söndag 7 februari 2016

Söndagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti - just det - landet Halland.

En lugn och stillsam söndagmorgon, frånsett denna evigt långdragna hosta som kan göra en galen.
Men ändå. 
Det hade förstås kunnat vara värre.

Så länge tittar jag på en tangogudstjänst från Allhelgonakyrkan i Lund och det är en ren slump att tv:n är påslagen (förmodligen för att vi väntar på Vinterstudion), men jag blir sittande i den gröna loppisfåtöljen och följer fascinerat gudstjänsten där en man och en kvinna dansar en stillsam tango där mellan kyrkraderna och det är så sinnligt och så vackert, så där så man får ont i magen! 

Och mellan varven läser jag DN och hojtar till pv att han inte får missa Peter Wolodarskis ledare där han liknar EU vid en bostadsförening och jag läser dödsannonser och tänker att det på något vis är skillnad på dödsannonserna i DN, ja, jämfört med dem i GP, men jag kan omöjligen peka på skillnaden, bara att dom känns annorlunda.

Sen blir det storslalom i SVT och jag ger fåglarna mat och säger att innan vi åker på semester i sommar - om det nu blir nån sån - då ska garaget röjas, för var där fullt förut, är det ingenting mot för nu! När grannarna Gun och Göran flyttade, ja, då överlät dom hur mycket virke och annat som helst till en överlycklig pv och nu tar vi oss knappt in i det som egentligen är en carport! 

"Den där Karl-Johansoffan som jag ropade in på loppis, den kan vi köra till återvinningen och säkert guldbrokadsoffan också och kanske det där bruna skåpet som är fyllt med rat ...?" säger jag.

"Ja, ja ....", säger mannen som vill spara på precis allt.

Han har förstås hört detta förut.

Ungefär så är den här söndagförmiddagen som snart är mitt på dagen.



 
 

8 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Tangogudstjänst??? Allhelgonakyrkan i Lund är känd för att vara lite radikal och kan jämföras med Annedalskyrkan här. De brukar ha "roliga" och udda framträdanden, men tangogudstjänst hart jag aldrig hört talas om! Det måste jag kika på!

Jag är också en "dödsannonsperson" och tycker att det som skiljer sig mest är symbolerna i annonserna. I GP är det ofta rätt så traditionella symboler, men i DN är det väldigt skiftande OCH i färg!

Elisabet. sa...

Ruta Ett: ja, titta på play! Jag har nog aldrig sett på maken!

Turtlan sa...

Läget i er carport är som vårt förråd. Precis så. Vi gör ett röj så det ser ok ut och man kan ta sig in. Sen går det bara ett litet tag så är det likadant igen. Andelen som är mina grejor är minimala. En del är gemensamt men resten är M:s nostalgi, bra att ha och kul att ha saker.

Nu har jag gett upp. Ett förråd man kan gå in i och ta sig fram i är en utopi. Tror så i alla fall.

Elisabet. sa...

Turtlan: men jag utgår ifrån att ni åtminstone har en dörr för eländet ,-)

Anonym sa...

Thomas får snickra till en port till dörr

Friherrinnan

Turtlan sa...

Ha ha :-) Ja en dörr har vi att stänga och ett minimalt fönster ;-)

Tredje året i Hjo sa...

För en tid har vi nu både SvD och GP om morgnarna. Dödsannonserna i GP läses omsorgsfullt och de i Svenskan angår mig inte. Det gör de sällan i GP heller, men ändå. Göteborg är en stor småstad, alltid känner man någon som...

Elisabet. sa...

Tredje året i Hjo: men jag känner ju inte någon alls; möjligen nån enstaka här i Halland, men det är inte det som är det intressanta för mig. Det är mer det där att varje annons blir som en liten roman eller åtminstone novell över den som inte längre är i livet. Jag funderar över vad som hände .., ja, allt sånt.