Kväller ....

Tar moppen och kör till Steninge .. - jag avskriver bad nere hos oss, där går man i bakom lilla ön, dvs, om man inte vill gå i från land och det vill jag inte, och ingen ser en .., är ingen annan där nere, känner jag mig ensam och att det är på gränsen till lite pirrigt ... - , här, i Steninge, finns en pir ut och en stege och man har land mitt emot, väl synligt.

Och Göstas café ligger bara en bit bort.

Alldeles ensam är jag.

På en skylt - på väg till stranden - står att man inte bör bada ensam, men det gör jag.

Vattnet är ljummet .., det är så övermåttan ljuvligt att det går inte i ord att beskriva.

Simmar l ä n g e.

Dyker.



Ovanför bryggan ser jag fiskmåsar som intresserar eller irriterar sig omåttligt på min moppehjälm som ligger på bryggan.

Kanske är det det svarta märket som får dem att ilskna till?

Jag dyker .., vänder mig om .., ligger raklång och tittar mot himlen ..., och tänker att detta är som ..., meditation.

Som en slags förlossning.

Det spelar ingen roll hur trött jag är .., hur inutislut på jag är .., får jag bara kliva ner i havet eller i en insjö - vilket som -, blir man som pånyttfödd.

(Nu fattas bara "halleluuuuja!" och att vi sträcker upp våra händer mot skyn ,-)



Efteråt ..., sitter jag en stund och tittar på ett sällskap ejderhonor som simmar i grupp.


Fyra småttingar pinnar på mellan dem.
Så många mammor
Så få barn!
Och som småttingarna simmar!!


Vänder kameran mot piren.

Till vänster där uppe - men inte i bild - ligger vandrarhemmet där vi hade bloggträff för två år sedan.

Vi var ett 20tal .., några sov över .., andra åkte hem sent på kvällen.

Och vi åt räkgryta och sjöng och Perra spelade gitarr och sjöng han också.

Den här sommaren finns han inte med oss.

Så fort går det att tillvaron tar en helt annan vändning.

Just därför struntar jag i skylten om att man inte bör bada ensam.

Just därför simmar jag omkring i ett ljummet hav.

Jag tänker att det handlar om att Ta Vara På.

Utslagen ...

Det spelar ingen roll hur högt vi ropar "siiiiiiiiggeeee!", så fortsätter han att sova.

Förmodligen är det värmen som tar knäcken på honom?

Igår trodde vi att han var var hädangången ..., ända tills jag tog en liten ljusstump och kastade på golvet nedanför honom .., då tittade han upp - så där lite förvånat -, undrade väl vad matte pysslade med ...?

Mellan varven jagar han sädesärlor och små fjärilar och äter kokt fisk med god aptit.

Hemöver ...

Vilken dag på jobbet!

Efter helgen är nästan allt slut när det gäller färskvaror och det är inte långt ifrån att jag svimmar när jag ser mejerileveransen!

Först från Wapnö ..., sen kommer två fullastade pallar med ost, sill och juice .., och en stund senare är det dags för Arla med all mjölk, fil, youghurt, creme fraiché och gud-vet-vad!

Och så brödet från Östras som ska tas in och vårt eget som ska gräddas och ordrar som ska skickas in i tid och därefter en kvart i fikarummet då vi - bland annat -, pratar om glädjen i att ha kvar sina föräldrar.

Bodil, min chefs fru, hennes pappa är ofta och hjälper till i affären .., och mamman tittar nu och då in och hälsar på.

Nog minns jag en eftermiddag när Bodils pappa omfamnade sin 45-åriga dotter och sa - med så otroligt mycket ömhet i rösten - : "åååå, min älskade dotter!"

Om det pratar vi.

Och detta att man saknar sina föräldrar, ofta har att göra med barnen .., studentfester och avslutningar .., barnbarn som kommer till världen .., bröllop och husbyggen .., sånt.

Det är då man önskar att dom hade varit kvar.

Sen blir det full fart igen!

Till min lycka har chefen ringt in den rara "Alex" som ska hjälpa mig med alla varorna och inte hinner jag med allt, men mycket ändå och när klockan är kvart i ett, då tackar jag för mig.


Tankar moppen .., och kör hemåt i lätt duggregn.

Luften är mild.

När jag passerar Steninge kommer doften av tång .., jag ser en liten citronfjäril ., där är smörblommor och lupiner (överallt lupiner!) och vackra stenmurar och nu kan jag köra med bara en hand och känner mig inte längre osäker.

Att ha moped och få susa fram genom ett somrigt landskap .., det är lycka det.

Men det visste ni förstås redan.

Olikheter ...

Skuttar runt hos bloggvännerna och jag tänker på hur annorlunda våra liv är.

Eller ... "olika".

Någon sätter sig på planet till England ..., någon annan sätter sig på mopeden och tar sikte på jobbet sju kilometer bort.

