Nya bekanta ....

Det kan ha varit Andreas Utterström som i något program - USA-podden kanske - tipsade om den franska agentserien "Falsk identitet". Eller så hade jag hört talas om den någon annanstans Och jag vet att pv har sett något enstaka avsnitt, men tyckte att det var så hemskt och att hoppa in mitt i en serie, är ju heller inte det enklaste.

Igår beslöt jag mig att ta en titt på allt detta; jag började med säsong 1 och det allra första avsnittet. Här får man alltså följa ett gäng franska agenter och det är inte alldeles busenkelt att hänga med i svängarna och hålla reda på det politiska spelet och vem man kan lita på .,. men hjälp, så bra den var!! ÄR.

Ledare för gruppen är Henri Duflot, fullständigt suveränt spelad av Jean Pierre Darrousin, född 1953 och gift med en kvinna vars mamma kommer från Kiruna! (Ja, avdelningen onödigt vetande, men denna kvinna - Anna - intervjuades i Morgonstudion nu när den femte säsongen tar sin början här i Sverige).
Vilken skådespelare denne Henri är!! ¨
I serien är han en lite .., ja, verkligen inte någon man med stor utstrålning eller pondus, men han .., ja, han är helt enkelt lysande!

Och alltid bär han lite fåniga slipsar och jag undrar hur man tänkte när det var dags att sätta kläder på rollfigurerna .., vad skulle slipsen ge för signaler? Jag hade säkert satt på honom nån tråkig enfärgad historia, men här blir - åtminstone för mig - slipsen en del av Duflots kanske dubbla personligheter.

Jean Pierre Darrousin är född 1953 (Han är Skytt) och så här ser han ut naturell.

Här är en annan som jag tycker spelar så himla bra, Sara Giraudeau, född 1/8 1985.
Hennes rollfigur Marina Louiseau är en superbegåvad ung kvinna med något som liknar fotografiskt minne (måste ju vara perfekt för en agent) och jag tycker verkligen att hon är otroligt bra.

Nadja Mansour - som hon heter i serien - är en vanvettigt vacker och i mina ögon sympatisk rollfigur, spelad av Zineb Triki , född 1980 i Marocko.
Också jättebra!! (Ja, det finns ingen som faller ur ramen, tycker jag).

Huvudrollen innehas av Mathieu Kassovitz, född den 3/8 1967. Den som sett feel-good-filmen Amelie från Montmartre känner förstås igen honom, men här är det nånting helt annat som han gestaltar. I serien heter han - bland annat - Guillaume Debailly (ja, han är ju agent med många olika id-kort).
Det mest otroliga är ju att den mannen är sig så lik från Amelie-filmen .., under nitton år har han ju knappt åldrats!

Så tog jag mig alltså an den här seriens första säsong på svt-play igår .., klämde sju avsnitt och mellan varven gick jag ut med harry, gjorde lunch, tog mig lite kaffe och så lade jag mig raklång på soffan med datorn på magen och harry i andra soffhörnet.
Det är lika eländigt väder idag.
Kanske hinner man ....?

Det finns fem säsonger, den femte har precis börjat.
Avsnitten är nästan timslånga.
Ja, nu vet ni.

Ett kvällsfönster från Skåne ...

... och från hedgrenskan!

Tack Kerstin!

Familjen Skjern, Tante Möghe .., Elisabeth och andra!

Man tror inte sina ögon .., Axess-tv visar den danska tv-serien Matador - högt och innerligt älskad av mig på den tiden det begav sig - och jag hakar på.

Känner igen  dom flesta namnen och allt eftersom jag tittar, känns persongalleriet igen.
Och jag kommer på varför jag tyckte så mycket om den ena och absolut inte den andra.

Under exets och min resa till Australien 1986, då sändes dom sista avsnitten .., ja, det återstod väl ett enda som skulle sändas dagen efter vår hemkomst. Jag minns hur bästa vännen Agnetha hade spelat dom avsnitt vi missat på en videokassett och dom avsnitten sträck-tittade vi på och så var vi då redo för The End.
S o m  jag tyckte om den här serien!!

Axess-tv har för övrigt mängder med intressanta program ....

Kanske tänkte hon på det ....

Fullkomligt  ä l s k a r  DN-fotografen Eva Tedesjös bilder av författaren och illustratören Jakob Wegelius, för övrigt helt okänd för mig.
Man får ofta höra - när man står där med kameran - att det är bra med linjer som går liksom diagonalt.
Titta här .. vattenkannan som är vinklad upp mot herr Weglius.
Om vattenkannan vänts åt andra hållet .,. då hade man inte blivit "ledd" upp mot mannen.
Tänker jag.

Eller som här: från svanstippen och diagonalt upp mot axeln.
Sååå snyggt!
Sån harmoni i bilden!

Och här tittar han till höger - sett från min horisont - och titta, där är en pinne som också vinklas åt samma håll.
Tillfällighet, eller ..:?
Och hade bilden blivit spretigare om pinnan lutat åt andra hållet?
Stövlarna ., dom bidrar ju - entligt mitt sätt at se det - till att jorda själva ögonblicket .
Nu ser det ut som om mannen bara gått till bryggan för att hämta stövlarna, eller just bytt om. Om han inte hade haft stövlarna i handen .., då hade det väl känts aningen tillgjort att han skulle stå där och titta åt sidan.
Eller kanske inte ..?
Intressant är det i alla fall.

