En fredag ...
Den sista lediga dagen av dom där tre på raken.
Nu gäller det att Ta Vara På.
Så jag ligger i sängen till halv nio ..., tar det på hela taget lugnt och regnet som strilat under morgonkvisten, det upphör och plötsligt blir det blå himmel och fint ute.
Pv bestämmer sig för att tvätta vindskivorna och står på en såväl rostig som vinglig stege och har en skurhink i ena handen och jag blir kräksjuk, så hemskt är det och jag bara väntar att han ska dråsa i backen.
Under tiden planterar jag om chiliplantor och två physalis.
Den där glädjen i att gräva med fingrarna i jord och pyssla om och ge plats .., å, den är underbar!
Hittar renkött i frysen.
Min systerdotters pappa är same - åtminstone till hälften - och en snäll storasyster skickade med två paket renkött som nu ska bli till middag. Eller lunch.
Bestämmer mig för att cykla till Ugglarps Grönt och handla de allra ljuvligaste morötter och kanske någon broccoli.
Kollar vinden ...?
"Du får mest motvind dit, sen är det nog bra", säger pv.
Han kan det där med vindar.
Och i växthuset frodas druvorna!
Inte en aning har vi om det blir gröna eller blå .., vi fick vinrankan som skott av pv:s storebror i Småland.
Det blir till att vänta och se.
2 kommentarer:
Wow, egna vindruvor! Det skulle man ha.
Det finns en smart krok som man kan använda för att hänga en hink på stegen, säg det till Pv. Man ska vara rädd om sej.
Skicka en kommentar