Det är inte mer än tolv, tretton mil från Stensjö till Hässleholm, men det känns som hundra.
En stor del av vägen är det max 80 km/h och vägen är smal och slingrig och där vimlar av små och större byar eller samhällen. Lägg därtill fartkameror i parti och minut. Mest parti.
Otaliga gånger har jag passerat kyrkan i Hörja och tänkt stanna till och ta en bild, men det har alltid varit ont om tid. Idag hade vi tämligen gott om den varan - tid, alltså - och jag bad pv vända och så blev det då äntligen av.
Nej, jag är verkligen ingen vän av stora, pråliga kyrkor .., det här är precis vad jag tycker om!
Så alldeles oerhört enkel och fin!
Mötet med ortopedteknikern Paul gick utmärkt och där var också en representant för det företag som ska göra "bandaget" - det tillverkas i USA - och mitt högra ben är nu alldeles fullklottrat med svarta tuschstreck och det har fotograferats och mätts och hela rubbet.
Allt handlar om att protesen har glidit iväg och under sex års tid har jag hävdat att det är nånting fel på själva protesen och nu - ä n t l i g e n - sägs det rent ut.
Eller .., det kanske inte är fel på själva protesen, men den sitter inte där den ska i alla fall.
Nu är det bara att invänta den färdiga produkten som ska användas under två-tre månader och så blir det ett särskilt träningsprogram för att kompensera det hela.
Sen hemåt.
Harry och Nelly gjorde oss sällskap och det blev hundrastning några mil väster om Hässleholm.
Jag ringde min syster och sa att något besök i Västerstad skulle det inte bli, jag mådde illa och hostade nåt hemskt och hon sa att det var lika bra det, där v r ä k t e snön ner!
Och så hemma.
Vila på soffan .., sen till jobbet och fixa mejeribeställningen till på torsdag och tur att chefen uppenbarade sig, för jag hade skrivit in fel datum i den där apparaten där man knappar in allting, så hade det inte upptäckts, hade den levereansen kommit i mars!
Nu är det eftermiddag, mörkt ute efter en helt ljuvligt vacker dag .., jag hostar vidare och känner mig allmänt bedrövlig (men inte värre än värst) och är säkert pigg i morgon och pv tittar på hockey och med posten idag kom den allra finaste vinst till lotteriet, så i morgon ska jag ta bild och så får det bli två vinster den här gången! Jag säger redan nu: tack Elisabet i Värmland! Och ni kan väl ta och fundera ut vad som gjorde er lite varma i hjärtat?
(Då blir det alltså enbart värmlandsvinster! Kul!)
3 kommentarer:
Kanske du behöver vara hemma när du är så krasslig. Det verkar ju som om nåt är på väg att bryta ut.
Dinah: ja, det blev bara värre och värre Dinah .., har hostat mig genom natten och ringde och förvarnade på jobbet att i morgon får dom nog ha någon i reserv för mitt förmiddagspass (det bästa passet), men C som svarade sa att det var inte att tänka på, jag skulle stanna hemma. Så nu blir jag hemma.
Blir det ingen operation av knäet? Ska det räcka med skenan? Och du, krya på dig nu! Här uppe är var och varannan sjuka och hostan är väl utbredd. Minus 20 grader ute, inte speciellt bra att andas in kall luft när man hostar. Maken är klen men jag kurerar mig i hopp om att jag ska slippa undan förkylningen.
Skicka en kommentar