Mejl från min syster i Australien ....

"Sen eftermiddag i går började det regna och det har fortsatt och i dag (onsdag) har vi rena vintern, 12C och regn och detta lär ska fortsätta veckan ut, så jag har på värmen inomhus.

I dag  kl 9.45 hade jag tid hos frissan för klippning och jag vaknade så pass tidigt att jag hann handla några småsaker innan och i dag fanns toapapper för första gången sedan Coronaeländet började, så jag köpte ett paket.  

Visserligen bara 4 rullar, men jag var glad för det.

Min frissa är en av de få som har tillstånd att ha öppet.  Lokalen är stor och han är den ende som jobbar där och det är på sin höjd bara en annan kund där när man kommer dit.Jag hade ju inte klippt mig sedan före bröllopet och det var ju i februari, så det var hög tid. Jag brukar ju gå var 5e vecka. 

Jätteskönt att ha det gjort och hur trevligt var det inte med en liten pratstund?"

En ovanlig morgon ....

Idag tar pv bilen till jobbet, vilket nästan aldrig händer.
Alltså är han hemma lite längre på morgonen och Harry, som i vanliga fall kommer springande och hoppar upp hos mig i sängen vid sextiden - just när pv cyklat iväg - blir förvirrad .., vad är det nu som händer?
En hel timme längre blir husse hemma!

Jag har då legat kvar i sängen och lyssnat till gårdagens avsnitt av Europapodden; det handlar till stor del om den minst sagt vacklande ekonomin i Europa i dessa virustider, allra mest om Grekland och Italien.

Och Caroline Salzinger i Tyskland vittnar om hur bra Angela Merkel har hanterat coronasitutationen, så långt från Donald Trumps påhitt som det väl är möjligt.
Här finns en länk till Europapodden och gårdagens avsnitt.
(Ibland glömmer programledaren Claes Aronsson bort Susanne Palme  - expert på EU-frågor och ofta ständig gäst eller bisittare i studion - och då blir jag så .., ja, nästan nervös, jag tycker att det är så oförskämt).

Nu är kaffet uppdrucket.
Harry sover i soffhörnan .., två ljus brinner och det blåser lite ute.

Dagens fönster ....

.... finns i ett gult hus på en kulle.

Och den som eventuellt läser här, vet var den kullen finns.

Just det.

Kväller ....

Frånsett att jag rensat ogräs bland hallonbuskarna och den lilla trefingrade grepen gick sönder (alldeles nyligen inköpt; själva handtaget bara lossnade!) och att jag gått med harry på diverse promenader, har det inte hänt mycket.

På eftermiddagen kör jag i alla fall in till stan och möter upp pv vid Elon - elbutiken - där en ny köksfläkt inhandlas. Ingen sån här snygg rostfri variant, utan en vit mer som gammaldags typ. Ja, det går det med.

Och så hade jag lovat Sonja att handla Alvedon till henne, så då svänger vi förbi Ica Maxi där apoteket finns och passar även då på att köpa fästingmedel till Harry och lite middagsmat till oss alla. Det blir bra och räcker även till Sonja.
Vi sitter på hennes uteplats vid var sitt bord och ett par meter ifrån varandra .., det ser nog märkligt ut, men så blir det i alla fall. Sonja blir glad ., säger att annars hade det blivit två ostmackor till middag. Jag tycker att hennes ben ser så tunna ut.
På gräsmattan, en bit ifrån oss, ligger Harry.
Från grannen i lägenheten intill hörs för stunden inget skrik och bråk.

Innan vi ger oss av tar jag hand om disken, utan att Sonja märker det.
Jysses, så hett vatten där är i kranen!
På köksbordet ligger hennes deklarationsblankett.
Och så hemåt.

Vi pratar om att åka till hamnen  .., kanske ta ett dopp och se till båten, men på nåt sätt är vi för trötta ., det får bli i morgon.

Och nu kväll.
För pv återstår två arbetsdagar. Han säger allt mer ofta att till hösten kanske han hoppar av och blir pensionär på riktigt .,. det här med distansundervisning är verkligen inte hans cup of tea.
Precis nu ger han Harry sin fästingmedicin (droppad i nacken) .., Sigge har redan fått sin och det kan jag säga att detta att hålla fast en katt som inte har lust att bli fasthållen, det är inte det enklaste här i världen.

Om några minuter är klockan nio .. då blir det Aktuellt.
Just så mycket mer spännande är det inte, det här pensionärslivet.
Tycker jag om det?
Det kan ni tro!

Ibland när sonen ringer, då säger han "känns det inte trist att inte ha nån uppgift?"
Jag svarar att jag har haft en uppgift (arbete) i fyrtiosju år, nej, jag känner inte att mitt liv hänger på Uppgiften. Kul att hoppa in och arbeta ibland, men självkänslan står inte och faller med jobbet. Det är till och med så att den där bristande självkänslan jag burit på, ja, när det gäller utbildning och den biten, den har jag kastat av mig.
Nu är jag liksom ett neutrum.
Eller bara jag.
Elisabet.
Sextiosex år.
Inte var jag högutbildad, men inte heller alldeles bakom flötet.
Jo, men den insikten känns bra.
Och just nu ska min uppgift bli att stänga till växthuset.

