 |
| Sonen ..., en av tre. |
Helt utan konkurrens var förstås Londonbesöket i allmänhet och Henriks
“graduation ceremony” i synnerhet.
Hela ceremonin var i en stor konserthall, the Royal Festival Hall, som
ligger på Southbank.
Vi möttes utanför av Nelson Mandela och väl inne var det pampigt värre.
Massor av människor svärmade i foyern, somliga klädda i “gowns” och andra
uppklädda.
Vi hittade våra platser, uppe på balkongen med fantastisk utsikt över havet
av alla “graduates” som skulle presenteras senare uppe på podiet.
Blåsorkestern började spela och en lång procession med professorn i spetsen
tågade in och satte sig på podiet. Hon höll ett långt tal, som var sövande
tråkigt. Dessutom bröt hon kraftigt på tyska och jag slutade lyssna efter en
stund.
Efter en stund skulle alla som tagit examen presenteras och det
gick till så att de stod i en lång kö och ropades upp med namn, gick till mitten
av scenen där de gratulerades av “vice chancellor” och sedan återvände till sin
plats. Jag skulle förstås filma Henriks vandring över scenen och hade laddat med
kameran. Han börjar gå och jag börjar filma. Han vänder sig om och vinkar mot
oss och just DÅ slinter jag med kameran och det ögonblicket förevigas aldrig.
Åh, så jag grämde mig...men Henrik sa senare att: “Egentligen var det lite
roligt och väldigt typiskt Bergströmskt.” Och så är det nog 
Efteråt var det lite
drinkar och sedan bar det iväg på restaurang för att fira sonen.
Vi tog förstås lite bilder också och vi var/är så stolta över honom.
Alltihopa var väldigt engelskt och jätteroligt att få vara med om.
(Och nallarna tyckte också det var superkul!)
Bästa hälsningar
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar