tisdag 19 maj 2009



Under hela min uppväxt hängde klockan på väggen i köket hemma i Malå.

Den kom från pappas släkt .., hade tillhört en farbror till honom, om jag minns rätt?

(Pappa och hans syskon blev tidigt föräldralösa när min farmor och farfar - Anna och Anders Nilsson från Kalvträsk- båda dog i 40-årsåldern av tuberkulos .., och det var då som syskonen hamnade hos den barnlösa farbrodern och hans lika barnlösa syster).

Klockan tickar högt .., men själv hör jag den inte alls .., då måste jag liksom stilla mig och verkligen l y s s n a.

I min barndom låg en dödsannons längst nere i klockans innandöme; en annons som berättade att Gunhild Nilsson, f. Andersson, hade avlidit i en ålder av 33 år och att hon efterlämnade två döttrar och en make.

Gunhild var mina storasystrars mamma.

Nu ligger ett annat urklipp på samma ställe.

Min mammas.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Låter den verkligen så mycket, det har jag aldrig tänkt på.
Men den kanske drunknar i grannens disco och fylleslag, trafik och annat.
Hade den hängt hos mig kunde vi njutit mer av den lugna rytmen, den går faktiskt saktare än ditt hjärta.

PV

Love, literature and gardening sa...

I min mans familj fanns en bibel i skinn och guld och den är väldigt stor, kanske 12-13 cm tjock och väger hur mycket som helst. Den ligger nu i mitt hem och i den ligger dopbevis, vigselbevis och liknande för mina barns förfäder sen ett par generationer tillbaka. Det känns fint tycker jag.

jenny. sa...

http://static.devote.se/gallery/big/20090302/927a113398960d6b0c5913d97c821745.jpg

kanske sånna slingor, bettan? men inte lika många/mycket som hon på bilden har.
kram!

jenny. sa...

.., men nu fungerade inte bilden. haha! :) men typ koppar/guldiga slingor var det iaf som som försökte visa.

Cicki sa...

Vilken fin och lite sorgesam historia som följer med klockan. Det är något vilsamt över en klockas tickande. Tyvärr så försvinner de ljuden ju mer digitaliserade vi blir.