Glädje ....

Nya diskmaskinen ...

... heter Anna och är min dotter.

När Anna var en liten tös, då kunde hon sitta timmavis och spotta på små stenar och lägga dem i fin ordning och när jag nu på morgonen ser henne stå vid diskbänken och prydligt lägga besticken på en nystruken kökshandduk .., då ler jag för mig själv.

Måndagsfönstret ...

... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland.

I det gula huset på kullen ...

Kvart över ett - piiip - lämnar vi Friggeboden i Steninge och återvänder till det gula huset på kullen.

Till pensionatet.

Och på eftermiddagen kommer två av mina tre barn och så mågen och inte att förglömma: Nelly.

Det blir middag ute på altanen, som under dom här veckorna som jag inte varit här, formligen har exploderat i grönska!

Där ute sitter vi och äter pv:s räkgryta med vitlöksbröd och gott vin till, allt medan Nelly hysteriskt plaskar i en gul balja fylld med vatten.

Efter maten blir det lång promenad .., först rakt norrut, sedan mot havet till och så in i hästhagen som inte är någon hästhage, utan en ljunghed med klippor och havet på höger sida.



Vi räknar till tjugofyra islandshästar som går omkring och betar ..., så lugnt och rofyllt är det.
Några av dem är mer sällskapliga än andra och kommer genast för att hälsa.



Pv förklarar det här med "enslinje", ja, vad den har för uppgift för seglare och annat båtfolk.



Rent av svindelvacker är kvällen ...



Och så går vi ner till stranden som är fylld med torr, knastrig tång och Nelly, som nu har upptäckt en Stooor Badbalja, blir salig!

Plask-plask-plask .....!



Någon är måhända förälskad ..., och intill: en ilandflyten och död tumlare som ligger alldeles vid strandkanten.

En liten delfin, alltså.

Och pv berättar om en seglats utanför Höganäs med ett tiotal tumlare som lekte framför och vid sidan av segelbåten.


Nej, Micke tänker inte bada.
Han står där ute på klipporna med Nelly intill sig.
Och så mörkt är det förstås inte .., det är motljuset.

Längst ute på klipporna tar Anders och pv av sig kläderna och så blir det ett kvällsdopp.

Ååå, det är varmt i vattnet, säger dom unisont.

Behöver jag säga att detta var en helt ljuvlig kväll?

Nä, jag tänkte väl det.

Första Riktiga Dagen i det gula huset och två av tre barn, en måg och en liten plaskhund på plats och sigge nilsson (som jagas hejvilt av hunden) och pElle (som sitter och stirrglor på Nelly och får henne att gå omvägar ...) och körsbär i träden och vinbär i buskarna.

Livet på en pinne.

Kanske ....

... var det det sena kvällsdoppet som gjorde att jag omöjligen kunde somna igårkväll?

Länge, länge låg jag och vred och vände mig.

Somnade .., vaknade och var kallsvettig av ångest.

Kände en sån förfärlig obestämbar oro över att något hade hänt någon av de mina .., steg upp .., gick in i huset och tog mig två microuppvärmda kanelbullar och ett glas kall mjölk .., tog med mig pElle och sigge nilsson in till Friggeboden och pElle och jag själv kom att dela kudde, allt medan sigge nilsson slängde sig som vore han skjuten med pistol - pang bara! - faller han ihop .., och med huvudet på pv:s häl.

En slags trygghet blev det.

Vaknade när klockan var nio och vi trodde knappt våra ögon!!

När sov vi senast så länge?

Berättade för pv om min något oroliga natt och han log och berättade i sin tur om en förfärlig mardröm .., ja, han hade seglat ute på havet och så började segelbåten sjunka och for helt sonika till botten!

"Men på något vis redde jag upp det hela ...", sa han leende.

Vi gapskrattade ..., måhända är det ångesten över att idag få en kvinna som flyttar in i huset, ja, som gör att båten sjunker!