Dom var i alla fall inte femtio till antalet ...

Foto: Brette Soucie och bilden togs i Maine, USA.

Tar Harry och går på johanssonrundan.
Lite kyligt på vägen dit, men på tok för varmt för sticketröja på väg hem - då med solen i ryggen -.

Nere på ängen, just ovanför stranden, upptäcker jag ett sällskap fågelskådare vilka står  och spanar ut mot fågelholmen en bit bort.
Det är kvinnor och män - flest män - och alla har sportiga kläder, kikare förstås och somliga bär på fotostativ och rejäla objektiv.
Alla är nog äldre än jag själv, många kanske sjuttioplussare.
Ett femtontal kanske?

Innan jag ens hinner fram för att fråga vad det handlar om (jag misstänker att det måhända har utgått ett påbud att nu finns det en verkligt spännande fågel just här hos oss i Stensjö) börjar alla gå mot parkeringen och jag ökar takten för att, om möjligt, få ta del av detta som ju verkar ganska intressant. Harry stretar emot .., ja, det är ju det där med löptikarna som passerat.

När jag väl är ifatt dem, står där en man och berättar om en bivråk och när pratet är slut och alla går mot sina bilar, frågar jag en kvinna vad det hela rör sig om.
Jo, det är så att det här är en fågelskådargrupp med medlemmar från såväl Halland som Skåne och om jag inte minns fel (minnet räcker som synes inte ens i tvåhundra meter!) tyckte jag att kvinnan sa att en gång per vecka åker dom ut och spanar och nu hade dom valt just den här delen av kusten och jodå, långt där ute på fågelholmen ligger tydligen en Tobisgrissla och ruvar på ägg.

Och jag tänker att vi borde verkligen skaffa oss en riktigt bra kikare, så där så även vi kan stå på ängen och spana bort mot holmen till!



Så nu är jag hemma och har googlat och ska läsa på om den här för mig ändå rätt främmande fågeln. Och här är en film om samma fågel.



Och så här går det till att ringmärka den.
Och här en jättelärorik film där man kan öva på fågelläten.

Lite spridda skurar .....

Fördelen med fjolårets torka, det var ändå att vi var i det närmaste helt befriade från sniglar. Än så länge har vi inte sett skymten av dem - i alla fall inte jag - men efter gårdagens regnande ..., så var det kört.
Överallt hittar jag dem!

Nu har jag plockat och plockat och plockat, därefter lagt dem i en tom Sia-glass-bytta och hällt kokande vatten över dem, ungefär som när man kokar kräftor - vilket jag aldrig har gjort och aldrig kommer att göra - men dubbelmoralen - min - är konstant .., ty att vara snigelmördare bereder mig inga större samvetskval.
Allt beror nog på storleken på det man tar död på.
Efter dödens inträde - vilken är ögonblicklig - slängs dom i en grop jag grävt upp.
Ungefär som en massgrav.

Annat är trevligare.
Vi har glassbilen som kommer .., i Långtbortistan där mågen är, kommer diversebilen och alltid finns det väl nånting att locka med.
Och jag minns Ghana där det vid vart och varannat trafikljus kom fram försäljare till bilen och erbjöd allt från kammar, plastpåsar fyllda med läsk, till hushållsmaskiner! Den som så önskade kunde också - lätt som en plätt - få framrutan tvättad, så där i ett huj.

Och hon som förmanat sin äkta hälft att inte ställa ut trädgårdsmöblerna alltför tidigt, "det kommer ju alltid bakslag" .., log nog när hon nu på morgonen kom hem från nattjobbet på KS och upptäckte detta.
Jo, minsann!

I landet Halland är vi däremot snöbefriade .., men vi fick ju annat (läs: sniglarna) i stället.

Dagens fönster ... och en rättelse.

.... kommer från Ulrika i Närke.
Bilden visar utsikten från stora huset och ner mot hennes eget lilla slott.

När jag först skrev det här inlägget, så trodde jag att Ulrika slutat att blogga (det stod eller står Account Suspended) då såväl hennes vanliga blogg som Bomberget var "stängda", ja, i mina ögon avslutade.
Nu fick jag ett mejl där det står att nej, hon fortsätter, jag hade fel.
Ja, men det var ju bra!
Alltså hon kommer tillbaka, men kanske i nån annan form, ja, vi får se.

En som inte heller hade planer på att sluta och fortsätter att blogga, det är walkaboutsweden, men, hon har bytt från blogspot till wordpress och när jag lade in hennes nya länkadress i min blogglista, då upptog hennes senaste inläggsbild halva min sida; den täckte liksom.

Om jag tar bort miniatyrbilderna där t.ex. Bert eller Mossfolks senaste inläggsbilder finns, då ska det fungera, men det vill jag ju inte .., jag tycker om att ha dem där.
Så för den som - liksom jag själv - vill följa Walkaboutsweden, blir det till att skriva in hennes adress manuellt eller lägga in dem hos er själva på nåt vis.
Bloggen är urnsygg!
Adressen är i alla fall walkaboutsweden.wordpress.com.

