Hur det blev ...

Jo, vi snirklade oss fram längs smala, småländska vägar kantade av skog och mera skog och så plötsligt .., de allra ljuvligaste Emil-i-Lönneberga-hus .., röda med snickarglädje ..., och så fanns där rena skruttet också, förstås.

Vid ett hus satt en liten kille - kanske 4 år - i en vit trädgårdsstol och han satt där ensam för sig själv och sprätte med benen .., ungefär som en gammal farbror. Så fin!

I en hage låg en hel drös med stora kor .., oj, så härligt dom tycktes ha det!  

Kvinnan som sålde skifferplattorna, bodde i en sommarstuga en bit från allfartsvägen och vi blev så förvånade .., ja, tyckte att det var mer skiffer än vi förväntat oss! 

Men oj, vilket tungt kånkande och lastande på släpvagnen, den som är märkt Hemköp Haverdal. 

Kvinnan visade sig vara lärare i slöjd; från Uppsala, men hade nu sommarledigt och bodde här i stugan. 

"Du vill inte köpa ett gasolkök också ...?" undrade hon just som vi var på väg att ge oss av. Jo, det ville pv! Gasolköket plus två tuber gick på 600:- och det var billigt, menade pv. Perfekt, nu har vi reserv om det krisar sig, antingen i båten eller här hemma. Om RYSSEN kommer!

Bilden är dock härifrån, när vi kommit hem och all skiffer samlats på en lastpall. Det blir ett pussel det, att få ihop det hela. 

Därefter till Ljungbergmuséet inne i Ljungby där jag INTE besökte själva utställningen, den där alster av den berömde John-E Franzén visades, men det berodde mera på att det var så varmt ute och vi hittade ingen skugga till Harry i bilen. 

Tittade på olika affischer (mest motiv av S.Ljungberg) och köpte fem konstkort i olika storlekar - vilka ska bli till vykort -. Bilden till höger visar dörren till Ljungbergs hem. 

Och själva "lusthuset" ..., eller vad man ska kalla det. 

Där intill en brant sluttning ner till Lagan. Vackert var där verkligen!

Åt lunch på Best Western Hotels - pv bjöd på plankstek med fläskfilé med tillbehör - men jag tror nog att kocken hade glömt att salta eller krydda anrättningen. Nåja, det var ju lätt ordnat. 

I en second-hand-butik så där lite vid sidan om, fyndade jag ett vitt skåp att ha på väggen .., typ ett gammalt badrumsskåp eller något sådant, men i trä. Sååå fint! (Det hade kommit in i butiken 1 timme tidigare!)

Tvåhundra kronor betingade skåpet och jag föll pladask och ska nu försöka få det på plats i uterummet. 

Kom hem och var svimfärdig av trötthet. Duschade .., testade nya hårschampot och sitter nu i mjuka nattlinnet, för ingen lär väl komma på besök den här tiden på kvällen? I morgonkväll dyker Emil med kompis upp och blir här ett par dagar .., så trevligt!

Sommarpratet ....

Gårdagens sommarpratare var Mark Levengood och han var som alltid  b r a och värd att lyssna till. Mycket handlade om relationen till hans mamma .., det handlade också om ADD och när livet förändras. 

Dagens sommarpratare är Maja Nilsson Lindelöf, influencer, designer och maka till fotbollsproffset Victor Nilsson Lindelöf (tillika kapten i vårt svenska landslag).

Resa österut och DN:s quiz ....

Solsken och lagom varmt ute. På agendan idag står en resa till Ljungby, då vi ska hämta skifferplattor att lägga som "gång" på gården. 

De här plattorna kommer inte att räcka fullt ut, men det var ett så bra pris, så vi får fortsätta att hålla ögonen öppna för nya fynd och fylla på, allt eftersom. 

Ett besök på Ljungberg-muséet hoppas jag hinna med också. 

Varför skifferplattor? 

Jo, i min uppväxt hade grannen en gång från grinden till "bron"/verandan med just svarta skifferplattor. Exakt kan jag minnas den där svala känslan .., barfotafötter mot dom platta stenarna! 

Som det nu är, går vi på gräsmattan och det tycker jag inte alls känns så ombonat.

Nutidsquizet blev en dyster historia - sämst ever, ever -. Såväl pv som jag själv hade endast 5 rätt av 10 möjliga. 

Själv hade jag fel på frågorna som gällde insekter, musik, böcker, ekonomi och sport. 

Orddelen gick bättre. Full pott för pv, 1 fel för mig (11 av 12). 

Bilden är från Torekov och visar hur det såg ut under en av morgnarna, då, när jag tagit mig ett långt, svalt dopp. 

Har sådan oro för min syster i Australien som inte hört av sig på flera dagar. Hon har haft såna förfärliga rygg, - och bäckensmärtor den senaste tiden och har knappt kunnat röra sig. Läkarna hade sagt att det ju är ett smärre mirakel att hon inte haft detta tidigare, då hon vid sjutton års ålder ramlade i slalombacken och skadade några ryggkotor och i månader låg i gipsvagga på Skellefteå lasarett. Och så bilolyckan då på detta, då det blev frakturer på nästan alla kroppens ben.

För någon vecka sedan hade hon så ont, så att även hjärtat börjat rusa, så där så hon ..., som är den mest kavata av oss, blev orolig. Har nu mejlat hennes son som bor sextio mil bort från Birgitta och hoppas få svar på vad som hänt. 

Uppdatering: Fick svar nu. B ligger på sjukhus, har haft vätska i lungorna och "leaky valve due to low iron lewels".

Dagens fönster ...

... fångades i Torekov, alldeles nära hamnbassängen och alla restauranger. 

Det var jag själv som föll pladask för ..., det vackra ljuset förstås.

Som i advent ...

Två julstjärnor vilka  flyttat från vardagsrummet till gästrummet (tidigare kallat "Gunnars Rum") har fått nytt liv och blommar nu så här fint.

Och kanske får Gunnars Rum återuppstå, då jag fick ett meddelande nu på morgonen, där herr Rindå undrade om rummet är ledigt tre dagar/nätter i början av augusti. 

Svaret blev "högst troligt!"

Torsdag idag. Regnet öser ner och pv har planer på att cykla till hamnen och fixa med fikabordet som han tillverkat. 

Mina planer? Jo, att ta mig an den bok jag hämtade från biblioteket igår .., fortsätta med tvättandet och skicka några postens vykort (där man använder egna bilder). 

Andra planer finns också. Pratade med min syster i Skåne och hon lät lite uppgiven. Jag funderar på att ta henne på en liten roadtrip i Skåne med något eller några stopp, det tror jag vore trevligt - för oss båda -. Har också beställt klipptid hos friherrinnans frisörska i Skipås, det blir på tisdag i nästa vecka. Efter covideländet när jag nog tappade närapå hälften av allt mitt hår, har det sannerligen tagit fart. Nu växer det så det knakar!