För övrigt strålar solen från en klarblå himmel och nu ska jag röja i Friggeboden.

Ajöken, sa fröken.

Utdrag ur min mammas dagbok ...

11/8 1978

Idag har jag slutat på sjukstugan ..,. Herre led mig, dag för dag.

Eliza har bakat pizzor till både pol. och avdelningen. Tack snälla, lilla Eliza!

16/8 1978.

Varit hem till Dikanäs och sagt adjö till underbara syskon och till mor Betty.

Onsdag 20/9 - 78.

Tack Gode Gud i Himmelen!!

Nu är jag i Buenos Aires.

Det visade sig att min resväska saknades när vi anlände hit den 28/8-78.
Efter en vecka köpte jag kläder för 100 dollar - vilket Air France fick
betala - '
Till sist bad jag nu att få gå ner till deras deposit och t ä n k, där stod väskan!!!
Jag och Vera bad för väskan när vi var på väg ut till flygplatsen, så jag har hela tiden trott att Herren har haft någon mening med detta.
Den som tror på mig, skall aldrig komma på skam, så är löftet.

Nu har vi i alla fall haft en underbar tid här.
Gästat vännerna Valter Bergs flera gånger, samt Kent Johansson med familj.

Ett steg till .., ett steg till, led mig Herre ett steg till ...

Söndagen den 24/9- 78

Så är vi då framme i Tartagal.
Att landa i Salta, var som att landa i Sverige. Rent och fint.
Tartagal är ett bländverk, men ett vackert ställe.
Nu har jag mött Lena och Marita - rara, fina systrar .., samt Anita och Pedro och fem små charmtroll. Jag trivs!!!

Puntana, lördag ... första veckan i oktober 1978.

(Ja, vem frågar efer datum här ...?)

Denna vecka har bjudit på en hel del. På resan hit ner måndagkväll, fick vi punktering, så vi var ej framme förrän kl. 5.00 på morgonen.

Så städade jag först gästhuset , dagen därpå Jonssons kök, därpå omflyttning på mottagningen p.g.a. att Lenafått gåvokläder från hemförsamlngen.

Igår tvättade jag kläder på gammalt hederlig manér, dvs kokade i stor gryta ute på gården och strök sedan med gasstrykjärn.

Idag har både Lena och jag kväljningar.

14/10 - 78.

Elinstallation!!!
En kuslig väg ner till Puntana.

Ikväll har stillheten lägrat sig över huset. Carina sover och jag skriver brev till Birgitta framför ett stearinljus.

Vi hade besök av vännerna på Km 6, rara och fina och hjälpsamma.

Jani, frisören, är här för att ordna med bensindriven motor till elström.

Dagens fönster ...

... finns i Steninge, i det som en gång var Göstas Café, men som nu har bytt namn och heter nånting helt annat, typ Steninge Restaurang eller nåt sånt.

Bilden togs igårkväll vid halvtiotiden, när vi var på väg hem från kvällsdoppet.

Utanför restaurangen sitter ett anslag där det står att "snabbmatsgäster bör söka sig någon annanstans".

Ja, varför vänta ...?

Slå till redan nu!

Ring och boka tid!

"Den något äldre kvinnan ...".


Efter pratprogrammet på tv, går vi ner till stranden.

Luften är ljummen och comfortaktig .., så mjuk bara .., och jag byter om på stenbryggan och klättrar nerför stegen som är slemmig av tång och alger .., men sen .., åååå, sicken lycka!

Vattnet är varmt .., ja, varmast hittills i sommar!

Länge simmar jag lite hit och dit och när jag kliver upp, kommer vi att prata lite med det unga paret och den något äldre kvinnan som har varit ute på udden och mannen frågar om det är varmt i vattnet .., han är badsugen men har ingen handduk.

"Du kan få låna min .., men den är lite våt förstås ...", säger jag.

En stunds tvekan.

