fredag 4 september 2015

En torsdag ....


Monica - Vädur, storasyster till en lillebror och säger "åtta" på den där skalan, ni vet.

En ledig dag i början av september, får jag träffa Monica i Lysekil.
Hon har, på nåt oförklarligt sätt, följt min blogg i tio års tid .., från tiden i den lilla ettan i Ystad, till åren av pendling till och från Helsingborg .., hon har klara bilder av pElle och blir rörd bara hon pratar om honom ("han brukade ligga där på gräsmattan!" säger hon) .., och hon har följt med till ett pensionat i landet Halland och nu sitter hon här på altanen och har Nelly och Meja som troget sällskap, ja, vi har nämligen nyss kalasat på friherrinnans ur-goda kakor som pv fick i present.

Vad gör vi mera?
Jo, vi går på Johanssonrundan och Monica häpnar över fabrikörens stora hus som ser så sterilt ut.

"Tänk om dom hade dragit undan gardinerna för fönsterna, ställt lite blommor på altanen och kanske en solstol eller flera .., så annorlunda det skulle ha känts!" säger hon.

Och vi går vidare nerför ljunghedarna .., hon sätter sig på en klipphäll och skissar lite (hon är ju på akvarellkurs i Steninge) och sen tar vi ett dopp i havet och då ansluter pv som just kommit från jobbet och sist av allt blir det kaffe och fruktsallad ute på altanten.

Ett på alla sätt och vis lättsamt och trivsamt möte blir det.
Tack Monica som kom och hälsade på!


Senare på kvällen bio på Röda Kvarn i Halmstad.
Vi ska se filmen om Ingrid Bergman.
Det är pv, Sonja och jag själv.
Jag sitter i mitten.
Filmen är lång, nästan två timmar och är alltså en dokumentär - delvis byggd på Ingrid Bergmans egna smalfilmer - och jag, som alltid varit fascinerad av den här kvinnan och hennes livsöde, har inga som helst svårigheter att hålla mig vaken.
Det har däremot mitt sällskap.
Flera gånger får jag putta till dem lite, ja, när deras huvuden vickar betänkligt (jag är livrädd att dom ska börja snarka!) och jag tänker att nästa gång ska jag nog välja film lite mera eftertänksamt, ja, vem som kan tänkas vara intresserad, alltså ..,-)
Om jag skulle betygsätta filmen, på en skala från 1 - 5?
Ja, då blir det en 4:a.
Intressant var det att höra vad hennes barn tyckte om sin nästan alltid frånvarande mamma.
Och min egen bild av dottern Isabella, hon som ser så otroligt vänlig ut, den förstärktes.
Rösten var hennes mammas.
Jo, en klart sevärd film för den som fascinerats av Ingrid Bergman.
(Som jag älskade hennes skådespeler i filmen Gasljus, denna psykologiska thriller som höll mig i ett järngrepp!)

Så var den dagen.
U n d e r b a r! Inget annat än  u n d e r b a r!

2 kommentarer:

Rexxie sa...

Då får jag be om ursäkt, jag trodde att det var du som satt och nickade till...

:-)

Elisabet. sa...

Rexxie: en enda gång har jag somnat på´en föreställning, det var ståupp med nån jag nu har glömt vem det var och jag var nyskild och totalt slut på. Pinsamt.