Någon träffar forskarkollegor.

Någon annan ska fixa mejeriordern för onsdag.

Det är det jag tycker så mycket om.

Hullerombullerlivet.

Och det var detta jag läste, när tanken slog mig.

ikväll ...

är det landskamp på tv

EM-kval

Sverige - Finland

jag längtar redan ...

men pv och hans arbetskamrater

ska ha avtackning av en kollega

gå ut på restaurant och äta gott

"å, hjälp så hemskt, just när fotbollen pågår ..., jag hade nog ätit och åkt hem!"

säger jag

då säger pv

att hans sambo ibland saknar det som kallas för

social kompetens

ja

så är det

absolut

Dagens fönster ....

Den flitiga och minnesgoda kommentatorsmadamen (så glad man blir!) Cecilia N, passade på att fånga ett fönster så där i flykten bara.

Hon var på ett kalas och skriver så här.

"Väl inne på kalaset reflekterades ett fönster i ett fönster mot en korridor som så fick ljus."

tänk ...

att i Amerika

där är det enligt lag förbjudet att - som arbetsgivare -

fråga efter den arbetssökandes ålder

en kvinna som visade sig vara 71 år

hade nyss fått jobb som sekreterare

så glad hon var

hon log med hela ansiktet

i vårt land

- säger programledaren -

vill arbetsgivare helst ha människor kring trettiofem och fyrtio

"ja, möjligen en fyrti0åring"

med massor av erfarenhet förstås

Ett kvällsfönster från Värmland ...

"Hej om aftonen!

Sitter på bryggan i kvällssolen vid sommarstugan och njuter.

Precis städat klart den lilla stugan som då kallas för just Lillstugan.

Den är sådär 6 m2 stor (liten) men det var plockigt för där finns allt ifrån metspön, luftgevär, cyklop, simfötter, badringar, flytvästar, badrockar och dynor.

Ja, en våningssäng och lite mer möbler också.

Men nu är det städat och fint.

Mitt i städet så fångade jag fönstret i Lillstugan till dig.

Hej från skogen!

Turtlan."

Tre timmar ...

... nere vid havet, så länge blir jag där.

Får besök av pv som har med sig iskall saft (hemgjord av honom), kokoskaka och macka.

Efter viss tvekan doppar han sig.



Efteråt ligger jag där och läser nya boken.

Peter Robinson är - eller har varit - en av mina favoriter, men denna är enbarmligt dålig.

När en författare rabblar upp fler adjektiv än undertecknad, ja, då förstår ni.

Och kvinnorna är våpiga och utan vilja, eller precis tvärtom.

Några mellanlägen finns inte.


Doppar mig fyra gånger.

Ser en äldre man - en bit ifrån - klä av sig och i bara Adamsdräkten ta sig ett dopp.

Rumpan är stor och kritvit.

Jag ler för mig själv.

Olika äro våra glädjeämnen ..

Någon stiger upp vid halv åtta .., lyssnar till P4 och jakten på att komma fram till Kalix .., ställer fönster på vid gavel .., ger sigge grädde på ett fat .., gosar med pElle .., dricker starkt Zoegaskaffe och kalasar på nöt, - och fruktbrödet från bageriet.

Någon annan lämnar det gula huset vid kvart över sex .., och återvänder tre timmar och tjugotre minuter senare.

Då har denne någon cyklat drygt nio mil.

Om knappt två veckor stundar Vätternrundan.

Nämligen.

Hos Stig och Margareta ...

Frun i huset - Margareta -, utan h.
Skorpion.
Nummer två av fem syskon.
F.d. lågstadielärare.
Tycker om ordning & reda.
Ja, det är vad maken påstår i alla fall.
"Och så är hon ärlig .., ja, du vet .., är det 50 km/timmen, så kör hon 49 ...", säger han leende.



På ett litet block på arbetsbänken ser jag detta.



Stigs hand.
Han har också varit lärare ("folkskollärare hette det väl då?" säger han) och paret träffades på seminariet i Växjö - det var länge sedan - 1954!

Och ännu är äktenskapet ..., still going strong.

Stig är Vädur och mellanbarn.

"Och väldigt snäll ...", tillägger hustrun.

"Samhällsengagerad ...", säger pv.

Allmänbildad, säger jag.



Kanske är det barnbarnet som har skrivit detta ...?

Inköpslista, fram, - och baksida.

Ibland tänker jag så här ..., ponera att jag vore ensamseglare och hastigt och mindre lustigt somnade in och så skulle någon människa komma och tömma min lägenhet - ja, om jag nu inte hade vare sig barn eller sambo -.

Och så börjar den människan att röja och i lådor och på skrivbordet och i rottinggkorgar hittar städerskan inköpslistor av alla de slag!

Och inte är handstilen densamma, heller!



Jo, då skulle han eller hon nog börja undra.

