tisdag 6 oktober 2015

Nelly och ormen ...


Allt var som vanligt.
Vi gick ner mot havet och Nelly som alltid 150 meter bakom oss .., lullande på i sin egen takt ..,  pinkande där harry lyft benet .., och viftande på svansen om någon nu skulle passera.
Så stannade vi till vid färisten och grinden där hästarna stod, precis som bilden visar.
Dom två bruna hästarna kom fram till oss; Nelly hade då kommit ifatt och satt intill mig.

Så skulle vi vända hemåt och jag tänkte att Nelly såg så konstig ut; hon liksom vingel-gick .., stapplade fram mer än vanligt .., lutade sitt huvud åt vänster och min första tanke var att hon drabbats av en stroke!

Jag tog upp henne i famnen, men hon var spänd som en fiolsträng och ville till varje pris komma ner och jag förstod  i n g e n t i n g ..., och så tog jag upp henne igen efter kanske hundra meter, då hon ju knappt orkade gå och då skrek hon i högan sky, nåt så ångestfyllt! Då hade jag - omedvetet - råkat nudda vid kinden.

Det var knappt att hon orkade gå in i huset och sen fick hon sätta sig i soffan, hon dreglade och såg helt förstörd ut.

Då ringde jag friherrinnan (det tog mig nog ett par minuter att slå rätt nummer, fingrarna gjorde som dom ville!) och frågade om hon kunde komma och hjälpa mig, så fick vi ta nelly till djursjukhuset i Slöinge, bara en mil härifrån? Jodå, det kunde hon och hon kom bums!


I bilen på väg till sjukhuset upptäckte friherrinnan att det blödde på Nellys överläpp och då anade vi!
Ormbett!

Bums fick vi komma in som akutfall .., och bara veterinären nuddade vid läppen skrek Nelly nåt så vansinnigt .., en kanyl för dropp sattes i frambenet, temperaturen togs och hjärtat kollades (allt bra) och så fick lilla gumman stanna över natten och kanske några dagar ytterligare, för att se om hon klarar av det här.

Jag ringde jobbet och förklarade ("ta den tid som behövs, stressa inte, vi fixar det!"),  Nellys matte hörde av sig från Ghana ..., och så fick vi lämna Nelly och åka hemåt .., den alltid så omtänksamma friherrinnan hade med sig nybakat bröd och några syltkakor ("ta lite kaffe innan du åker Bettan, du behöver gå ner i varv!" sa hon och vi satte oss ute på altanen och jag drog djupa andetag) .., sen jobb och vid niotiden ringde jag sjukhuset och hörde hur det var fatt .., var hon ännu vid liv?

Jodå, dom hade rastat henne och hon hade  f ö r sö k t   att äta, men det var minsann inte så lätt med en våldsamt svullen överläpp, så i stället skulle dom erbjuda henne flytande mat med lite kycklingsmak.

Nu är det bara att hålla tummar och tår för att detta går vägen.




6 kommentarer:

Anna-Lena sa...

Bidrar till tå- och tumhållandet!

Ulrika sa...

Lilla finaste gumman! Vi håller tummar och tassar så hårt vi bara kan!! <3 <3 <3

Evas blogg sa...

Men lilla gumman. Håller mina tummar hårt.

Anonym sa...

Men oj, lilla Nelly, vilken olycka! Håller tummar och tår för att detta ska gå bra.
Lena i Östersund

Anonym sa...

Vilken förfärlig upplevelse detta måste ha varit,både för Nelly och dig. Naturligtvis håller även jag tummarna för att allt ska gå bra.
Kram/Solbritt

Kattis sa...

Heja Nelly!