Sedan tar mannen av sig byxor och tröja och badar i sina vita kalsonger och de två kvinnorna skrattar lite och mannen simmar och dyker och frustar och kommer efter en stund upp och torkar sig med min rosavita handduk, den som jag en gång fått av min störstasyster och tycker så mycket om .., och han säger att ååå, det var så skönt, så skönt och så varmt!

På väg hem, vi går på vänster sida av vägen och pv frågar om jag har ont i mitt knä och jag säger nä, inte alls .., tutar någon åt oss.

Det är mannen och de två kvinnorna som nu är på väg hem till Getinge.

Ett tut ..., några vinkningar ..., och ett ögonblick av samförstånd och glädje.

Så var det.

Kväller igen ....


Vi tittar på ett program som sänds från staden som jag älskar så mycket och har bott i ..., och konstaterar lite olika saker.

Bland annat att om man är skådespelerska och ska släta till ansiktet eller pannan med botox, så får man nog skaffa polotröja om man vill att det hela - ja, själva föryngrandet - ska vara trovärt, annars ser det ut som om huvudet har hamnat på fel kropp.

Vi konstaterade också att herr Espinoza var intressant att lyssna till, ja, hela programmet var trivsamt.

Nu ska här tas ett kvällsdopp.

Pip-pip ...!

Det är det här som lilla Nelly kommer ihåg.

Fru och fru Undulat som hela dagarna satt uppe på gardinstången, den som jag kallade för landet Danmark. Den i mitten var landet Frankrike och längst bort var landet Thailand, om jag inte minns fel.

Och så snart Nelly kom in i min lägenhet i går (den som inte längre är min), stod hon blick stilla och stirrade mot gardinstången.

Men var var dom ...,småfåglarna .., dom som hade varit som bäst att få till middag!?

Här och nu ...

Pensionatsvärden klipper gräsmattan och elektriska sladden liknar en lång orm som följer med av bara farten.

sigge nilsson och pElle har båda blivit avsvalkade i duschen - ingen av herrarna fann denna procedur vidare uppbygglig -.

Mot husväggen blommar röda rosor och prästkragar .., räkgrytan är ställd på avkylning ..., ett korsord väntar på att lösas.

Ungefär så.

Inne i affären ...

.... hinner pv upp mig och knackar lite på axeln.

"Du .., bara så du vet om det .., du går omkring med blusen med avigan utåt ...", säger han leende.

Ojdå.

Tur att det finns provhytter.

Och i bilen på väg hem igen, sitter jag och känner på det nystajlade håret.

Så mjukt det är!

Och säkerligen två decimeter kortare!

Av och till tänker jag med den allra största värme på den vänliga frisörskan, som, när hon tvättade mitt hår, även masserade pannan och området runt ögonen.

Tala om att hon hade antennerna ute.

Precis på pricken visste hon.

Kanske på Ica ...?

Närapå hälften av alla män på dejtingsidan, var alltid omåttligt intresserade av ens bystmått.

Först ett vänligt mail med lite småprat och allmän presentation, sedan kom frågan hur stor eller liten byst man hade.

Jag brukade fråga om dom ville ha måttet med eller utan behå?

"Vad då med eller utan behå ...?" svarade då männen, och då förklarade jag att .., ja, med behå blir det liksom nåt helt annat, ty låter man naturen ha sin gång och slänger behån på soffkarmen, - allra helst om man har fött och ammat tre barn - , då förvandlas bystmåttet till ett längdmått.

Då tackade många av männen för sig och menade att vi nog inte alls passade ihop, nä, men tack och bock, adjö, ha det så bra.

Men en blev kvar.

Han som idag ska inhandla silikon.

Lördagsfönstret ....

Ja, just det, tänk er tigrar, lejon och giraffer på Savannen.
Det kunde vara här utanför fönstret.


... finns i den lilla Friggeboden i landet Halland.

Och det vackra trädet som lika gärna hade kunnat stå på en afrikansk savann med ett lejon lojt liggandes i grenverket .., det är inte alls en Al, som jag tidigare skrev, utan ett gammalt äppelträd.

