Dagen ...

Först ett besök i Sankt Nicolaikyrkan i Halmstad för att lyssna till Halmstad Kammarkör där pv ju är medlem. 

Mycket folk var där, även om det inte ser ut så på bilden, men tänk, inte ett enda bekant ansikte såg jag! 

Vill ni ta en rundvandring i kyrkan, så varsågod!

Tegel var det tydligen gott om när kyrkan byggdes och kanske praktiskt också.

Redan innan konserten hade vi bestämt oss för att efteråt hälsa på hos Sonja, så det gjorde vi. Efter att ha köpt något gott till kaffet, tog vi av en tvärgata tidigare än vi brukar och då kunde jag konstatera hur mycket det betyder med lite grönt vid hyreshusen. 

Här var det stooora, bulliga buskar vid varje entré och så en liten park i mitten där små, små pjutthundar rastades när vi passerade. 

Fortsätter man rakt fram, kommer man till bibliotketet och Nissan. 

Även idag satt Sonja i "sin fåtölj" i dagrummet närmast köket och intill henne satt en kvinna som jag genast kände igen från min tid i affären i Haverdal.

Å, så trivsamt för Sonja med sällskap! 

Och idag var hon pigg och hade på sig sin scarf och det slog mig att det har hon nog inte haft på länge; annars är det det vanliga. 

Vi satte oss i det Sonja kallar för "Röda Salongen" och pulverkaffet var hur gott som helst och kakan också .., och det blev prat om vad vi hade för planer för dagen .., om Viggo och hans glädje över att ha fickor på byxorna (glömmer hon aldrig), om bygget av rummet hemma ., att hon älskar lever (vi ska bjuda hem henne nästa gång lever står på menyn) .., och att hon tänker att detta är sista utposten i hennes liv; ja, på det här boendet kommer hon förmodligen att sluta sina dagar. 

Ja, så är det ju, om inget annat händer. 

Det slår mig när vi är där, att männen allt som oftast sitter för sig själva vid något bord, medan kvinnorna bildar små grupper. 

Idag fick vi träffa Sonjas kontaktperson på boendet; en rar kvinna som visade sig ha fyra barn och ett av dem, en dotter, hade målat två av Sonjas naglar. 

"Titta här!" sa Sonja och loooog och sträckte fram handen. 

Minst en gång per vecka borde vi hälsa på henne, det tycker jag, men ändå blir det inte alltid så. Nu var det två veckor sedan sist. Aj, aj. 

Röstat har jag också gjort, den här gången i sporthallen i Haverdal.  S o m   jag ser fram emot den dagen när nyheterna inte enbart handlar om procentsiffror eller vem som har rätt eller fel! Saliga äro de som så självklart vet var deras röst ska hamna .., kanske har man alltid röstat på samma parti och känner att detta är det enda rätta. Så är det inte för mig.

Dagens fönster ... 

Så här skriver avsändare som är annannan: "I Hamburg är det fullt av flotta fönster! Man står på Hauptbahnhof och väntar på tåget till flygplatsen och lyfter blicken mot det här, till exempel.  

Det är konstmuseet Hamburger Kunsthalle. Mycket värt ett besök, men drick kaffe någon annanstans!"

//E: En utställning av Anders Zorns alster pågick under 2025 och januari 2026. Ja, den hade jag gärna velat titta på. 

Tack annannan att du så ofta tar dig tid och lyfter mobilen!

Till Hamburg åkte klass 9A på skolresa i maj 1969. Från Malå till Hamburg .., kan man tänka sig! 

Vad minns jag från den resan? Jo, blommande rapsfält i Skåne (stod i korridoren i tåget och häpnade .., hade aldrig sett nånting så vackert!), att vi besökte tv-tornet minns jag också .., ett besök i en zoologisk park (kan ha varit Hagenbecks zoo) och ett besök i enormt tält där delfiner simmade i en pool och av alla människor i detta tält, blev en för mig totalt främmande man och jag själäv utvalda att sätta oss i var sin gummibåt och så fick vi även var sin lång stång och över den stången skulle delfinerna hoppa. 

Till min stora fasa blev vi sedan intervjuade av "delintränaren", med mikrofon och allt och på tyska och vår tysklärare - underbare Carl-Olof Sjölund - satt bland klasskamraterna och på den tiden var jag blyg och ville bara sjunka genom jordens yta!