Och så en bild från seglatsen från Torekov och hem. 

Anna hade ett sjå med alla begrepp .., halkip, knape, fock, mantåg osv, men var ihärdig.

Hur man "låser" tampen runt knapen fixade hon också.

Sist av allt: ni missade väl inte Eva Arminis Sommarprat tidigare i veckan? Dessa rader kom till mig nu på morgonen: 

"God Morgon vännen! I natt när jag inte kunde sova så lyssnade jag på Sommar med Eva Armini. Helt, helt underbart! Tack för ditt tips, utan det hade jag kanske missat henne. Kram från Barbro i Tranemo."

Länk till programmet finns här.  

Och såååå glad jag blev att du fann det värt att lyssna till, Barbro! 

 

Och tänka sig att penséerna i blomlådorna ännu inte helt och hållet tackat för sig, allt regnande och all hetta till trots.

Dom får allt hänga med ett tag till. 

Har man varit uppe sedan klockan fem på morgonen, är det väl helt godkänt att ta sitt 11-kaffe nu, fyrtio minuter för tidigt? 

Så blir det.

Korrespondenterna ....

Egentligen har jag inte ord för den tacksamhet jag känner, när det gäller SVT:s och även SR:s korrespondenter och  allt man får ta del av, tack vare dessa idoga journalister.  

En av favoriterna kommer vi  a l d r i g   ihåg namnet på, varken pv eller jag själv, nämligen Christoffer Wendick. 

Här en länk till dessa SVT:s trotjänare, där vi får veta lite mera om dem.

Dagens fönster ...

Den flinka fönsterfångerskan i Portugal, hade även håven  med sig under ett  besök i hemlandet. 

Så här skrev hon: "Hos Eva på Keramika Fantasia i Bollerup finns det här fönstret. Rekommenderas! 

Om man kör från Ystad mot Simrishamn så är det ett par km efter Glemmingebro, på ett backkrön står det flaggor och några trädgårdsspjut från Evas produktion och  där svänger man vänster.  

Eller så kör man från Tomelilla mot Bollerup, och när man kört förbi Bollerups Borg, tar man lilla grusvägen rakt fram i stället för att följa stora vägen där den svänger."

//Tack annannan, säger jag.

Vederkvickelse ....

Mitt på dagen  sade vi hej och ha det så bra till Anna och Micke och jag däckade fullständigt på soffan Ektorp. 

En fördel med att bli äldre, det är att man verkligen lär känna sin kropp och sin själ. 

Man vet hur man fungerar, eller inte fungerar. 

Alltså hamnade jag på soffan och sov så fruktansvärt hårt .., vaknade och kände mig "oriven" inombords .., gick ut och fortsatte vilandet i uterummet, då jag längtade efter frisk  luft. 

Allt eftersom - ja, det var som att dra upp en leksak som sedan sprätter omkring på golvet - blev det bättre. 

Vi åkte till Skallkroken och röjde i båten. Tömde kylen, torkade ur och gjorde fint och nu har tvättmaskinen att göra kan jag lova. Gröna filtar, ett blått överkast .., handdukar .., och lite annat, ska bli  rena och fina igen. 

Dottern på väg hem, ringer. 

Vi pratar om Jönköping - hur fint där är - hon uttrycker det annorlunda; säger att "Jönköping ger energi!" (så har dom varit på gym också), men vi pratar också om dagens sommarprogram med Eva Armini. Jag tyckte såååå mycket om sättet hur denna kvinna berättade om sitt liv som bortadopterad och hur hennes liv därefter utvecklade sig. Full pott från min sida.

Morgondagens Sommarpratare är Mark Levengood. 

Åter till Skallkroken. En ny lååång badstege hade kommit på plats medan vi var borta och den testades ikväll. Härligt! 

Nu kommer man på direkten till djupt vatten och det känns bra. 

Två stora brännmaneter inte långt från stegen, väckte några småpojkars intresse

Just nu Aktuellt. 

Biden, Erdogan, Natomötet, ja, det vanliga. Erdogan har snygg blå slips och man undrar om någon människa har sett honom le? Kanske hans hustru?

Biden däremot  ser piggare ut än vanligt, skojar till och med.

Ett besök på biblioteket  i Harplinge hanns också med. 

Min reservation av Hanna Sahlbergs  nyutkomna bok - den här intill - hade kommit och nu var det dags att hämta den. 

Hanna Sahlberg hör jag ofta i Kinapodden och jag ser verkligen fram emot  att ta mig an hennes rader.  

Ja, det blev ett inlägg om allt och inget, men det har hänt  så mycket ett tag - trots att vi har haft så lugna dagar - med mängder av intryck och småprat, så nu ska hjärnan få lugna ner sig lite.  

Här kan man läsa vad boken handlar om.

Återbördad  till landet Halland ....

Det må vara aldrig så trevligt att vara ute med båten - alla trivsamma möten med andra i samma sits, bad i samma hav (Kattegatt) men ändå annorlunda .., nybakat bröd från bageriet var morgon och det där totalt avstressade - men ändå, att sova i en bekväm säng: halleluja! 

Anna och Micke kom till Torekov från Skåne vid halv elva igår och efter kaffe och deras medhavda jordgubbar och gott bröd, så kastade vi loss och gav oss av hemåt. 

Det  blev en bekväm resa för pv, som hade såväl Anna som Micke som styrman och det blev mycket surr om båtliv och olika begrepp, men mycket annat hanns också med. 

Bilden visar två av alla kvarglömda klädesplagg som man upptäcker vid den långa bryggan i Torekov. 

Massage av ben, t.ex. Och bad från badstegen i aktern. Nu återstår att återigen tömma båten på allt som inte ska vara där under några veckor .., tömma kylen, tvätta sängkläder, ja, städa upp den helt enkelt. 

Och nu ska jag enbart njuta av den  där sköna sängen .., att ha nära till bad och dusch .., att inte behöva krångla sig upp eller ner, ja, helt enkelt leva ett vanligt hemma-liv. Men tänk, vilken tur vi har haft med vädret! Nu vid sextiden på morgonen, strax efter att jag hängt ut tvätten, kom såväl regn som åska. 

Nästa längre utflykt med båten, ja, det blir för pv och hans bror att segla upp båten till Bohuslän. Där ska brodern med fru och ett annat par segla i en veckas tid. Sen ska den seglas hem igen och  k a n s k e  att vi själva blir i just Bohuslän efter bröllopet i augusti. Vi får se.