Hela natten har det ösregnat och åskat.

När .., sov jag senast så ljuvligt gott?

Och drömmarna är erotiska och sinnliga och på morgonen, vid frukosten på altanen, då, när sigge nilsson och pElle ligger i var sin fåtölj och gläds åt att matte och husse är på plats igen, berättar jag för pv om nattens äventyr.

Han ler.

Själv har han drömt att han drog upp ett stånd färskpotatis och i hela ståndet fanns bara en enda riktigt fin potatis, resten var maskätna och det kryllade av ohyra och slingriga maskar och han slängde allt åt sidan!

Och undertecknad, som verkligen ser drömmar som nånting som skrivs ut från hjärnkontoret, ler också.

"Ahaaaa .., du är kanske orolig att den där fina potatisen du hittat ska vara maskäten och rutten inuti ..?" säger jag.

Och medan regnet fortsätter att falla och sigge nilsson håller koll på skatan som spatserar på gräsmattan, fortsätter frukosten.

Det är Melodikrysset och allmänt småprat och inköpslistor och lite annat, ty i morgon blir det flytt till det gula huset på kullen och på eftermiddagen kommer två av mina tre barn, plus en rar måg och en liten knäppig hund som är så go och som, efter fyra år, kommer ihåg att hennes mattes mamma hade undulater och när lilla hunden i går kom till lägenheten, ställde hon sig GENAST och spanade mot gardinstången, den som kallades för landet Danmark och där fru och fru Undulat brukade sitta och ha koll över världen.

Så roligt det ska bli med besök!

Ajöken, sa fröken.

Ps. Uppkopplingen är så låååångsam här på savannen, att det är rent hopplöst att ta sig runt och skriva kommentarer. Hos er med stora och många bilder, går det inte alls, om jag inte vill sitta här hela dagen. Bara så ni vet. När vi åter är på plats i det gula huset med snabbt bredband, då minsann ska jag läsa hos er! Och Gunnar i Vaplan, pv är mäkta impad av dina cykelturer .., han börjar nog känna flåset i nacken nu .-)) Ds.

I den nya hemmahamnen ...

Foto: herr kapten pv på väg mot Mollösund, som inte är min hemmahamn.
Fast .., bilden passade ju bra, tyckte jag.

Så blev då äntligen allting klart!

Klockan fyra kom fastighetsförvaltaren Martin och INSPEKTERADE lägenheten och plitade ner omdömen och kommentarer på ett block, men han var vänligheten själv och allt gick bra.

Den nya hyresgästen, en ung musiker, påstod sig vara den lyckligaste människan på jorden.

Och jag sade hej till ovanpågrannen som pussade på kinden och tackade för ett utmärkt samarbete under dom här sju åren.

Vid femtiden körde vi ut ur Ystad.
Jag ringde jobbet och Helene svarade och jag bad henne hälsa till alla arbetskompisarna och vi tankade och köpte Ahlgrens bilar och så lyckades vi spilla kokhett kaffe rakt i cd-spelaren/radion, som dock vaknade till liv i trakten av Malmö.

Och hur känns det?

Jotack, bra.

På väg hit halvsov jag i bilen och när jag vaknade så tänkte jag ..., "så underligt, är det inte svårare än så här ...?"

Och jag högläste ur mammas dagbok från Sydamerikatiden och vi gapskrattade åt hennes obändiga energi och ständiga förtröstan på hjälp från ovan och allt vände hon till det bästa.

Nu mellanlandar vi i sommarhuset och pElle och sigge har tagit emot med den allra största värme och pv har åkt till Halmstad (2 mil drygt) för att lämna igen släpvagnen och själv ska jag värma kycklingvingar så vi får något som liknar kvällsvickning.

Allt känns bra.

Lugnt och skönt.

Och eftersom jag tror att det finns en mening med allt, så tror jag att detta är meningen.

Så är det.

