Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kom en svärm av fönster igår och det här är de första. Så här skriver hon:

"Här kommer en håv med små fönster i små byggnader på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Husen är ungefär knähöga utom kyrkan som ju är högre förstås. Genom kyrkfönstret kan man se kyrkbänkarna.

Bakom den åttkantiga logen anar man den gamla Kyrkstaden. ellem."

// E: Tack ellem! Såna fina små byggnader!

Lördagmorgon .... 

Sista oktober är det också. Det blev en fin månad .., det känns som om det hände mycket. 

Vi tillbringar en lördag i Ystad, bor på Stationen och jag kommer att prata med en man som sitter och fiskar flundror vid kajen och på kvällen blir det laxmiddag hos Tommy och Karin i Bjäresjö. 

Sen vidare till i Bunkeflo, gemensamt fika på Geijersgatan och ett såå mysigt café och sist av allt: ett dopp vid Ribban, pv, Anders och jag själv. 

Den 9:e  oktober säger vi hejdå till Eva och Ulf i Haverdal, ty morgonen därpå ska dom köra hemåt. Eva har blivit allt svagare rent fysiskt de senaste åren och nu, mer än någonsin. Får vi ses nästa vår?

Dagen därpå, den 10:e oktober, köper jag - helt oöverlagt - en liten burk inlagda sardiner utan att tänka på priset. Fyra fem pytte-pytte-små fiskar  - ljuvligt goda - visar sig senare kosta mer än 100 kronor!

Den 12:e oktober vaknar jag vid 3-tiden på natten av en ihärdigt råmande kossa och jag får ont i hjärtat. Vi får dagen därpå veta att orsaken till råmandet beror på att man tagit kalven från henne. Då får jag ännu mer ont i hjärtat.

I mitten av den här månaden besöker vi Stockholm,  övernattar hos Maria och därefter 2 nätter på 9 kvm på Långholmens Hostel. Vi hälsar även på hos Emma och Emil och sista kvällen är vi bjudna på middag hos Anna i hennes alldeles egna lägenhet.

På söndagen, på väg tillbaka till landet Halland, tar sig pv ett dopp i Stavsjö. Jag avstår.  

Den 22:a oktober är vi bjudna på middag hos grannen Annelie, tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. En ljuvlig köttgryta står på bordet. 

Den 24:e oktober hälsar vi på min syster i Västerstad, tittar som hastigast in hos Tommy och Karin i Bjäresjö (överraskningsbesök) .., upplever totalt renoveringskaos  hos Anders med familj i Bunkeflo och bor på hotell i centrala Malmö. Underbart är det! Detta är bästa medicinen (enligt mitt sätt att se det) mot eventuell höstdepression. Och nu är vi inne på den allra sista oktoberdagen. 

Hilda (som igår sprang ett lopp i Falkenberg) och Edvin har sovit över här hos oss .., här är eld i kaminen och senare idag ska pv och jag själv hälsa på dels Ecke (Britt och sonen Jonas åker till Lund över dagen), men vi ska även till Sonja och lunch blir det på golfkrogen, som efter morgondagens lunch stänger för säsongen. Var det inte alldeles nyss som dom öppnade?

Dagar och veckor bara susar förbi! Ju äldre man blir, desto snabbare går det. Läser någon yngre här och tänker .., äh, så  är det väl ändå inte, så kan jag säga att jo, just så är det.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin tyckt så mycket om vår ek, som i höst? Nej, det tror jag inte. För några år sedan friserade pv den; sågade ner de grenar som hängde ner mot marken och "luftade upp den lite" och då blev det genast lite enklare att sitta där i skuggan, ja, under varma sommardagar.

Idag ser det ut som på bilden.

Moster Gunhild ...

 

Igår kom ett sms från min kusin Elin som berättade att moster Gunhild - Elins mamma  och änka efter mammas lillebror Olaf - nu inte längre är i livet. 

Det visade sig att Gunhild hade drabbats av en liten tumör i ena njuren, som därefter utvecklades till två sorters cancer lite överallt. 

