Ett enda inlägg tidigare idag .., det är ju helt otroligt, men nej, vad jag vet har jag inte drabbats av någon allvarlig sjukdom, tvärtom, jag kanske har blivit en alldeles normal människa!
Och plötsligt är här alldeles tyst och tomt.
Äldsta dottern med familj och deras goda vänner med två barn, har åkt hem.
Nu är där inte längre massor med olika skor i hallen .., inte heller ett fyllt klädstreck.
Allt är nästan som vanligt.
Själv arbetade jag från fyra till sju och i eftermiddag var det - om möjligt - än mera att göra än igår!
Nu kom veckotidningarna och det skulle växlas pengar och jag tömde sopsäckar i pantrummet ..., och tänkte att utan underbara arbetskamrater skulle man väl bli snurrig i bollen.
Moppade raka spåret till. Göstas Café i Steninge, där friherrinnan och pv redan hade tagit ett bord (det enda lediga!) och väntade på kassörskan Nilsson .., och så satt vi där och hade det så trevligt, även om ljudnivån var högre än vanligt .., där vimlade av gäster!
Efteråt bad i havet.
I sanning en kväll att minnas i mörka november.
5 kommentarer:
Nej jag tror inte att du är normal.Tack för en trevlig afton.Klockan är nu 00.15 kan inte sova. Har 26grader i sovrummet.
Friherinnan
Här ute på lilla ön i skärgården i Stockholm är klockan snart ett på natten och jag tror inte heller att du är så speciellt normal. ;-)
Här har vi idag skjutsat barnbarnen till Arlanda och flyget och saknaden är stor här ute på skäret. Sitter i varsitt soffhörn (Ektorp, vad annars) men varsitt glas vin och samlar ihop alla känslor som det blir när man haft dem man älskar så hela tiden nära och nu är det så tomt. Ser spåren av dem överallt: Spadar i sanden, sagoböckerna, små leksaksgubbar, en kvarglömd liten strumpa.....
Nattlliga hälsningar från Lisbeth på ön
Friherrinnan: bara 26!! hälsar den onormala :)
Lisbeth på ön: (det låter ju sååå trevligt!) ja, tomt blir det verkligen och kanske ännu mera när barnbarnen är små? Ett enda kvarglömt spår av dem har jag hittat .., några godisbitar i en lösgodispåse :)
Vad i himmelens namn har fått dig att tro det?
Var stolt!
:-)
Bert: vi brukar säga det, pv och jag själv, att vi har nog alla alfabetets kombinationer, såväl han som jag :)
Skicka en kommentar