onsdag 25 juli 2012

Förmiddag i landet Halland ...

Först frukost på altanen (i morgon ska det bli det omvända), sedan promenad ner till havet.

Vindstilla.
I ett buskage med vindpinade enar sitter en koltrast och flöjtar.
Gräset är torrt och frasigt.
Vattnet kyligare än igår.
Åååå, svalt vatten mot pannan ..., att simma under ytan ...!
Det stavas  l y c k a.
Efter möter vi joggare .., vi ser två män i färd med att ta sig ut på havet med kajak, där är en ung man och en kvinna som med stor frenesi ägnar sig åt gymnastiska övningar - armhävningar och sånt -, allt medan deras hund sitter intill och viftar på svansen.
En äldre kvinna i röd badrock har tagit sig ett morgondopp och är på väg hemåt.
Ung pojke med lingult hår kommer springande längs grusvägen .., kanske är han elva år och han har blicken riktad i marken och är rejält trött.
Två äldre par är ute och stavgår. 
Hästar frustar!
Själv blir jag biten av ilskna flugor och får fula blaffor som liknar nässelutslag på mitt knä.

Och vi möter grannen A.
Länge har han haft endast 30 procents hjärtkapacitet, men nu har byte av medicin gjort verkan och då blir det som ett nytt liv.
Tänk: ett  n y t t   liv.
Det är som när Anders var liten och kom hem från grannens Lindahls barn som hade fått tv-spel där man fick "extraliv" och Anders sa, jublande, att "mamma, idag fick jag många extraliv!" Jag förstod ingenting. Men det är just vad tänker på när jag ser A .., att han har fått .., just ett extraliv! 
Idag ska han promenera ända ner till lilla båthamnen, ja, till dom andra männen som träffas där var morgon!
Han ser glad ut.

På anslagstavlan, alldeles vid postlådorna, upptäcker vi detta.
Katten Prins är försvunnen och till skillnad mot för pElle och Sigge Nilsson, äter Prins nästan all sorts mat.


3 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Åh, sån fin skylt! Jag hoppas verkligen att Prins snart hittar hem igen.

sa...

Jag och Patrik spanade en gång i Fyllinge (där hans föräldrar bor, och även han själv på den tiden) en lapp om en "borthittad undulat". Tyvärr hade vi ingen kamera men minnet finns kvar.

Elisabet. sa...

Ruta Ett och Dean: den lilla skylten är nu nerplockad, så kanske att Prins kom hem ändå?