Dagens fönster …

…fångades nu på morgonen, på väg till första doppet. 

Och om någon timme borde Anna & Micke vara här! 

Oj, så roligt! Känns som en evighet sedan jag träffade Micke, men han, Anna och pv idkade ju ”träningsläger” i Dalarna i början av januari.

Hit och dit  …

Sista dagen i Torekov, troligen för i år. Och den här dagen har bjudit på ett övermåttan ljuvligt morgonbad .., färskt bröd från bageriet här intill (vitt och onyttigt, men gott!) .., lite korsordsknåp .., samt en ny båtgranne. 

De kortspelande paret från Danmark gav sig av tidigt på morgonen och det gjorde även familjen från Göteborg, vars ben jag ofta såg passera köksfönstret .., när de klev av och på sin båt. Vi var ju liksom ”förbundna”. 

Sen kom regnet. 

Träffade hamnkaptenen och uttryckte min beundran för de unga hamnvärdarna, liksom ungdomarna som plockar skräp och håller rent. 

I morgon segling norrut. Hem till Skallkroken. Anna & Micke gör oss sällskap och det blir trevligt! 

Kalas för Edvin på lördag, måndag och tisdag har vi Emil med kompis på besök och några dagar senare lär Maria och Peter dyka upp. 

Pv:s bror med fru och kompisar lånar båten någon vecka i augusti och seglar då i Bohusläns skärgård och kanske tar vi vid efter bröllopet i Karlstad. Vi får se. 

För övrigt läser jag att polisen godkänt koranbränning i Helsingborg och president Erdogan har nu ställt NYA  krav för att godkänna Sveriges ansökan om medlemsskap i Nato. 

Är man förvånad? 

Inte det minsta! Det är nästan pinsamt som han förlöjligar såväl Jens Stoltenberg som våra förhandlare!

Det kan inte vara roligt att vara i deras kläder.

Dagens fönster ….

… finns här ombord. 

Bilden togs medan jag nu lyssnar till gårdagens författare och översättare, Lina Wolff.

I fin klänning ….

Vi sitter i båten. Harry har varit på sista rundan och passat på att morra åt en springer spaniel, men nu är det slutpromenerat för ikväll. 

Tidigare i afton köpte jag rökta räkor, en hel rökt makrill, samt underbar potatissallad  med hela, små potatisar. Ja, en baguette också. 

Så satt vi här och njöt av detta ljuvliga och saffransaiolin var perfekt till och vilken HETTA. 

Då upptäcker jag en kvinna som står i kön till en restaurang och jag slås direkt av hur vacker klänning hon har! Jag tänker Marimekko. Beige och brunt eller svart; mönstret är grafiskt. Kvinnan är väl i min ålder, mörkhårig och har en kofta över axeln och koftan tar upp klänningens färger .., i svart.,

Någon timme senare passerar hon och mannen vid hennes sida vår båt. 

”Oj, hallå! Vilken vansinnigt vacker klänning du har!” säger jag. 

Då ler kvinnan .., böjer sig fram för att liksom titta in och säger att jag är inte den första som säger det. Under ett besök på NK i Sthlm, på klädavdelningen, frågade expediten om det var en Bitte Kai Rand-klänning som kvinnan bar?

”Inte alls! Den är inhandlad från Ellos!” var svaret.

Hon ser så rar ut och påminner om Gunnel Runevad-Knutsson ; en gång underbar kund i lilla närbutiken i Ystad, numera garanterat en liten ängel. 

Nu kväller. Halv tio. Båtgrannen framför oss - ett äldre danskt par - har spelat kort, ”Femhundra”. Mannen vann. 

”Det gör han alltid ..”, sa kvinnan och log. I skrivande stund kalasar dom på friterade fläsksvålar. 

Andra passerar revy längs båten. Några kommer från ett kvällsdopp. En kvinna har en ljusblå badrock. 

Ikväll ligger vi tre på rad. Först vi, så en familj med två barn från Göteborg och så en storvuxen tysk, nej, två tyska män .., och alla får de passera över vår båt för att ta sig i land, men det går bra. 

Tyskarnas flaggor är de största och sen kommer danskarnas, den tvåtungade som jag tycker är fin.

Nu blir det ny omgång kortspel hos danskarna. De har en fågelhund - en vorsteh- med sig, men den tål inte andra hundar och ligger mest under däck. 

Och nu kom göteborgarna tillbaka från middagen. Dom siktar på att i morgon ge sig av .., mot Polen och Tyskland. Tänk, så många vänliga människor det finns! 

Så är kvällen här i Torekov.

div

Dagens fönster …

Så förvånad - men GLAD - jag blev, när den här fönsterbilden kom insusande hit till båten/mobilen idag! 

Den som hade håven med sig var ingen mindre än Ulf i Tyresö; han, ”Den halvlånge” som alltid är så vänlig och ett under av omtänksamhet när det gäller hustrun Eva. (Som åker in och ut på sjukhus och det är ideliga undersökningar och provtagning, röntgen och Gud vet allt!) 

Ja, Ulf är för övrigt vänlig inte bara mot hustrun! 

Fönstret fångades vid kyrkogården intill Katarina kyrka 

Ser ni namnet på gravstenen? Just det! 

Tack Ulf! Så vänligt av dig!

Torsdag i Skallkrokens hamn och så quizzet. 

Så är vi här igen. Vi har haft många seglatsplaner, men allt eftersom vindarna ändrats - eller SMHI:s prognoser förändrats, rättare sagt - har vi fått tänka till lite extra. 

Inte Bohuslän, då hinner vi inte hem till ett kalas. Inte Ven, då får vi dåliga vindar innan vi är hemma. Jo, minsann .., det gäller att vara flexibel. 

Nu blir det Torekov i morgon och i helgen, därefter hemåt med dotter och make och kanske stopp i Grötvik och så får vi skjutsa dem till utgångspunkten där dom då har bilen. Det ska bli såå kul! 

Och troligen får vi besök av Turtlan och hennes M imorgon eller på söndag! Såå trevligt! 

DN:s Nutidsquiz gick inget vidare: 7 rätt för mig , på 8 för pv. Aj, aj.

Bättre på ordquizzet: 10/12. 

Dagens fönster ...

 ... finns i uterummet, ja, i det där gula huset på kullen. 

Upptäckte att humlen snirklat sig in när jag någon gång ställt fönstret på glänt. 

Ja, det är ju praktiskt, som en liten krukväxt blir det. 

Tack Elisabet som upptäckte detta. 

På bilden ser man även grannens sommarhus. För någon vecka sedan, kanske två, kom Sara ner från Stockholm och igårkväll när jag gick i säng, kunde jag se hur deras vardagsrum var fyllt av goda vänner. Det gjorde mig så varm i hjärtat! 

