När allt rämnar ...
Mannen som är kund i affären har tappat nästan allt minne.
I alla fall allt som har med siffror att göra.
Nu har han försökt att trycka koden om och om och om igen och hela tiden blir det fel och mannen blir orolig och arg, allt om vartannat.
"Jag vill inte läggas in! Jag vill inte läggas in på ett sjukhus, det är inget fel på mitt minne, det kanske bara är stress ..!?" säger han som ett mantra.
Allting känner jag igen.
Det hade kunnat vara min mamma som stod där framme.
Jag känner igen inombordspaniken när det blir så tydligt att något inte stämmer.
Och jag känner igen skräcken som lyser i ögonen.
Och rädslan.
Det är förstås som att ha tappat kompassen.
Eller att gå på svag is och hela tiden brister det runt omkring en .., och man vet att det bara är en tidsfråga innan man ramlar i vattnet.
Hur man simmar, det har man glömt.
Så ..., måste det vara.
5 kommentarer:
Jag brukar ju inte kommentera så mycket nowadays, även om jag ju läser allt trevligt du skriver - det vet du! Men här måste jag bara instämma. Hemskt! En sång till Martin med Viveca Sehldal och Sven Wollter åskådliggör detta på ett mycket tydligt sätt. Paniken i Martins ögon när han inte riktigt greppar varför han inte minns. Bra film!
instämma. Hemskt! En sång till Martin med Viveca Sehldal och Sven Wollter åskådliggör detta på ett mycket tydligt sätt. Paniken i Martins ögon när han inte riktigt greppar varför han inte minns. Bra film om man vill förstå..
Usch, vad sorgligt! :(
Ja, vilken tragedi. Vad ofattbart svårt det måste vara, både för den som drabbas och de anhöriga. Fruktansvärt att förlora någon på det sättet. Jag har också sett filmen, som visar så tydligt hur det är.
till er alla: det som komplicerar det hela, är att kunden lever ensam. Ett barn finns, som bor norröver.
Och det var just det här jag tänkte så mycket på, när mamma var sjuk .., om vi inte hade haft henne i närheten ..., hur hade det då gått?
Skicka en kommentar