"För en månad sedan fick hon det sista beskedet och avsade sig då all behandling. Igårkväll kom jag till Dikanäs. Nu på eftermiddagen somnade mamma in lugnt och stilla, med mig och ett barnbarn vid sin sida", skriver Elin. 

Bilden togs när pv och jag själv hälsade på i Dikanäs när vi gjort vår "Norrlandsresa" och var på väg hem till Halland. Det var i juli 2014. 

Ååå, jag tyckte så oändligt mycket om denna moster Gunhild.  "Ingen har väl lenare kinder än Gunhild ...!" skrev jag under bilden. Den glada stövaren med den vita svanstippen hette Hector.

Elva år senare, i början av september förra året, tittade vi återigen in hos henne i huset där min mormor en gång bodde. 

Gunhild - lite tunnare än tidigare - satt då vid spisen i köket och tyckte att det var lite kyligt i huset. 

Efteråt skrev jag så här: 

"Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hon skulle ha till att  elda i spisen."

Så var det.

Näst sista oktober ...

Igår strålande solsken, idag  n ä s t a n-duggregn och vått i gräset. 

Något annat. Med katter, i alla fall våra, är det så att mat som vissa dagar är klara favoriter, blir andra dagar ratade rakt av. Det är nästan så att man ser hur förfärligt äckligt dom då plötsligt tycker att anka/tonfisk/siklöja/lamm smakar och detta - dissandet av viss mat - kan lätt göra en galen. Om nu detta var så gott vecka 43 .., varför är det då oätligt vecka 44? 

Om man dessutom betänker att en liten pytteburk endast innehåller 80 gram och att kilopriset då blir 112:50, ja, då kan man bli rejält frustrerad.(Än värre är det ju med t.ex kattgodis vars kilopris lätt som en plätt kan nå oxfiléhöjder!)

Nåväl, det som  h e l t  ratas i skålarna, det lägger jag till slut på "ratbordet" vid slänten och det försvinner snabbt när skatorna flyger förbi och upptäcker vad som finns på menyn. Skatorna blir säkert hur lyckliga som helst och det är ju bra att maten kan glädja någon ...,. och det var förresten  då  jag kände att det var fuktigt i gräset, när jag gick ut i sandalerna.

Biblioteksskylten som jag älskar.

Igår blev det ett besök på biblioteket i Harplinge. Många barn var där .., kanske var där något arrangemang för höstlovslediga småttingar? Små skor stod på prydlig parad i bibliotekets hall.

På min mejl hade jag dagen innan fått ett meddelande att den bok jag reserverat och stått i kö för, nu äntligen hade kommit. Löpnummer 126 i "hämta-hyllan".

Härligt! 

Det var den här boken, som väntade på mig. 

För övrigt? Såg nu på morgonen ett klipp på sociala medier där Donald Trump sin vana trogen är omåttligt oförskämd mot en Reuter-journalist som ställer en helt relevant fråga till den amerikanske presidenten och därefter blir totalt ustkåpad och dumgjord och får veta att han ser förskräcklig ut. 

Undrar  h u r  många gånger man ska komma att tappa alla hakorna, innan den här perioden med Trump är över? 

(Bilden: Vid biblioteket .., alla torra lönnlöv som samlats i en prasslig hög!)

Dagens fönster ...

Hemkomna från 1 veckas sol och lagom värme i Grekland, blev det övernattning på Landvetters hotell för Turtlan och hennes M. Jag har råkat radera i min inkorg där hon berättade om det här boendet, men hon tyckte om det i alla fall och menade att det kändes hemtrevligt. Det tror jag det! Tack Annica!

När jag letar på nätet, får jag en känsla av att det kan ha varit Landvetter Airport Hotel det handlar om; åtminstone ser jag kuddar med det här tyget på någon soffa .., så kanske?

Kalas en onsdag i slutet av oktober ...

Hurra, hurra för fina Britt som idag har kommit till nittiosjuårdagen .., bara tre år kvar till hundra! Två år yngre än Ecke. 