Och måhända skulle samma människa komma hem till sin familj på kvällen och vid middagsbordet börja berätta.

"Ja, ni skulle veta vilka människor det finns! Vet ni, idag tömde jag en lägenhet hos en kvinna som inte längre finns och ni kan aldrig ana .., där fanns hundratals inköpslistor som hon har sparat !!! Man kan ju fundera vad det är för slags sjukdom hon drabbats av ..?"

Ungefär så.

Det är då en himla tur att alla mina fönster inte ligger synliga.


// När det gäller den här listan tror jag så här: kvinna 73 år med permanentat hår.

Måndagsfönstret ...

I lilla Solhaga Bageri i Slöinge speglar sig fönstret i solljuset där på väggen.

Och kunderna morgonpratar stillsamt och funderar på vilket av alla bröden dom ska välja.

Jag står sist i kön och håller min moppehjälm i vänsterhanden.

Och så en inköpslista ...

... som är vår.

Middagen - panerad och stekt piggvar & slätvar -, blev inget annat än himmelsk!

I morgon stundar lammstek som just nu ligger i en marinad bestående av rött vin, olivolja, samt färsk mynta, timjan, salvia och rosmarin.

Vitlöksspäckad är den dessutom.

Två timmar ...

... till havs och himlen är klarblå och jag ligger på rygg och tittar rakt upp.

Segelfladder.

Fiskmåseskrik.

Pv sitter till rors och hoppas på makrillnapp.

På himlen syns vita streck.

Jag tänker på min mamma och hjärtat fylls av värme.

"Titta Eliza! Nu har dom ritat streck på himlen igen!" ropade hon hänfört var gång hon såg detta.

Hon brukade stå ute på gräsmattan och spana mot skyn .., så förundrad över vem det nu var som höll i pennan.

Hur kunde det gå till?

Det var då, när herr Alzheimer hade flyttat in i hennes hjärna.

Och vem har slarvat bort pinnen ...!

I 57 år har dom varit tillsammans, Stig och Margareta.
Och det visar sig att det är Margareta som har tvättat skyddet ...

Kaffestund hos Gunvors grannar i Steninge.

Nu är frågan: vem har slarvat bort pinnen till solskyddet!

Och jag ler.

Och så dyker grannen upp ...

Igår köpte jag med mig färskt bröd från Solhaga Bageri och gav grannen till frukost.

Idag kom grannen med nyfångad fisk till oss.

Gissa, vad vi ska äta till middag ....!

pElle duschar ...

Så här är det: pElle, han är den coolaste katt jag vet!

Visserligen morrrrrar han lite när jag lyfter upp honom från altangolvet (har katter och hundar ett sjunde sinne som gör att dom PRECIS PÅ PRICKEN vet - oavsett om man säger något om det eller inte - när det är dags för kloklippning eller bad (frånsett Lisettes hund som beredvilligt sträcker fram tassarna för manikyr ...) !?

Nå, men sen, väl i badkaret, låter han sig snällt duschas.

Helt övertygad är jag om att han njuter.

Vid frukostbordet ...

Och nu är det löst!

Äntligen.

Gårdagens korsord i DN var aningen knepigt och som vanligt blev det pv som tog sig an bildgåtorna, dom till vänster på bilden.

Själv är jag värdelös på såna.

Dagens inköpslista ...

Nedskrivet på baksidan av ett kuvert.


Upphittad i en butik i landet Halland.

Ni vet väl om att inte bara fönsterbilder är välkomna hit, utan även bilder på inköpslistor!

Jaså, det hade ni ingen aning om, men nu vet ni.

Får jag önska en enda sak, så är det att det inte blir blixtbilder, annars är allt välkommet!

Inköpslistor från andra länder har jag aldrig haft .., kanske man skulle gulla lite extra med anna of sweden i USA (det är ju snart hemresa ...!), Anna i Sheffield .., annannan i Portugal eller madame Monet i Frankrike? Kan ni inte ta en extratitt nästa gång ni besöker affären?

Maila bara listan till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in den.

Ps. Ett tips: att hitta inköpslistor är som att leta svamp, man lär sig var dom finns. Jo, nära kassorna .., i hyllorna där godiset är, eller chipsen, där gömmer kunderna ofta sina då använda små lappar .., och såklart i kundkorgarna! Ds.

Söndagsfönstret ...

"Min dotter tog sin examen i fredags efter tre års studier i Umeå.

Fönstret som reflekteras i glaset tillhör Scharinska villan där vi åt middag efter ceremonierna.

Villan var kårhus i Umeå i en grå forntid när jag läste i staden.

Hälsningar Guy."

En inköpslista från Värmland ..

"Hej Elisabeth!

Skickar ner en inköpslista som jag hittade i dag på Coop i Karlskoga.
Man kan undra om den som har handlat äter ute varje dag.
Lagar inte folk mat?

