... nere vid havet, så länge blir jag där.
Får besök av pv som har med sig iskall saft (hemgjord av honom), kokoskaka och macka.
Efter viss tvekan doppar han sig.
Efteråt ligger jag där och läser nya boken.
Peter Robinson är - eller har varit - en av mina favoriter, men denna är enbarmligt dålig.
När en författare rabblar upp fler adjektiv än undertecknad, ja, då förstår ni.
Och kvinnorna är våpiga och utan vilja, eller precis tvärtom.
Några mellanlägen finns inte.
Doppar mig fyra gånger.
Ser en äldre man - en bit ifrån - klä av sig och i bara Adamsdräkten ta sig ett dopp.
Rumpan är stor och kritvit.
Jag ler för mig själv.
2 kommentarer:
Vilken bild - den sista! Jag sugs rakt in.
Det är sanslöst vilken vacker natur ni har inpå knuten.
christina: när vi tagit sista doppet för dagen - som inte blev ett dopp, utan en långt bad -, sa jag till en äldre kvinna som satt och väntade på sin badande man, att .., tänk, om det satt en skylt här där det stod "Bretagne", då skulle tiotusentals människor komma hit!
Det ÄR verkligen så vackert.
Och att kunna hitta en skreva att ligga i - utan någon som helst trängsel - är för mig paradiset!
Skicka en kommentar