Nu är det väl ändå bara en tidsfråga innan vi  trogna bloggare tackar för oss, men ännu ett tag plitar vi väl på, vi som dras med konstant skrivklåda.

Måndagmorgon ....

Pv har cyklat till jobbet och jag har fyllt på hos fåglarna, men nu är det väl ändå sista tjugokilossäcken innan det blir höst igen?

Sitter här och lyssnar till Anders Tegnell som intervjuas av Morgonstudions programledare. Jag har ofta tänkt att det kan inte vara alldeles enkelt att vara ansvarig och så säger intervjuaren .."ja, förre experten Si och Så, han (det är nästan alltid en han) anser att det borde vara så här ..." och så ska Tegnell ständigt förhålla sig till vad före detta ansvariga tycker och tror .., kanske före detta chefer eller mentorer som han har haft eller kollegor som han trivts att arbeta med.

Och så ska han dessutom svara på ett sätt som  i n t e  sågar dom forna kollegorna och framför allt inte dum-gör hans och hans nuvarande kollegors teorier.

Det måste vara som att åka skridsko på svag is och försöka hålla sig undan försåtliga sprickor där man kan dråsa rakt ner i iskalla vattnet! Eller att gå på lina på hög höjd.
Hu, vilken position!

Nu morgonkaffe.

Kväller ....

Ibland blir dagarna väl omhändertagna. Så var det idag.
Vi har tillbringat mesta tiden utomhus .., fixat i växthuset ., planterat om småplantor till krukor .., pv har tagit bort all kirskål och pytsat ut jordgubbsplantor och satt svart plast över landet (förutom där plantorna tittar fram) .., jag har rensat ogräs i jordgubbslandet i slänten ., och på slutet började pv förbättra pallkragen vars brädor nästan ruttnat upp, ja, han har stagat med annat virke och så småningom kan vi väl i alla fall sätta mangold och annat där, sånt som man gärna vill ha. Eller  v i   vill ha.

Och så blev det middag på frys, - och kylskåpsrensning (jordnöt och solrosbiffar med ugnsrostade grönsaker) och efteråt, när disken och det var klart, tog jag harry i bilen och åkte iväg för att fånga vackra eller i alla fall personliga hus.

I Steninge, i början av samhället härifrån sett, finns ett par såna här hus med panel som har förfinats (enligt mitt sätt att se det) under årens gång.
Jag tycker att dom är såå fina!
För att inte tala om gatuskylten med blommorna!

Här är ännu ett! På gräsmattan fanns flera sällskap med såna här vita påskliljor .., eller om det är narcisser .., välj själv! Och visst är det väl skiffertak!

På väg hem igen - det var bara några kilometer bort - upptäckte jag herr och fru Duva som parade sig uppe i ett träd och jag stannade till med bilen och lät fönsterrutan åka ned, men se, då blev dom nog aningen generade och satt i stället prydligt intill varandra, ungefär som om "nej, vi gjorde absolut ingenting!"

Nu är det kväll.
Mästarnas mästare är avklarat .., pv har rättat fjorton matteprov och hänger nu upp sina skjortor vilka tydligen tvättats i maskinen.  Och Harry är som en enda osalig ande. Vi såg oss tvungna att binda honom i en lång lina på tomten idag, då här vimlar av löptikar och han vägrar att äta. I nästan tre dagars tid har han bara tittat förstrött på maten .., nej, det finns annat som lockar mera; att bli pappa, till exempel.

Äldsta dottern ringde ikväll, på väg till jobbet på Karolinska.
Det var inte långt ifrån att hon var gråtfärdig .., med så långa nattpass som 12,5 timmar, tar hela kroppen stryk .., ont i ben och fötter och slut på mentalt.
För första gången någonsin hörde jag henne säga att hon nästan hade jobbångest.
Nu väntar tre nya nattpass,, så kort ledighet och så på´t igen.

Ja så är vår tillvaro just nu.
Idag har jag - peppar, peppar - i n t e  hostat!
Det är ju otroligt hur det går fram och åter.
Och jag har heller inte däckat på eftermiddan.
Ett tag kunde jag omöjligen hålla mig vaken från två och framåt; det var som att vara skjuten med en pistol.
Nu .., inte alls på det viset!
Ibland tror jag att jag haft nån lindrig form av coronan, som nu håller på att ge sig.
Ja,. så lite man vet.
Man får vara tacksam att man är på fötter.

Ni missar väl inte ....

 .... Svens underbara och insiktsfulla inlägg som handlar om självkänsla.

Här. 

Och så blev det söndag ...

Frånsett att jag röjde i växthuset igår, tillbringades åtskilliga timmar här inne, på soffan Ektorp. Hostan hade då återvänt med besked och jag var så tät på morgonen och när jag senare tog mig en titt i mobilen, då upptäckte jag till min förfäran två jobbförfrågningar som jag helt missat och jag ville bara sjunka genom jorden!
Jag brukar svara inom tio sekunder, nu hade Jocke inte ens fått minsta respons!
Ett av sms:en var från i onsdags!
Hur kunde jag ha missat det hela nåt så kapitalt!