Eftersom vi hade rörmokare på plats här hemma, var det osäkert om vi skulle hinna gratulera henne, men se, VVS-mannen (som visade sig heta John) arbetade raskt och vi kom iväg någorlunda medan det var dagsljus. 

Där hade då redan Birgitta och Annelie varit, men vi fick träffa Sten och Barbro; han är - precis som Ecke - uppvuxen i Ystad och detta är stolta skåningar må ni tro. 

Britt är född och uppvuxen i Nässjö i Småland, läser väldigt mycket, är kreativ och konstnärlig och alltid så personligt klädd. 

Här en bild medan de ännu tillbringade vår, sommar och höst i huset här snett mitt emot oss. 

Hur många år sedan kan det ha varit när bilden togs? Tolv, tretton? Minst.

Små akvarellhälsningar i form av ett bokmärke .., från Britt. 

Och skriver annorlunda gratulationshälsningar gör hon också. 

Och hon älskar att bada i havet, även om det blir allt mer sällsynt, då hon och Ecke numera tillbringar mesta delen av tiden i sitt trivsamma hus i Halmstad.

Kalaset, ja. 

Vi satt vid matbordet tillsammans med Sten och Barbro, där var två vaser med mängder med rosor i .., det var tre sorters kakor och en god tårta och där var även sonen Jonas, numera pensionär och rätt nyligt hemkommen från en veckolång (eller kort) resa till Armenien och det bjöds på Cava och kaffe och blev prat om allt; från Trump till Ystad, till att arbeta inom rörbranschen (Sten) och ha varit lärare i biologi och kemi (Barbro). 

Prat blev det också om hur hummerfisket gått .., visste vi möjligen hur det var med den saken ... (visste vi inte) .., om olika bilar (Audi, BMW och Kia) .., om att inte uthärda det ständiga pladdret från morgon-tv (Ecke) ..., om Halmstad BK:s eländiga fotbollssäsong .., favoritmaträtter (bruna bönor med fläsk, svarade Ecke .., Britt tyckte om det mesta som var lite salt .., Sten sa Skånsk äggakaka med fläsk, pv nämnde sin egen anrättade lever med mycket sås .., ja, lite så ...) och efter en och en halv timme tackade vi för oss och åkte hemåt, ja, det gjorde även Sten och Barbro.

Lagar god (och säkerligen lite salt) mat, gör hon också, denna rara Britt. 

Här var det lax på gång. 

Nu är vi i alla fall hemma igen, till mörker och till ett  nytt rum som redan fått upp lite värme, då golvvärmen är på gång. 

H ä r l i g t! 

Där inne blir det således inga element. 

Medan vi var på kalas, ringde Anders och sa att "Just nu passerar vi Karolinska Sjukhuset och pojkarna har fått se var faster Mia arbetar ...". 

Allt gott och väl alltså och den trygge John Carlsson läser Västnytts nyheter prick nu.

På kvällen ..... 

Efter en dag när två bröder varit igång nästan non-stop, förutom när de fått fått spela på något digitalt program eller tittat på mina sparade bilder/filmer (har jag samlat i instagramarkivet under rubriken Elliot), kändes det ljuvligt att föreslå sänggående redan klockan 18.00. 

"Ja, men egentligen är den ju sju och dom har ju varit upp sedan tidigt i morse ..:", sa jag.  

Pappa Anders fick sköta nattningen och det gick geschwindt .., det var inte lång stund han var där uppe, men så var dom trötta också. 

Att två bröder som kivas så omåttligt ofta, ändå kan ha så himla roligt tillsammans, gör mig alltid lika förundrad. Mina egna döttrar med fyra års åldersskillnad (tre för pojkarna) kunde också reta livet ur varandra, men det var inte lika häftiga bråk, inte som jag minns det. Eller skedde det i lönndom, kanske?