Tack för en underbar blogg som du har.
Det blir många a och o och jag ler ofta framför datorn när jag vet var du varit och hur det ser ut där du är och så kan jag se dig framför mig komma susande på din moppe.

Jag kan nämna att om du i stället för att köra rakt fram i Ugglarp och ner i Skällentorpsbacken, kan du åka över Äskered och även komma den vägen till Slöinge.

Det är även denna väg som man kan köra över berget om man vill till Getinge,

Då vet du nog vilken väg jag menar.

Hälsningar från ett Varmt Värmland.

Eva."

mossfolk sa...

En kontorsnisse, det tror jag.
Säkert jobbar han på det som en gång var Bofors.
Fil till frukost, sju dagar i veckan. Och frukt är bra att ha. Luncherna äts ute. Alltid.
På det som hette mässen eller på golfrestaurangen. Sena arbetsdagar.
Bara kvällsmacka när han kommer hem. Med mjölk.
Eller eventuellt te med mjölk i.Bor ensam. Runt 50 år. Minst.
Och det är en "han", det syns väl. ;)

Kapten Göransson med besättning ...

Idag bestämmer sig pv för att ta ut lillbåten, den som är tänkt ska användas till fisketurer.

Det är en Askeladden som kan användas enbart som motorbåt, men man kan också segla med den och det är det pv har i tankarna.

En enda gång har jag varit ute med den här .., då rodde jag själv och pv satt intill och så snart vi lämnade den lilla hamnen och kom ut på öppet hav, ville jag vända om!

Så förfärligt harig jag var!

Och jag har väl inte bestämt mig helt för att följa med idag heller .., nu ska det seglas lite .., men vinden är nästan obefintlig och ja, det känns aningen bättre.

Så jag hoppar i.
("Hoppar i" = vinglar mig ombord).

Men åååå, så roligt detta var!



Innan vi kommer ut från hamnen, ror pv.
På hemvägen seglar vi (ja, "vi" och "vi" ....) ända in mot kaj.
Då sitter jag vid rodret.

I kanske en och en halv timme blir vi ute .., vi passerar fågelön och stranden och går mot Glassvik, söderut alltså.

Vi dricker vatten och kalasar på pv:s kokoskakor och säger ..."men varför tog vi inte med oss kaffe och mackor och kikaren!"

Det är pv som är kapten.

Han sitter vid rodret och själv solar jag - liggandes på rygg på knöligt underlag - eller sitter med uppdragna knän och tittar ut över havet.

Vi ser ett sällskap ejderhannar - tjugo stycken kanske - komma flygande i våldsam fart alldeles ovanför vattenytan och vi ser en fiskmås som ser ut att "loppa av sig" i vattnet .., och hela tiden hör vi fiskmåseskrik och seglet som fladdrar bara lite, lite i vinden.

"Snart ska jag göra ett slag ...", säger pv.

"Ett slag ...?" säger jag och tänker att då får jag nog vara beredd, så jag inte får seglet/bommen i huvudet.



Och så frågar jag när slaget ska bli av?

Ja, detta säger väl allt om hur van seglare jag är.

Lördagmorgon ...

Det var det här jag hade längtat efter .., att ta moppen och ta sikte på lilla bageriet i Slöinge.

Åååå, sicken glädje!

Morgonen är ljummen och där är - som alltid - kossor och hästar och får och vid vägrenen upptäcker jag en överkörd grävling .., nästan framme i Slöinge ser jag en ung tös som är ute och rider sin häst .,. jag passerar viadukten över motorvägen till Göteborg (eller Malmö, välj själv) och jag tänker att på Höga Kusten-bron, där skulle ingen människa få mig att köra moped!

Mera dofter!
På vägen ligger utspilld gödsel från någon traktor och jag aktar mig noga för att inte få sladd i "leran".

Lupinerna blommar!



Parkerar utanför bageriet.
Kön ringlar sig ut genom den öppna dörren.
Här är ännu morgontrötta människor .., särskilt mycket prat är det inte.

Och jag köper frukt, - och nötbrödet och en stor Levain och kör hemåt - lycklig -.

Ja, så är det.

Och ja, jag vet.

Det kan vara på gränsen till kräkframkallande att ideligen behöva läsa om hur ljuvlig tillvaron är .., men så här är det och moppen .., åååå, det är ju en frihet som inte i ord går att beskriva helt enkelt!



Nu är det ju så att det är omöjligt att beskriva ett landskap med en bild.
Jag kan det i alla fall inte.
Men Halland är vackert .., mjukt och inbjudande .., som en blandning av Bohuslän och Skåne.

Och hela vägen hem, nynnar jag på den här sången ....

Lördagsfönstret ...

Dagens fönster kommer - nej, inte från England eller USA -, utan från Frankrike!

Då anar ni kanske vem som viftat med håven?

Just det.

Madame Monet.

