Påskaftonens morgon.
Från sin utsiktsplats tittar harry ut över den lilla del av världen som är hans och plötsligt upptäcker han två inkräktare på grannens tomt, två rådjur som i godan ro mumsar på den frodiga gräsmattan.
Upprörande!!
Hade nu harry varit lös och ledig, hade han i en rasande fart jagat iväg dem från tomten, det är vad han gör .., han nöjer sig med att få dem ur synhåll, men nu är det ju inte lös och ledig som gäller, utan han får vackert stå där och spana.
Här är en bild på sal 1 a i det gula huset.
Som sängbord används pianolocket och det fungerar hur bra som helst.
Där står två böcker, en om odling och en om kvinnor i väglöst land.
Där finns också min plånbok, stödstrumpan, LdB, ett betalkort och kanske nånting annat.
Avocadoplantan längst till vänster i fönstret, den höll på att gå hädan i somras, men återvände till livet när den placerades i skuggan på altanen. Nu växer den hejvilt!
Det första pv gör när han stiger upp om morgnarna, är att elda i kaminen.
För mig är det verkligen en slags kärlekshandling .., ååå, sicken glädje att få slå sig ned på sängkanten och känna värmen mot alltid så frusna tår!
Harry nooooosar på mitt vänstra knä .., noooos-noooos-nooooos ..., vet att där har hänt nånting.
Ja, det doftar väl blod, förstås, eller sår?
Harry ..., denne kompis som alltid vill ha oss samlade .., som - när pv redan är nere i köket -, ideligen springer upp och kollar så att matte också är på väg .., och som nu går sååå försiktigt efter mig i trappan.
Den där glädjen till ett husdjur .., tänk, vad den fyller hjärtat!
8 kommentarer:
Åh vad jag känner mig som hemma här! Så där skulle jag också ha kunnat fixat till det med pianolocket och att ha allt till hands. Roxy och katterna vår ständiga glädjekälla och ja....här ute på ön är det Anders som börjar elda i kaminen innan jag kommer upp.
Skönt att läsa att det går framåt med patienten på sal1 i den gula sjukstugan i landet Halland!
Och tänk vad djur förstår mycket, och måste tänka en hel del ändå fast det sägs att de inte riktigt kan det.
Brasa är en lisa för kalla fötter.
Djur också - för själen.
Ja, det där med någon som man bor ihop med som är så helt annorlunda och ändå så nära. Så är det med husdjur tycker jag. Det är ju mycket för det de är som är annorlunda än vi människor som vi vill vara med dem, eller hur?
Katten M som vi bor ihop med gör mig så glad varje dag när hon dyker upp eller när hon är hemma när vi kommer. För att hon har sitt eget liv och sina egna tankar (ja, på något sätt tänker förstås också de varelser som inte är människor, åtminstone i den mån de har en väl utvecklad hjärna, och det har alla ryggradsdjur) och sina egna vanor och det är inte självklart att hon ska tycka om att vara med oss, men hon gör det!
Tankevågor: du är sååå välkommen, men det vet du ju redan ,-)
Steel City Anna: ja, verkligen!
Ruta Ett: underbart är det! Värmer själen också.
annannan: jag tror att det är därför jag tycker ännu bättre om katter .., detta att man på ett sätt blir utvald eller omvald .., en hund är ju så mycket mesigare på det viset .., viftar och är glad nästan hur man än är ,-)
Ja, hundar är ju gjorda för att älska sina människor...
Här är ett radioprogram för dig och mig:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/320631?programid=4640
Djur är nog bättre än vi människor på att tolka kroppspråk. I alla fall hundar. Tror jag.
Bert Bodin: det tror jag också!
Skicka en kommentar