....reprisen av Svenska Dialektmysterier.
Kvällens program handlar om skånskan.
Är det verkligen den fulaste av alla dialekter? frågar sig programledaren.
Ja, det får vi väl veta snart.
Och lite senare detta:
Å, det får jag inte missa!!
SVT kanal 1, Kl. 23.40
Taxibekännelser i New York
I en taxi mitt i New York har det hängts upp dolda kameror och mikrofoner.
Vanliga, lyckligt ovetandes, människor berättar och ocensurerat och öppenhjärtligt om sina liv.
12 kommentarer:
Kanske den charmigaste?
bettankax: ja, det var väl att ta i ..-))
Men jag tycker om den!
Och dig!
Va? Näe, verkligen inte ful!! Jag tycker om skånskan.
Värmländska däremot... usch. :)
Och min egen - ännu värre.
Oj vad jag missar på tv ikväll när jag nu är på väg i säng. Med en ny deckare...
ellis och love, literature: jag tycker väldigt mycket om skånskan numera .., och HUR ska jag orka vara vaken till tjugo i elva??? Jag är redan såå trött.
så himla bra program.. det om taxiåkarna.. nästan som city folk
Lyckliga Grodan: jag orkade bara med två eller tre omgångar .., sen somnade jag .., jag var så fruktansvärt trött. Ska kolla om det går i repris.
Men vem lägger ett sånt här intressant program så himla sent .., det är ju hur idiotiskt som helst.
Hmmm, nu måste jag ju försvara SVT. Taxibekännelserna ÄR en repris, gick för någon vecka sedan, kommer dock inte ihåg om det var en vettigare tid då.
Enligt SVT.se så går det en repris till på söndag i SVT24, men jag hittar det inte i tablån!
PS: Jag spelade in det och tittade, och du missade egentligen inte särskilt mycket. Ett par (en fransman och en amerikanska) grälade, ett färgat bögpar bluddrade lite, en ... hmm ... kraftig färgad hora berättade att hon minsann var så lycklig, och till sist en hora till som berättade att hon (för många år sedan) hade dödat sin pojkvän/hallick efter att han misshandlat henne.
Jag tyckte att det kändes väldig tillrättalagt och konstigt, så, som sagt var, du missade inte särskilt mycket!
PPS:
Nu blir jag tjatig, men om du skall välja mellan Taxibekännelserna eller något annat så skall du välja det här:
Daniella och Jens
http://www.x.se/ss3n
Läs beskrivningen och njut:
För 14 år sedan gjorde filmaren Per Anders Rudelius dokumentären "Älska mig för den jag är" om den gravt autistiska flickan Daniella och hennes vän Jens som har Downs syndrom. Nu söker han upp Daniella och Jens igen när de är på väg in i vuxenlivet. En film om allas rätt att få vara med - på sina egna villkor.
Rexxie: jag kanske inte missade så mycket .., när jag såg flickan som hade skurit halsen av sin pojkvän ...("did you really KILL him ..?!", tappade jag intresset, för då kändes det som om taxichauffören var en del av filmen och det var han ju också, men inte en sån del som jag ville att han skulle vara.
Dom två männen, varav han till vänster skrattade hysteriskt (den andre hade blivit stoppad av polisen, tror jag ..) såg jag också.
Och det första paret förstås och då tänkte jag .., hur länge ska det där hålla ...?
Jag ska kolla det andra .., men jag känner igen det.
Cityfolk är bättre som program, enligt mitt sätt att se det.
Där får människor själva prata .., utan att någon bildpilsk programledare lägger sig i .-)
Exakt, det kändes lite som om "taxichaffisarna" styrde samtalen lite mycket!
Första paret var nästan mest intressanta, för det visar bara hur korkade folk egentligen är!
Skicka en kommentar