Om kassaskåp och gaseller.

Så här är det: i nästan fyrtiofem års tid har pv ägnat somrarna åt segling. 

Han är vig som en akrobat, klättrar lätt som en plätt rakt upp i stora masten och skuttar likt en gasell på såväl hala som branta klipphällar.

För mig är det precis tvärtom.

Å, så jag önskar att jag också vore graciös och smidig, men det är verkligen som pv sa - då i början när jag gjorde honom sällskap på den större segelbåten - att jag gav kassaskåpet ett ansikte. 

Just så är det! 

Och idag när vi tar lilla Askeladden och fikapåse med oss och ger oss ut på havet, då blir det där så otroligt tydligt. Efter en dryg timmes seglande och inte en enda makrill på kroken, föreslår pv att vi ska lägga till vid Fågelholmen, den som ligger rakt ut från stranden här i Stensjö. 

Så det gör vi. 

Han hittar nån slags järnringar som sitter fästade i berghällen och så ligger båten där och pv skuttar med lätta steg uppför hällen som i princip är lodrät och jag funderar över hur jag - för det första - ska ta mig i land, och för det andra .., hur i all världens dagar ska jag ta mig upp?

Det funkar inte .., och jag hoppar (läs: glider ...) i vattnet, simmar en bit bort och klättrar/kryper upp för slemmiga och hala klipphällar och så kommer jag liksom ovanifrån i stället och det stinker av intorkad fågelskit och jag sitter där uppe och stirrar ner mot båtens för och tänker att oj, oj, oj.

Men på nåt underligt vis tar jag mig ombord och sen blir det kaffe och bullar och det är ofattbart varmt, nästan hett .., och pv badar och jag hoppar i och ska försöka ta mig upp med hjälp av den lilla, lilla, smala stegen som hänger på båten, men stegen viker sig inåt och undertill och det känns pinsamt, men så ändrar pv på arrangemanget och inte är det någon graciös gasell som tar sig ombord, men det löser sig! 

Det allra bästa med pv, det är att han är tålmodig och snäll och oerhört omtänksam.

När han säger att jag ska dra i "fallet", drar jag till så att repet eller linan eller vad den kallas, ja, den flyger längst upp i masten och blir sittande där uppe.

Då tar pv båtshaken och försöker kroka i den, men det vill sig inte alls .., och jag säger att ..."man skulle ha en spik eller nåt som hakar fast i linan" och då kommer pv på att han kan ta en fiskekrok och sätta den längst ut på båtshaken och så virar han fast kroken och ser man på .., då fungerar det! 

"Tack för tipset, det var påhittigt!" säger han snällt.

Och sen går vi med hjälp av elmotor - som inte låter ett dyft - till den lilla hamnen och en äldre farbror som pysslar i sin båt, han säger ..."fantastiskt, alldeles ljudlös är den!" och när jag ska hoppa över till bryggan, då går det faktiskt riktigt galant och inte känner jag mig som en gasell .., men det är inte långt ifrån heller.

Väl hemma - då är vi stekheta igen - tar jag vattenslangen och står ute på gräsmattan och duschar ISKALLT och harry springer runt, runt och pv är livrädd att ska jag vända slangen mot honom.

Om jag gör det?

Bara lite, lite ,-)