Tävlingen, som ska hållas utanför träningslokalen i stadsdelen Borgmästaregården (såå fint där var, lugnt och fridfullt .., grönt och lummigt och det hela gav mig en helt annan malmöbild än den jag i vanliga fall tänker på!), börjar klockan tio.
I tävlingen ingår ett trettiotal
Tio olika momemt skulle genomföras - allt på tid - och själv hade jag fått hjärtinfarkt inom fem minuter!
Nå, vad gick det hela ut på då?
Sånt här, t.ex.
Och sånt här.
Ett antal töser var också med och det finns inte ord för hur imponerad blev jag av deras kämpaglöd!
När AP var tio, elva år och deltog i skidtävling i Norsjö, berättade hon att mitt hejande hade hörts i ett par kilometer och jag kan ju säga att entusiasmen inte har avtagit med åren ,-)
Den något mer stillsamme pappan syns i randig tröja.
(Och efteråt sa sonen att det var himla trevligt att bli påhejad ...,-)
En äldre herre i 80-årsåldern kom promenerande med sin rollator, just som tävlingarna pågick.
"Ja, ja, vi får se hur deras ryggar är när dom är sjuttio ...", sa han på sävlig skånska.
Och så gick han vidare.
Vi bara log.
7 kommentarer:
Självplågare var ordet, sa Bull.
Fast kul att se , jag visste inte ens om att det fanns en sådan sport. Imponerande!
Jag blir alltid så rörd över idrottsprestationer. Oavsett om det är sammanfattningen av alla medaljerna i OS eller att stå vid Vindelälvsloppet och se hur de svettiga springer förbi på stumma ben och veta att om några kilometer ska de upp för en förfärlig backe.
Det är min bror det :) Heja ANDERS! HEJA ANDERS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
hu så hemskt. känner mig som farbrorn med rollatorn.
Hahaha, jag känner så väl igen mig!
Mannen står stillsamt och ser på medan jag hejar så det hörs över hela nejden.
När pågarna började åka skridsko stod jag alltid vid sargen och hejade. De andra mammorna och papporna glodde, men vad brydde jag mig om det!
En gång stod jag i kurvan och hejade och skrek. Den då 9-årige sonen tittade upp för att se vemn det var som hejade så...och vips föll han och låg som en säl på isen.
Efter den incidenten var jag förbjuden att heja på honom...åtminstone i kurvan, som ju är ett kritiskt ställe för skrinnaren.
Men man kan ju säga att det var viss action i filmerna ...
Till er alla: det är tur - för mig - att Anders efteråt sa att det var kul att höra oss heja så friskt!
Öht var det så fina kompisar ..., det hejades på varandra, inte bara på nån enstaka en!
Många olika nationaliteter deltog (och är med i klubben), det var inte långt ifrån att man började prata på Zlatanvis efter hela dagen där på tävlingen.
Skicka en kommentar