När det gäller Hamburg minns jag också att bloggvännen Annika Engström berättade att när hon gick i skola i just Hamburg, var eleverna tvungna att lära sig kajplatsernas nummer för olika företag  ..., typ Chiquita (bananerna) und so weiter.

 Elfte september ....

Året var 2001. 

Då arbetade jag i Ystad, på lilla Fridhems Livs. En äldre dam med rollator var den enda kunden och bakom min rygg, på en liten hylla, stod min pyttelilla radio påslagen. 

Plötsligt gick nyheterna in. Det var prat om flygplan som kraschat rakt in i de två tornen i New York. Tanten blev förfärad, lämnade varorna, började gråta och pratade om att kriget var nära. 

Vi förstod ingenting. 

Tjugofem år har passerat. På instagram ser jag filmer från just den dagen .., man hör brummet från flygplanet .., där är en polis som vänder sig om och tittar åt det hållet .., och så all panik och människor som hoppar rakt ner mot marken och man tänkte att nu har det totala vansinnet brutit ut. 

Det kanske det gjorde också, men så småningom blir det blir vardag och andra septemberdagar och många år har passerat. Jag har blivit pensionär; har sedan länge lämnat Ystad och den lilla affären och nu ägnar jag dagarna åt ....., ja, inte är det fruktbeställningar eller att texta skyltar, nej, jag kan sitta ute i trädgårdsstolen med en katt i famnen och låta blicken svepa över tomten och upp i slänten och jag kan tänka att bättre än så här blir det väl inte.

Som idag. 

Lite halvmulet ute, men sjutton plusgrader och först hämtar jag upp friherrinnan och tar med henne till Hemköp där hon storhandlar och därefter blir det dopp i havet för pv och mig själv och kaffe vid vindskyddet. 

När vi kommer hem igen blir det plantering av blodormrotens småttingar som slagit rot .., nu får två plantor flytta till rabatten fem meter bort. Förhoppningsvis tar dom sig. 

Den busken tycker jag om; inte minst bladen, men även "blomman" som mest liknar en liten färgad flaskborste i miniatyr. 

I helgen  m å s t e  jag köpa pingstlilje-lökar och kanske pärlhyacintdito, men inga tulpaner - då rådjuren ändå äter upp dem -. 

För övrigt? 

Har bokat tid för tvätt och hårklippning åt min äldsta syster i Skåne; det blir nästkommande torsdag och jag hoppas innerligt att hon går med på det hela. 

I fem dagar ska jag vara hos henne, allt medan övriga familjen är i Arvidsjaur på min f.d. svågers begravning. 

Min andra syster har tillbringat fem, sex veckor på raken under kanske två eller tre somrar, ja, hos dem i Västerstad, men själv har jag nog aldrig stannat mer än en enda natt. 

Varför? Ja, jag tycker helt enkelt om att sova hemma, eller på hotell eller i hyrd liten stuga.

Under vår semester i Skottland bodde vi ett flertal gånger på AirBnb, där vi bjöds på frukost av uthyrarna (alltid kvinnan som dukade fint och bjöd på omelett eller annat gott) och det kändes bara så .... underligt, detta att sitta på rumpan och bli servad i ett främmande hem.  

Här på bilden syns uthyrar-mannen, som så schangdobelt tog hand om min väska. (Om Ecke får det här uppläst för sig, kan jag berätta att mannen hade gröna byxor och en röd tröja och på huvudet  munkfrisyr). Såväl han som hustrun var hur vänliga och rara som helst och bodde vid  - vad som upplevdes som - vägens ände -. Eller kanske världens.

Sånt kan man tänka på när klockan närmar sig tre, denna den elfte september år 2026.

Onsdag ...

Följer Kung Haralds begravning på SVT, så värdigt och så vackert. 

Tidigare idag sedvanligt dopp i havet ..., och innan dess drog vi fram hörnsoffan Ektorp och där har skurats och gjorts fint och vi funderar på hur vi ska kunna stoppa den av katterna (vi gissar på Vickan) som tycker att det utrymmet passar som begravningsplats för små möss och kaniner.

På köksbordet den skål jag köpte hos en keramiker i Limhamn, till hälften fylld med de allra ljuvligaste (svenska) plommon. 

Jag undrar om det finns någon frukt som jag tycker så mycket om, som just svenska plommon.

Och solen flödar och en kör sjunger sååå vackert i den norska domkyrkan.

Onsdagsfönstret ...

I september 2013 kom det här fönstret till min inkorg (ja,det har inte legat och deppat i inkorgen i tretton år, men det visades på bloggen då) och avsändare var Helena/Cruella. 