Vad var vi/de gjort? 
Jo, bland annat kastat pil, tittat på barnprogram på tv (halleluja för dylika!) .., det har spelats fotboll förstås och de har suttit med länge med de nyinköpta färgpennorna och tack och lov att jag inhandlat en packe A4-papper! Och de har jagat varandra och sprungit runt-runt-runt-runt och nästan-ramlat och nästan-halkat-på-mattorna och upp och nerför trappan till övervåningen och man kan i alla fall konstatera att energi finns det gott om.

+12 C idag och ännu blommar pelargoniorna, om än på sluttampen. Likadant med gurkörten som nu är rejält hög .., men för övrigt är det tunnsått med blommor. 

En enda ringblomma har varit ståndaktig, men nu är det godnatt med även den. 

Och i morgon är det Britts födelsedag. Nittiosju år .., tänk, att båda två närmar sig 100 år! Otroligt.

Nu är klockan snart nio och här är lugnt och fridfullt. Om någon halvtimme är väl pv hemma efter körövningen och då blir det "Över Atlanten" och därefter sänggång.  

Tänkte fel tidigare idag och plockade bort allt från gästsängen som man drar ut och får två sängplatser i (från Ikea) och där Elliot och jag själv sov natten mot idag .., så nu får Anders och pojkarna trängas i min dubbelsäng. "Det är lugnt ...", säger Anders.

Själv tänker jag sova på soffan Ektorp, tillsammans med Vickan.

Helgen som gick ...

Jo, vi bestämde oss för att svänga förbi min syster med familj i Västerstad för att återlämna pastagrytan som jag råkat få med mig, efter dagarna där. 

Min syster, nu 85 år, hade ännu inte stigit upp, utan satt på sängkanten i sitt rosavita Polarn &/ Pyret-nattlinne och hon var sååå fin och rar. 

Därefter till Bunkeflo (men först via Bjäresjö för att lämna ett flak ägg till Tommy och Karin och så blev det kaffe och kaka förstås och hysteriskt glada hundar när pv uppenbarade sig) för att hjälpa till med det vi kunde, att tömma huset som nu totalrenoveras (blåbetongen ska bort!). Sonens totalt underbara svärföräldrar var redan på plats och hjälpte till, själv agerade jag diskerska (inte lätt utan diskbänk). 

Vid 16-tiden checkade vi in på hotellet och det var ju som en  d r ö m .., i alla fall vad gäller storleken på rummet! Såååå rymligt och så fint! Dessutom nära till Malmö Central, någon minuts promenad bara. 

Ett kort besök blev det och pojkarna gjorde oss sällskap hem, för att slippa hus-kaoset.

Att ha småttingar på besök ....

Igår i vardagsrummet ..., en sjuåring och en fyraåring, båda rastlösa gossar som vill ha sysselsättning nonstop. I  "sysselsättningen" ingår även att titta på Greta Gris och Nicke Nyfiken och mellan varven; att spela fotboll ute på gräsmattan med pv .., eller kasta pil (svårt i blåsten) eller gå ner till stranden för att se hur stormen ändrat utseendet helt där nere. Där vi låg i somras eller spelade boule, där är nu enbart vatten! Själva stranden helt försvunnen, men kommer förstås åter vad det lider.

På eftermiddagen försökte jag med mer pedagogiska övningar, med hjälp av smådjuren på rumsbordet.

"Tänk dig att du har tre djur och så får du två små katter, dom här som står längst fram, hur många djur har du då totalt?" 

Eller: "Du har fyra djur ute i hagen, så kommer morfar Claes och ger dig en häst och en kanin ..., ja, hur många djur har du då?"

Och vi övar på att stava .., att ordet hat kan göras om med 2 t:n och då blir det ett nytt ord, aha, hatt. Sånt. Jag kan ärligt säga att spela fotboll står långt högre i kurs än att sitta med farmor och hålla på med sånt här. 

För övrigt? 

Bilden visar gårdagens fotbollsmatch som slutade oavgjort. 

Jo, jag älskar att barn kan vara så olika! Att han som är sju år säger att han tycker så mycket om tallar. 

"Farmor, hos faster Anna på Ekerö, där fanns det jättemånga tallar!" säger han. 

