Dagens fönster ...

Att en stor del av mitt hjärta tillhör Skåne, det känner jag så tydligt när såna här bilder kommer susande genom rymden!

Hur väl minns jag inte känslan när min ena syster hade flyttat till Lund och vi själva bodde kvar i Malå .., och jag fick vykort med nästan-såna-här-bilder-på och jag tänkte att åååå, så där skulle jag också vilja bo!

Så småningom flyttade vi själva till samma landskap och från sekund ett .., ja, från allra första stund, kände jag mig hemma!

Den känslan kom också när vi förra helgen besökte Öland.

Bilden togs av lundafarmor.

Tack snälla! säger jag.

Uppdaterat: annannan - själv skånska - undrar i sin kommentar var bilden är tagen?

Jo, här.
Mellan Veberöd och Blentarp.

(Och vägen mellan Blentarp och Veberöd är nästan det vackraste jag vet i Skåne!)

Vid halv åtta ...

Kvällsdopp och en segelbåt som lagt sig för ankar vid fågelholmen.

Tyst och fridfullt.

Äntligen ...

... fick man bli en långbent kvinna!

Och kvällsdoppet var mer än underbart.

Faktiskt.

Prat på tåget ...

Dom kliver på i Båstad - fem killar i artonsåldern - en av dem har keps och svart-vit-spräcklig jacka och från sekund ett börjar de unga männen recensera fredagkvällen.

Alla har varit rejält berusade .., det pratas om hur mycket vodka man hade i glaset och själva blandningen .,.nån har haft juice, en annan cola .., nån har "rökt på".

En av pojkarna är missmodig.

"Jag hade faan en tjej på kroken, allt var upplagt, men då började hon spy .. faaaan!" säger han. 

En annan hakar på - jodå - han hade också en tjej och tänk, nästan-nästan blev det som han hade tänkt sig, men så kom hennes väninna och hämtade henne och så var den chansen förbi.

Jag sitter med huvudet mot fönstret och lyssnar förstrött, allt medan landskapet susar förbi. 

I Ängelholm säger en av pojkarna att där skulle han kunna tänka sig att bo och hans kompis har för någon vecka sedan tillbringat en dag i Vejbystrand, det är inte så dumt heller, säger han.

När klockan är åtta närmar vi oss Helsingborg.

Då kliver pojkarna av.

Ett slags lugn sänker sig över kupén.

"Det där med föräldrar som skriker och gapar .."

Lördagmorgon blir det uppstigning i ottan, därefter bil in till Halmstad och klockan sju tar jag tåget till Malmö, i akt och mening att titta på sonen som ska tävla i den för mig helt nya sporten Crossfit.

Tävlingen, som ska hållas utanför träningslokalen i stadsdelen Borgmästaregården (såå fint där var, lugnt och fridfullt .., grönt och lummigt och det hela gav mig en helt annan malmöbild än den jag i vanliga fall tänker på!), börjar klockan tio.

I tävlingen ingår ett trettiotal självplågare deltagare; mest män i tjugofem, trettioårsåldern, men även en man som om ett år fyller femtio!!

Tio olika momemt skulle genomföras - allt på tid - och själv hade jag fått hjärtinfarkt inom fem minuter!

Nå, vad gick det hela ut på då?



Sånt här, t.ex.



Och sånt här.

Ett antal töser var också med och det finns inte ord för hur imponerad blev jag av deras kämpaglöd!

När AP var tio, elva år och deltog i skidtävling i Norsjö, berättade hon att mitt hejande hade hörts i ett par kilometer och jag kan ju säga att entusiasmen inte har avtagit med åren ,-)

Den något mer stillsamme pappan syns i randig tröja.

(Och efteråt sa sonen att det var himla trevligt att bli påhejad ...,-)

En äldre herre i 80-årsåldern kom promenerande med sin rollator, just som tävlingarna pågick.

"Ja, ja, vi får se hur deras ryggar är när dom är sjuttio ...", sa han på sävlig skånska.

Och så gick han vidare.

Vi bara log.

Dagens fönster ...

"Och här ett fönster som är fullt av kor!

Det finns i Arromanches les-bains i Normandie ...," hälsar madamen som varit ute på vift, nämligen fru Hansson.

Och här kommer hon med några tips (och insikter ...) för den som tänker sig att bila till Frankrike!

Dagens fönster ...

... finns i Bohuslän, närmare bestämt i Lysekil.

Den som upptäckte detta vackra och tog fram kameran, det var den här damen.

Kl. 21.30 ...