Pv - som var pigg - hade fullt upp med sitt.
Det var mycket som skulle fixas och vid tvåtiden var det dubbelkalas hos Hilda och Patrik i Halmstad; pv tog bilen, handlade och deltog senare i trädgårdskalaset och hur glad blev jag inte över att den lilla vattenkannan (i mellanstorlek) som jag tidigare inhandlat till Edvin - han blir 2 år i juli -  blev uppskattad.
Den gräsmattan behöver nog inte vattnas mera i vår, sa pv leende.

Oj, lyssnar nu till nyheterna och hör att författaren P-O Enqvist har avlidit. 
Letar i hemtidningen; han var ju ursprungligen från Västerbotten .., jo, där har Olle Lundqvist skrivit om honom; det var år 2014, men jag har ju alltid tyckt om Olles sätt att skriva. Här finns en länk till artikeln om någon är intresserad.

Pv, han räknar ner tills skolan slutar.
Han klyver ved och tänker på båten och säger att ikväll måste han rätta nitton prov, eller om det var arton. Kanske tjugo?

Själv har jag bakat bröd (det goda som är så enkelt att göra, med filmjölk, dinkelvete, nötter, solrosfrön, linfrö, klippta torkade aprikoser, salt, lite sirap och havregryn) bara att röra ihop och därefter en timme i ungen. Gott till kaffe. Igår glömde jag saltet - aj,aj - men det fungerade ändå. Man kan ju strö på lite örtsalt i smöret om man vill.

Högen med dagstidningar väntar också på att läsas.
Korsordet har jag väl helt fördärvat och nu  m å s t  e  jag ordna en bra blyertspenna och framför allt ett suddgummi.

Nu blir det våffelsmet som ska göras i ordning .., harry ligger bunden i ett långt rep på gräsmattan (han är väldigt sur), men nu får det bli så här, det är alldeles för många löptikar som passerar och när det är sånt, då glömmer han allt.

Over and out från det gula huset.

Dagens balkonger fönster .....

Så kommer här den tredje "strama fönsterbilden" (fotografens egna ord) från Arvidsjaur och Guy. Tänk - jag kan nästan inte släppa det - att vi är släkt på långt håll!

Stort tack för att du tar dig tid, Guy!

Idag ....

... var det alltså dags för sjösättning i Skallkrokens hamn.
Om det var lite pirrigt ...?
Jo, pv vaknade fyra, lyssnade till nyheterna .., slumrade till och var uppe vid kvart i sex och körde iväg en timme senare, till hamnen. Några timmar senare, vid tiotiden, cyklade jag dit med kaffe och stekta-ägg-till-pålägg-mackor - och då dröjde det kanske en timme innan båten låg i sjön.
Pv:s helt underbare bror Tommy hade redan tidigt på morgonen anslutet från Ljungby för att bistå sin lillebror när det var dags .., och det var perfekt.
Förutom att motorn inte ville starta till en början, gick allt som smort.
Hurra!

Om denne storebror man mycket sägas: han inte bara ÄR ett energiknippe av Guds nåde, han är vanvettigt intresserad i allt som har med energibesparing att göra. Han gjorde lumpen på Älvsnabben och hamnade bland annat i Sydamerika och han har arbetat med vattenprojekt i Tanzania (där han då drabbades av malaria) .., han och hans fru Lena har cyklat i Alperna .., är närapå självförsörjande på grönsaker .., och när det är sammanträde i vindkraftföreningen i Falkenberg, cyklar han dom tolv, tretton milen dit.
Förstås.
Med andra ord lever han som han lär.
Och så har han bestämt sig för att gå ned i vikt så han klarar hela Vasaloppet nästa år.
Nu rök han vid repet i Hökberg - nästan i mål -.

Jag har aldrig sett honom upprörd, förrän kanske lite idag .., då han berättade om att han upprättat ett excel-ark där han hade räknat ut hur mycket pengar vårt land hade sparat om dom styrande satt alla sthlm:are som kom från skidsemester i Italien i karantän, då hade det inte sett ut som det nu gör i Sthlm.

Här var det fika, ja.
Pv:s bror är född 1951, alltså fyra år äldre än nummer 2 i syskonskaran.
Ulf - trummisen - föddes 1957.

Här hänger den i luften .., hu, så kusligt att vara ansvarig för detta!
Tänk, bara tänk .., om linorna lossnar .., enbart pv:s båt väger sju ton!!

Och det är  pv:s båt som hänger och dinglar i repen.
(Pv säger "vår båt", men se, det kan jag omöjligen göra. Jag undrar om jag någon gång i historien kommer att kunna göra det? Jag kom in så sent i bilden och det är han som har betalat båten och huset. Stör det mig att jag känner så? Nej. Men jag förmodar att det kanske låter underligt när man beskriver det på det viset.)

Nåväl.
Mannen till höger på bilden, han hjälpte till och höll i olika rep och precis hela tiden gick hans lilla japanska spets - Max - intill honom.
Inte en tum vek han från husse.

Och här samme man slagit sig ner, medan den sju ton tunga båten dinglar en bit ifrån honom. Max håller koll.

Hit kom den .., bakom den gula segelbåten någonstans.
Om jag säger som så .., så strålade herr pensionatsvärden av glädje när han dessutom lyckats  b a c k a  in båten i sin fålla, allt för att harry och hans matte lättare ska ta sig ombord! Det kallar jag omtanke.

