick höra hur hemska människor dom var och jävla paragrafryttare och annat långt mycket värre och i Södertälje stannade tåget och den argsinte fick stiga av och det hördes haranger av okvädingsord, men männen behöll hela tiden fattningen var artiga mot tjyvåkaren. När jag klev av tåget i Göteborg, mötte jag en av tågvärdarna och berättade då hur oerhört elegant jag tyckte att dom skötte det hela. Bestämt, men ändå respektfullt.


Innan resan: hos Pocketshop inhandlades en bok så att jag skulle ha nånting att ägna mig åt på kvällarna. Problemet (som inte var något egentligt problem) var att jag var så trött på kvällarna, så inte en enda sida öppnades, inte förrän jag väntade på tåget till Göteborg igår. 


Att jag tillhör de enjängdas skara, det vet ni ju om, men vi är minsann flera i den föreningen. Och vände jag blad, så vad skådade jag där, om inte ännu ett "vagt påminnande". Ska bli spännande att se hur många det blir innan det hela är tillända. 


I övermorgon fyller jag år. 
Sextioåtta. 
Tänk, vilken otrolig förmån att ha fått leva så länge! Enligt en kalkylator på nätet har jag fram till idag levt i 24835 dagar. Det är ju helt sanslöst! Så mycket som hade kunnat hända på alla dessa dagar! 

Man hade kunnat ramla nerför trappan hemma i Malå och slagit i bakhuvudet och blivit liggande likt en grönsak eller inte alls funnits till efter sådan vurpa. 

Eller bilolyckan en natt i början av oktober .., jag var sexton år och tidningen Västerbottens-Kuriren skrev "det måste betecknas som ett under att ungdomarna klarade sig med livet i behåll". Dagen därpå skrotades bilen och själv låg jag på plastikkirurgen i Umeå i tio dagar och missade min storasysters bröllop i Stockholm.

Eller när jag i min ungdom åkte motorcykel från Fjällbacka till Göteborg; jag var spätta och satt där bak och den unge mannen som körde (inte mina barns pappa) försökte nog slå hastighetsrekord. Så lätt att det hade kunnat sluta illa. Jag minns en omkörning som han gjorde och hur en mötande bil tuuuuutade i något som liknade panik. 

Och långt, långt senare ..., insjuknandet i covid och blickarna hos pv och äldsta dottern när jag lastades in i ambulansen. Hjärtkrånglet i slutet av augusti. 
Så mycket som hade kunnat sluta annorlunda. 
Det känns ibland som om liemannen gått bakom och vässat lien lite.
Men också .., som om skyddsänglarna haft det ganska kämpigt. 
(Ler för mig själv när detta skrivs .., ser för min inre syn hur dom torkar svetten ur pannan och pustar ut. Jag har dyrt och heligt lovat dem att aldrig mera - i sandaler - gå ut på stentrappan där nyfallen snö ligger ovanpå is.)

Men hittills alltså .., hela tjugofyratusenårttahundratrettiofem dagar!
Tulpanbuketten har jag köpt till mig själv, mer som att fira. Eller kanske för att hedra alla skyddsänglarna. 
Å, tack livet att jag har fått vara med så länge!