torsdag 11 februari 2016

Första dagen ....



.... detta är första dagen på minst tre veckor som jag känner mig pigg och stark!
Det är så ljuvligt så man vill bara ropa rakt ut att hurrraaaaa!


Och man tar hundarna på promenad och känner sig inte matt i benen efteråt.
Att bonden har gödslat åkrarna gör ingenting.
Till och med skitdoft är underbart!



Man dricker kaffe och tycker - för första gången på länge - att det smakar gott!


Och man tänker att kanske ändå att man skulle inhandla lite vårblomster i helgen ....


Och inte är det så våldsamt länge kvar förrän tvätten kan hängas ut och torka i solen.
Så där på riktigt.


Men man tänker också på en pensionatsvärd som natten mot idag vaknade med kraftigare flimmer än tidigare och man tänker på hur trött han var igår efter jobbet, då, när han vittnade om att det inte är alldeles enkelt att vara mattelärare till elever som totalt struntar i lektionerna och man minns orden han sa att "det här tar på min hälsa, det känner jag" och man tänker på resan in till akuten vid tretiden på natten och alla tidningsbilar som vi mötte och alla små kaniner som sprang som tokiga fram och tillbaka och hit och dit och hur jag - tyst för mig själv - försökte att planera om-utifall-att flimret skulle förvandlas till nånting annat .., hur jag skulle göra och vad jag måste tänka på.

När klockan är halv två ringer pensionatsvärden hem.
Nu är allt överstökat.
Hjärtat slår i takt.

Nästa vecka ska han till flimmermottagningen; kanske är det den nya medicinen som orsakat att flimren kommer oftare, men också - det tror jag -, en inre stress.
Pensionatsvärden är ingen som skriker ut sina känslor, dom ligger nog och snurrar där inne, det är vad jag tror.

Nu ska jag sätta tulpaner i vatten, dammsuga och torka bort lite, vattna blommor och bara känna tacksamhet över livet.

10 kommentarer:

AP sa...

Heja att du känner dig kry! Och PV kära PV - ta det lugn nu! Vår lagkapten!

Anonym sa...

Härligt att du är piggare Elisabet!!!!Tänker på PV och inre stress....inte bra alls.
Min mans tarm sprack och detta beroende på ett magsår orsakat av inre stress.Han har enormt hög smärttröskel och en tålig man, klagar aldrig.Det är bätter att leva ut allt so trycker är min teori.ha ha Babsan

Anonym sa...

Ja idag såg du riktigt pigg ut. Och hostan var ganska snäll också.Hälsa Pv när han kommer hem.
Kram på Er båda

Friherrinnan

Mian sa...

Kram till dig och pv! ♡

Anonym sa...

Underbart att läsa Elisabet. Hoppas att allt elände nu är över på riktigt.
Nu vill jag att du (och Tomas) ska få vara frisk/a!!

Massa kramar från Barbro & Tony
(som är mitt uppe i köksrenovering)

Bert Bodin sa...

Usch för flimmer. Själv har jag bara haft fladder, som tydligen är något annat. I alla fall sa läkaren att "ska du ha hjärtfel, så är det det här du ska ha". Och det är länge sedan nu.

God bättring till er båda.

Anonym sa...

Tack för alla omtankar.
PV

Kattis sa...

Det är inte bara, och alldeles enkelt, att vara lärare i dessa tider. Heja pv!

Anonym sa...

PV, inget jobb är värt att riskera livet för! (Och ingen tackar dig för att du gör det.) Därför: sjukskriv dig minst läsåret ut (så får du se i augusti hur du ska fortsätta sedan).
Och ingen skidtävling alls i år. Du har bara ett hjärta, var rädd om det!
Detta är råd i all välmening från mig som efter ett liv som gymnasielärare fick ett inre-stress-relaterat svinhögt blodtryck. Jag tänkte en vecka, sen gick jag i pension, knaprandes på blodtryckstabletterna. Man är sig själv närmast, så är det bara.
Kram till er båda!
Biggan

Steel City Anna sa...

En riktigt lugn och romantisk weekend kanske kan göra susen :) lärare är nog just nu det allra mest stressfyllda man kan jobba med utöver socionom och polis (fast som lärare är man det också).