Guldstunder ...

Guldstund 1: ung kvinna lämnar fram två brev som ska till Japan.
Hon har skrivit adressen med japanska tecken och jag ramlar nästan baklänges av förvåning!

Så o t r o l i g t vackert!

Och jag frågar och hon berättar ., jo, under ett års tid studerade hon i Kobe, Japan, och dessförinnan hade hon läst japanska i ett år ... "men det var för kort tid, nåja, det var ändå helt fantastiskt!" säger hon.

Av hela mitt hjärta önskar jag att modet hade infunnit sig ., att jag hade vågat fråga om det vore möjligt att ta en bild, men dithän kommer jag inte.

Guldstund 2: en pappa med sin lille son står framför mig i kassan.

Lillkillen är kanske fem år och har bruna ögon med lååånga och täta ögonfransar, men det är inte allt .., medan pappan plockar upp varor, möter lillkillens blick min och jag blinkar lite åt honom - så där "blink-blink" - , nästan som i smyg ...., och då ler han så varmt mot mig .., han filur-ler .., och pappan märker inget, ingen märker något ..., och det blir en microsekund av
k o n t a k t .., en slags hemlighets-gemenskap.

Långt efteråt känner jag värmen i hjärtat.

Jag gör det ännu, tio timmar senare.

En dag på jobbet ...

Aldrig i hela mitt liv har jag arbetat i en butik, där charkavdelningen är så exemplariskt ren och fin! Där ligger aldrig en enda onödig pryl framme .., bänkarna är skinande blanka och där råder en makalös ordning och reda!

Här står Anne-Marie och ordnar med festbrickor, just detta var mest ost.

Hennes festfat är fantastiska (ja, här står överorden som spön i backen, men det är ni ju vana vid sedan tidigare ...) och när vi i juli får besök av bloggvänner, då ska det bjudas på just ett festfat!


Lite närmare bara.



Den rara Emmeline kommer med stora baguetter (plus 6544) som ska gräddas.
Vi har en egen kyl för bara djupfryst bröd och det är ett oräkneligt antal olika sorter att välja på.
Wienerbröden (plu 7257 .., jag tänker på dr Böhlanders födelseår 1972 och lägger till 3 år till mitt eget ... ååå, äntligen sitter det!! ) får tina upp lite och gräddas sedan i 18 minuter (om jag minns rätt), mindre bröd går på 5 minuter.

Döm om min förvåning när jag i Ystad upptäckte att Möllers Bageri fick leverans av just djupfrysta wienerbröd, ja, det var när jag passerade och lastbilen kom med varor.!



Här står Peter och pratar lite med Emmeline.
Peter arbetar i charken och har haft pv som mattelärare.


Om man råkar nynna på en sång, så kan Gunilla hela alltet!
Man hör henne ofta småsjunga där inne i charken.
Och hon är duktig på att "slänga käft" med alla byggjobbare som kommer och handlar.
"Ja, men ska det inte vara lite nygräddad potatisgratäng till biffarna ...?" säger hon.
Och så blir det.

Gunilla är också i charken och hon är nog den bästa säljaren av oss alla i affären.

Det gäller ju att inte enbart expediera kunderna, utan även att få dem att köpa något som dom kanske inte alls hade tänkt sig, merköp alltså, och just det är hon så duktig på.

På en kurs anordnad av Ica i Ystad, frågade kursledaren hur många av oss som var säljare?
Det var inte många händer som sträcktes mot skyn, men så är det ju onekligen, arbetar man i butik, då ÄR man säljare.

Eller: bör vara.

Egentligen tror jag att detta är en medfödd gåva.
Antingen är man säljare eller inte.
Själv är jag det inte.
Inte på det viset.


På hyllan i omklädningsrummet ligger min hjälm och väntar.

Att köra hem vid halvåttatiden är en dröm.

Nu blommar lupinerna vid vägkanten .., just före Steninge ser jag en skata och en kaja som bråkar våldsamt .. solen är på väg ner i horisonten .., och här och där möter jag människor som är ute och rastar sina hundar.
(I morse mötte jag fem joggande människor).

Det är en helt ljuvlig kväll.

Och nu stundar tre dagar i frihet.

Amen.

Morgonsurr ...

Någon har svårt att bestämma sig ...


Klockan 7.00.

Frukost på altanen .. morgonsol och duvkooooorr.

Dagens Nyheter på bordet.

Det är varmt ute allaredan .., (ett pv-uttryck som jag upptäcker har fastnat i mitt huvud), ja, det här blir nog en alldeles fantastiskt fin dag.

Mellan tuggorna pratar vi om prostitution .., om kungen ..., och jag tänker på hur dåligt han ska sova och vad som avhandlas vid frukostbordet i det kungliga residenset?

