Dagarna bara susar iväg!
Snart är det påsk, den bästa högtiden av alla, ja, enligt mitt sätt att se det.
Till påsk kom min systrar hem på kortsemester ..., Janne och Birgitta - som då ännu inte kommit på tanken att emigrera till Australien - åkte skidor i slalombacken mest hela dagarna .., Rigmor pyntade och gjorde fint .., mamma jobbade nästan alltid och pappa trivdes bland tre döttrar i huset.
Som en tupp i hönsgården var han.
Nu är det andra tider.
Ute på gården står pv och kapar och klyver ved (han handsågar stora, tjocka stammar, tala om gratis gym) .., harry håller sig hela tiden nära husse .., och själv plockar jag bort .., försöker mig på att dammsuga lite försiktigt .., blir svettig och ser för min inre syn hur alla mina vita blodkroppar som har haft det så beviljat under en lång tid, plötsligt får avbryta all den ledigheten och likt ett larm på brandstationen hörs signalen ..."någon amputerar Elisabets ben, fort, fort .., vi måste anfalla inkräktaren!" ..., och dom små vita blodkropparna förvandlas till soldater som rusar iväg i våldsam fart och tar sig an eländet.
"Titta här, vad nån har gjort! Kapat en bit av lårbenet och satt hit nånting i metall, å, vad ska vi ta oss till .... kanske dom tänker.
Ibland tittar jag ner på mitt vänstra ben och klappar området där agrafferna straaaaamar .., och jag säger att "det är bra .. ni är minsann duktiga små soldater som tar hand om det här eländet .., tack snälla!"
Sen bestämmer jag mig för att gå ut i solskenet.
Orken räcker inte till mycket, men till lite.
Att njuta av vårvärme och små sällskap av styvmorsvioler under plommonträdet .., att lyssna till den envetne gransångaren .., se staren sitta på tegeltaket och hoppas på en fästmö ..., och tänka på barnen och vad som fyller deras hjärtan.
5 kommentarer:
Haha, du är för rolig! Jag kan se de vita soldaterna springa och skrika order till varandra inne i ditt ben! :-)
Och jag kommer bums att tänka på en tecknad film om kroppen som vi såg i skolan... på mellanstadiet kanske? Där vill jag minnas att de vita blodkropparna patrullerade runt och angrep otäcka inkräktare.
Det är en stor konst att kunna njuta av det lilla. Som vårvärme och styvmorsvioler. Ha en fin påsk!
När du skriver så ser jag en film för min inre blick.
Så fint att kunna vara så uppmärksam på nuet som du verkar att vara!
STORARTAT, mossfolk, norbergianblue och Monica i Lysekil: kanske har jag någon gång också sett den filmen och har kvar bilderna i huvudet?
Men det blir onekligen mer intressant när man tänker sig hur det krigas och diskuteras där inne i benet ,-)
Skicka en kommentar