Inte sååå många på Sankt Eriksgatan i Stockholm. (Min pappa som en gång var kronojägare och som också tyckte om tallar, hade nog rörts till tårar nästan, om han hört detta!)

Och samme pojke tycker så mycket om dom snirkliga dessertskedarna som jag en gång köpte på loppis ("dom är himla fina!") och båda pojkarna vill gärna få "guldsaxen", den som hänger på en träpinne ovanför diskbänken. Guldsaxen har redan tingats av den äldre gossen .., "ja, när du inte längre finns farmor!"

Han som nu är fyra år, tycker väldigt mycket om att sitta och teckna med smala tuschpennor och efteråt förevisas jag vad det hela handlar om. Det jag tror är en tolvbenad spindel, är i hans ögon en soldat. Aha, på det viset!

"Och kolla här farmor, här är en sköld och här är en pilbåge som vakten kan skjuta med!" säger han. 

Så där håller det på. I morgon bär det av till Stockholm till fastrarna, ja, för Anders som kom igårkväll (stor lycka för sönerna) och pojkarna och att det är härligt med höstlov, råder det ingen tvekan om. Underbart att katterna inte längre är skraja när det stojas här inne .., och särskilt Vickan tycks om att bli gosad med.

Just nu är klockan halv åtta. Redan halv 6 steg jag upp (ja, men klockan är ju egentligen halv 7 ...) och gjorde mig kaffe och en macka .., en timme senare kom min sängkamrat (Elliot), allt medan såväl pv som Anders och Viggo ännu sover. Här råder lugn och ro. I alla fall just nu.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som var Turtlan/Annica, då på vift i Grekland: 

"Hej!

Här kommer ett fönster som egentligen är en spegel.

Såg det inte först lite på avstånd men sen såg jag ju det.

Fönstret fanns på restaurang Sokrates uppe i Platainas gamla stadsdel. Vi knatade upp dit för utsikten, miljön och få se solnedgången.

Flera restauranger hade stängt för säsongen men detta var öppet. Visade sig vara ett riktigt bra och trevligt ställe. Ja inte bara angående maten. Miljön också."

//Tack Annica! säger jag.

Dagens fönster ...

Den 1:a oktober kom en hel svärm med italienska fönster, fångade i Pisa av annannan. När jag google-sökte kom följande fakta fram: 

"Byggnaden på bilden är det tidigare benediktinmunkklostret Ex Monastero delle Benedettine som ligger längs floden Arno i Pisa, Italien. Ursprungligen uppfört som ett klosterkomplex med kyrka och klosterbyggnad omkring 1393. 

Idag används det bland annat som gästbostäder, studentboende och lokal för konferenser och kulturella evenemang i regi av Universitetet i Pisa. Och tack annannan som tog dig tid och lyfte mobilen!

Uppe bland trädtopparna ...

... befann vi oss igår, när det var lunch/middag för oss som är grannar här på Ejdervägen. 

Det var Birgitta (som nu flyttar in till Halmstad till sin lägenhet inför vintern), värdinnan Annelie som delar tiden mellan boendet i Sthlm och huset här intill, Ecke och Britt som numera håller till i huset i Halmstad och så vi själva.

Alla, förutom jag då, har känt varandra länge, länge. Ecke - i sin underbart vackra tröja i mjuk blå färg - berättade om Annelies pappa Roland och minns förstås hur sommarhuset (som Annelie rev och därefter lät bygga ett eget, ytterst personligt hus) såg ut då, för evigheter sedan. 

Ja, Ecke kom även ihåg ägaren dessförinnan, som hette Otto. 

Så satt vi i alla fall tillsammans vid ett runt bord, nästan högt uppe bland trädtopparna. 

Annelie berättade om ekorren som hoppade ner från trädgrenen till hennes altan och hur den suttit och spanat in i köket .., ja, den tyckte väl att det såg hemtrevligt ut, förstås. 

Vi bjöds på en gulasch-gryta (topp 10!) och en vansinnigt god vallmokaka indränkt i någon slags citron och i tre timmar blev vi där. 