Och så pratas det om dagens jobb .., om middagsplaner ("grekisk sallad, det blir jättebra, jag är ändå så himla trött när jag kommer hem halv åtta!" säger jag och pv svarar att "det blir nog någon råd med det ...") och han pratar om allt som ska göras.

Det blir en tur till återvinningscentralen .., till Systemet ., till Åhléns (jag beställde fel parfym på nätet och fick en doft som är på gränsen till äcklig, nu får jag göra på vanligt sätt, köpa i butik!) och igårkväll kom lillbåten i sjön .., kanske tänker han sig en tur på havet?

Själv ska jag nu ta på mig moppekläderna och ge mig av.

En riktigt skön ledig lördag tillönskas den som eventuellt tittar in här!

Fredagsfönstret ....

Från Vietnam kommer den här bilden och jag ler lite .., för Guy vet att jag fascineras av det som är lite skruttigt.

Ett sånt här fönster, t.ex.

Kväller i gästrummet ...

Och fantasin skenar iväg.
Vilka samtal har den här klockan lyssnat till?
Var satt den i sin ungdoms dagar?
I ett finrum?
Vem drog upp den?


Väggklockan som jag köpte på auktionen i Heberg - väggklockan som saknar pendel - och alltså är helt obrukbar, ååå, den skänker mig sådan oerhörd glädje.

Två gånger per dygn visar den rätt tid.

På väg till jobbet ...

Tänk, att se havet nästan hela tiden när man kör till jobbet!
Bilden togs i Steninge.

... och havet på höger sida och där är tofsvipor och kajor och det doftar övermåttan ljuvligt.

Stannar till vid vägrenen och släpper förbi några bilar .., tar fram kameran .., tänker på pv som cyklar den här sträckan varje dag och vilken glädje det måste vara för honom - dessutom är det ju alldeles tyst -!


Ler åt bonden Stigs ensillagebalar, ja, det var ju av honom vi köpte rådjursmaten som blev till ett sådant veritabelt elände!

Sen raka spåret till jobbet.

Det är enormt många sommarboende som nu kommer för att ha långledigt i landet Halland och alla kassor är i gång och det är full fart precis hela tiden!

Emmeline, Johanna och jag själv har kassorna, Mattias är på golvet, Carina springer mellan brödet/mejeriet/osten och mellan varven tar Magnus - som är chef - hand om tipset/hästspelet.

Kundkorgsstaplarna växer raskt mot himlen.

"Snälla Magnus, kan du hjälpa oss med dem?" gullber jag och det gör han.

Ja, det fungerar jättebra alltsammans!

Vid femtiden kör jag hemåt .., nu är jag uppe i 60 km/timmen och känner mig trygg.

Jag möts av pElle som snirklar sig runt mina ben .., det blir lite småprat och kelande och sen kokar jag choklad och äter limpmacka med ost (barndomsminnen och sååå gott!) och solen strålar för fullt och pElle är sååå glad att matte är hemma och grannen har besök av sina barn och barnbarn - jag såg pappan i huset omfamna dottern och jag tänkte att åååå, detta att ha sina barn inom rimligt avstånd, vilken glädje det måtte vara -!

Å andra sidan finns det ju många som har sina barn eller föräldrar utomlands och det går det med.

Nu är det kväller och dags att vila upp sig inför morgondagens maratonpass.

Men s e n - åååå - halleluja för lediga helger!

En massa extra-torsdagsfönster ...

... från Turkiet.

Där har min f.d. arbetskamrat Malin varit på semester tillsammans med sin familj.

Malin är nog den absolut mest pratglada kassörska jag vet (jo, jag vet .., ni tror mig inte, men så är det!) och hon har en värme mot kunder och arbetskamrater som är makalös.

Och aldrig någonsin har jag träffat en människa som är så omåttligt stolt över sin man, som Malin.

Aldrig!

Så här skriver hon i alla fall:

"Sänder här ett fönsterfoto från Kizilagac Turkiet.

Utsikt i fjärran från våran hotellterass....Undrar så vad det är för en byggnad?

Undrar vem som har huserat där eller vem som huserar där....verkar som det inte är något liv där alls.....

Mellan vårat hotell och denna bygnad va det liksom INGNMANSLAND.....
Men kan tänka mig att det skall byggas på denna yta. Verkar helt obebott.

Ja, vilken underbar natur.
'Bergen i bakgrunden o havet på den andra sidan...Så underbart.
Varmt, sol och långa långa bad.

Havet var vid vårat besök 25 c o i poolen 27, ja, gissa om vi njöt.

Nu är det inte så långt väck till vi ska spela fotboll i Åsa. vi ska dit den första helgen i Juli.
Kanske kan vi klämma in ett besök på väg hem igen hos er.

Kram från Malin."

Förmiddag i landet Halland ...

Frukost ute på altanen .., småfågelkvitter och pElle som spankulerar omkring lite.

Barnbarnsprat från grannens tomt.