Fönstret i sig är ju helt underbart och så här skrev hon:  

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och han

Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.

När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll."

Ännu en .... 

Pomeransmarmelad

Jag läser om Karl XII
att han var mycket glad
i syltade aprikoser
och pomeransmarmelad.

Det var vad man kunde vänta,
det stämmer på alla sätt.
Historiens karlakarlar
tyckte allmänt om efterrätt.

På sina vunna slagfält
gick de på segerns kväll
och hörde de sårades jämmer
och sög på en karamell.

/ Alf Henrikson (kanske blir man förlåten för att bilden visar pv:s plommonmarmelad).

Under soffan ....

... kan man hitta en mumifierad kaninunge. 

Och just idag en liten död mus. 

Aja, baja fröknarna Katt.

Parketten

Parketten som golvet är utrustat med
har rimligen varit ett stort, stort träd

där grenarna gungat med mäktigt sus
och trastarna spelat i vårkvällens ljus

och det svirrat kring fågelbona
i den väldiga ekens krona.

/Dagsvers av Alf Henrikson

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: "Här snackar vi fönster! Dammtorbahnhof, Hamburg."

Järnvägsstationen är belägen inte långt från Dag Hammarskjöld Platz. 

Och här lite närmare ingången. 

Tack annannan som tog dig tid!

Måndag i september ...

Inleder veckan med två besök på två olika vårdcentraler, ni vet, där man själv kan kontrollera sitt tryck. (Vår egen blodtrycksmätare hade fått spatt, trodde vi).

Inte ett dugg bättre blev det i Slöinge (43 i undertryck) och vi loooog och pv undrade om vi skulle åka direkt till Fonus och ordna med Vita Arkivet, ja, jysses. 

Tredje testen blev i Getinge (bilden), där kom undertrycket upp i hela 60 och då skippade vi tanken på arkivet och jag kände mig rätt nöjd.

Ska ändå kontakta vårdcentralen och höra hur jag ska förfara. 

Tavlan på bilden är målad av Rosa Ekelund som har sin ateljé i Ugglarp. Här en länk där man kan titta på hennes alster.

På vårdcentralen i Slöinge (dit hör jag) var det närapå fullsatt i väntrummet; alla utom en hade nog sedan åtskilliga år tillbaka tagit skuttet in i pensionärshagen. Det var totalt knäpptyst i väntrummet. 

I Getinge hördes svag musik eller prat från P4 Halland. Sååå mycket trivsammare, ja, det tycker jag alltså. 

Efteråt bestämmer vi oss för att ta ett dopp i Skallkroken och på väg dit stannar vi till hos friherrinnan och lämnar en påse med gröna tomater, såna som hon brukar göra marmelad av. 

Ett vet man; är det inte regn ute, hittar man alltid friherrinnan sittandes ute på soffan eller i någon trädgårdsstol. 

Nu var hon elegant värre .., hade rullat håret (när såg man detta senast???) med finurliga rosa papiljotter där det inte behövdes någon plastpinne att fästa dem med.

Tjusigt! 

"Det är för att jag är så långhårig och skulle behöva klippas, men nu ska det väl bli någorlunda ..", säger hon leende.

Lyssnar samtidigt som jag skriver detta, till Lundströms Bokradio, där P C Jersild är gäst hos programledaren Marie Lundström. 

Denne P C Jersild är född 1935, är alltså 91 år - eller ska bli - men låter ju betydligt yngre! Och så himla intressant det är att lyssna till honom! Programrubriken är "Min bror fick praktiskt taget alla nitlotter i livet."

Så blir det ett livgivande dopp i ett betydligt svalare hav än vanligt. Ingen lång simtur. Pv är ovanligt snabb på att dyka i - tjopp bara - är han i vattnet och lika snabbt är han uppe igen, insvept i sin vita frottébadrock.

Efteråt blir det kaffe från termosen som pv fick i present när han lämnade Malå ..., och vi sitter där i solen och blåsten och konstaterar att Peter och Malin som har den största segelbåten och är dom som är ute till havs allra mest av oss alla, ännu inte är hemkomna. Deras båtplats är tom. 

Ett annat par har tillbringat nästan hela sommaren i sin segelbåt; den som ligger närmare gattet. Nästan var gång vi är i hamnen, ser vi kvinnan och mannen sitta i båten. 

I slutet av den här månaden är det båtupptagning och vecka 39 är pv hamnvärd och ska då vara på plats mellan 17- 19 måndag till och med söndag och detta trivs han med.