Senare på dagen handlade vi nya täcken, kuddar, påslakan och örngott, samt underbara badlakan och lite annat - allt till båten -.

Så småningom kom det blå kapellet upp också och jo, det ska nog bli bra det där. 

Och titta, så perfekt för Harry att hoppa från bryggan och rakt ner på båten. 

Och för mig! (Men jag hoppar inte).

Ja, någon social distansering kan man inte prata om, men vad ska dom göra?

Det är dessutom ganska många äldre män som är där nere i hamnen och pysslar med allt möjligt .., det är väl deras liv helt enkelt. 

Mannen till höger heter Lasse och har, tillsammans med sin fru, drivit en spelbutik i Halmstad och dessutom köpte friherrinnan sin Shejken av deras son. Och Ingegerd, hon har arbetat tillsammans med friherrinnan i affären.

Lasse är hur ofta som helst i hamnen och mest är han ute och försöker få lite fisk till menyn hemmavid.

Mannen till vänster har nyligen köpt en segelbåt och han har nu "vår" gamla plats.

(Nu gick det att säga "vår").

Sedan båtarna väl är i sjön, blir det ju enklare med avstånden.

Då sköter var och en sitt. 

En bild till: en stor en. 

Titta bara vilken oändligt vacker båtshake, långt vackrare än alla tjusiga modeller som finns för dyra pengar! Den här hängde alldeles vid vattnet, redo att användes.

Med den haken plockade pv upp två gamla bildäck och en vägmarkeringsskylt, ja, det var i våras. 

Nej, nu har jag gäspat så många gånger, så nu är det bäst att jag kryper i säng. 

Dagens fönster ...

Här kommer det andra av Guys "tre strama fönster"; alla är från Arvidsjaur.

I Arvidsjaur - sju, åtta mil från Malå - bodde min syster under ett antal år. Där bodde även min faster Ann-Marie och hennes man Karl-Johan och sonen Karl-Gunnar, ja, dom bodde faktiskt i samma hyreshuslänga som min syster, eller om det möjligen var i huset intill, på Ringelvägen var det i alla fall.

Faster Ann-Marie var pappas yngsta syster och en sån härlig kvinna.
Hon var kort i rocken, väldigt nätt i kroppen och hade världens minsta skostorlek. I familjens badrum fanns en korg med veckotidningar .., hennes hembakade Drömmar var legendariska och på farbror Karl-Johans skrivbord fanns en räknemaskin som jag älskade att använda! Jag känner nog ingen som skrattade så hejdlöst gott som faster.

En tid bodde familjen i Moskosel och precis allt jag kommer ihåg därifrån är att det i deras kök fanns en spaljé med tillhörande blombord.

Tänk, så underliga saker man minns!
Tack Guy som - genom dina bilder - väcker såna minnesintryck till liv!

Hon hette Valentina ....

Kvinnan som har mörkt hår och vita arbetskläder, typ såna som målare brukar ha, kommer ut från Eckes lillstuga och i båda händerna håller hon det som ser ut som målarburkar eller hinkar som stuvas in i bilen.

"Jaha ., är det klart med målandet nu ...?" säger jag, mer som bara för att vara lite social.

Nej, så är det inte alls. Det är inte målarfärg hon har, hon håller på med cement.

"Cement ...?" säger jag förvånat.

Jo, just det. Mikrocement. 
Då förstår jag ännu mindre.
(Googlade när jag kom hem såklart).

Kvinnan som kanske är r i trettiofem-fyrtioårsåldern lockar lite på Harry .., men han går aldrig någonsin fram till helt obekanta människor, särskilt inte om dom är klädda på ett lite annorlunda vis (flickorna i Skallkroken igår var inga problem att hälsa på) och jag frågar var hon kommer ifrån .., kanske Polen?

Nej, så är det inte, hon är uppvuxen i en liten by i Ukraina, men har bott i Sverige (i Helsingborg) i några år och pratar fullt begripligt. Imponerande! Och hon frågar om det går att köra längs havet (nej, det är vägbom på grund av alla båtstölder från lilla hamnen) och så tycker hon att här är så vackert och det tycker ju jag med.

Ett litet pyttemöte i vardagen.
Jo, det kändes bra.

Nu ska jag skjutsa Sonja till vårdcentralen - det må bära eller brista - och samtidigt hämta pv som ska arbeta extra som mattelärare hos grannen och sen blir det båtjobb i Skallkroken. Men .., nu stundar tre dagars ledighet för honom!

Bilden har absolut inget att göra med texten, men jag tog den på hemvägen och tyckte att det blev riktigt fint.

Dagens fönster ....

"Tre strama fönster" kom i mejlen igår.
Jag log.

Ett av dem är detta och det var Guy i Arvidsjaur som hade varit ute på spaning.

Tack Guy!

Ps. Perfekt med den blå sladden .., den matchar Bingolotto-texten! Ds.

Torsdag ....

En hel dag - igår alltså - utan ett enda inlägg, ja, förutom fönsterbilden .., kanske går det utför även här?