Många gånger har jag undrat hur det ska kännas för dem - för henne och döttrarna - att komma till sommarhuset med alla minnen som hör till detta, när en i familjen inte längre finns till.

I Nashville ...

Måhända är jag den enda av bloggvännerna som inte har följt med i tv-serien "Drömlandet", där Carina Bergfeldt och Tareq Taylor kuskar runt i södra USA och berättar och intervjuar människor - alla möjliga människor  - och jag råkade komma in i det allra sista avsnittet. 

Så intressant det var! 

Där var sångerskan som drabbats av svår cancer och vad det förde med sig för den som inte har en täckande försäkring .., och där var mannen som ordnar läger för barn vars föräldrar/förälder varit i armén och antingen tagit livet av sig efteråt, eller i själva kriget. 

Om jag minns rätt, dör fyra gånger så många soldater av självmord när de återvänder hem, än vilka som dör i själva krigen. 

Den där lägermannen .., vilken ofattbar värme han utstrålade och tänk, vad en enda människas omsorg kan betyda! 

Här en länk till programmet, om någon skulle vara intresserad.

 Torsdag i början av juli ....

Regn, regn och ännu mera regn, men kan man tänka sig, på eftermiddagen kommer solen fram! Det är rent obegripligt hur trötta vi är och att pv är det, är verkligen ovanligt. Mitt i alltsammans har han somnat på soffan Ektorp, den i uterummet. Sigge ligger i trädgårdsstolen i samma rum. 

En bil kommer på uppfarten och parkerar. Aha, det är han som ska byta ut vattenmätaren. Han ser så snäll ut .., jag tänker att han är nog en rar pappa. Eller äkta man. 

Själv bakar jag frukostbröd - min variant, typ grövre frallor gjorda på grahamsmjöl, vetemjöl, 3dl naturell yoghurt och 6 dl vatten .., solrosfrön och linfrön , salt och en liten dutt flytande honung .., och jäst, förstås -.  Fixar middag som blir Tareqs goda kyckling, som vi verkligen tycker om. Lite senare klipper jag gräsmattan, men inte hela .., en del av den får bli som en liten äng. Små styvmorsvioler växer i grupper .., sååå fina! Ibland, när jag står i köket och tittar ut, ser jag hur skatorna promenerar i det längre gräset och då skymtar endast deras huvuden och knappt det. 

Snavar över den här bilden av min mamma. Tre, fyra år och med sitt tjocka, mörka hår. Hon ser nästan sydländsk ut, om det vore inte vore för hennes blå ögon. 

Lyssnade till dagens Sommarpratare Ina Lundström, men orkade inte hänga med till slutet. Oj, så fort hon pratade .., det var som om orden kom i en enda röra, som en kaskad .., som en yster vårbäck, nej, störtflod! 

Det finns andra årets pratare som jag inte heller lyssnat klart till, nu blev det ännu en. 

När jag skrollar runt för att ta del av andras åsikter, får hon beröm. Tänk, så olika vi människor är!

Morgondagens sommarpratare är chefen för för Säkerhetspolisen, Charlotte von Essen.

Dagens fönster ..... 

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan/Annica: 

"Hej!

Håvade in ett fönster på bakgården till Hemgården i centrala Borås. 

Vi gick dit på vår ”konstrundapromenad” i Borås, för det skulle vara loppis där idag. 

Jo det var det, men så lite. Vi fick se den fina bakgården i alla fall.

Hälsningar Annica/ Turtlan"

Lyssnar till nyheterna .... 

Det är nästan så man dånar: TRE nya ansökningar om att bränna religiösa skrifter har lämnats in! 

Lyssnade och tittade igår på en debatt mellan Thomas Bodström (en gång justitieminister i en s-regering) och Ivar Arpi. Thomas Bodström menade att för rikets säkerhet så borde det bli avslag för dessa koranbränningar och jag håller helt och hållet med. 

Om detta diskuterar vi ofta, pv och jag själv .

Hur långt får yttrandefriheten gå? Hur långt som helst? 

Om vi tillåter koranbränningar, tar vi då ansvar för följderna? 

Igår fick vi i morgonnyheterna veta att polisen ibland förlägger handlingar. Skulle det inte vara möjligt att förlägga alla dessa ansökningar? Ja, jag vet .., det är inte fair play, men det tycker jag inte att koranbränningar är heller.

Personligen tror jag att det är Ryssland som ligger bakom det hela .., ja, men så perfekt med sånt här spektakel just innan Turkiet och Ungern ska meddela beslutet om vårt lands deltagande i Nato.

Sommarpratet - idag PM Nilsson -. 

Om det sommarpratet tyckte jag alldeles omåttligt mycket om. 

Jag tyckte om berättelsen om den gamle fiskaren Oskar och hans sjöbod ..., jag tyckte om alla detaljer av vad som fanns i sjöboden och hur sommarprataren berättade var de olika fiskarna höll till och det kändes som om jag var där. 

Jag tyckte om när han berättade om sin farfars brev hem till hustrun i Karlskrona och när hans farmor låg för döden på lasarettet och vad hon då ville vila ögonen på. 

Jag tyckte också om när han pratade om hemlängtan och vad den känslan betyder för många. 

Helt ärligt tyckte jag om nästan allting. 

Morgondagens  Sommarpratare är Ina Lundström - poddare, komiker och journalist -.

Längtar till ...

Man kan längta till de mest banala saker. 

Till exempel längtar jag efter att dammsugaren - tillsammans med mig - har tagit ett varv här på bottenvåningen. 

Längtar också efter att få lyssna till PM Nilssons Sommarprat, det ska göras strax efter att dammsugaren gjort sitt. Lyssnar jag på kvällen, somnar jag ofelbart. Det är lättare att ta in pratet när jag är utvilad.

Idag ska jag också göra klocktestet - ni vet - för att se hur det står till med hjärnan. Igår kom jag nämligen inte för mitt liv på vad vårt lands justitieminister heter .., var tvungen att fråga pv. 

"Ja!! Gunnar Strömmer, ja!" 

Pinsamt. Jag tycker dessutom v ä l d i g t  bra om honom i den yrkesroll han har. Det KAN ha att göra med att herr Strömmer är en till synes trygg och lite jovialisk ångermanlänning, som inte tycks hetsa upp sig i första taget.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Porto och då förstår ni ju vem som hade håven redo. 

Just det! 

Madame annannan. 

Tack! säger jag och undrar samtidigt om det är någon slags utbyggnad .., det mittersta fönstret med kaklet på ömse sidor?

Eller är det enbart nedtill som det tycks liksom "sväva lite" ...?