Det är tolv trappsteg upp till ytterdörren, ja, ytterligare två när man kommit längst upp ..., och jag var omåttligt orolig för hur Ecke skulle klara detta. 

"Jaha, finns det räcke, ja, men då är det inga problem!" sa han innan. 

Jodå, det gick bra. Vi hjälptes åt. 

Här på bilden sitter han, denne snart 99-årige man som har koll på det mesta här i tillvaron. 

"Men det är svårt att delta i ett samtal när man inte ser era ansikten och kan läsa av känslor och så vidare ..", förklarade han och det kan man ju förstå.

Tre timmar. Vad  pratade vi om? 

Jo, bland annat krånglet med att ställa in hörapparaterna (Britt hade råkat komma åt volymknappen och då blir det svårt .., men pv visade henne "titta här, så här höjer du volymen .., man får akta sig för att inte råka komma åt och göra tvärtom!") och plötsligt var hon med på ett helt annat vis! Så jobbigt att inte höra fullt ut! 

"Ni må tro att det kan bli underliga diskussioner hos oss på morgnarna, en är blind och en har kanske glömt hörapparaterna ...", sa Ecke och log.

Lite pratades det också om vårt luxuösa vandrarhemsrum på 9 kvm .., om hur vackert det kan vara i Stockholm .., om detta att arbeta som scenograf .., och Birgitta visade bilder från förra helgens bröllop i Malmö, ja, lite sånt.

Det slår mig ofta, att finns det någonting som betyder så mycket som att sitta samlade runt ett bord och dela en måltid? Inte för mig, i alla fall. 

Vid 22 års ålder dog min pappa, två år senare flyttade mamma till Sydamerika, min ena syster hade innan dess tillsammans med sin man emigrerat till Australien och min äldsta syster lämnade i mitten av 80-talet Luleå och flyttade till Lund. 

Kanske är det därför det här med att vara med goda vänner, att sitta runt ett matbord och prata om smått och stort, ja, att det betyder så mycket? Jo, men det tror jag. Och så detta att man är medveten om att tiden trots allt är utmätt. 

Ullfilten på bilden, symboliserar för mig allt detta .., den där värmen.

Nu är det fredag. 

Vi har gjort DN:s nutidstest och fick lika många rätt (jag hade fel på konserten - vem som hade uppträtt - där hade Pv rätt, han hade fel på medellivslängd-frågan) och på ordtestet hade vi båda 1 fel (fråga 4). Det gick med andra ord bra idag. För en tid sedan hade jag FYRA rätt på nutidstestet och det skrev jag verkligen inte om, men gör det nu. Upp och ner går det.

Så är det här i gula huset.

Torsdagsfönstret ...

.... står och bidar sin tid i nya-rummet, det som jag trodde skulle bli klart först tills det var dags för min minnesstund. 

Men, men .., nu går det framåt. 

I helgen ska vi väl bestämma vilken spotligt-skena vi ska ha (äntligen får vi en rejäl tavelvägg!), sen kommer takreglarna upp och en elektriker ska få träda i tjänst. 

Väv ska komma på väggarna, samt målas vita. Takpanel. Samt trägolv. 

Allt kostar pengar, men nu är jag snart redo att köpa en härlig matta och lägga på betonggolvet bara som det är .., hitta en lika härlig soffa på Marketplace, ett bord .., och sen är jag nog nöjd ,-). 

Längtar såååå!

En onsdag i oktober ...

Och  då får vi veta att någon i vårt land vunnit 215 miljoner på Eurojackpot och att centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist nu är i full gång (tror i alla fall 4:ans Marcus Oscarsson) med att försöka få till nånting som kan fungera .., och jag säger lycka till och detta är inte ironiskt menat.

Grått och regnigt är det ute. Eld i kaminen. 

På agendan idag står att lämna tillbaka den matta jag igår inhandlade hos Getinge Mattcenter, men som visade sig vara alltför smal.