... svänger jag in på lillvägen och struntar i att köra upp för backen till det gula huset, utan åker rakt ner till havet.

Möter en enda bil - med båt på släp - och fastän solen hunnit sjunka ner där borta i väster, dröjer sig lite av ljuset kvar.

Hela vägen hem från jobbet var  m a g i s k.

Insikt nr 812 ....

En mig närstående madame brukar sucka (jag hör det tydligt, fast hon försöker dölja det) när jag ska berätta nånting och börjar prata om annat, ja, om detaljer på vägen till det där ursprungliga.

Alldeles tydligt hör jag det.

(Det händer att hon gör samma sak ..., men det tänker hon nog inte på och är man mamma säger man förstås ingenting ,-)

Hon som lätt förirrar sig i detaljer ..., här ligger hon på soffan Ektorp.

När jag då läser detta .., då smajlar jag så mungiporna når från öra till öra.

Det kallas igenkänning.

Smajlar gör jag även när jag läser det här.

Ja, det där med att man är trött och måste hålla masken.

Och en långbent herre i Stockholm håller på med en slags forskning - hur intressant som helst -!

Och snart är det dags att ge sig av till affären för eftermiddags-/kvällsjobb och i morgon är jag ledig, hjälp, så härligt!

Och så två mitt-på-dagen-fönster ...

... som kommer susande genom rymden och landar här, i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Den som höll i fönsterhåven, ja, jag höll på att ramla baklänges när jag såg namnet på avsändaren .., men oj, så glad jag blev!

Vem det var?

Jo, Rexxie!

Och fönsterna hade han hittat här.

Uppmuntringslotteriet ...

Igårkväll var det alltså dragning i lilla lotteriet och vinnare blev Cosmos matte mossfolk och så Skullalundanna (som rätt logiskt heter Anna).

Förstapriset är en film som kom med posten just igår - sponsrad av värmlandsmadamen, ni vet, hon som är så glad i att resa och som har blivit riktigt biten av detta att vara på sjön i en motorbåt, just det, hon är det -!

Tröstpriset, som går till Anna i Uppland, inhandlades på Öland (på Ottenby fågelstation) och det är en kylskåpsmagnet av den mindre sorten.
Nåt litet blad kanske den orkar hålla på plats .., en biobiljett eller nåt sånt ,-)

Tröstprisvinnaren är en friskus som .., ja, läs själva vad hon tänker pyssla med under den närmaste tiden!
Imponerande!

Grattis till er båda och stoooort tack till dig Turtlan, för filmen och portot!

I lådan intill kassan ...

 

 .. har underbart rara arbetskamrater samlat upphittade inköpslistor.

 Dom sitter tillsammans i ett gem.

Och jag tänker att det är sånt här - sån omtänksamhet - som gör att man trivs med sitt jobb.

Fredagsfönstret ...

 

Här kommer ett fönster från hälsingegården Engbergs i Ljusdal. 

Gårdarna kom ju med i världsarvlistan i juli och där i Ljusdal, så bakade dom tunnbröd och gott fika fanns att köpa. 

Kram från Gunbritt.

Och här är vinnarna ....

Stoooort grattis till er båda!

Och bara så ni vet, så ställde främmandet upp som Notarius Publicus och gjorde det med den äran!

Tack och bock, säger vi.

Tidig morgon ....

... så där vid femtiden och omöjligt att somna om, kan man tänka på den där morgonen på Öland.

Promenaden ner till stranden .., dofterna och lugnet.

T y s t n a d e n.

Ingen radio.
Inga nyheter.
Inget tv-prat och ingen morgonsoffa.
Inga experter.

Men simturen i ett morgonsvalt hav och efteråt, frukost i solskenet.

Och svalorna som flyger av och an.

Sånt kan man tänka på.

Dagens fönster ...

 

Fönster och människor .., kan det bli bättre! 

Den som hade håven redo var den här madamen.

Ett extrafönster ...

... bara för att det är så vackert och man blir så glad av det .., visst blir man?

Det är lundafarmor som har skickat bilden och det tackar man för.

Tack-tack.

Någon fler som ....

... vill vara med och berätta om förra veckans bästa?

I så fall: mejla dina rader till bisse151@gmail.com och har du bild till, så jättebra!

Har vi tur, får vi ännu en ny Notarius Publicus i morgonkväll ...., men då ska vi ha riktigt tur.

Jag ska prata riktigt snällt med henne.


Följande ligger och skvalpar i lottskålen, men flera ryms!