Länkar till ett av hennes inlägg från juli 2007. Ett inlägg som jag tycker sååå mycket om, men inte läste då.

Uppdatering: Om man klickar på länken, kan man läsa en dikt (eller vad man nu ska kalla det) av Elsa Grave. Henne kände jag inte till, men det gjorde pv - jag högläste nämligen det hela för honom (jag älskar hur det är skrivit av denna E.G.)

"Ja, men Elsa Grave bodde i Halmstad, jag tror att Mymmel (mamma till Hilda) har författat en bok tillsammans med Elsa Graves dotter, Angelica Ahlefeldt-Laurvig", sade pv direkt. Så lyckat.

Googlar på Elsa Grave (ja, nu blev det så att det ena gav det andra ..., det började med fönstret) och upptäckte att hon även varit konstnär. 

Som jag förstod det, är detta hennes självporträtt. 

Åååå, vilka härliga färger! Vilken blick!

Tv-tips .... 

Av en ren händelse - vi kämpar med tidningen Vi:s korsord - råkar tv:n gå igång och där visas ett program med titeln "Tänk om". Programledare är Fredrik Lindström och det handlar om vad som kunnat hända, om inte om varit. 

Hur intressant som helst! Vilken historielektion!

Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

Sommarpratet idag ... 

Det var Bianca Salming som berättade om sin pappa Börjes resa med ALS - denna överdjävulska sjukdom -. Vi låg i var sin del av hörnsoffan pv och jag själv och det hände att jag fick putta lite med ena foten på sambon .., då han nickat till.

När någon berättar om sin relation till sin pappa och hur det hela slutar, nej, jag vill inte betygsätta det programmet, det känns inte rätt. Mycket handlade också om hennes idrottskarriär och drömmar.

Morgondagens Sommarpratare är ålafiskaren PM Nilsson.

Minnesorden ....

Upptäcker att jag samlat på flera stycken .., minnesord eller dödsannonser (som denna), vilka satt avtryck. Som den här. 

Eller här .., flera stycken. 

Spridda rader ...., och kanske var det "skäggig kind som river mot min", som fick mig att haja till. 

Minns pappa som när han var lite-lite skäggig brukade skojkramas och hur det då kändes; hur det liksom rev mot kinden, men snällt.

Dagens fönster ....

... fångades för nio år sedan i Gerani på Kreta. 

Det var där vi var; pv, Emil och jag själv och vi bodde på det allra ljuvligaste lilla hotell, med två balkonger i lägenheten - en med morgonsol och en med kvällssol -. 

Utanför den ena kunde vi se stora fält där det odlades apelsiner .., och fågelkvittret var som en storslagen orkester. 

På den andra balkongen satt vi om kvällarna och spelade Plump. Jag kallade det för "Grekiska mästerskapet" och det var vansinnigt spännande och till slut vann Emil med en enda poäng!

Vilken härlig resa det var!

Och vi hyrde var sin moped och körde runt på den kretenska landsbygden och åt grekisk sallad till lunch. 

Tänk, så mycket glädje man har haft av dessa resor tillsammans med Emil eller Emma! Det var det enda jag sparade till. 

Pensionen ...? Nej, nej, den tänkte jag inte på och det kan ju tyckas oansvarigt och dumdristigt. 

Ångrar jag mig? Inte det minsta!

Måndag i början av juli .... 

Hällregn och solsken  om och om igen och i nästa sekund åskmuller. 

Men förmiddagen blev fin. 

Jag hinner ta hand om växthuset .., binda upp tomatplantorna som växt sig höga under loppet av tio dagar och tittar till ringblommorna vilka uppenbarat sig och nu är färdiga för buketter. 

Körsbärsträden dignar av ännu inte mogna bär (såg en stooor svärm av starar komma flygande i flock över tomten .., jaha, dom planerar alltså att skörda snart), men äpplen blir det inte många av. 

Och det lilla plommonträdet som vi planterade för ett par år sedan .., ja, där kanske vi kan räkna till tio plommon på gång!

I potatislandet blommar det. Vita blommor.

Allra frodigast är ändå gurkörten (bilden) som formligen har exploderat - så där som den alltid gör i mitten av sommaren - och där surrar det av små, små humlor som kryper in i den ena blå blomman efter den andra på jakt efter mat . Det är enbart av den anledningen som gurkörten får sprida sig och ta sådan plats.

Lyssnade i förväg till P1 och Staffan Westerberg som var dagens Sommarpratare. 

Klart bäst hittills, enligt mitt sätt att se det! Har tidigare - med stor behållning - tagit del av hans "Tankar för dagen" och det här var i samma anda. Med den allra största värme och realism berättar han om sitt liv som åttionioåring .., men tittar även bakåt. Han pratar om hemtjänstens änglar som dagligen besöker och hjälper honom ..., (HUR skulle vårt land klara sig utan dessa människor ...?!) och han berättar om sin barndom, om pappan disponenten .., om resan till Paris och om livet inom teatern och mycket, mycket mera.

Högsta betyg från mig: en klar 5:a.

Dessutom fullkomligt älskade jag hans musikval!

Så här skrev Anna om programmet och hon summerade det bra, tycker jag. 

Detta pratet passar:

* om du aktivt vill lyssna till en varm berättare UTAN att förvänta dig någon särskild mening eller sensation 

* om du på riktigt har tid att lyssna

* om du fascineras över människor som gjort aktiva val i livet och valt sin rätta väg

* extra bra om du även fascineras över den bottenlösa fantasin som han låtit och låter flöda fritt

* om du vuxit upp med Lillstrumpa och Syster Yster eller Vilse i pannkakan 

Sen .., han är 89 år! Låter som max 69 och inte verkar han lida av någon minnesförlust inte. 

Morgondagens Sommarpratare är Bianca Salming. 

Efteråt åker vi en sväng till Skallkroken och kollar till båten. Allt ser bra ut. 

En tysk och en dansk båt är nu inblåsta - säkerligen i ett par dagar - då det nu tar i  ä n  mer vad gäller blåst och värst blir det väl i morgon, med vindar upp mot 24 meter/sek. 

De två tyska husbilarna, samt en ukrainsk, var försvunna. I eftermiddag enbart svenskar på parad. 

Ställplatserna måste bokas i förväg och det är i princip nästan alltid fullbokat.

Har jag sagt det tidigare ..? Jo, men det är verkligen så vackert i Haverdal!

Kom hem efter en sväng till Hallarna - beläget öster om Halmstad - där vi förgäves letat efter en viss present (som vi inte hittade, det fick bli en beställning på nätet) och kände oss trötta båda två. 