Ajöken, sa fröken.

(Förresten, idag besökte jag för första gången Trendklippet i Köpingebro, nån mil öster om Ystad. Fick ny, ljusare färg i håret, mera glans och det blev säkert 2 dm kortare och våldsamt lockigt. Hårfrisörskan var såååå rar och masserade mitt huvud länge och jag höll på att falla i gråt; åå, jag var så trött, så trött och detta var det bästa som jag hade kunnat göra. Efteråt fick hon en puss på kinden och jag sa hur oändligt mycket allt det där ompysslandet betydde. Jag rekommenderar salongen å det varmaste!)

Fredagsfönstret ....

.... är mitt.

Men inte länge till.

Fröknarna Pelargonia ska strax - ja, om några timmar - få åka bil till landet Halland .., själv ska jag besöka frisörskan i Köpingebro .., men först blir det frukostbröd från Söderberg & Sara och tänk, ikväll börjar mitt nya liv i landet Halland!

Kväller ...

Kontakt med landet Halland.

Sista kvällen i min lägenhet i Ystad, eller sista dagen, rättare sagt, blir en städdag.

Åååå, så vi städar!

Jag tackar min skapare att jag har bott på 31 kvm och inte i en stor etagevåning på 180 kvm och jättelikt förråd.

Mellan städvarven åker vi och badar i stora vågor.

Min störstasyster och hennes dotter kommer från landet utanför Hörby och bjuder på avskeds-lunch på Olof Viktors och vi är inte ensam om den idén .., halva eller kanske rent av hela Skånes befolkning och alla turister har kommit på samma tanke och kön slingrar sig långt ut på innergården.

Efteråt blir det ännu mera bad .., och glass på stan hinner vi också med, för är det nånting som pv och syrran har gemensamt, frånsett att dom är båda är jungfrur, så är det passionen för glass.

Nu har vi duschat och allt är nästan klart .., återstår någon timmes arbete i morgon - eller två - och sedan kör pv hem före mig och jag kommer med tåget.

Om en stund cyklar vi ner till Marinan.

Hur det känns?

Bra.

Jag är på väg ner från berget.

Ännu mera upphittat ...

I ett av köksskåpen hittar jag en liten plastram med innehåll och jag blir stående och läser och ler för mig själv .., ååå, nästan allt kommer jag ihåg!

Det här skrevs efter min allra första sommar som ensamseglare på livets stora ocean, mest för att jag inte skulle glömma allt det härliga som jag hade fått vara med om.

Där var kvällsbadet i Sävelången tillsammans med rara svägerskan .., där var mitt första restaurangbesök med en annan man än mannen som jag varit gift med ..., och så vanvettigt nervös var jag, att jag gick in i Tingsrättens hus på Kungsholmen och närapå spydde, ja, jag hade liksom ingen aning om hur sånt här gick numera .., det var trettiofyra år sedan sist.

Och det var Grinda och skärgården med Emil och Emma och senare, övernattning på ett hotell i Kristianstad .., och en utflykt till Stenshuvud som skulle visa sig bli ett nästan treårigt förhållande ..., och det var Marinan och Eva Cassidy och en moppetur till Brösarp.

En härlig sommar var det!

Och segelturen fortsätter på den där oceanen .., nu till en annan hemmahamn.

Näst sista natten i min lägenhet, med pv liggandes på en madrass på golvet och jag i sängen - och det är hett som i .... -, drömmer jag förstås att jag är på ett vanvettigt högt berg .., jag är i Nepal och står på toppen av berget och ser ut över hela världen tycks det och är livrädd.

"Jag kommer aldrig att ta mig ner härifrån!" säger jag gång på gång, i drömmen.

Tala om att min själ och mitt hjärta skriver ut tydliga meddelanden .., hälsar en smajlande madame.

Och nu är flytten igång.

Soffan, sängen och en massa banankartonger är på plats i släpen.

Människor går förbi och hejar.

Regn i luften. Och på marken.