Inte mycket till blomster nu så här september .., men kortvuxen renfana .., några gula präskragar (såååå söta!), strandvita och diverse uttorkade blommor är vad som bjuds på. 

Inte är det mycket bättre vad gäller fågellivet, men ett sällskap sädesärlor ser jag i alla fall. 

Lyssnar fortfarande till P C Jersild. Måste ringa Eva i Tyresö (bokstavligen i just Tyresö nu efter ett par månader i landet Halland) och tipsa henne om det här programmet. Ja, så är det idag.

Måndagsfönstret ...

... fångades när vi i förrförra fredagen var bjudna på lunch hos grannen Birgitta. 

Vårt gula hus skymtar så där pyttelite uppe till höger .., men stenmuren tillhör vår granne.

Det bästa ....

Nja, bäst var förstås att umgås med Elliot, Viggo, Maja och Anders, men annars så var doppet i Öresund bara så underbart. 

Det är underligt .., jag tycker ofta att vattnet i såväl Malmö som i Helsingborg och Ystad, har en så mycket härligare kulör än här hos oss. Grönare. Lite grönturkost ibland. 

Såväl igår som idag var jag ensam om att gå nerför stegen (tänk, om vi hade sån beläggning på trappstegen, så mycket skönare det är!) och längst nere på räckena var det fullt med sjögräs; det påminde om hårtussar. 

Här hemma ser vi väldigt många människor som löptränar, mest kanske kvinnor och män i 40-45-årsåldern, men i Malmö, där VIMLAR det av dem! 

Pv har sedan några veckor tillbaka inlett träningen inför kommande års Vasalopp; det är rullskidor längs gångbanan .., senast var det 2.4 mil, från Halmstad och så hem hit. 

Nästa år har han INTE tänkt att bryta, den saken är säker.

Dagens fönster ...

 

"Här ett fönster från Staviks fyr ute på Värmlandsnäs.

Bilden togs den 16:e augusti och 3:e söndagen i augusti är det alltid Fyrarnas dag i Sverige."

//Så skrev Annica/Turtlan som hade storfångst i håven .., det kom fönster nästan varje dag under hennes semester! Tack, Annica!

Dagens fönster ...

Elva fönster fångade i Karlstad utav ellem, det är ju inte fy skam! Vackra fönster också. Kanske känner Turtlan/Annica  igen byggnaden? 

/Tack ellem som var så flink under din road-trip söderut!

Möte på Hemköps parkering och lite annat ...

Egentligen möts vi vid kassan, kunden och jag. Det är en man i 75-80-årsåldern och jag frågar så där lite i förbifarten hur han har det. 

Jo, det är bra, säger han. 

Sen visar det sig att vi har parkerat intill varandra och då stannar han upp och säger att ..., ja, han har haft lungcancer och kommer från sjukhuset precis nyss, där han genomgått en röntgenundersökning. 

Så blir det tyst några sekunder. Och så säger han att man hittade två små prickar, högst troligt metastaser. Att det spridit sig, alltså. 

Vad säger man då? 

Jag säger ingenting, för jag hittar inte orden .., men lägger vänsterhanden på hans arm och han förstår ändå. Vilken oro för honom! Men fin bil har han .., en nästan ny Audi och nu ska han åka hemåt och vi säger hejdå och i bilen tänker jag på alla dessa livsöden som passerar revy i affären, eller några ögonblick ute på parkeringen.

Och osäkt kommer jag ihåg den här dikten, den som mamma så ofta reciterade.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

/Hjalmar Gullberg

Därefter åkte vi till Sonja och hälsade på henne i någon dryg timme. På ett litet bord i hennes lägenhet stod det här fotografiet - säkert har det kommit på plats nu när Sonjas lägenhet är tömd -. 

Å, fina Sonja .., så ung du var! 

Och framför fotoramen låg en liten poesibok där Sonjas vänner skrivit hälsningar. Året var 1947 och då var hon fjorton år. 

En av hälsningarna fick mig att le så hääär mycket: "Måtte i din levnads soppa, lyckans frikadeller hoppa!" 

Klasskamraten som skrivit detta hette Carin Christiansson och kom från Strömsnäsbruk. 

Man undrar vad det blev alla dessa vänner som tecknat så fina blommor och lämnat avtryck i boken. 

Och så här fint tecknade och skrev någon som hette Marianne. 

"Om du en gång uti nattens timma, få se en stjärna på fästet glimma. Så tänk på vännen, så tänk på mig, som aldrig, aldrig kan glömma dig. 