Jag har varit förkyld i nästan en veckas tid, nu är det pv:s tur. Covidtestade mig, men det var negativt, alltså endast 1 rött streck. Skönt! Så här blir det nästan var gång vi besökt småttingar, men det spelar heller ingen roll .., det är det värt.

På onsdag får vi bloggvänsbesök från Värmland. Tänk, nästa månad åker vi till Karlstad och ska vara med på deras bröllop. Två nätter i en hyrstuga och även Harry är bjuden. Såå roligt det ska bli!

Ungefär så.

Om Inger ...

Den som slagit följe med mig under många år - tänk, att ni orkat med alla hundpromenader och allt det andra - ni känner nog till att jag älskar att läsa minnesord om människor som gått bort. 

Nej, det är inte det där uppräknandet av vilka ordenssällskap den avlidne varit medlem i och dylikt, det är mer när en personlighet dyker upp bland bokstäverna. 

Som i den här dödsannonsen som Bettan i Lund så omtänksamt vidarebefordrade och som slutligen landade i min inkorg!

Tack Bettan! 

Obs. Läs ända till sista bokstaven!

Och då kommer jag ihåg ett inlägg som handlade om Göte ..., inte en annons, men ett minnesord. 

Lika underbart det!

Måndagsfönstret ...

Ett fönster från Lund, fångat av madamen som är så flink med att ha håven med sig! 

Tack du rara annannan!

(Och det är inte sååå ofta som hon har bilder i sina inlägg, men se om ni klickar på länken, så får ni se hennes fina sällskap vid kaffet).

Sommarpratarna ... 

Idag lyssnade vi båda - pv och jag själv - till Camilla Läckbergs sommarprat. Det hela handlade mest om hennes problem med att ständigt vilja vara mager, vilket sannerligen inte är det enklaste, särskilt om man tycker om såväl att laga mat, som att äta mat. Jag tillhör själv just den delen av mänskligheten, men kanske tycker jag mest om att  ä t a  maten. 

I mina dagböcker från mellanstadiet, kunde man läsa följande rader: "Onsdag. Leverbiff med lingonsylt på bespisningen. Kär i L-G."

Alltid beskrev jag vilken mat vi fått. När Anders gick en livvaktsutbildning i Polen, ringde han nästan dagligen hem och jag frågade alltid "får ni god mat, blir ni mätta?" Och han skrattade snällt och sa att "Vet du mamma, alla killar säger att det är det första deras mammor frågar efter ...!"

Camilla Läckberg träffar i sin ungdom pojkvänner som kritiserar hennes vikt och minns ännu hur orden sas.  Och jo, jag minns själv när klasskamraten Johnny under vår skolresa till Hamburg sa att "Elisabet, du får nog passa dig så du inte går upp i vikt ...". Rumpan hade väl vuxit i omfång och han sade det snällt, jag minns det inte alls som mobbing. Han var väl helt enkelt synsk ,-).

Det är om detta - hur svårt det är att hålla vikten .., om glädjen i att bli nästan-mager när hon deltar i Let´s Dance och om bristande självkänsla och vägen till framgång och en man som älskar henne oavsett vikten, det handlar om. Men medan vi lyssnade tänkte jag ungefär som Anna - dottern -. 

Så här skrev hon:

Jag ger betyget .., ja, en knapp fyra .Det som var en klar fyra var hur hon lade upp sitt prat .., inte för långa pass (alla kändes exakt lika långa) och så musik som väl passade bra till ämnet. 

För mig var det en hel del igenkänning. Jag inbillar mig ju verkligen att jag en gång i livet ska bli smal, men det vete sjutton .., nja, vi får se. Tack Anna att jag får lägga upp dina recensioner!

Ps. Morgondagens Sommarpratare är Staffan Westerberg ..., ni vet, "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster yster". Jag hörde honom i ett annat program och föll pladask, så det här ser jag verkligen fram emot. Ds.

Komma-hem-fönstret ...

 

... fångades i Bäckviken på underbara ön Ven, mitt emot Landskrona. 

(Ja, någon kan ju ha glömt det ...). 

Det var jag själv som tog bilden och jag tycker att den blev så himla fin! Rosen i mitten, är väl den som gör det hela, tillsammans med de uppe i vänstra hörnet. 

Rosorna tillägnas sonen Anders som i dag fyller 37 år. Denne genomsnälle son som känns så trygg och stabil.

När vi övernattade hos dem, bad Elliot mig att berätta nånting. 

"Berätta nånting farmor!" sa han om och om igen och jag berättade om när jag var liten eller när hans egen pappa var fyra år. 

Och om min pappa, Ivar Nilsson.  

"Du vet väl om att din pappa också heter Ivar ..?" sa jag och nej, det visste han inte.  Och jag sa att om denne Ivar hade varit i livet, så hade han säkert pussat och kramat på både honom och lillebrorsan.

"Säkert skulle han ha killat dig på magen eller på benen och kanske hade du fått följa med honom och jaga hare när du blivit lite äldre ..", sa jag. 

Jaga hare ...? Aj, aj. Det var ju lite ledsamt ,-).

Söndag och hemma igen .... 

Tio dagar inalles blev vi borta och vilka ljuvliga dagar det blev! Den allra finaste segling på nervägen (övernattning i Torekov, Viken , korta stopp i Borstahusen och Barsebäck bara för att rasta Harry och äta något snabblagat till lunch) och så framme vid lunchtid i Limhan.

Möttes på piren av sonen med familj; däribland en 4-åring som hojtade "Farmor! Farmor! Farmor titta!" och den där farmorn, hon hade all möda i världen att få fast tamparna i fören (vi ligger med aktern mot land) och det var hett som i .., och svetten lackade! 

Så bjöds vi på medhavd pizza (när smakade en pizza så gott ..?) och 4-åringen bestämde sig för att sova över i båten och så blev det. Att han senare på kvällen fick en "speta" i foten, förmörkade dock äventyret. Det slutade med att hans pappa kom och agerade kirurg och fick visa att han är sjukvårdare i det militära. Vilket oändligt tålamod han visade innan spetan - med hjälp av en nål - togs ut. 

Det blev sköna dagar med mängder med bad i poolen (om jag får leva ännu ett liv, är en pool något som gärna får finnas med i tillvaron) och de två kvällar vi tillbringade/sov över hos dem, blev det Plump som spelades vid köksbordet. 

På bilden syns den vänsterhänte sonen notera vem som vann spelet den andra kvällen. Och mera ...?

Jo, men detta att få lära känna den yngste, han som i morgon blir 11 månader och i september ska börja i förskolan, samma förskola där storebror går! Han har förstås fått små, vita risgrynständer .., kryper och drar sig upp och är som ett solsken. 

