... har jag läst ut boken, "Min kamp", av norrmannen, han Knausgård.
Vilken underlig bok!
Jag vet knappt vad jag tycker om den?
Ibland skriver han om samma sak; sida upp och sida ner .., och till sist vill jag bara vända blad och gör det också .., skummar igenom och tänker att "nä, herr Knausgård, du får skylla dig själv".
Att han vittnar om sin fars veritabla helvete som alkoholist, gör mig mindre.
Så är ju livet.
Men hela tiden tänker jag ..."om det vore min son eller dotter som på omslaget stod som författare och min misär uppenbarades för hela världen ...?"
Det är kanske enklare när det gäller Karl-Oves pappa.
För mig, alltså.
/Bilden: köksklockans innandöme .., där ligger mammas dödsannons.
8 kommentarer:
Jag måste bara få skriva att jag tycker så mycket om att läsa din blogg! Nu blev jag också så facinerad av att din mammas dödsannons ligger inne i klockan. Jag föreställer mig att det är en sådan där gammaldax klocka med penyl. Så kan du tänka på din mamma ganska ofta, kanske så fort det "plongar".
Hälsningar BrittMarie
BrittMarie: när jag växte upp, då fanns i klockans innandöme mina systrars mammas dödsannons.
Hon dog ung, bara 33 år gammal.
Å, så ofta jag tog ut annonsen och läste vad där stod, för det pratades liksom aldrig om henne och jag tyckte så synd om den för mig helt obekanta kvinnan .., att hon liksom inte fanns till.
Och sen hamnade mammas annons på samma plats.
Numera slår inte klockan, men jag passerar klockan dagligen och var gång jag drar klockan - varje söndag - ser jag bilden av henne.
Sist av allt: om du Britt-Marie bara kunde a n a hur glad man blir för såna snällord!
V a r m t tack!
Och jag som har den boken på min läslista...hmmm. Fast vi behöver ju inte tycka lika, men du tyckte ungefär som en recension jag läste häromdagen, så det drar ner läsivern lite, det gör det...
Christina: vet du vilken tidning det var ...?
Första två sidorna var MAGISKA och jag tänkte att men ..., vilket språk!
Och jag tyckte om den länge ..., men så börjar det bli tjatigt, tycker jag.
Så länge han berättar om sig själv och brodern Yngve och farbrodern Gunnar och de övriga, så är det okej, men mellan varven blir det nånting helt annat.
Jag blir inte sugen... Och jag börjar få det lite tunt i läshögen.
Elisabet: Antingen var det NA eller DN, det är de två husorgan vi har.
Jag har just börjat läsa boken, kanske läst 40 sidor. Och, precis som du tyckte om början, tycker jag att det är helt magiskt, suveränt, fantastiskt. Ett sånt språk och analysförmåga av små detaljer, beskrivningar av minnen etc.
Blir lite besviken när du säger att det blir tjatigt. Jag återkommer när jag är klar...:)
Jag har läst lite recensioner av boken och intervjuer (hos Skavlan bl.a.) med den här mannen och...nej det föll mig inte i smaken. Jag kommer nog inte att läsa boken.
Skicka en kommentar