... finns hos Ecke och Britt.
Ja, i deras lilla gula uthus.
Bilden togs igår.
Inte en snöflinga så långt ögat når!
När vi kom hem från vårdcentralen igår, då fanns på trappan vid ytterdörren en burk hemlagad äppelchutney, förfärdigad av den alltid så rara Britt.
Så här ser Britt ut när hon en sommarkväll serverar oss lite mat.
Hennes röst är mild och vänlig .., jag brukar tänka att om jag låg på sjukhus, då hade en sköterska med den rösten och personligheten varit som balsam.
Och när vi möter henne nere på stranden, det är när hon är på väg hem efter sitt sedvanliga
kvällsdopp.
Min dotter AP mötte henne en sommardag och sa - efteråt -, ååå, så där vill jag se ut när jag blir över åttio år!
2 kommentarer:
Nämen så trevligt att få maten serverad genom fönstret en sommarkväll! Hon verkar go den där Britt.
Andra året i Hjo: hon inte bara verkar go, hon ÄR så innerligt go och rar. Vänlig.
Skicka en kommentar