Och småbarnsgråt.

Och snäll morfar som tröstar.

Mätning med tumstock och salami från Neapel.

Te med citron och Zoegas kaffe.

Och snart jobb.

Torsdagsfönstret ...

.... finns i landet Västmanland.

Då anar ni förstås ..., jodå, det är stickmadamen som varit i farten.

Hemöver ...

Ibland, särskilt sommartid, översköljs jag av längtan till Skåne i allmänhet och Ystad i synnerhet.
Det är såna här stränder jag längtar efter.

Arbetstiden varar till kvart över sju, men ikväll är det mer än vanligt att göra och det drar ut på tiden.

När vi lämnar affären, säger vi till varandra att "guuud, så slut på vi är!"

En av arbetskamraterna har idag genomgått skiktröntgen av nacke, huvud och axlar ..., det är armar och händer som domnar av och jag tänker på den alltid effektiva Carina som idag sprang likt en iller mellan juicer och mejeriet och hur oändligt stressigt det är numera att vara affärsbiträde .., det går liksom inte jämföra med för tjugo år sedan!

På Ica Nilahallen i Malå kunde vi vara tolv, tretton stycken i fikarummet på morgnarna .., vi hann prata och skratta och nog fanns det att göra, men inte alls som under de senaste åren.

Nu ska allt färre, göra allt mer.

Så är det förstås överallt, på dom flesta arbetsplatser.

(Man undrar om där finns ställen där det är precis tvärtom .., där personalen säger .., "åå, så mycket lugnare det är nu för tiden!")

Vid halv åtta tar jag på mig moppehjälmen och kör hemöver.

Redan vid Särdal är jag uppe i 55 km/tim och börjar känna mig allt säkrare.

I gröngräset ligger svartvita kossor .., jag ser fladdrande fjärilar och små sädesärlebarn vid vägkanten.

Och två arbetsdagar återstår - därefter ledig helg.

Här och nu ....

Från min syster i Skåne kommer ett stort, brunt kuvert, innehållande en tidningsartikel.

Ett urklipp.

Ååå, det handlar om Tiina Sarap, en gång i tiden trogen sommarbesökare i Malå, då hennes pappa arbetade åt SGU.

Själv kom jag som tolvåring att hälsa på i Stenhamra (åkte tåg ned med hennes pappa och kräktes rakt över bordet i Lapplandspilens restaurangvagn ..., fick uppleva en "hippa" tillsammans med hennes klasskamrater - som till vardags hade skotskrutiga byxor och arméjackor, själv kom jag i elastabyxor med hällor - och hon var bara så innerligt snäll mot mig!) och jag minns ormbunkarna i Tiinas systers rum .., så vackert där var!


Kuvertet där urklippet låg och ett litet-litet-brev
Min syster skrev nog tusen vykort till mamma, under hennes tid på Ejdern.
Omåttligt idrottsintresserad är hon.
När det är OS sitter hon klistrad i soffan från första till sista tävlingsdagen.
Att Ingemar Stenmark blev Mästarnas Mästare gillar hon skarpt.

Nu har åren gått.

Jag är affärsbiträde och Tiina är professor i landskapsarkitektur i Alnarp.

Det går det med.

Och jag slår en signal - det är många år sedan sist - och pratet bara fortsätter, så där som det gör med vissa människor.

När Anders var nästan nyfödd, kom Tiina på besök till Malå.

Hon satt i trädgården ("trädgården" = på gräsmattan!) och höll den lille gossen i famnen och plötsligt sa hon: "å, Elisabet, han har samma vackra huvudform som din pappa hade!"

Jag minns att jag nästan föll baklänges!

Hur kom det sig att en elva-tolvårig flicka hade lagt märke till huvudformen på sin kamrats pappa?

Nu, långt senare, förstår man ju .., blir man arkitekt - av vilket slag det månde vara -, ser man säkert saker på ett annat sätt, mera formmässigt.



Och den lediga förmiddagen fortsätter.

Från utsiktsplatsen i soffan Ektorp ser jag en "långbeneskrank".
Den sitter på det öppna fönstret och vilar sig.
Sex ben har den.
Vilket sjå att hålla reda på dem alla!
Bara några centimeter från friheten sitter sexbeningen och får slutligen hjälp att flyga iväg.


Inför operationen.

Läser DN.

Kulturminiser Lena Adelsohn som är gravt hörselskadad ska opereras och om det vill sig väl, - om operationen lyckas - kommer hon nu att kunna lyssna till pilfinkstjatter och koltrastsång.

Och till näktergalen.

Kanske var det förra söndagen som jag i något satirprogram i radions P4 hörde hur man gjorde sig rolig över hennes sätt att tala.

Man härmade henne, helt enkelt.

Rent ut osmakligt tyckte jag att det var.

Oregelbunden arbetstid ...

Ja, just det.
Ginst är Hallands landskapsblomma.