Eva på Frösön (förra veckans vinnare)

Turtlan i Karlstad

Skullalundanna från Uppland ...

Alexandra Plese från Ekerö (men från Malå)

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro - men ofta i Karlskogaland -

Cecilia N i Härnösand

sportigajenny i trakten av Gränna (närmare bestämt Kaxholmen, men från Trollhättan egentligen )

samt

Anne i Mantorp

Här och nu ... okänt avsnitt.

Några timmar innan det är dags för andra dagens arbetspass, går jag ner till stranden.

Nu blåser det friskt; det är nästan höstvindar .., vågorna är höga och det skummar friskt! 

Strandskator, måsar, drillsnäppor och sädesärlor syns nere vid vattenbrynet. 

Och så svalorna som kommer likt projektiler! 

Det här är första dagen på länge - sex veckor, tror jag - som pv inte är hemma.

Tycker jag att det känns hemskt?
Ensamt?
Nej.
Det är skönt med egentid.

När jag flyttade hit från min lilla etta i Ystad, sa jag någon gång till honom att jag inte vill gå in i nån slags amöbatillvaro där vi två är allt på jorden .., jag vill kunna resa själv och känna en slags frihet och samma sak gäller förstås honom.

Och nu har jag i någon timmes tid spankulerat omkring på stranden tillsammans med en sprittglad harry och vi har träffat en tysk familj med sex barn som tyckte att Stensjö var sååååå vackert (en enda bil stod på parkeringen, häromveckan räknade jag till femtiosju stycken, bilar alltså ...!!) och innan vi kom till Fabrikör Johanssons bygge (där det nu läggs skifferplattor), mötte vi en ung joggande kvinna som tog paus och stod alldeles, alldeles stilla och blickade ut över havet och harry lade sig platt på marken och stirrade häpet på henne .., runt midjan hade hon en orangefärgad sjal som fladdrade i vinden och  s o m  han funderade över detta!

"Får jag hälsa på honom ...?" sa den unga kvinnan och det fick hon förstås.

Och vi mötte en kund från affären som kom promenerande med sin rottweiler-tik som kom springande lös.

"Det är ingen fara, hon är låg i rang ...", sa kvinnan och harry och den andra hunden viftade på svansarna, allt medan jag insöp synen av rönnbärsklasar, renfana, blåklockor och nånting som jag inte vet namnet på.

Himlen var blå.

Vinden friskade i.

Första arbetspasset ..

Fikapaus på jobbet.
014477 = beställningsnumret för papperskassar.

Efter tre veckor i total frihet - det kallas semester - är det så dags att moppa till jobbet.
I den översta byrålådan har behån vilat i frid, nu åker den fram, liksom den röda skjortan och namnskylten.

Det känns som om halva styrkan är på semester och nu har allt lugnat ner sig; där är inte längre några horder av turister som formligen väller in i butiken, men tyskarna är kvar och frågar om det går bra att växla till sig tior eller femmor, ja, till campingduschen?

Och där är en kvinna som säger ..."men har inte du jobbat på Fridhems Livs i Ystad?" och jo, det har jag ju och det känns så himla bra att möta nån ..., jag höll på att skriva hemifrån, men så känns det ju .,. så det blir lite småprat om Ystad i allmänhet och den lilla - numera nedlagda - butiken i synnerhet.

Sju timmars arbete blir det den här första dagen.

Jag beställer hem godis till kassan .., bärkassar .., kollar hur det är med frimärken, gröna påsar och kartonger .., sen är det mejeriet och frukten och när klockan är halv tio och jag kommer hem (det blåser kulingvindar och flera gånger vinglar man till med moppen!), kan jag knappt ta mig in, så stel är jag i benen och fötterna.

Då har pv bakat gifflar och matbröd - och scones - och bjuder på pepparmyntte och masserar ömma fötter med lavendelolja, allt medan vi tittar på OS-sammandrag i tv.

För hans del blir natten orolig .., gång på gång vaknar han.
Nu är frihetens timme slagen även för den mannen .., klockan fem ringer väckarklockan och en timme senare cyklar han iväg de tjugotvå kilometrarna till stan.

Allt är som vanligt.

(Nu räknar jag ner till första veckan i september då det blir London-resa tillsammans med barnbarnet Emma, numera femton år och flera centimeter längre än sin mormor. Fyra dagar tillsammans. Lycka!
Det är Emma som står i mitten av bilden. Alla tre töserna spelar i Bollstanäs BK och är uttagna till flicklandslaget i fotboll och tillbringar den här veckan på Bosön. Grattis! säger mormor.)