Elisabet

Idag är det Efit  - ett foto i timmen -. 

Nu torde detta bli det mest enjängda efitinlägget någonsin, för i huset har anlänt en liten madame av rasen Amstaff och hon är ett år och nästan sjövild.
Till henne ska vi vara låtsasmatte/husse i drygt tre veckor.
Nåja, jag gör ett försök med fotograferandet.

Här hittar ni andra som är med.

Klockan 07.00 upptäcker jag att den lilla madamen av rasen Amstaff har hittat nånting att bita i.
För övrigt heter hon Molly och är ganska trevlig.

Strax innan 08.00 försöker jag ringa till segelsambon som nu befinner sig i Sassnitz.
Ja, ja .., dom sover förstås.
Och  s o m  dom längtat efter nattseglingen!
(Som ni ser är det uselt med mobiltäckningen här i Hallands utmarker).

Vid 9.00-tiden ... då lägger jag undan allt som en liten Molly kan tänkas komma åt .., stänger dörrarna
noga .., och så tar jag moppen och susar iväg ner till stranden.
För första gången på säkert en månads tid, är jag - frånsett ett dalmålstalande man på väg upp från
havet - helt ensam på stranden!
Kommer hem och huset är intakt.
Lycka.

Vid 10.00  tittar jag igenom bilderna från stranden.
Tänk, att man kan bli så glad över en labyrint som någon har gjort!
Den har funnits där i en veckas tid och nu är ganska många stenar bortplockade.
Jag funderar på att göra den hel igen.

Just innan 11.00 står jag och tittar in i kylskåpet (det gör jag för övrigt ofta).
Beslutar mig - nu i gräsänketider - att koka majskolvar till lunch.
Jo, men det blir nog bra.
Från radion hörs Melodikryssetprat.
Lördagskänsla.

Klockan 12.00 ..,  har jag gått med båda hunderna på promenad i klibbvärme.
I stället för bad i havet, väljer jag trädgårdsslangen med iiiisande kallt vatten!
Tanken slår mig att vi borde sätta upp ett förhänge .., ty även om det sällan dyker
upp någon ickeväntad gäst, så händer det ... (typ Jehovas Vittnen) och jag förmodar
att herr Vittnet skulle falla avsvimmad till marken om han såg min lekamen i all sin glans.
Ja, han skulle dåna av fasa, alltså.

Strax innan 13.00 .. upptäcker jag att hortensian på baksidan av huset - dold av oxelhäcken -,
har börjat blomma! Och jag minns jättestor häckar av just hortensia, det var i Bretagne och
jag trodde knappt mina ögon.

Klockan 14.00 ... tänker jag att jo, just det ., om man är uppvuxen i norra norrlands
inland och fjälltrakter .., då är det inte underligt att man blir svimfärdig av glädje, då,
när man ser hur druvorna växer.
Ens egna druvor!

I en timmes tid, till en bra bit över tre .., ägnar jag mig åt gräsklippning.
Hundarna får vara inne.
Men madame Molly, hon bryr sig inte i sånt, hon tar fönstervägen ut.
Inte visste jag att såna granitblock är så spänstiga.
Nu vet jag.

Vid fyratiden tar jag utbrytardrottningen Molly på en kilometerkort promenad.
Å, jag får ont i båda knäna och tackar min skapare - eller mig själv -,
att jag bara tog en hund med mig!

Klockan fem ..., då går jag över till grannfrun med härligt doftande tomater från växthuset.
Inte långt efteråt står på trappan en bytta med basilika och mangold.
"Du kan ju göra pesto av basilikan ...!" säger grannen.

Klockan sex ..., då tar jag mig en nektarin.
En av de godaste frukter jag vet.

Klockan sju .... och långt före dess .., gick jag på promenad med harry.
Hur många såna har jag avverkat idag?
Det var knappt att jag tog mig hem och någon anslagstavla såg jag inte.
Den såg jag tidigare idag, men får illustrera det som kändes som inutikaos.
Ja, den där promenaden och värken i benen.

Vid åttatiden .., då har jag varit ute på promenad med madame Molly.
Faktiskt tror jag att hon börjar känna sig lite hemmastadd nu.
Hon tycks i alla fall avslappnad.

Vid niotiden får jag sms från pv.
Senare ringer han och berättar om ett vådligt äventyr i starka vindar .., hur det small till i aktermasten och oron att det skulle haverera totalt .., men hur dom lyckades laga det hela med ett nytt beslag.
Jag frågade om dom varit rädda?
"Nej, inte var vi rädda inte ...!" svarade pv.
Jag hörde genom luren hur han loooog.
Och så sa han ..."men vi var jävligt torra i munnen efteråt, båda två".
Nu är dom i Greifswald och äter middag.
I morgon bär det av mot Stralsund, via en kanal - det är förhoppningen -.
Och jag tackar för mig och gör natt.