Någon gång i oktober 2012, när vännen Guy ännu var i Thailand, kom vi på tanken att
vi kanske kunde hjälpa Em - en thailändsk pojke med små möjligheter till utbildning - på traven.
Så .., jag slängde ut en fråga här på bloggen och det blev ett gäng som hakade på!
På våren 2013 började Em på en fordonsmekanisk utbildning och idag hade han själv mejlat två bilder, en av dem är den ni ser här.
Hur underbart är det inte att på ett rent praktiskt sätt kunna hjälpa en mindre lyckligt lottad människa till en - förhoppningsvis - bättre framtid?
Varmt, varmt tack till er som hoppade på tåget och troget hänger kvar!
Och stoooort tack till Guy som numera inte längre bor i Thailand och har lämnat över bokföringsgrejset till pv - tack för att du ställde upp på detta med Em, Guy -, utan din medverkan hade det aldrig gått vägen.
2 kommentarer:
Visst är det härligt när man ser att ens bidrag får en så omedelbar verkan. Det samma upplever jag med mina fadderbarn i Indien och Kap Verde. Man blir glad i själen!
Ruta Ett: precis! Jag tror också att det är därför så många väljer att ha fadderbarn; det blir mer .., ja, mer på riktigt. Man ser var pengarna går.
Skicka en kommentar