Elisabet

Resumé ...

Stiger upp vid sextiden  (men har sovit oroligt; ett tydligt ålderstecken, detta att minsta förändring i rutinerna skapar svårigheter att sova ordentligt .., ytterst irriterande är det ..) och vid åttatiden ger vi oss iväg. Det är kyligt ute, men temperaturen åker hit och dit och Radio Halland varnar för svår halka och för rådjur som hamnat på fel sida om viltstängslet, ja, kring Snapparp.

Och solen på väg upp.
Så vackert, så vackert!

Stannar till inne i Hässleholm för lite inköp på Ica Kvantum.
Vilken underbart välsorterad och fin butik, ja, jag undrar om jag någonsin har sett en så fin affär!
Och trevlig kassörska är det också .., pratglad och vänlig.

På Instagram berättar jag om besöket,detta att jag ska"tvärhandla".
Tvärhandla? undrar någon.
Och Gerd i Norsjö fyller i: man kan tvärfara, tväräta, tvärgå och tvärtittain och tvärhandla. Man kan nog tvärdiska också. Och tvärplockaundan. Vilket användbart ord!
När man tvärhandlar gör man det snabbt .., och tvärgår till man till grannen blir man inte borta länge.
Turtlan - på väg hem från värmen - berättar att det där tvär-ordet används även i Värmland.

Entrén eller foajén ser ut så här på Hässleholms sjukhus.
Ortopedteknikern heter Paul och har sin mottagning i samma plan som entrén och vi är två stycken som väntar utanför hans rum .., det är jag själv och så en kvinna som visar sig komma från Ystad och som har exakt samma dialekt som Bettankax!
Jag älskar skånska.
Och hon säger att "ibland så söker verkligen smärtan mig .. jääää, den verrkligen söker mig!"
Det uttrycket hade jag aldrig hört förrän jag kom till Skåne. Även i Halland kan jag höra det.
Vi pratar lite om Ica Supermarket och Fridhems Livs och om krånglande knäproteser och lite annat.

Inne i mottagningsrummet finns förutom Paul även ortosförsäljaren - en stilig man från Småland - och så en trevlig kvinna som heter Björk i förnamn och kommer från Island.
Det blir mycket prat och skratt.
Pv - som står i ena hörnet och får instruktioner hur ortosen ska hamna rätt - (det är inte alldeles enkelt att få den på plats) blir utfrågad om Vasaloppet och all cykling.
Paul säger att han är djupt imponerad.

"Njaaaa .., det är väl ändå ingenting ..", säger pv, men jo, jag ser nog att han blir glad.

Ortosen visar sig vara gräsligt otymplig och när jag har den på mig kan man tro att jag har brädbitar under byxan! Ni ser själva .., och den går från vristen till närapå-ljumsken! Klumpig och varm. I åtta timmar bar jag den - sen fick den vila i  omklädningsrummet på jobbet .., ååå, det kändes som om mitt ben vägde 1 gram just då, när den kommit av!

Nåja, det är bara att vänja sig.
I fem veckor ska jag ha den, sen blir det röntgen i Hässleholm och utvärdering .., och så blir det väl fortsatt kämpande ytterligare någon månad.

Nu ska jag gå i säng!
Jag är så trött så att jag ser dubbelt.