Storebror har energi så det räcker att försörja halva Sverige. Tillsammans med pv hoppade dom på studsmattan hur länge som helst (och pv blev illamående), det lektes med en stor boll .., och dom gjorde följe på varenda promenad med Harry. 

Vi kom till Limhamn vid lunch på söndagen och kastade loss på torsdagmorgonen. 

Stannade därefter två nätter på UNDERBARA Ven, mitt emot Landskrona.

Ven (bilden från Bäckviken, där färjorna kommer) är som paradiset. 

Där var lugnt och fridfullt (på Midsommardagen när vi försökte få plats där, var det fullt .., hamnen är inte så stor), nu fick vi bra plats vid piren .., jag upptäckte stora sällskap av gulmåra vid badstranden (finns ingen mer somrig doft!) och jag badade hur många gånger som helst och i ett absolut kristallklart hav! Små näbbgäddsyngel simmade tillsammans .., det är sällan annars att man ser något liv i vattnet. (Minns orden "Döda havet är närmare än du tror" - det handlade om Östersjön). 

Hemåt igen igår.  Klev upp halv 6 .., iväg en timme senare och då var det kav lugnt och vi fick gå för motor i 1 timmes tid. Därefter kom duggregn. Första rastningen av Harry i Viken norr om Helsingborg, därefter lite mera vind .., och innan Mölle hade det börjat blåsa upp rejält och jag var rädd och ville att vi skulle gå in i hamnen i Mölle, vilket skulle innebära (om man läste på SMHI där det varnades för starka vindar) att vi kunde bli kvar där i ett par dagar. Nej, det ville inte pv. 

Då blev det Torekov i stället och då hade det börjat blåsa ännu mera. Jag blir rädd när båten kränger våldsamt och det knakar och smäller och Harry kasar omkring och blir orolig och ett alternativ var att Hilda skulle hämta Harry och mig i Torekov och så skulle pv segla hem båten själv. Tre timmar, kanske mera, skulle det ta. Harry rastades .., jag fixade lite fika.

'

Så bestämde jag mig för att följa med i båten. Om ni bara visste, vilket svårt beslut det var! 

Det var ungefär som när sonen skulle försöka få ut spetan/stickan från den lilla fotens undersida .., och hur Elliot liksom tog SATS för att klara av det där sista steget .., ni vet, när nålen ska in och göra sitt. 

Så kändes det. 

Det blev en i mina  ögon vådlig seglats, då vinden ökade och tittar man på vindmätaren, då ser man ju hur det hela tiden förändras. Ena sekunden 7 sek.meter, nästa 13! 

Och plötsligt förstår man vad uttrycket "i byarna" betyder, när man hör sjörapporten. 

Båten krängde .., lutade ibland rejält på höger sida .., åkte upp och ner och jag sneglade på vindmätaren och bad tyst till Vår Herre att "ursäkta att jag inte har hört av mig på länge, men skulle du möjligen kunna tänka dig .....?"

Att surfa på vågorna och så ner igen .., att hålla i sig i träsargen för att inte kana iväg .., att ha koll på Harry som ligger på golvet och kasar hit och dit, fast vi försökte hålla hålla honom på plats i selen .., att stående försöka kissa i en dam-potta med handtag och att ha själva byttan ihopklämd mellan låren .., (enda gången det är en fördel med tjocka lår!) och när båten samtidigt gungar .., nej, alldeles enkelt är det inte!

Och någon timme eller mera innan vi kom till Skallkroken, blev det dis/dimma och alla landkonturer försvann. Å, det kändes så otryggt! Och stora färjan från Grenå - den som skulle till Halmstad - kom mot oss och pv fick i god tid ändra kurs och så in på rätta spåret igen. Det var den enda båten vi såg efter att vi lämnat Torekov.

Det började regna nåt hemskt .., och ännu inget land i sikte, men vi såg ju på gps:en att vi låg rätt i kurs, ja, det är perfekt att se tidigare "resvägar". Av hamnen syntes knappt någonting alls, inte förrän vi kom nära och ack, vilken oändlig lycka att vid sjutiden komma in i Skallkrokens hamn, ja, jag kände det som hade vi vunnit högsta vinsten. 

Då var det inte regn längre, utan skyfall! Det blev till att ta med det viktigaste från båten, svänga förbi affären och köpa något ätbart (lyxmiddag: korv med bröd!) och såväl Harry som jag själv STÖP i säng. Helt ledbruten av all spänning, men himla lycklig över att jag vågade följa med hela vägen och känslan av att jag litar på pv som kapten.

"Bra gjort!" sa pv berömmande och det lär jag leva länge på. Att jag vågade. Att jag trotsade rädslan (läs: skräcken) när det gungar våldsamt; det är just krängandet av och an som jag inte tycker är ett dugg trevligt. Nåja, jag gjorde det.

Bilden just här ovanför visar kylskåpsdörren i Bunkeflo. Minns jag rätt var det undertecknad - som under ett besök i London - inhandlade magneten.

Det var allt, hälsar Elisabet.

Ven, dag 9. 

Men dag 2 här på den här ljuvliga fågelkvittrande lilla ön.

Vi inväntar fin medvind i morgon och ägnar den här dagen åt …., ja, det som blir. 

Började med ett tidigt morgondopp alldeles intill båten! Jysses, så kristallklart vattnet är här och djupt! 

Senare idag ska vi ta bussen runt ön , om det inte blir för varmt. DSom det är just nu, är det ljuvligt! 

Flyttade vår båt närmare hamnkontoret och kan då titta på tv via mobilen och komma ut på nätet. 

Det lilla servicehuset är bedrövligt dåligt! Ingen dusch och skruttiga toaletter - ska ta bilder -. Å andra sidan är den här hamnen billigast hittills, 250:- per natt. Men tänk om du t ex har mens och har blött ner rejält och att då inte kunna duscha! Jo, jag vet .., man kan lösa det på annat sätt, men så ofräsch man skulle känna sig! 

Ögonblicksbild från här och nu. Himlen är bra mycket ljusare än bilden visar. 

Knappt någon tycks vara vaken, men vi är bara fyra gästbåtar. 

De tre danska männen seglar idag hem till Rungstedt på Själland.

Intill oss en tysk man och hans hustru. (Tror jag). Mannen passerade nyss och såg väldigt bestämd ut, så pass att Harry reagerade och OCKSÅ tycktes aningen bestämd.  

Pratade nyss med äldsta dottern, som tillsammans med hundarna befinner sig i Malå. Hon tycks vara i paradiset. 

Nutidsquizzet gick långt bättre än förväntat: 9 rätt av 10, fel på sportfrågan. Pv hade 8/10. 

Over and out. 

Ven, torsdag dag 8 ....