Det blev en bra dag och jag kände mig så nöjd när kvällen kom.
Tidigt på morgonen fick jag våldsam hjärtklappning; det kändes som om jag hade en symaskinsmotor inombords, men det gick över och sen var allt som vanligt igen.
Storstädade badrummet, klippte gräset med el-gräsklipparen där inte roboten kommit åt och senare på dagen körde jag till Skallkroken och inväntade pv som kom cyklande från jobbet och möttes av en hysteriskt lycklig Harry.

På bordet i vindskyddet dukade jag upp grillad kyckling, sallad och nybakat bröd, men först tog vi var sitt dopp; ett dopp som blev mer som ett riktigt bad.
Var det sju grader i förrgår, var det nog nio igår?
Otroligt, att det kan bli sån skillnad!

Efter en stund dök fyra ungdomar upp; dom hade kastspön med sig och även om endast en i sällskapet tycktes bekant med den fiskekonsten, tycktes dom ha så trevligt.
"Hoppas att jag får en gädda!" sa en av töserna.
"Nja, gädda är ju en insjöfisk, möjligen att du får en näbbgädda ...", förklarade fiskekillen.
Den unge mannen var så oerhört pedagogisk .., jag tänkte att han var som den allra bästa sortens storebror och han rättade kompisarna (en var hans syster) på ett så vänligt sätt.

"Nu har tråden fastnat!" ropade den andre killen.
"Ja, jag kommer, men det heter inte tråd, det heter lina ,. den är av nylon!" sa den vane fiskaren..

Och jag hörde honom förklara att på Claes Ohlsons, där kunde man köpa betydligt billigare drag och han visade hur dom skulle slänga ut linan .., och när jag förundrat bevittnade lektionen, så jag hur hans lina flög iväg i en båge .., lååångt ut i vattnet, medan övrigas liksom ploppade ner fem, tio meter från där dom stod.
Ja, det var härliga ungdomar!
Flickorna lämnade så småningom sina spön och gullade i stället med Harry som hade gått fram till dem, kanske i hopp om att där skulle finnas något matnyttigt?

Det är mycket som händer i hamnen nu i sjösättartider.
Det förbereds förstås för det som komma skall - i morgon - (sjösättning) och pv har tid direkt på morgonen. Oj, så spännande!

Tittade igårtkväll på SVT:s "Utrikesbyrån" med Johan Ripås som programledare.
Gäster var Leif Pagrotsky, Carina Bergfeldt, samt den amerikanske läkaren James Sadock.

Jo, men det var ett program som jag tyckte väldigt mycket om, även om jag missade lite i början (får se det på play igen). Bland annat visades ett ganska långt reportage från New York, såväl från ett sjukhus och olika vyer från en till synes helt öde stad .., ja, det var makalöst ofattbart alltsammans!
Här en länk till programmet om någon är intresserad.¨
Bara några få dagar i mitt liv har jag tillbringat i New York ., då var det tredje advent, isande kallt och jag tyckte att allt jag hörde var siréner. Min mamma var där 1967 - åkte iväg ensam - och föll pladask för hela alltet! Där hade hon nog kunnat bo, hon som var uppvuxen i fjällvärlden!

Direkt efter det här programmet, följde ett annat .., en dokumentär om män som skänker sin sperma till kvinnor - ofta barnlösa - som kanske inte har ekonomiska möjligheter att bekosta insemination på annat vis.
Lite skrämmande (eller mycket) var det, att en man kunde ha ett sjuttiotal barn spridda runt Storbritannien .., ja, i det kan bli många överraskningar när människor med hjälp av DNA-tester ska utforska sin bakgrund.
Jag kommer just nu inte in så jag kan länka till programmet, men det finns säkert på play och sändes alltså efter Utrikesbyrån.

Nu vill Harry gå på ännu en promenad!
Ja, ja, ske din vilja, kära hund!

Dagens fönster ....

... fångades i Stockholm Skultuna av Turtlan.

Det har visats tidigare, men är så vackert, tycker jag.

Halleluja!! 

Fick upp ett meddelande att av min postcertifiering återstod endast trettio dagar.
Då var klockan kring halv elva.

Tänkte att det är lika så bra .., och nu är det gjort.
Knepigast var som alltid det här med uthämtning av rek och vem som får hämta ut till företag .., vilka som ska ha fullmakter und so weiter.

Nu har jag huvudvärk och ska gå i säng.

Ny dag, ny giv ....

Det tog ett halvår nästan precis, så glömde jag bort det där med att varje kväll öppna sängkammarfönstret och tacka för att knölen i bröstet inte var en elakartad tumör. Så är det kanske, efter en längre tid tar man det nästan - men bara nästan - för givet, ja, den där euforiska glädjen lägger sig lite till ro.
Det är nog skillnad när man genomgått en tuff cancerbehandling, förmodar jag.

Igårkväll, det var precis vid läggdags, ställde jag ändå fönstret på vid gavel och böjde mig fram .., liksom hängde ut .., och förundrades över stjärnhimlen som tycktes vara översållad av glittriga stjärnor! Långt till höger om fönstret - på himlen - lyste en stjärna starkare än alla andra, mot norr. Jag är förfärligt dålig på stjärnhimlen, men kanske kan det ha varit Aftonstjärnan?