... är det bästa jag vet!

Å, sicken ljuvlighet att inte behöva stressa på morgonen!

Vilken känsla att i lugn och ro få dricka morgonkaffe och iklädd nattlinne och fleecejacka hämta DN och upptäcka att ginsten - den vid vägrenen - står i blom!

Utan att en enda gång behöva titta på klockan .., kan jag stå och stirra upp mot taknocken, där herr och fru Stare har hyrt lägenhet under tredje tegelpannan från vänster.

Hela tiden flyger föräldrarna av och an och återvänder med insekter till gallskrikande småttingar.

Jag hör duvkorrrret och ser skatorna leta mat i komposten .., jag hälsar på pElle som ligger på en solstråle på altanen och under ett körsbärsträd står moppen "Hooper" och tar igen sig efter gårdagens utflykter.

Och nu stundar påtår.

Dagens fönster ...

Från madamen som sommarjobbar på Gränna Turistbyrå, kommer dagens fönster.

Den övre bilden är originalet, sen kunde jag inte hålla fingrarna borta och lät den blå himlen försvinna på en annan bild, den nedre.



Så här skriver Jenny om Brahehus.

"Hej!

Här kommer några fönster från Brahehus slottsruin.
Eller, det som en gång var fönster i alla fall.

Idag på min lediga dag beslutade jag mig för att besöka Brahehus slottsruin, strax norr om Gränna. Det var Per Brahe d.y. - greve på Visingsborg (Gränna-Visingsö) som började bygga Brahehus 1638, och det stod klart på 1650-talet. Det var tänkt att fungera som ett änkesäte åt hans hustru Kristina Katarina Stenbock. Men, hon dog hela 30 år före sin make.

Man har aldrig bott på Brahehus, men när Per Brahe hade fint besök lät han bära sig och sina gäster upp till Brahehus. 1708 bröt branden ut i Uppgränna by, nedanför berget, men det ville sig inte bättre än att elden nådde ända till Brahehus.

Och när elden var släckt var Brahehus en ruin...

Men, det blev lite av ett antiklimax.

För efter att jag cyklat i 3-4 km i konstant lätt motlut, och jag parkerat cykeln på grusparkeringen så börjar jag vandringen uppför berget.

Det här är en vandring som tog mej 30 minuter i bitvis (i mina ögon) krävande terräng.

Och när jag kommer fram till ruinen, upptäcker jag till min besvikelse att ruinen är stängd, p.g.a. restaurering.

Jag fick alltså bara beundra ruinen utifrån. Men utsikten var det ju inget fel på.

Sedan var det till att försöka ta sig ner från berget och mer eller mindre rulla hem!

P.S. Det går även att ta bilen till ruinen. Det finns en rastplats alldeles intill. D.S.

Och fuskade gjorde han också ....

Från hemtidningens sida om avlidna, hittar jag detta, skrivet av barnbarnet Olivia.


"Ikväll flög vår morfar i väg. Änglarna kom ner och hämtade honom upp till himlen. Vår morfar var en fantastisk man. Han var en riktig ”bonnpojke”. När han blev lite äldre fick han fara på barnhem. Efter det tog han sig till Afrika. Där borrade han brunnar och lärde sig swahili.

Han lekte alltid med oss barn när vi var små. Kurragömma var favoriten. Vi hade även springtävlingar. Morfar fuskade alltid. Det var fint. När vi var i stugan (Älgnäs) berättade han historier framför brasan om trollen som bodde i skogen. Tripp, Trapp och Trull. Om deras upptåg och om när han hjälpte dom med olika saker.

Morfar hade även telefonnumret till jultomten och ringde till honom när vi varit stygga och berättade att vi inte borde få några julklappar. När vi sedan vuxit upp visade han oss alltid filmer när vi hälsade på från när vi var små. Han spelade dragspel i Frälsningsarméns orkester och sjöng högt och tydligt på gudstjänsterna.

Vår morfar var underbar och nu finns han uppe hos Gud och tittar ner på oss. Tack för lånet. Ta väl hand om honom. Vi ses på ett tag."

Kan någon människa läsa detta utan att bli varm i hjärtat?

Nej, det tror jag inte.

Och han som fuskade i springtävlingar och var en sån härlig morfar, han hette Assar Svensson , bodde i Ursviken utanför Skellefteå och blev åttioett år.

en slags insikt ....


man bör vara måttlig i allting

måttligt glad

måttligt lycklig

hålla igen på överorden

bäst det är vet man inte vad som händer

men nu vet jag

min kamera avled nämligen lugnt och fridfullt

det var vid fyratiden

jag hade just tagit en bild av några svarvita kor

dom låg där

alldeles stilla i gröngräset

det var då det hände

se där

så blev det då lite balans mitt i all glädjeyra


kl.16.51.

nu har den - likt Jesus -

återuppstått från det döda