Igårkväll tack och hej från Anders, Maja och småpojkarna och så övernattning i båten. Fick oväntat besök av en ungdomskompis till pv som för inte så länge sedan blivit pensionär. Den mannen vittnade om hur tomt det nu kändes, utan det här sammanhanget med arbetet. Han hade dessutom varit i en slags chefsposition - "men det var inget jag sökte, det bara blev så" - och  jag sade som jag har sagt tidigare, detta ., att jag tror att fallet blir högre om man har haft ett sånt yrke. 

Har man - som jag själv - arbetat som kassörska/affärsbiträde i hela sitt vuxna liv, blir det på ett sätt enklare. Inte på alla, men på många sätt. Det handlar, tror jag, om status. Och kompisen sade att han liksom inte visste vem han var längre. 

Om detta pratade vi länge, men även om annat. En del av pratet handlade om sorgligheter. Jag föreslog att pv skulle bjuda honom på en Martini och så satt vi där, tre personer vilka snart närmar sig sjuttio, ja, i alla fall jag, de övriga är året yngre.

Idag på morgonen avfärd från Limhamn. Mulet och grått. Tre knop, ibland fyra. 

Vi tog enklast möjliga lunch i Barsebäck (tömde nästan kylskåpet) och Harry rastades. Jag hade gärna  stannat, men pv ville passa på medan det var bra vindar och han är ju kapten på skutan, så .., ja, så blev det.

Så iväg igen. 

Lyssnade till dagens Sommarpratare, en för mig ny bekantskap - Bo Landin -.

Det handlade om vår och andras miljö och om vattentillgång och annat. 

Oerhört intressant och lika skrämmande. Jag ger det betyget  4+.

Gårdagens sommarpratare - Jessie Sommarström - berättade om resan från ett barnhem i Indien, till ett nytt liv i Sverige och framgången som Årets Kock. 

Ett på många sätt gripande och tankeväckande program, ändå kom jag på mig själv med att tänka på annat. Det programmet får 3+ av mig.

Vi är nu på paradisiska ön Ven, mitt emot Landskrona. Kom hit vid halvfyra-tiden .., fick plats långsides och strax efteråt kom en dansk båt (med målade pinuppor i fören) - med tre herrar i vår ålder. De hade seglat från någonstans på Själland och var pratglada värre. Strax därpå anlände en tysk segelbåt, där mannen och kvinnan bara exakt likadana regnkläder - illgula -.

Herr och Fru svan med fyra småttingar simmar fram och åter i hamnen .., svalor pilar fram i luften eller nära vattenytan på jakt efter mygg till kvällsmat .., och  oj, vilka vackra rosor här är ! Krångel med wifi och uppladdning av bilder, ja, ja, det får bli som det blir.

Skåne, tisdag. 

Hostar mig igenom hela natten mot idag. Vid fyratiden lyssnar jag till gårdagens sommarpratare Axel Gordh Humlesjö som fångar mig med sitt sätt att tala och skildra sin uppväxt, med allt vad det innebär. 

Jo, det tyckte jag om och jag låg under påslakanet och lyssnade spänt hela tiden. Från mig blir betyget en 4:a. 

(Och jag minns en bekant till min pappa som var gång han på besök - någon gång per år kanske - alltid ville ”kittla” mig. När jag blev lite äldre, kanske tolv, skrattade han och undrade om jag fått några bröst. På skoj, lät det som, men jag undvek honom alltid.) 

Renée Nybergs program ska jag lyssna klart till och dagens pratare - Andreas Cervenka - nja, det blev också bara halvfärdigt. 

För övrigt .., rätt skönt ute .., massor med bad i poolen .., gos med småttingarna .., ja, lite så där. Även detta skrivs på mobilen, så det blir som det blir.

Måndag, dag 5.

Möttes igår av sonen med familj , en piratflagga och två supergoda pizzor som vi alla delade på! Senare till Bunkeflo och grillmiddag med Tommy och Karin, samt övriga familjen. 

På kvällen till båten för övernattning. Elliot - som på väg till just båten - fått en sticka/speta i foten (den satt djupt) fick den bortplockad av trygg far, men båtgrannarna befarade nog att vi höll på att mörda fyraåringen. Det gjorde ONT! 

Den utmattade lille patienten valde att sova i akterruffen med farmor.

Idag båttur från hamnen och under Öresundsbron .., mötte Natofartyg och fraktfartyg och så hem igen, då det började blåsa upp. SMHI hade varnat för åska, regn och hårda vindar. Precis så blev det! 

Ikväll måndag Plump (kortspel) när pojkarna somnat. Imorgon Viggovakt på förmiddagen och jag har fått hemsk hosta, främst nattetid. Något besök hos min syster blir det därför inte, vi får ta det senare. 

Pv kollar vindar för resten av veckan. Kanske hemresa på onsdag. 

Dagens fönster ...

I alla fall en liten pjutt av fönstret och det finns här hos oss, i Stensjö. 

Aldrig någonsin i mitt liv har mina penséer varit så frodiga! Nu är det dock mindre roligt, ty i lådan till höger, där har Sigge börjat hoppa upp för att ta sig in via - tror han - det öppna köksfönstret, det som oftast bara står liiiite på glänt för att släppa in frisk luft (läs: myggor!)

Och nu är vi alltså ut på seglats och jag kan väl bara drömma om hur dessa små skönheter ska se ut när vi återvänder hem.

Söndagförmiddag i hamnen …

Ljust blå himmel. Lätta moln. (Små lätta moln ser jag på min himmel …🎶🎶🎶, men jag trodde det var seglar på min himmel ..), barn som skrattar och barn som är ledsna .., en man på väg till servicehuset; han håller en grön necessär i ena handen. 

En annan man i vit keps som står ute på piren och fiskar. Tonåringar på väg till badet .., en mamma som säger till sin son att inte kasta bollen på piren. 

Svalor vilka pilar fram och åter. 

Pv kollar sjökortet.

 Dagens fönster ....

Så här skriver ellem, som var den som hade håven redo:  "Midsommarafton i Bonnstan är en tradition för många Skelleftebor. Då kan man hälsa på hos vänner som har kammare. Dessa fönster tillhör en av mina vänner. 

Det lilla fönstret signalerar, när det är öppet, att nån är ”hemma”. Så är det kammaren inifrån med ägarinnan i rött. De bara fötterna till vänster tillhör den sk kammarjungfrun."

// Tack allra käraste kammarjungfru! säger jag.

Söndagsfönstret ...

"Hej!

Ett fönster från en kyrka utanför Linköping en strålande junidag. 

Fångat i väntan på brudparet som sen kom in så fint.

Där ute varmt. Inne i kyrkan svalt men istället en annan värme.

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.