Gjorde ett fåfängt försök att fånga det hela med mobilen, men det var såklart dömt att misslyckas.
Dagen hade varit ovanligt varm och på gränsen till somrig, så jag lät fönstret stå lite-lite-på-glänt, så där så att det kändes som om jag befann mig utomhus, men ändå inte.

Laddade ner ett program som verkade intressant, men somnade som vanligt innan fem minuter hade gått. Om en god sömn är beviset för ett gott samvete, så är det ganska gott just nu.

Tidigare på dagen, vid femtiden, körde jag till Gullbrandstorp för att hämta pv och hans punkterade cykel. Han skulle komma med bussen från Halmstad och så skulle vi då mötas.
"Glöm bara inte cykelhållaren!" sa han.

Han såg lite moloken ut när han kom gående mot parkeringen och så fick jag veta att han somnat på bussen och tappat cykelnyckeln, den han hållit i handen hela tiden.
Nu föreslog han att vi skulle genskjuta bussen i Haverdal och det gjorde vi också - vi hann! - och nyckeln hade glidit långt in under sätet och vilken tur att han hittade den!

Så raskt tillbaka till (nu ringer det från Algeriet .., ja, ni kan ringa ni!) Gullbrandstorp  för att hämta cykeln och jag handlade lite nödproviant på Tempo (ägaren är från Lycksele).

Så hemöver igen, men först en sväng till Skallkroken där han gjorde nåt med båten och efteråt blev det ett dopp för mig. Vilken otrolig skillnad mot för dagen innan!! Så mycket varmare! 
Nu var det rent av uthärdligt!! Harry kom också i havet .., gick och plaskade omkring lite där det var grunt.

Upptäcker att bilden här ovanför ju är från Ystad, det är när man kör kustvägen västerut och  har svängt höger mot godset Ruuthsbo och då är det inte långt till där jag bodde i tio år kanske.
När man tar bilden, har man ett järnvägsspår bakom ryggen, men sen havet.

S o m   jag älskade den här servetten! Fanns den hos dig Eva i Tyresö kanske?
Men den har inget att göra med bokstäverna som nu kommer på rad.

I morse tittade jag i alla fall på Morgonstudion hos SVT och nu var Ted Wigren tillbaka i studion och det kändes bra. Han har en förmåga att sprida glädje och värme och det är som om det smittar av sig på programledarkompisen, i det här fallet Karin Magnusson.

Tidigare i veckan fick en vikarie hoppa in och på något underligt sätt var det som om .., ja, som om det blev så ojämlikt i studion. Vikarien tog liksom all plats och det var inte det att hen inte var skicklig, men att det på något vis inte stämde. Jag funderade på att titta på fyran i stället.

Sigge bryr sig inte i Morgonstudion eller annat på tv .., han sover gott under trädgårdsbordet.
När bilden togs låg Harry bara en bit ifrån honom och ytterligare två, tre meter bort, där satt två ekorrar på marken och knaprade på solrosfrön som fallit ner.
Det kändes lite som det bibliska paradiset - ja, som det nu beskrivs och där alla ska vara sams -, men det kanske är att ta i. Harry är alltid lite halvskraj för Sigge. Han är ju bevisligen den som bestämmer.

Nu ringde precis Sonja.
Det blev en lång inköpslista, men det känns så alldeles oerhört bra att kunna hjälpa henne, hon är ju som den allra snällaste av mammor.

Och när jag strax sätter punkt för det här inlägget, sjunger Bo Kaspers om att vi ska "Hålla ut".
Ja, så får det bli.

Måndag, måndag, måndag, måndag ....

Funderade över hur många måndagar man som sextiosexåring har varit med om?
Så där grovt?
Det blir i alla fall omkring 3400 måndagar.
Det är många det.

Jag minns för två år sedan när jag hela tiden räknade ner tills det var dags för pension.
Tio arbetspass kvar.
Fem kvar.

Och andra vårar när jag räknat ner till någon semesterresa.
Den här "kalendern" satt fasttejpad på min skåpdörr på Ica Supermarket i Ystad.
Undrar just var jag skulle resa då?

Nu är det sluträknat.
Den tid man nu har kvar, det är ju själva livet.
(Det var det tidigare också, men nu känns det än m e r a  så).

Den här måndagen började bra och fortsatte bra.
Pv tar harry på helgerna, jag rastar honom måndag - torsdag.
Så vi gick ner till havet och till min oerhörda glädje vimlade det av ejdrar runt skäret och ännu längre ut .., jag räknade till minst fyrtio, kanske ännu flera!!
Helt obegripligt, men sååå roligt!

Dom  senaste åren har vi knappt sett några ejdrar, men nu, redan på väg ner till stranden, hördes deras typiska hoanden. Vi gick längst ut på skäret och satt där och tittade ut över havet .., såg en hel rad av båda könen som simmade på led .., ja, tala om att man blir varm i hjärtat!

Detta är ju den uppenbara nackdelen med mobilens kamera .., det är hopplöst att zooma in.
Nåja, ni får tro mig på mitt ord.

Pv har ringt .., han hade - återigen - fått punktering på cykeln och önskade hämtning i Gullbrandstorp efter jobbet. Det ska väl kunna ordnas. (Han lämnade cykeln där och tog bussen till stan).

Ja, ungefär så har den här halva måndagen varit.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Och ja: i landet Halland.

Här, hos oss alltså.