Den glädje jag kände när Jessica - sekreterare åt den danske kirurgen som ordnade min första knäprotes -, meddelade att i mitten av december, då får jag komma till Hässleholm och då blir det röntgen och möte med den vänlige doktorn som sist sa att "ja, jag ska erkänna att jag är missnöjd med hur den här operationen utföll, det blev inget bra resultat Elisabet".
Kanske får jag äntligen hjälp?
(Den nya protesen som jag fick här i Halmstad, den är underbar! Jag känner inte ens att den finns!)
2 kommentarer:
Så ska det vara. Man ska få hjälp.
Bert: jag hade kunnat få det tidigare, men A på jobbet väntade på sin operation och vi är få i affären och jag hade sagt till cheferna att jag ska iaf hålla ut tills A-M är tillbaka, det är lugnt. Om nu inget krånglar (hon fick sin ideligen uppskjuten pga hög sänka som aldrig gav med sig) så kanske det kan bli av efter jul nån gång?
Skicka en kommentar