Vi var många som stod på perrongen och jag tyckte att jag kände igen honom .., och till sist tog jag mod till mig och frågade om jag fick fånga hans vänstra hand. Kameran hade jag för ovanlighetens skull lämnat hemma, men Ulrika var på besök och hade med sig sin.
Det var hon som tog bilden och det var många år sedan.
Vem det var?
Jo, den här mannen.
// Uppdatering;: jag såg programmet "Min sanning" på play igår och fick sen ett mejl från Gunnar i Jämtland, där han berättade om vilket blåsväder herr A hamnat i - av egen förskyllan -. På min vänsterhandsida hade jag skrivit om hur sympatisk vi tyckte att journalisten var -där på perrongen - och hur bra han var i sitt jobb och det tyckte jag verkligen.
I tv-programmet uttrycker han ungefär samma åsikter som Leif GW Persson, i varje fall när det gäller synen/förhållandet till barn och barnbarn och hustrun som väl kommer med på ett litet hörn ..., typ som "störande moment". Hade en kvinna uttryckt samma sak, hade hon blivit lynchad i pressen.
Politiskt korrekt är han i alla fall inte, men jag fann programmet intressant.
Ett stycke nutidshistoria och en människa som inte ger nån särskild upphöjd version av sig själv,
tvärtom. En dubbelbottnad natur som vill avskaffa kungahuset, men gärna tar emot medalj från kungen.
Så tänker jag.
2 kommentarer:
Jag minns det jätteväl. :-)
En himla trevlig prick!
Jag gillade honom verkligen som utlandskorre, men har alltid tyckt att han verkar lite dryg när jag hört honom i andra sammanhang.
Skicka en kommentar