Tittade igårkväll på andra säsongen av The Pitt, den amerikanska sjukhusserien som är så bra, ja, det var när pv var på körövning. 

Väl hemkommen var det "Över Atlanten" och där är det som så ofta annars kvinnorna som har sån tåga och håller humöret uppe. Själv borde jag ta in pelargoniorna .., eller det kan nog vänta ytterligare någon vecka, det är ju inga minusgrader på gång.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

Den värmländska madamen Turtlan/Annica lämnade regn och rusk i Karlstad och befinner sig just nu på Kreta.

Så härligt!

Och ett fönster har hon fångat också. 

Tack snälla! säger jag.

(Och när man just nu tittar på SMHI:s prognoser över Chania, ja, då är det idel solar som uppenbarar sig och temperaturer omkring +20 C.)

Mer bilder för att minnas ... 

Väljer man ett boende i en före detta fängelsecell på 9 kvm, då är det en fördel om det finns gott om andra utrymmen på hotellet; ställen där man kan slå sig ned och sträcka på benen. 

Sådana utrymmen finns det gott om på Långholmens hotel/hostel. 

Nästan överallt kan man finna olika sittgrupper, ofta lite avskilda, och alltid så ombonade, i alla fall i mitt tycke. 

Det här var ett av dem. 

Bilden här ovanför ett annat. Här var det soffor och fåtöljer och väldigt nära receptionen och lika nära vår cell, som var nr 6.

Fin konst också just i receptionen. Två tavlor målade av Madeleine Pyk. 

Den här, som visar rastgårdarna som trianglar.

Och den här. 

Och fina områden att promenera omkring i! 

Från ingången sett rakt ut mot en badplats. En mig närstående har blivit en riktig badentusiast och hade nog gärna .., men inte jag. 

Vacker lampa i receptionen! Eller: läcker.

Och här, på väg över Långholmsbron och till busshållplatsen. Måste vara ännu härligare att strosa omkring där sommartid i lagom värme och se båtar komma puttrande i kanalen.

Om fisk-tv i Stockholm ...

Så här kan det alltså se ut. 

Underbart!

Dagens fönster ...

I vår lilla cell på 9 kvadratmeter, där fanns det här gallerförsedda fönstret som - till vår stora glädje - visade sig gå att öppna, eller åtminstone ställas på glänt. 

Den slarvigt bäddade överslafen, där låg pv och sov och jag själv låg liksom längs med fönstret. Natten mot igår hade vi öppnat fönstret och någon gång vid 2-tiden vaknade jag och höll på att frysa ihjäl, så sticketröjan åkte raskt på ovanpå nattsärken, allt medan pv låg helt näck och tycktes sova gott! Den mannens blodcirkulation är det i alla fall inget fel på.

Trine Dyrholn och bra betyg ...

Klockan närmar sig 18.00 och pv har åkt in till Halmstad för diverse inköp av bland annat målarfärg, billigt kaffe, samt kattgodis och mjölk till friherrinnan. 

Själv blir jag kvar hemma. Den film som visas ikväll såg jag i slutet av mars månad och avstår därför. Suveränt bra spel var det av bland annat Trine Dyrholm.

Filmen fick full pott av mig (ändrade sedan till nästan-full-pott) och jag tror att pv kan tycka om den. 

Kom plötsligt ihåg när vi igår körde in i Mjölby, för att jag där skulle inhandla en bytta med Picadeli-mat och på väg ut från stan, passerade vi några rejält stoooora fabriksbyggnader och vi såg en Toyotaskylt där också. 

Toyota? Men inte har väl ändå Mjölby någon biltillverkning, tänkte vi. Nej, det visade sig att där tillverkas el-truckar och det var inte få heller, nej, enbart i år tillverkas i Mjölby 75 000 handtruckar och 82 000 eltruckar!! Och där arbetar cirka 3000 personer, varav 2500 inom produktion och forskning! Oj, vad detta ska betyda mycket för Mjölbyborna, vad gäller arbetstillfällen! Om detta hade vi absolut noll koll. 

Om Mjölby kan man läsa mera här ...