Traryd den 23/1 1947."

Titta så fint hon fångat blåklockan!

När vi kom hem från besöket hos Sonja, blev pv alldeles yr i huvudet och fick bums gå och lägga sig på soffan. Lågt blodtryck hade han också; undertryck på kring 40 och 50. 

På uppmaning av "Dr Böhlander" - numera Eikedahl - kontaktade han 1177 och inte var det underligt att trycket ökade allt eftersom .., ty tre gånger kom han fram så han var nummer 1 i kön, då samtalet bröts! 

Nåväl, det blev besök på akuten och jag körde hem och tänkte att det kan bli många timmars väntan där. Det blev det inte alls. Efter dryga timmen ringde han och var färdig att hämtas. Nu mådde han bra och trycket hade ordnat sig. Så bra! Vi ska ju köra till Skåne i morgon och barnvakta medan mamman arbetar natt och pappan ska på 30-årsfest.

Dagens fönster ...

Tänk, vad det vimlar av kyrkor i Skåne! 

Från annannan kom den här bilden av Håslövs kyrka. Så här skriver hon: 

"Den (kyrkbilden från nätet)  ser verkligen helt absurd ut, tycker jag. Typisk skrytkyrka, tänker jag. 

Den var överdimensionerad redan när den byggdes, 300 platser! Men det är Skånes bästa jordar, så bönderna hade väl pengar. 

Här ligger Ängavallen, det är därför jag var där. Rekommenderar verkligen besök där om ni vill se djur som har det som djur ska ha det, och äta gott. 

Och här fönster mer på nära håll. 

Tack annannan! säger jag.

I september 2013 ..... 

... hajade jag till när jag i Dagens Nyheter råkade läsa minnesorden om den för mig okände Axel Mark. 

Nu läste jag detta ännu en gång och kom, precis som då, att förundras över vad som formar en människa och hur intressant det är att få ta del av olika livsöden. 

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster fångat i Borgvik som ligger i Grums kommun. 

Rättare sagt på konsthallen Sliperiet.

Utan att vara lokalpatriot så är det ett underbart ställe och alltid besöksvärt!

Hälsningar Annica."

// Tack Annica! Såå läckert

Glädjepiller ....

Inte perfekt skärpa, men oj, så glad jag blev när den lilla violen tittade upp från blomlådan - den, närmast ytterdörren -. 

Tidigare i våras såg det ut så här. De är ju inte så att glädjen är kortvarig, men  s o m  jag hade önskat att det sett ut så här hela sommaren! Och ja, jag vet att man kan klippa ner dem nästan helt efter blomningen, men det tar ändå sådan tid innan de visar sig igen, så ..., nu är det pelargonior där i stället.

Den största glädjen är ändå katterna. Tänk, att få överta två kattsystrar och efter ett halvår är vi helt accepterade, ja, tidigare än så, men nu: fullt ut!

Igår, i väntan på födelsedagsgästerna, sträckte jag ut på soffan Ektorp i uterummet och då kom genast Paddan och hoppade upp och ville bli kliad.

Och igårkväll när jag tittade in och sade godnatt till pv, följde Vickan med .., men så snart jag gick mot mitt sovrum, SKUTTADE hon före mig, hoppade upp i sängen och kurade ihop sig i den där provisoriska bädden/korgen som jag snurrat ihop. 
Hon ligger i den varje natt. 

Onsdag idag. Växlande molnighet ute och så där lagom blåsigt. 

Ska ta ett dopp i havet .., köpa fisksoppa från fiskbilen utanför Willys ..., hämta ut paket till såväl friherrinnan som mig själv på Hemköp och pyssla om blommorna i mitt sovrum. 

Och  s o m  jag längtar tills riksdagsvalet är överstökat! 

Så innerligt less är jag på alla intervjuer, allt spekulerande och alla mätningar hit och dit och analyser, utspel och löften. 

Skallkroken, ja. 

Stenen som skymtar där lite till höger i bild, det är den jag vill simma till och så tillbaka, men det är alltid kämpigt när det blåser. 

Sist var det motvind på tillbakavägen och jag fick ägna mig åt avslappnande ryggsim ett tag. 

Pv står ofta på piren och håller koll.

Dagens fönster ...

Från Sunne i Värmland kom dessa fönster och då kanske ni anar att det är Annica/Turtlan som var där på besök. 

Just det, så var det. 

Tack Annica att du tog dig tid!