Min morfars far, Pelle Westerlund .. , och hans hustru Lotta (?).
Så här är det.
Varje måndag har vi ett möte på jobbet där olika avdelningsansvariga deltar och jag är en av dem, eftersom jag har kassorna på min lott.
Mötet börjar alltid med att Helene berättar hur butikens försäljningssiffror ser ut .., om vi har ökat eller minskat i kundantal .., hur marginalerna för varje avdelning ter sig .., hur högt svinnet är och vad det i så fall beror på ....?
Därefter tar vi avdelning för avdelning och vi börjar alltid med kassorna.
Det är då jag ska ta upp saker som rör arbetet där och det kan vara allt från nya stolar till att jag gull-ber arbetskamraterna (läs: pojkarna ..) att bättre skrapa vinstlotts-rutan på alla Trisslotter.
"Jaha ..? Och det var allt ...?" säger Helene då och jag säger "jo, det var allt jag hade".
Men just som hon ska ge ordet till Rickard som då ska ta sig an kolonialbiten, då kommer jag alltid på nånting som jag har glömt att säga.
Och varje gång blir det gapskratt runt bordet!
"Det är samma sak jämt när Bettan är med .., det är lika så gott att vi väntar en stund till .., för hon kommer alltid på nåt just i sista sekunden ...!" säger Magnus.
Och precis så är det.
Idag hade jag skrivit ner fem prydliga punkter på ett litet papper, för nu minsann skulle ingen kunna säga nånting .., men tror ni inte att jag glömde en av punkterna och så blev det just som det alltid blir och nu skrattades det ännu mera!
När jag kom hem .., loooog jag för mig själv vid tanken på det där mötet och det slog mig hur typiskt det där beteendet är för mig.
Varje gång jag har tryckt på "publicera inlägg", kommer jag på att jag ju hade glömt det viktigaste!
Varje gång jag skriver ett mail ( i alla fall nästan ..), så när jag har skickat mailet, då .., plötsligt .., vet jag ju vad jag skulle ha haft med ytterligare!
Och tänk, den där lillflickan längst nere till höger ..., så lik min Anna när hon var liten.
Eller tvärtom.
Och när jag besöker pensionatet och ligger nära herr pensionatsvärden och har sagt godnatt och sov gott och han nästan har somnat ..., då .., kommer jag ju på vad jag ville berätta!
Det där är verkligen ett personlighetsdrag.
Man har kanske för bråttom?
Eller så är det genetiskt?
Min mamma gjorde allting i racerfart.
Så .., jag skyller helt enkelt på generna.
På arsvanlagen.
Såja.
Nu har jag tvått mina händer.
6 kommentarer:
*skrattar*
Jodå, visst kan man skylla på generna, eftersom man är som man är och kan inte göra så hemskt mycket åt det.
Visst tar man till sig av erfarenhet och visdom genom åren, och lär sig ett och annat, men karaktären, den är som den är!
På gott och ont.
Mest gott!
Hihi!
Jo du, här är fler som känner igen sig.
Ofta är det precis när man ska sova, då har man massor att berätta.
Jag var fullkomligt expert på det som barn :)
Marskatten: ja, det är en himla tur att man kan skylla ifrån sig ..-)
lindalotta: Så bra att man inte är ensam om den saken ... Men vänta bara till nästa möte. Då ...
Jag tycker att det låter som om jag vore född under precis samma stjärna!!!Fråga Mian hur många gånger hon knappt hunnit lägga på luren efter ett samtal med mig då jag direkt ringer upp igen eftersom jag kom på att....! :)
Det ÄR genetiskt... och det hoppar INTE över några generationer...
Lisette: vi kanske är släkt ..-))
Mian: jag har tre barn .., åtminstone två av dem är förfärligt disträa. Om det nu stavas så.
Skicka en kommentar