Elisabet

En vanlig morgon 

Dricker kaffe, lyssnar till tv:s nyheter - en hel del om Volkswagen - och jag undrar hur dom mår, dom här som kom på idén att fuska med miljöbilarna? Knaprar dom Novalucol morgon-middag-kväll eller har dom gått under jorden?

Nelly kräks och harry sover.
På rumsbordet brinner ett ljus.

Upptäcker i min inkorg att där finns ett mail från sportbaren O´Learys som vi besökte igår.
Det är en enkät med frågor om hur vi upplevde besöket, maten och servicen.
Om jag kommer ihåg namnet på den som serverade oss, ombeds jag att skriva ned hennes/hans namn och jag tänker att hjälp, att ha ett sådant arbete att man genast ska betygsättas av andra människor.

Inte en enda av oss här på jorden gör väl alltid perfekt ifrån oss på våra arbetsplatser och det kan ju finnas hur många orsaker som helst att någon inte är på topp ..., nej, jag tycker att just den biten av enkäten är olustig och hade jag varit missnöjd hade jag inte skrivit ned servitrisens/servitörens namn.
Inte efter ett enda besök.
Och jo, jag inser mycket väl allt detta görs i ett för sportbaren gott syfte, men jag tycker ändå att det känns osmakligt.Betyg-betyg!
Bedömning!

Renhållningsarbetaren i London. Han gjorde verkligen ett bra jobb! Sååå vänlig!

Väggklockan har stannat.
Jag drar upp såväl slagverket som själva urverket.
Då brister en sträng i klockan.

Mera morgontvprat.
En kvinna som har varit agent åt Olof Palme (det handlar om Sydafrika) berättar om sitt yrkesliv och hur hon smugglade ut pengar till motståndsrörelsen i Sydafrika, då, under apartheidtiden.

Jag diskar.

Allt medan detta pågår sitter en kvinna i Skåne i ett väntrum.

Och jag tänker .., för den ena  - vardagsliv, disk och enkät -.
För den andra - nånting helt annat -.