torsdag 21 oktober 2010

Syskonen Westerlund, på den tiden det begav sig.



Natten till idag har jag tagit hand om min döda mamma.

Jag har, med den allra största omsorg, bäddat ner henne i en grön sovsäck och gjort så fint i kistan och efteråt har vi begravningsakt i en källare och min storasyster och hennes dotter är också med, det är ont om stolar, men vi tränger ihop oss bäst vi kan.

Sedan befinner jag mig i Grekland och Emma är med och dyker i ett turkosfärgat hav.

"Mormor! Om jag hoppar först, kommer du sen då?"
Det tar tid, men till sist tar jag språnget ....


Vi äter middag på en liten restaurang och där träffar jag Gudrun Burwall, f.d. klasskamrat från tiden i Malå och plötsligt är jag hemma i Malå och cyklar längs Uddvägen och där skymtar jag ännu en klasskamrat, det är Mikael Hultdin från Springliden och jag ropar "GRATTIS på namnsdagen Mikael!" och han sträcker handen i luften och tackar för hälsningen.

Sist av allt upptäcker jag att dr Böhlander har slarvat bort nycklarna till affären där jag arbetar, men Karina - från Ystad - hon hittar dem, liggandes på ett sängbord.

"Det är dom här röda, va ..?" frågar hon.

Då blir allt lugnt och fridfullt.

Och det är väl ungefär då som pv kommer och väcker mig och säger att nu får jag sköta eldningen själv, ty nu cyklar han till jobbet.

9 kommentarer:

Torun sa...

Vilka resor vi företar oss i våra drömmar. Jag har också förmånen att minnas det mesta jag drömt och vaknar lika nöjd varje morgon över vad jag varit med om!

Elisabet. sa...

Torun: den senaste tiden har jag drömt nåt så otroligt .., det är rena biografsalongen i sängkammaren!

Torun sa...

...men du har inte haft lucida drömmar (vakendrömmar)?

Elisabet. sa...

Torun: nä, det tror jag inte ...?

Christina sa...

Övergångarna mellan olika scener i drömmar är så häftiga tycker jag. Det som är fullständigt självklart i drömmen blir helt absurt i vaket tillstånd.

Så fint du har gjort med bildtexterna förresten, med den lilla stilen.

Elisabet. sa...

Det var Anitha som lärde mig.
När jag använde nya blogger, gick det bara skriva en liten rad bildtext, sen hoppade den iväg.

Nu skrev hon att man skulle trycka på shift och enter, och då gick det att få mer än en rad.

Härligt!

Christina sa...

Tack för tipset :-)

Väldigt fint som sagt.

Elisabet. sa...

Christina: men vad menar du egentligen ...? Själva bildtexten?
Tycker du att den är fin?

Ja, jag bara smajlar ., inte är den väl så märkvärdig? På förra redigeraren var det ju inga problem alls att få dit den.

Och ja, det där med drömmar, det är ju så sanslöst läckert hur det kan bli!
Och du kan tro att jag pysslade med mamma som låg där stendöd ., det var som en docka man bäddade ner i dockvagnen och det gjorde jag ofta som lillflicka .,. oj, vad jag lekte mamma!

Kerstin sa...

Vad kul att komma ihåg drömmar, jag påstaår att jag aldrig drömmer. Men när du skriver dina memoarer vad bra att du kan lägga dig ner och sova och bli påmind om sånt du kanske glömt.
Jag hade tänkt sätta mig och göra klart mina album, men solen skiner över den vita snön (15 cm) så jag längtar ut. Får bli efter lunch, klart.se säger att solen ska skina hela dagen.